Daniel Nilsson

Årets Bild - De inofficiella intervjuerna Del VIII - Åsa Sjöström

2012-01-27T19:59:00.008+01:00

Åsa Sjöström tillhör inte riktigt kategorin nominerad "vän", men eftersom jag trots allt känner henne ganska hyfsat så får hon ju vara med i serien.

Nu när hon äntligen lämnat sina svar på mina skjutjärnsfrågor så blir hon nu den sista som intervjuas till serien "De inofficiella Årets Bild intervjuerna"!

Åsa Sjöström, grattis som sjutton tlll nomineringen i Årets Bild 2012!

-Oh, tack. Kul!

Jag vet att du till tävlingen Årets Bild har skickat in en bild på ett cykelställ, en gångväg, en pekbild och en gubbe vid en skylt. Kan jag använda ordet "nytänkande"?

-Nytänkande? Själv kallar jag det ett kreativt bildskapande. Jag har aldrig sett någon som använt de bildspråken tidigare, så jag hoppas mest på pekbilden.

Hur jobbar du för att komma åt en sådan bild?

-Jo, du förstår, jag åker ut på ett jobb....

Förlåt om jag avbryter mitt i en mening, men berätta från början, läser du på något om jobbet innan du åker ut?

- Läser på innan? Vad betyder det, har jag aldrig gjort. Jag står där bredvid och lyssnar på fåglarnas ljuva kvitter medan journalisten gör sitt och så helt plötsligt pekar någon och säger "Där hände det".

Då knäpper jag!! EN! Ibland TVÅ bilder, klick klick. sen är det klart! Det viktiga är att få med hela armen och fingret som pekar. Sen åker jag hem. Mer än så behövs inte.

Det låter ju inte alls avancerat. Har du fler knep i bakfickan?

-Nä, Idag har jag kjol.

Jaha, okeej. För övrigt så ryktas det om att du har en man som är fullkomligt fantastisk, varje kvinnas dröm, och som i princip kan allt som är värt att veta?

- Stämmer inte. Han kan ingenting.

Ehh.... nähä. Men någonting är han väl bra på?

- Nu tycker jag vi skall hålla oss till ämnet, var inte det här en intervju om fotografi?

Jaja, Vi skiter i mannen..säkert en idéfattig snubbe som inte kan bidra med något intressant och roligt till de här intervjuerna ändå.

Jag har hört att det gäller att ha huvudet på skaft när man arbetar som fotograf dvs att man inte glömmer saker osv.

Är detta viktigt tycker du?

- Nä. Det vill jag inte påstå eftersom det är en egenskap som jag fullkomligt saknar.

Hur menar du då?

- Jo, som exempel kan jag nämna en gång körde jag över bron till Danmark, glömde ett objektiv i Malmö, vände tillbaks för att hämta det, men glömde det igen.

Låter som en härlig broavgift på det. Men allt dåligt brukar väl föra något gott med sig i slutändan?

-Det gjorde det här också. Jag kom ihåg att hämta en påse godis i alla fall och det var ju gott !

Hahaha, det låter som att du driver med mig. Kan det där verkligen vara sant?

- Du, den här bro historien måste väl för övrigt vara det enda som är sant i hela den här intervjuserien?

Ingen kommentar. Nu vänder vi blad och går vidare.

Skickar du in en bild på dig själv?

- Jag skickar in en alldeles färsk sådan. En kollega tog den igår. Byline till senaste jobbet.

Lycka till i Årets bild, jag håller lite extra på dig... och du, Snygg bild !

- Tack! Du är ganska foxy själv ibland.

Tack. Då ska du få se på Årets Bild festen, då kommer jag att bära hatt.
- Oh la la!

Årets Bild - De inofficiella intervjuerna Del VII - Lars Dareberg

2012-01-26T10:33:00.006+01:00

Lars Dareberg tillhör också kategorin "bosatt i skåne och nominerad nära vän till mig", så även han får några frågor att svara på till min lilla serie, "De inofficiella intervjuerna."

I veckan nådde jag honom på en rasslig telefonlinje från andra sidan jordskorpan och ropade i luren.

Grattis LarsD till nomineringen i Årets Bild !!

- Tack som sjutton! Jag står just nu i en vägkorsning här i Singapore... men ingen av gatorna har någon vägskylt!

Du befinner dig where the streets have no name alltså... Det låter konstigt. Kanske något för det lokala gatukontoret att ta sig en titt på. Hur många bilder har du skickat in till Årets tävling?

One.

Haha, där vet jag att du skojar.

Men ok, berätta lite kortfattat om ditt inskickade material, vad tror du att du kan var nominerad för i år?

Jag har riktigt gått på djupet med en konstig sak. Det kan vara det.

Oooh. Det låter mycket spännande, kan det bli guld tror du?

Det vet jag inte, jag vågar inte ta mig vatten över huvudet och chansa. Det kan ju bli en djupdykning också.

Jo, jag förstår, man vill ju inte ta ut något i förskott.
För något år sedan var du på ett jobb där någon kastade mjöl på dig och en annan gång kröp du runt i lera och smuts. Stackare. Var det någon elak redaktör som skickade dig på det där?

Jag åkte frivilligt Hade inte krupit i lera på länge och mjöl hade jag aldrig fått kastat på mig i nyllet förut.

Okeeej.... du åkte frivilligt alltså?? Det låter farligt, men du lever kanske lite on The Edge då, som man kan säga?

Lätt!

Du har massor av priser i Årets Bild. Hur går du tillväga för att ta de här fantastiska bilderna som alltid får guld?

Säg det. Jag har inte hållit i kameran på en enda bild. Eller jo, jag höll i den en gång. Då blev det brons.

Tack för tipset Lars! Kanske något man borde prova. Men vad har du gjort medan kameran har gjort jobbet då?

Då har jag ätit sushi och bloggat. Lite så jag jobbar skulle man kunna säga.

Ah, det låter gott. Detta leder ju oss oavkortat in på nästa ämne, du är en flitig bloggare. Har du nåt mål med din blogg?

Jag försöker hålla en lagom frekvens. Lägga upp ett inlägg i månaden ungefär.

Det låter bra, man måste ju ha ett visst flöde på det där.

Du är ju annars en fotograf som har åkt några varv runt jordytans klot. Har du några roliga anekdoter att dela med dig av till läsarna?

-Nja, inga speciella, men jag kanske ändå kan dra en och annan historia som får dig att skratta så du sätter sushipinnarna i halsen.

Haha. Det låter bra. Var hittar man dem?

- Du hittar länkarna till dem här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här, ,här, här, här, här,här, här, här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här. är, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här, ,här, här, är, här, här, här,här, här, här, här,här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här,här, här, här, här, ,här, här,

Och här.

De roligaste är nummer 38 och 64.

Underbart. Tack för tipset Lars. Då har jag att göra de närmaste timmarna. Vilken är anekdoten med festen när Madonna var med i LA?

Nummer 75.

Kanon, den har jag hört skall vara rolig! Har du någon stickning på gång till nästa år förresten?

Nä, jag stickar inte. Jag bara syr, vill du beställa en påse?

Nja, jag väntar lite med det. Du befinner dig i Singapore sa du, hur är vädret?

It´s a beautiful day.

Härligt. Jag hoppas att du får en kalasbra och rolig kväll på Årets Bild.

U2!

Tack !

Årets Bild - De inofficiella intervjuerna Del VI - Nils Jakobsson

2012-01-24T22:17:00.007+01:00

Nils Jakobsson!

Mannen, myten, vännen, bondpojken.

Numera inskriven i historieböckerna som första Gårdtjärnsättling att erövra pris i Årets Bild.

Beskriv känslan?

Kul.

Du låter fullkomligt överväldigad!

Hade inte väntat mig detta uttömmande från ditt rappa munläder.

Någon beskrev dig en gång som en charmig, lustig, sprudlande man i sina bästa år, som kan konsten att sjunga, prata roligt och ovanpå detta formulera dig som om du vore en given kandidat för nobelpriset i litteratur?

jo.

Okeeeej....Alltid kul med långa utvecklande svar på mina frågor.

Jaja, Vi får väl byta ämne och övergå till lite mer branschrelaterade frågeställningar.

Berätta hur du jobbar och vilken bild du tror att du kan vara nominerad för?

- Det vet jag redan. Jag plåtar alltid helbild, halvbild, närbild, porträttbild....

....Ingen nakenbild?

- Jo, det också ibland.

Haha, det ser ju trevligt ut.

Inget annat?

- Jodå! Jag har skickat in Målskott, stolpskott, domaren, tränaren och målvakten också. Det är nog någon av dem.

Lysande. Låter som att du har fet chans i många kategorier.

Berätta, hur går du till väga när du väljer dina bilder till Årets Bild?

- Jag brukar välja själv. Då går det åt helvete. I år gjorde jag det lätt för mig. En kväll när jag jobbat med den primära sporten handboll så var jag hungrig som en norrländsk tolvtaggare.

Jag styrde kärran mot ett hushåll med fotografer till antalet två och bad dem duka bordet. Väl på plats smörjde jag kråset. De bjöd på gott vin, ost, pepparkakor, kex, druvor, godis och en skitäcklig glögg, så den drack jag inte.

Men urvalsprocessen med bilderna menade jag?

Jaha, du menar hur jag valde... det kan jag inte svara på. Jag lyssnade inte ett skit på vad de sa. Jag bara åt.

Och när jag kom hem hade de gjort röda rutor runt några av mina bilder. De skickade jag in. Sen somnade jag. Mätt och belåten.

Blev det färg eller svartvita bilder ?

- Det blev svartvitt. Men det tipset har jag snott från en annan kollega, så han får nog nöja sig med silver i år igen.

Ok, det lät ju lätt. Så en nominering var ju nästan given efter de förutsättningarna?

- Det kan du hoppa upp i en handbollsribba och sätta dig på om du förstår vad jag menar.

Förstår inte riktigt vad du menar, men det är väl norrländsk slang antar jag.

- Joo.

Ojdå, tiden springer iväg när man har roligt. En bild på dig själv bjuder du på va?

- Självklart. Det är jag till höger och min look-a-like Wolverine till vänster. Vi är lika vassa båda två.

haha, du är en kul jäkel du. Jag ser ingen större likhet men i alla fall... Lycka till på Årets Bild!

- Tack!

Årets Bild - De inofficiela intervjuerna Del V - Joel Marklund

2012-01-23T23:46:00.004+01:00

Min väldigt gode vän och Bildbyråns praktikant Joel Marklund, är nominerad igen!

Han var den första jag ringde upp i Onsdags och ville göra en intervju med, men enligt ryktet så lever han som en rockstjärna, dvs lite "hard to find" eller va man nu skall kalla det.

Nedan följer mitt så kallade mediadrev som drivits igenom sedan Onsdagskvällens ihärdiga telefonerande.

Allt jag ville ha var en kommentar. Bara en liten "snackis" liksom.

Onsdags kväll. Riiing.

-Joel!

Hallå Joel! Min gode vän och kamrat! Grattis så väldigt mycket till nomineringen i Årets Bild 2012.

- Kan jag ringa dig senare, jag är just nu i Qatar och fotograferar fotboll. Hej så länge!

Två dagar senare....

Hej igen Joel! Grattis till din nominering i Årets Bild, mycket roligt! Är det andra året i rad du är nominerad för pris?

- Tredje! Har inte tid att snacka, Är just nu på Sim VM i Nicaragua och Therese Alshammar har tagit guld!! "Bit i medaljen Thersese, Kanooon!" jag ringer dig sen! Ciao!

Tre dagar senare...

- Hej igen! Jo, du fick ju en nominering igen i Årets Bild, Kan du snacka?

- Joo, Nu kan jag snacka, jag står bara just nu och skruvar loss en kamera från ett fiskespö och sen skall jag klättra upp och hämta ner min andra kamera som sitter 38 meter upp i en tv-mast.

Den tredje kameran har jag inte sett. Någon skrinnade iväg med den fasttejpad på bröstet. Sverige har precis tagit JVM Guld i pimpelfiske här i Kazakstan. Gaaalet här. Har en kamera på botten av kaspiska havet också. Kommer bli kanonbilder! Jag ringer sen förresten! Hej hej!

En dag senare....

Joel! Intervju ! Hallå! Årets bild ? Kommentar?

- Ok, kör!

"BOM!"

Vad var det där ?

- Det var bara en puck i sargen. Jag jobbar samtidigt. Hockey på Globen, derby. Om en kvart är jag på fotboll i Solna, derby det med.

Låter bra, ingen rast ingen vila som man säger.

Om jag säger att du är nominerad för en sportbild, skulle detta låta som ett helt osannolikt påstående ?

- Du är inte helt ute och cyklar som man skulle kunna säga. Om du sen säger en svartvit simbild så kan du nästan slå hammaren på spiken också. För övrigt så älskar jag svartvita sportbilder.

En gång tipsade jag en kollega, "en bra sportbild gör sig alltid bäst i svartvitt" sa jag, men det tipset ger jag honom aldrig mer.

Ok. Trots att du börjar bli en sk rävunge i Årets Bild sammanhang, så undrar man, är det inte dags att bli Årets Rookie kanske?

- Rookie? Rookie var jag för 10 år sen. Nu är jag ju för sjutton 25 år. Gammal som gatan. Du förresten, jag ringer upp om tio! Ändrade planer. Sayonara!

klick.

10 minuter senare....

Ok, då var vi tillbaka. vad hände?

- Jag var bara tvungen att boka en flygbiljett till sibirien. VM i snöcykling och sen var det nåt med stylthoppning i Spanien på det, så nu sitter jag med resväskan på väg till Arlanda istället.

Ok, du struntade i fotbollen alltså?

-Jaja, det regnar där och en sån bild har jag ända redan tagit 1000 gånger.

Till sist, kan vi få en bild på dig då.

-Självklart! Kommer här.

Men vad har du i alla väskorna.

- Pass, tandborste, tvål. Jag reser lätt. och Kameror förresten. 57 stycken. Efter stylthoppningen åker jag till U21 VM i Remotekamerauppsättning.

Ok. Lycka till med det. Jag sätter en tia på att du tar guld (tian vann jag på Keno förresten). Och lycka till på Årets Bild.

-Tack. Nu checkar jag in. Auf Wiedersehen.

Årets Bild - De inofficiela intervjuerna Del IIII - Karl Melander

2012-01-22T20:18:00.003+01:00

Karl Melander, min gotländske vän som igår firade sin 27:e födelsdedag, fast det kan ha varit 28:e, jag minns inte riktigt.
Jag säger i alla fall Grattis i efterskott, slår honom en signal och frågar:
- Vill du vara med på en intervju om dig och Årets Bild?
- Jovisst, skall bli spännende å höre dine frågar.
Så vi drog igång.

Go kväll Karl Melander. Grattis till din nominering i Årets Bild.
- Ett grattis till mi ? Tack så mie! Väldi kjoul!

Berätta lite, vad har du skickat in till Årets tävling?

- Kan jag int brätte. Jag har fått betalt svart får å hålle tyst om den saken.

Ok...känns lite oseriöst nu när det finns ROT avdrag. Men men du kör väl Gotland style kanske ?

- Absolut. Hejlt korrekt. Fast Gottlan stajl va innen, nu e de mere Möllan stajl om du fatter va jag mejne.

Jo, jag tror jag fattar. Det är nog samma sak. Som alltid producerar du många bra fotografier. Skulle man kunna sticka ut hakan som hoburgsgubben och säga att du håller en genomgående hög och stabil kvalité ?

- De e jao och Raukarna. Alltid like höge och stabile. "Pling!"

Vad var det där för plingande i bakgrunden?

- De e jao som spelar Kejno. Tre rätt nu. Men nu blir de no en fyre ska du se.

Låter fruktansvärt spännande. För några år sedan var du på Kuba, en bra fotografisk resa som jag skulle vilja veta mer om. Kan du berätta lite om den ?

- Int så mycke å brätte, de e som Visbe ungefär. Micke gamle hus och murer. Fast me goere cigarre. Oj nu ble de en åtte!

En Åtta! Vad betyder det då?

- Att jag kanske vinne och överresker mi sjelv me en reise.

Det låter ganska lätt det där, nu tillbaka till fotografi. Två frågor, vad brukar du ha för sk fotografiskt avstånd och vilken är din favorit bländare?

- Inte längre avstånd än att ja kan pricke in Kejno bricken från soffen. Oj, nu ble de 5,6. De skulle ju bli 2,8. Fan åsse, nu ble de inge reise, men ja fick en tie på joker.

10 spänn, alltid nåt. Grattis. Det låter som något du kan bli rik på det där.

Du, om jag fixar cigarrererna till Årets Bild, vad säger du då?

- Gute! oh så lite haimbryggt dricke på de.

Hmmm... Vi får se med den där drickagrejen. Jag kan inte lova nåt. Lycka till i Årets Bild min vän och så behöver jag en bild på dig till bloggen också.

- Fixer de. Vi tar betalningen för den under borde va?

Ok, utan kvitto. Vem är killen till höger förresten?

- De vet ja int, de e nån lallare.

Årets Bild - De inofficiela intervjuerna Del III - Emil Malmborg

2012-01-21T19:53:00.002+01:00

En av min närmaste vänner, tillika gamla skolkamrat på Biskops Arnö och arbetskollega på min gamla arbetsplats Bildbyrån, är min fina och roliga vän Emil Malmborg.

Hans nominering är jag också lite extra glad över.

Ikväll fick vi en snabb intervju på telefon och jag lägger ut direkt.

Emil Malmborg, Grattis till debuten i Årets Bild sammanhang!

En spontan kommentar?

- jaja, Jag älskar debuter och spontana komentaororr också! Tack så mycke ! pust pust.

Varför pustar du?

Jo, det skall jag tala om, jag hänger just nu i bara EN arm i en tjock trädgren. Tre meter upp i ett träd.

Pratar i telefon med dig med andra handen. Har hängt i 23 sekunder nu, klarar jag 30 så blir de nytt pers.

Ok, du är en tävlingsmänniska alltså?

Nja, inte överdrivet. Jag går bara runt med ett tidtagarur i fickan, alltid bra att vara redo om man hittar en bra trädgren att hänga i eller kanske en stol som kan rulla snabbt. Man måste testa gränserna.

Låter vettigt. På tal om fotografi, samlar du på kameror eller bilder?

Nja, jag kan inte påstå att jag samlar på något alls. Lite maskeradkostymer bara, lite gubbar, kapsyler, bilder, samuraisvärd, skor, hattar, peruker ibland, skor nån gång då och då, musköter. Nej, i övrigt skulle jag inte vilja påstå att jag direkt samlar på nåt.

Nä, det låter ju bra för var skulle man göra av allt annars. Det finns ju en risk att man fyller sina utrymme.

- Det skulle inte vara något problem. Vi har plats. Men min fru tycker inte att vi har några prylar så jag har funderat på att börja samla på något, men med karaktär.

Ok då blir hon nog glad. Om vi pratar lite Årets Bild, du jobbar mycket med sport, kan det vara en sportbild som du är nominerad för?

- Ja, kanske det, eller så är det något som ser ut som att det nyss blivit överkört.

Oh vilken cliffhanger! Spännande.

- Så in i den.

Jag har följt din karriär ända sedan vi gick tillsammans på fotoskolan på Biskops Arnö år 2000 och du är ju alltid en rolig och trevlig jäkel. Jag har hört att du reser en del i jobbet, hur är det när du träffar främmande människor utomlands då?

- Inget konstigt egentligen. Det här är mitt land och det där är hans land.

Ok, du pratar i lite metaforer. Hänger inte riktigt med, men ok. Du plåtar ju mycket sport och reser med dyr utrustning. Är du inte rädd när du är utomlands, för att bli rånad tex?

- Ja, för vem i hela världen kan man...

Vadåå?

...Lita på!

Jag har Ingen aning faktiskt nuförtiden. Skönt att prisutdelningen är i Malmö kanske. Lugnt och skönt.

Ok, din drömbild då, beskriv den.

- Jag har nog tusen bilder på fotbollsspelaren Daniel Andersson, Lika bra allihopa. Svårt att se vilken som är bäst. Men det är nog någon av dem.

Ok, Grattis igen, och du förresten, skickar du in en bild på dig själv!

- Absolut. Fan åsså. Jag ramlade ner på 29, jag får klättra upp igen. Jag kommer klara 30 innan dagen är slut.

...Och du, snygg hatt förresten?

-Tack, jag har bara EN sådan, men funderar på att börja på samla på dem.

Årets Bild - De inofficiela intervjuerna Del II

2012-01-20T23:28:00.011+01:00

Som jag sagt förut så har jag många nära vänner nominerade i årets Bild år 2012 och min intervju serie fortsätter.
Just nu går serien under arbetsnamnet "De inofficiela intervjuerna i Årets Bild" men kunde likväl hetat "mina nominerade vänner".
Igår mailade jag ut frågorna och nu på Fredagkvällen var min kontorskollega Anders Hansson snabb på tangenterna.

Grattis ANDERS HANSSON till nomineringen i Årets Bild.

- Tack som fan.

Du sitter på ett välrenomerat Årets Bild kontor. Hur lyckas ni hålla denna höga nivå?

- Det är lätt! Du förstår, jag har en kollega framför mig som kan konsten att knipa guld i Årets Bild.

Därför får han komma och kolla på mina bilder ungefär 75 gånger om dagen. Han hinner inte jobba själv på det viset, men då vet jag att jag får en konkurrent mindre i Årets bild.

Ok, det låter som en ohyggligt trevlig och hjälpsam kille.

- hehe. Som fan. Han lär mig allt jag kan, men mitt stora mål är att sno hans tid så han inte hinner skicka in till tävlingarna.

Smart drag. Det verkade lyckas.

- hehe. Man får vara smart i den här branschen.

Berätta lite om vad du skickat in.

- Jag har bevakat mycket stora grejor i år. Smörknivens dag i Arlöv, Garnets årliga träff i Tekkomatorp, Syjuntans stormöte i Svedela, PRO träffen i Skurup, för att nämna några.

Tunga grejor.

-Absolut. Jag hoppas mest på Garnet i Tekkomatorp. Jag var den enda som var där. Det var en ren revolution.

Du skickar in en hel bildserie till Årets Bild alltså?

- Kan man säga, ja. På tal om garnet så går det en röd tråd genom det hela. Jag kallar serien "Den garniga våren."

Oj, oj, det låter verkligen som något revolutionerande.

Någon nämnde att du ofta går hem till två renomerade fotografer i ditt bostadsområde för att visa bilder inför Årets Bild?

-Ja absolut. Varje år. Jag går mest dit för att be dem plocka bort sina bästa bilder. Smart det med.

Det låter lite elakt, men ok. Jag ser på den här bloggen att ni har ett coronn spel på ert kontor. Brukar ni spela?

- Spelat en gång . De där pinnarna fungerade inte. Det var nog trasigt. Skitspel.

Ok, nog om spel. Under förra årets bild fest så ryktades det om att dina bäver vantar sprang iväg?

- Nja, de längtade nog mest hem. Jag fann dem nånstans på E4:an, men det var inte bävervantar, det var hjort.

Min jacka sprang också iväg men det gjorde inget för det var så in i helvete varmt på gatorna i Norrköping.

Du knep ungefär 18 priser under förra årets bild. Stämmer det?

- Både och. Jag nästlade in mig för en annan kollegas räkning och fick ett prisregn på köpet. Smart va. Det gjorde att jag fick upp rutinen för i år. Nu är jag inte nervös alls. Inte alls nervös. Inte ett dugg. Inte alls. nej nej. Inte alls.

Bra. Att vara nervös är inge vidare. Lycka till på prisutdelningen. Anders....Anders... har du svimmat?

-Nej för fan jag är bara lite nervös.

Tack för att du svarade på frågorna. Skickar du in en bild på dig själv.

- Absolut.

En snabb fråga bara... vem är du, till höger eller vänster?

- Det kvittar.

Ok, lycka till i Årets Bild!

-Tack.

Årets Bild- De inofficiella intervjuerna. Del I

2012-01-20T10:49:00.006+01:00

Jag har många nära vänner nominerade i årets Bild år 2012.
Därför har jag bestämt mig för att göra några intervjuer med några av dem, så att även ni andra kan lära känna dem så att säga.

Igår mailade jag ut några frågor och en person var snabb med sina svar.
Först ut i denna miniserie är således skånes Stolthet, den duktiga fotografen Jörgen Johansson.

Jörgen Johansson, den mest internationellt erkände av alla skåningar... Grattis till din nominering i Årets Bild 2012!

Beskriv känslan! Kommer du gå, springa eller hoppa upp på scenen?

- Baby I was born to run!

Hmmm ok du springer alltså upp, det låter som en entré....

Vi har fixat och roddat en del här nere i Söder för en jäkla fest den 16:e.

Beskriv vad kommer göra under dagen, från morgon till kväll?

- I get up in the evening. And I aint got nothing to say. I am nothing but tired. But Im just tired and bored with myself....

Går du upp på kvällen och är trött på dig själv. jag förstår inte. Jag menade ju att du skulle beskriva festkvällen, hur kommer den bli tror du?

- i´ll be just dancing in the dark! Hey Baby!

Kort och fin beskrivning. Det låter som att du tror att det blir en kalaskväll alltså.

Du kommer från Finja har vi hört. En världsmetropol för stora konstnärer.

- jajamen, eller som man också kan säga, I was born down in a dead mans town.

Oj då , det låter ju inte så trevligt, men vågar du verkligen bo där?

- it´s My Hometown!

Ok, lite tur ändå att prisceremonin är i Malmö.

Som en sann konsnär talar du lite tvåspråkigt, låter fint och internationellt. Var är du nu förresten?

- Jag är ute i Finnja. Regnar som fan.. pissväder, Im waiting on a sunny day.

Usch då, hoppas du hittar ett paraply. Jag har inte kollat väderleken den 16:e Mars, men vi hoppas vi klarar oss utan regn.

Du låter annars som en man som verkligen njuter av livet. Det ryktas om att du och din fru har en fin badtunna i din trädgård, får man komma på besök?

- Oj oj oj Broder, inte vem som helst får komma på besök i min trädgård. Its a Secret Garden.

Jaja, jag behöver inte komma in. Du har i alla fall något speciellt i dina bilder, något som berör.

Så berätta, vad är just det där lilla lilla extra du alltid har i dina bilder?

- Its just a little of that human Touch.

Jo, det måste vara det. Bjuder du på en bild på dig själv till bloggen förresten.

-jajamen broder.

Berätta om bilden.

- Det är på Finnja IP, samma kväll som vi gick ner till floden. Och in i floden vi dök...min baby och jag.

Hmm ok, låter som en lång historia, vi tar den en annan gång. Tack för att ställde upp med snabba svar och lycka till i årets bild.

-Tack broder.

En nominering!

2012-01-19T12:16:00.005+01:00

EN Nominering till familjen!
Det blir man alltid extra stolt över!

Och jäkligt roligt att det är många nära vänner med på listan!

Lars Dareberg (Sydsvenskan),
Jonas Ekströmer (Scanpix),
Robert Eriksson (Jönköpings-Posten),
Jeppe Gustafsson (Östgöta Correspondenten),
Niclas Hammarström (frilans),
Paul Hansen (Dagens Nyheter),
Anders Hansson (Dagens Nyheter/Kontinent),
Mats Holmertz (Barometern),
Pieter Ten Hoopen (frilans/Moment),
Pontus Höök (frilans),
Nils Jakobsson (Bildbyrån),
Amy Helene Johansson (frilans/Kontinent),
Jörgen Johansson (Kristianstadsbladet),
Moa Karlberg (frilans/Kontinent),
Roger Larsson (Hallandsposten),
Lars Lindqvist (Dagens Nyheter),
Hampus Lundgren (frilans),
Lennart Lundkvist (Nerikes Allehanda),
David Magnusson (frilans/Kontinent),
Emil Malmborg (Bildbyrån),
Joel Marklund (Bildbyrån),
Karl Melander (Sydsvenskan),
Laura Mendelin (frilans),
Jack Mikrut (Dagens Industri),
Lasse Ottosson (Kristianstadsbladet),
Johan Persson (Helsingborgs Dagblad),
Åsa Sjöström (Sydsvenskan/Moment),
Fredrik Sandberg (Scanpix),
Linus Sundahl-Djerf (frilans),
Roger Turesson (Dagens Nyheter),
Rebecka Uhlin (Nordens fotoskola),
Tom Wall (Trelleborgs Allehanda),
Magnus Wennman (Aftonbladet)
Jan Wiridén (GT).

Fördelar

2012-01-18T13:55:00.000+01:00

Onsdag Förmiddag.
-Anders Hansson, Vad sägs ett parti Coronne?
-Visst.

Bra. Vi tar bokföringen en annan dag.

Nackdelar

2012-01-17T12:17:00.001+01:00

Tisdag Förmiddag.

Jag skall bestiga Mount Everest.
Eller kanske sätta igång med att sortera mina kvitto och bokföring.
Kul. jättekul. Verkligen jättekul.

Att gå nära är inte alltid dåligt

2012-01-15T22:21:00.009+01:00

Maria Rydhagen på Kvällsposten skriver en krönika som ett svar på den här som skrevs i Skånska Dagbladet i onsdags.
Själv skrev jag också ner några rader och diskuterade flitigt krönikan med mina kollegor.

Nu hann jag aldrig posta mina tankar på min blogg i veckan och eftersom en del av synpunkterna är de samma som i Marias, så saxar jag istället några stycken ur min egen reflektion och publicerar de nu istället:

Det finns bevisligen alltid ett hat mot journalister och fotografer.

Oavsett vad vi gör, eller hur vi jobbar, så finns det någon som säger, "de där fotografjävlarna", "journalistjävlarna", "hyenorna" osv osv.

Folk skriver inlägg och kommentarer och har "skämts över dessa fotografer och journalister som aldrig visar någon som helst respekt".

Jodå, vi visar respekt men att skriva krönikor som den i SkD leder bara till en sak.

Större hat mot journalister och fotografer som försöker göra sitt jobb, och visa verkligheten.

Läs inte det här som att jag försvarar dem som går över gränsen, det kommer alltid finnas en eller några, som gör fel, men nog kan jag garantera att den stora delen visar respekt.

Och så här upplevde jag en del av situationerna från Onsdagens manifestationer i Malmö.

Jag och min fotografkollega Anders Hansson pratade med personerna som gick i manifestationen. Vi växlade ett par ord med en släkting som berättade "Nu är är det begravning på Fosie kyrkogård. Ni är välkomna dit".

På Fosie kyrkogård fortsatte vi prata med folk och de ville att vi från media skulle vara där.

När kistan burits ut ur bilen på kyrkogården så var den stora folkmassan tysta och det togs inga bilder när prästen höll ett långt tal.

Under begravningsceremonin stod jag bredvid fotografen Johan Bävman från Sydsvenskan. Vi stod med ca 2-3 andra fotografer i bortre ändan av gravplatsen. Vi trängdes inte, vi stod inte i vägen för vare sig släktingar eller någon annan.

Men vi stod nära.

Och nära står vi för att visa att vi är där. Och för att kunna visa hur det ser ut.

Under en speciell ceremoni ropade en man högt till alla närvarande "Nu får ni inte ta några bilder". Av respekt lade alla fotografer ner sina kameror. När denna processen var klar ropade han högt igen :"Nu är det ok att fotografera".

Hade de ropat att att all media skulle gå därifrån så är jag alldeles säker på att de hade gjort det.

När man som fotograf arbetar får man inte alltid tydliga signaler som den här. Allt som oftast får vi läsa av situationer i tystnad. Säger en blick "nej", så slutar vi också fotografera.

I krönikan skriver journalisten att han mådde illa, men har likväl filmat samma bilder som han påstår sig må illa av, en gråtande mor mot en bil, en översiktsbild från en begravning, men från ett annat avstånd.

Vi andra står nära, vi har visat oss, folk ser att vi är på plats, men ingen bad oss lämna.

Ingen blir arg av vår närvaro.

Att skriva att fotografer står och skrattar... jag har svårt att tänka mig att fotografer stod och skrattade åt det tragiska som hänt.

Att skriva att fotografer står och snackar skit... hur vet krönikören det, eller är kanske skit det enda fotografer står och pratar om?

Men åter igen, var går gränsen på hur nära man får gå? En gräns hade ju dragits redan om begravningen varit stängd och det trots allt hade kommit media. Då hade vi gått över en gräns.

Om vi inte är nära det som händer, kan vi heller inte ta stämningsbilder, eller skildra den stora sorg som familjen bevisligen ville visa upp.

Kritiker har ofta en tendens att tro att vi genom närhet alltid är ute efter de "snaskigaste" bilderna.

Jag vet inte vad familjen själv ansåg om medias bevakning i onsdags, men de hade å andra sidan bett om tillstånd för en begravningsceremoni mitt i centrala Malmö.

Kanske hade det varit intressant att höra deras synpunkt?

Spelade det dem någon roll att fotograferna gick nära, eller var det just detta de ville visa för allmännheten?

Genom oss som var där och bevakade. Tillräckligt nära.

Iowa

2012-01-11T20:36:00.000+01:00

Lars Tunbjörk har också varit i Iowa. Kolla HÄR.

Two pictures of frame?

2012-01-08T19:25:00.001+01:00

Inte nog med att jag för något år sedan krattade löv och hamnade inom google bilens kameror på hitta.se:s Street view...

...Nu ser jag även att jag lyckats med konststycket att nästla in mig på en bostadsannons för en lya som är till salu i kvarteret.

Vissa har sina 15 minuter i rampljuset.

Jag nöjer mig med mindre.

Malmö

2012-01-08T10:51:00.000+01:00

Det händer mycket saker i Malmö som inte är trevliga, men det är synd att det oftast bara blir fokus på det som är dåligt med vår stad.
Folk undrar hur vi kan bo här, men det är klart att vi kan bo här. Varför skulle vi inte kunna göra det?

I Fredags samlades 6000 personer på Gustav Adolfs Torg mot en manifestation mot våldet.
Samma eftermiddag träffade vi Ilmar Reepalu.
Intervjun med honom kan man läsa i Söndagens SvD.

Klart o betalt

2012-01-04T15:13:00.005+01:00

I år hade jag inte mycket att skicka in till Årets men å andra sidan har jag ju varit pappa ledig fram till September så det får ju förklara saken.
Det är ju bara att vända blad och gå vidare till nästa år som man så lustigt brukar säga.

25 bilder blev det trots allt och trots min lilla bildproduktion så skenar det ju iväg lite när man skickar in ett eller två reportage.
Diskussionen i vårt hushåll där hemma är dock av den ärliga sorten.
När man griper efter halmstrå så får man genast ett svar "Men skulle du verkligen vilja vinna ett pris för den bilden?".
Oftast blir svart "nej kanske inte" och så är det bra med det.

Fast å andra sidan så kände jag för två år sedan att jag hade ganska hyfsade bilder och kanske grep efter halmstrå när jag la till den här i slutminuterna.
"Skall du skicka in den där så skall den vara i svartvit" sa Joel Marklund och det tackar jag honom för.
"Den var bra den" sa Anders Hansson som satt bredvid mig i pressrummet vid tillfället, då jag själv var alla annat än torr efter några minuter i skyfallet, men inte fanken sa han till mig att skicka in den.
Inte var det min egen favorit från det gångna året heller, men halmstrå är bra de också.

När man sedan blickar tillbaka på prisutdelningen så minns man också att man i de tillfällena inte alltid finner sin verbala förmåga att utrrycka sig klokt och korrekt.
Jag antar att det beror på chocken av att ett halmstrå gick hem.

Jag lånar den här filmen av Daniel Svensson, som förevigade mitt korta och inte så uttömmande utlägg om ovanstående bild, och tycker trots allt det var väldigt trevligt att stå på samma scen som mannen som sa "jodå, den bilden skall du skicka in!"

Medivärlden

2012-01-03T20:07:00.002+01:00

Över jul och nyår har man inte hållit 120 i jobbtempo kan jag lova men det behövs med en någorlunda lugn körning emellanåt också, speciellt som det drog igång idag direkt med bevakning av allt som händer här nere i Malmö.
Jobbiga saker.
Man undrar vad som händer här nere...
Var är den här staden på väg?

På tal om något helt annat.
Vill man se några utvalda bilder från förra året från sex svenska fotografer så kan man göra det på Medivevärldens länk HÄR.
Där hittar man Åsas bild nedan, och några till från Pieter Ten Hoopen, Annika Af Klercker, Yvonne Åsell osv.

Foto: Åsa Sjöström /Sydsvenskan

Toppen

2011-12-23T21:32:00.000+01:00

Vi har en rymdfarkost i toppen.
Näst direkt under stjärnan vill säga.
God Jul!!

Karl bertil Jonssons jul.

2011-12-23T21:17:00.005+01:00

Häromdagen träffade jag mannen som tecknat den klassiska filmen Karl Bertil Jonssons jul.
Stort.
Per Åhlin heter han och är en av Sverige främsta tecknare.
En mycket trevlig man.
Missar man Karl Bertil Jonsson på julafton? Jag tror inte det.
Intervjun med honom kan man läsa i dagens Aftonbladet.

Innan jag lämnade stället blev jag inhyst i en närliggande inspelnings studio hos en av hans kreativa kollegor.

Där skulle jag trycka av min kamera med diverse olika slutartider framför en mikrofon och när jag gjort detta fick jag en tumme upp.

Jag klarade således av att hantera min kameraavtryckare på ett alldeles ypperligt sätt och samtidigt ge mitt kamera hus en chans till ära och berömmelse på vita duken. Eller rättare sagt ljudet av den.

Så om det inom kort dyker upp ett kamera ljud i en animerad svensk film nära dig så vet ni vem som står bakom det klicket!

LÄS

2011-12-21T23:11:00.001+01:00

Läs en debatt artikel HÄR och samma artikel på flera andra medier.
Gå med i den HÄR gruppen!!
NU!

Joel får paket

2011-12-20T15:24:00.001+01:00

Jag sitter med en Nisse med en luva i källaren och slår in paket och det är väl ungefär den bilden man föreställer sig som det skall var dagarna innan en julafton.
Vi paketerar ett paket med prylar som skall levereras till vår vän praktikanten Joel i Stockholm men just i detta nu stötte vi på problem....

Vi fann två tommar lådor som passade bra för ändamålet att transportera prylarna i, och vi försöker bara bestämma oss för vilken av dem han skulle bli gladast av att få.

Summera året

2011-12-19T09:17:00.000+01:00

Det börjar bli dags att summera året och skicka in något till Årets Bild.
Ikväll skall vi verkligen ta oss tiden att välja ut några bilder eftersom vi annars har förmågan att skjuta upp allt till sista stund.
Det slår således aldrig fel, för vi är nämligen aldrig ute i god tid.
Om jag har något att skicka in då? Lite, lite möjligen men inga direkta kioskvältare.
Fast å andra sidan så har jag ju bara jobbat sedan September och på den tiden kanske man inte hinner göra världens största produktion.
Det skall bli bättre med det till nästa år. Jag håller redan på att planera.
I September var jag ute på en äpplehistoria, den tyckte jag hade några fina inslag i alla fall.
Och flera nyanser av rött.

Auktionen

2011-12-16T14:52:00.002+01:00

Bra ordnat i Göteborg med auktion av bilder och insamling av pengar till Johan och Martin.
Vi måste dra igång fler sådana idéer här i PFK södra också.
Just för tillfället sitter i vi i styrelsen upptagna med ett evenemang som går av stapeln i Mars månad och det tar sin tid det också.

På tal om auktioner så har jag hittills själv bara deltagit på EN sådan med mina bilder.
Året var 2006 och jag hade fått ett pris för ett sportreportage i Poyi.
Några veckor innan jag åkte över till USA och prisutdelningen i Columbia, Missouri så fick jag ett mail.
Varje fotograf som hade fått pris i tävlingen skulle få donera en av sina bilder som skulle auktioneras ut, och pengarna skulle gå till någon slags välgörenhet.

Väl en bild från din kollektion stod det i mailet och jag föreslog att de skulle plocka den här.

När prisutdelningen var avverkad traskade således alla besökare och fotografer in i ett annat rum där printarna från alla fotograferna var uppradade lite snyggt och prydligt.

Bredvid varje bild låg linjerade lappar där man kunde plita ner sitt bud.

Det var inte tal om några män med träklubbor som stod och bankade ner "1-2-3 Såld" utan det var mer i det lättsamma avslappnade läget kan jag tala om.

Lite lagom charmigt med andra ord.
Skriv ner ditt bud, vill någon höja, så stryk det gamla.
När tiden är ute så är det slutbudat.
Lätt.

Jag spanade in några printar från Ami Vitale och kladdade ner några bud, men dessa siffror ändrades ungefär varannan minut.

Lite längre bort låg min bild och väntade på bud.

Och tydligen så tyckte någon att jag gjort fel val, eftersom det på bordet låg en print av den här.

Nåväl, tänkte jag.

Det spelar ju ingen större roll vilken de valt egentligen, för jag tänkte nog inte köpa den själv.

På blocken bredvid Ami Vitales bilder fortsatte buden att höjas och låg vid en tidpunkt på auktionen på 175 $ respektive 85 $ och fortsatte stiga.

Lite då och då gick jag bort för att kolla hur min bild stod sig i konkurrensen och det såg lite glest ut på det där blocket.

Jaja, någon stackare tyckte i alla fall att den var värd 15 $ och det budet stod sig länge och väl.

När det var någon minut kvar så hoppade jag av budgivningen på några av de andra bilderna och någon hade tom insett det sanna värdet i en bild av Daniel Nilsson och ökat budet till 25 bucks.

Lite gladare var nog auktionsfixarna för pengarna de fick in på Ami vitales verk.

Inga större summor i omlopp på den auktionen, men glad var den killen som fick en stor bild från Schichahai sport skola, signerad också för den delen, att pryda sin vägg med.

25 $!

Vilket kap han gjorde!

Den är nog värd minst 27 $ om några år.

Bron

2011-12-16T14:04:00.001+01:00

Fint ljus var det på den igår med några strålar som tittade fram mellan molnen.

Och om planerna på att utvidga det hela med en tunnel till Danmark kan man läsa i dagens Dagens Nyheter.

gruppbild?

2011-12-14T21:46:00.000+01:00

Min tjeckiska sportfotograf vän på facebook lägger upp den här bilden.
Jag antar att han inte tagit den själv men den var fantastiskt rolig.

Illustrera Malmö

2011-12-13T11:29:00.004+01:00

Jag får en utmaning.
Framför mig får jag en text av den duktiga journalisten Niklas Orrenius från Sydsvenskan som jag skall bildsätta till Dagens Nyheters kulturdel.
Med tanke på textens styrka så gör man inte det här jobbet på fem minuter.
För att få fram en bra stämning i bilderna, få ett samband med Niklas text och för att få bilderna att höra ihop med det kulturella, det nya, det gamla och det framtida Malmö, så löste jag det så här.
Några fler bilder kan man se HÄR tillsammans med Niklas text och fler bilder med fin redigering kan man se i Dagens Nyheters Kultur del idag.
Det är egenligen inget att vänta på, gå in och läs texten NU. Den är viktig.
”Sverige forever in my heart” är titeln på hans bok som snart kommer ut.

Ännu en tavla

2011-12-12T22:02:00.002+01:00

Helgen verkar vara något då min blogg står stilla men å andra sidan så upptogs helgen av arbete och resten av tiden gick åt till sådant som man ibland behöver göra på helgerna, dvs vila.

Förra Torsdagen arrangerade vi det som vi i PFK Södra brukar kalla korvkväll men för lustighetens så bytte vi ut korven mot glögg och lussekatter och således bytte evenemanget också namn till Glöggkväll.
När vi drog nummer i vårt lotteri där vinnaren erhåller en inramad bild av dagens föreläsare som för dagen var Jonathan Saruk så föll det sig så att vi knep hem bilden. Igen.
Två lotter räcker så länge den som drar, dvs föreläsaren, drar rätt nummer.
Det är en rolig grej det där med lotterna.
För numera kan vi stoltsera med bilder av dessa fotografer på väggarna.

Foto: Jonathan Saruk

Foto: Jörgen Johansson

Foto: Magnus Wennman

Mer porträtt

2011-12-08T16:23:00.004+01:00

För ett tag sedan träffade jag en man som berättade en väldigt intressant och gripande historia.
Nu är den publicerad i magasinet Ingenjören, där min väldigt duktiga fotograf och vän Anna Simonsson är bildredaktör.
De tar hand om jobben fint på den där tidningen.
Så här blev några av mina lämnade bilder och pdf:en från uppslaget.

Det är en fröjd att jobba när man har en bra dialog om jobben, pratar igenom idéerna och man blir nöjd när man får se upplägget i tidningen.

Klickar man på den här LÄNKEN så kan man titta i hela tidningen och när man ändå är där så kan man passa på att bläddra fram till sidan 28 och titta på Annas Simonssons otroligt fina reportage!
Gör det!

Vilka porträtt!

2011-12-07T17:30:00.005+01:00

De här porträtten var faktiskt HELT OTROLIGA!

Klicka på den här LÄNKEN. Det är helt sanslöst vilka bilder av fotografen Lee Jeffries.
Helt fantastiska.
Hemska. Sorgsna.Vackra. Titta på utrrycken i bilderna. Man kan ju titta på dem hur länge som helst.

Skolfotografen

2011-12-07T14:00:00.001+01:00

Igår fick vi hem årets skörd av skolfoto.
Bra timing på det, eftersom jag idag ser hur de faktiskt jobbar, de där skolfotograferna.

School Portrait (2011) from Michael Berliner on Vimeo.

Midsommar mitt i vintern

2011-12-07T00:23:00.003+01:00

Jag får ett mail från en kvinna i USA som hittat min midsommarfilm på Vimeo.
Hon inleder sitt mail med raderna :
"Hey :) I just found your swedish midsommar video and it´s the best one I´ve ever seen.."

En sådan inledning på ett mail är ju förträffligt trevlig och hon undrar sedan om hon får använda länken i ett skolprojekt hon gör om svenska traditioner.
"Självfallet", svarar jag, "...och som du kanske lägger märke till så beter vi oss lite lustigt på våra svenska traditioner!"
Hon svarar igen:
"What looks funny are all the other videos when you search for swedish midsommar. Either no one is drinking (!?!?!) or it´s just duper doorky looking. yours is just awesome, so thanks!"

Det var ju trevligt att den här videon kom till användning för någon som tyckte den var "awesome!"
Och det var ju inte så dumt att titta på den igen sådär mitt i vintern.
Fast jag tycker nog vi själva beter oss lite doorky också om man skall vara ärlig.
Nåväl, är det midsommar så är det.

Förhands

2011-12-06T09:48:00.001+01:00

Nu antar jag att de flesta som vill läsa om five-a-side fotboll, handboll och diverse roliga saker som pågår under ett mästerskap i landet Brasilien hänger med på den här eminenta bloggen.
Gör man inte det så missar man ju något roligt.
Vi vet att upphovsmannen till de raderna samtidigt har ett bra reportage om handbollsdamerna i bakfickan och vi ser fram emot fortsättningen på de bilderna när han landar i Sverige igen.

Förra veckan var jag och fixade damernas lagbild inför avresan och till detta tillkom en del förhandsbilder som nu dyker upp lite då och då på de här sportsidorna.
Jag valde blixten som räddare från den här hallens lysrörsmiljö och är nöjd med att jag packade ner både ett och två nya blixtbatterier.

Ute i butiken

2011-12-05T14:37:00.008+01:00

Förra veckan fick jag lägga mina vantar på Offside # 7 som då hade anlänt till butiken.
Av någon märklig anledning så prenumerar jag inte på några tidningar, jag är en sk lösnummerjunkie, och så är det med alla magasin jag läser frekvent.
Även om jag köper alla nummer av de magasin som är intressanta och aldrig missar något, så gillar jag att plocka från en hylla. Jag vet inte varför, men så är det.

Så här såg det i alla fall ut på sidan 20, då jag blev förärad att medverka i introt.
En av mina kamrater skrev "Vad är det för bild på dig i senaste offside, du ser ju tom snygg ut på den bilden" och för detta skyller jag på min sambo som fotograferat. Hon kan ju den där konsten med att lyckas ta bra bilder på folk.
En annan av mina skrivande kollegor sms:ade istället "Månadens medverkande i Offside! Det blir ju inte större än så!". Jag instämmer med det senare sms:et och är stolt över detta.
Vad som skrevs i den presentation kan man ju läsa om man har numret framför sig.

En annan grej man kan passa på att titta på om man har Offside i sin ägo sig är det där magasinets fantastiska layout.
Varje nummer är en fröjd för både bild och text och anledningen till detta är ju att man har möjlighet till bra dialoger både före, under och speciellt efter sitt arbete.
Det blir ju bara så mycket bättre då.

Vid lämningen av det materialet till det här numret kom jag själv med några förslag till hur man kunde lägga upp det, och några uppslag blev tom så som jag föreslagit.
Peter Widing, som själv har gjort några fina reportage i numret på både Mikael Lustig och "Texas" Johansson är en både inspirerande fotograf och håller i redaktörskapet precis så som man vill att det skall vara, och AD:n Kristofer Öste gör ju hela tidningen så snygg.
Inte nog med det så har också en av tidningens reportrar, Anders Bengtsson, blivit nominerad till stora journalistpriset under 2 av de senaste 3 åren. Bara en sådan sak är ju fantastisk för ett magasin som handlar om fotboll.

För övrigt så möttes jag av den här killen som tyckte att det var på sin plats att visa upp arslet i pub fönstret när vi spenderat vår första timme under reportaget i West Browmich.
Det blev väl ungefär starten på mitt och Ulf Roosvalds reportage som hamnade på 19 sidor i tidningen.

Under den sista dagen däremot så möttes vi av folk som mer än gärna stoppade oss på gatan när de såg att vi hade en kamera och utbrast "Pleeease, take a picture of me when i pose and let´s be friends on facebook".
Jag tog en bild, men det här med facebook lät vi vara till en annan gång.

Jag hann med göra ett bildspel som jag visserligen visat förut men vill man se det igen så kan man göra det här nedan.

Bara klicka på PLAY.

Annars kan man också läsa i redaktörernas inledningstext om varför vi inte fick fotografera på matchen mot Liverpool och vad det egentligen skulle kostat om vi fått för oss att löpa amok på pressläktaren.

Men vi fixade ihop det utan att ta matchbilder och jag fick ju sett mitt favoritlag Liverpool för första gången, även om jag denna gången höll på motståndarna, för reportagets skull.
Avundsjuk var jag på den här kvinnans mössa som verkade varm och fin, och upplyft och nöjd är man ju alltid ett bra tag framöver när man fått den här känslan av att allt fungerat bra.
Från biljettbokning till layout.

Vinet

2011-12-02T16:50:00.000+01:00

Idag, för första gången någonsin, hade vi precis som vilken annan rekorderlig arbetsplats som helst, infört ett vinlotteri.
Jag handlade vinflaskor.
Jag gjorde några lottnummer.
Jag såg fram emot vilken flaska vi skulle avnjuta ikväll och riktade in mig på förstapriset.
Jag tänkte fuska men gjorde det inte.
Jag la ner dem i en burk och alla drog en siffra.
Det där systemet fungerade inte.
Något måste varit trasigt.
Mitt nummer drogs först.

Det betyder:
Jag blev sist.

Kylan bet inte

2011-11-30T22:54:00.002+01:00

Bet inte kylan?
Nä, inte ett dugg.
Jag höll mig varm och fin.
Spelet på plan värmde ju inget vidare heller å andra sidan, men egentligen så kan jag inte riktigt uttala mig om det där, eftersom man visserligen inte har den minsta koll på varken spelet eller taktiken när man tittar in i en kameraglugg i 90 minuter.
Men det hade nog varit lite varmare om det i alla fall blivit ett mål.
0-0 är i alla fall bättre än en förlust.
Det var länge sen jag var på fotboll.
Lite ringrostig var jag, men det fungerade nog ändå.

Nu börjar det likna nåt

2011-11-30T18:25:00.000+01:00

Jag undrade just vad brödet utan smör skulle användas till.
Skit i kakorna.
Nu kom gulasch soppan.
Oh la la.

Årets sista

2011-11-30T18:05:00.005+01:00

"Auh, ta en kaga, den va go som faen" säger bordsgrannen till en annan.
Men jag vet inte, den såg lite svettig ut tyckte jag.
Jag höll mig till kaffet istället som värmer fint när man precis kommit in i kylan.

På tv-skärmarna vevas bilder från förra årets guldsäsong och det känns lite trevligt att man faktiskt var på större delen av de matcherna.

Det där målet kommer man ihåg, och det där.

Och den straffräddningen, den fick jag ju på bild! Nördigt, javisst, men trevligt ändå!

Solen skiner på några av TV-bilderna och det är baske mig mer än den gör ikväll.

Kallt som fanken är det utomhus och om jag inte har helt fel för mig så är det här den sista matchen för året.

Men jag är sugen som bara den på att fotografera fotboll och då finns det inga dåliga fotbollsväder, bara dåliga långkalsonger, och de som jag har på mig är inte dåliga.

Varma som fanken är de rackarna.

Det vet jag redan, eftersom jag la en stor peng på Extra Warm Quality när jag införskaffade dem innan OS i Vancouver förra året och där kunde jag lita på dem.

Så jag räknar med att jag kommer sitta som i en sauna därute på mattan i kväll.

Bara för sakens skull så kollar jag också tillbaka på lite guldblickar från förra hösten.

Så här såg det ut då.

Jag tog plats på läktaren innan slutsignalen ljöd i pipan och det gjorde jag rätt i för där var jag nästan ensam.

Kommer det se ut så här ikväll? Tror inte det.

Bävman

2011-11-29T23:37:00.002+01:00

Mannen på bilden ovan inledde kvällen med att visa att han skaffat sig en ny hemsida där han visar sina kunskaper i god fotografi.

Hans kunskaper var inte dåliga i sporten squash heller även om siffrorna tyvärr inte slutade i hans favör.

Men det var en bra match och det är ju huvudsaken, för om man inte fått slita för segern så är det ingen seger som räknas som man brukar säga... och ni ser ju själva nedan hur utmattad kvällens segrare såg ut.

...Och på tal om hans nya hemsida.

Klicka in på den HÄR!

Så lätt! Så enkelt!

Så bra!

fallskärmen ?

2011-11-29T10:20:00.002+01:00

Den där fallskärmen på sydsvenskan verkar vara lite märklig.
Läs själv mer HÄR.

Lagbild!

2011-11-28T21:36:00.000+01:00

Om man någon gång har varit på ett idrottsmästerskap någonstans i Skåne, eller i världen för den delen, så stöter man allt som oftast på denna mannen.
Då står han där, i backen, i den mixade zonen, bakom målet, eller någon annanstans där det i den mån kan tänkas behövas en kamera vinkel som vi kan njuta av hemma från tv soffan.
Hans namn är Magnus Andersson och han är en trevlig jäkel.
Se bara här.
I Fredags kväll skulle jag nämligen fixa ihop en lagbild på ett lag vars öde och äventyr ni snart kommer kunna följa på den här bloggen, men om man så återgår till filmaren så var han vänlig nog att agera statist när jag testade belysning.

Eftersom han gjorde detta med både inlevelse och entusiasm så kommer jag belöna honom med en ny byline, en sådan med vit bakgrund, för han fick även till detta ändamål stå modell.

Men lagbilden då.. hur blev den? Jodå, den blev som en vanlig lagbild brukar bli.

Rakt upp och ner. Raka i ryggen. Titta in i kameran.

Och så blev det en variant som blev som den inte brukar bli, men det är ju nästan bättre.

Offside i England

2011-11-25T14:48:00.004+01:00

För några veckor sedan begav jag mig till England för fotbollsmagasinet Offside.
Tillsammans med reportern Ulf Roosvald åkte vi till West Bromwich för att få svar på frågan, "finns det någon riktig engelsk fotboll kvar?"
Det reportaget kan man läsa i det senaste numret av Offside som kommer ut i butiken i början på nästa vecka!
Och om man har två minuter över så kan man titta på det här bildspelet från West Bromwich så länge.

Ö och landslag

2011-11-25T00:50:00.001+01:00

Idag var det en sådan dag som man kallar en lång dag.
04.45 ringde urverket och klockan 06.00 satt jag på ett plan på väg mot Biskops Arnö igen.
Det var dags att gå igenom elevernas sportarbete och det var en väldigt duktig klass måste jag säga.
De har kommit långt, både i sina berättartekniker och sitt tekniska kunnande efter bara 3 månader på skolan.
Jag måste se om jag kan låna några av deras bilder och lägga ut här så ni själv kan se vad de producerade.
En snabb kvällsmiddag med praktikanten hann jag också avverka innan han hade vänligheten (tack joel) att ställa upp med biltransport till flyget.
22.40 klev jag in genom dörren i Malmö igen.
Och på tal om något helt annat så flög jag fotbollslandslagets gamla kärra när jag flög hem.
Fast å andra sidan, har man gått igenom sportbilder under hela dagen så är det väl ganska givet att den där kärran står och väntar.

Åsa och Kina

2011-11-22T12:12:00.004+01:00

Kinesiska är ju fint. Någon som kan läsa det här?

Åsa och Johan Bävman och några till från Moment deltar i en utställning i Kina.
Så här ser Åsas presentation ut.
Tydligen kunde man skriva ut "Sydsvenskan" på kinesiska, för det behövde tydligen ingen översättning.
Klicka på den här LÄNKEN , titta på Åsas bilder och försök läs.

Årets sportbild?

2011-11-19T20:50:00.002+01:00

Jag såg att någon länkat till den här bilden på facebook och skrivit "Årets Sportbild" och den hade flera "likes" och tumme upp under sig.
...Men jag såg inte vem som var upphovsmannen förrän jag letade upp den på HD:s hemsida.
Fotografen är den duktiga och väldigt trevliga fotografen Johan Persson på Helsingborgs Dagblad.

Bilderna med en fotboll som studsar precis framför ett huvud har man ju sett några gånger, nästan 20 gånger per säsong ungefär, men just den HÄR varianten som Johan har fixat har jag faktiskt aldrig sett förut!

Den här var faktiskt jäkligt rolig och jag har inte sett något lika huvudlöst sedan den HÄR bilden slog igenom för några år sedan.
Så perfekt! Vilken timing!
HÄR kan ni klicka om ni vill se den på HD:s blogg.
Jag undrar om inte Johan kommer kunna ställa en bronsstaty i bokhyllan nästa år!

Foto: Johan Persson/HD

US Police...

2011-11-17T20:04:00.015+01:00

Igår kväll träffade jag en person hemma hos en god kamrat och vi började prata om både det ena och det andra.
Han berättade en lustig historia att han blivit stoppad av polisen i USA när han satt och skulle mäta telefon frekvenser med en apparat i bilen.
Det måste sett otroligt lustigt ut, och han berättade att polisen såg väldigt suspekt ut, men lät det passera mellan raderna.

En nästan liknande historia kunde jag själv förtälja och den utspelade sig i IOWA på landsbygden.
Som jag berättat förut så har jag några besök hos Amish folken i bagaget, och det här var en händelse som jag nästan helt glömt bort, förrän det att jag återberättade den igår igen.

Eftersom folkslaget Amish lever helt utan modern transport så föll det sig rimligen så att jag var den enda som hade bil, och därför också det smidigaste och snabbaste transportmedlet.
De övriga, och vanligaste transporterna i samhället såg ut som nedan, och så här såg även jag själv ut i Februari år 2003.

Själva polisepisoden utspelades dock år 2006, när det var lite varmare klimat och några av ungdomarna i samhället bestämt sig för att fånga fisk och tälta vid en sjö.

Lite senare under samma kvällskvist så kläckte en av killarna den geniala idén att fylla en enorm vattenpistol med vatten och smyga på de intet ont anande tältkillarna och ge dem en rejäl vattenblöta i skogspartiet.

Eftersom avståndet var långt och natten var mörk så tog vi således mitt transportmedel, dvs bilen.

Vi rullade mot skogsdungen, fastnade nästan i lervällingen och parkerade till slut på vägkanten medan en av grabbarna hoppade ut ur bilen och begav sig in i skogsdungen med ett rödgult vattengevär i absolut högsta hugg.

Och där satt vi andra kvar i bilen och väntade.

Och väntade...

Till slut var det så mörkt runt omkring oss så vi knappt varken såg eller hörde någonting, förrän det tändes några lampor bakom oss i horisonten.

Den analkande bilen rullade i extremt låg fart, rullade upp lite sakta bakom oss och parkerade liksom vi, halvt nere i dikeskanten.

Lite märkligt beteende mitt i natten tyckte vi och undrade om vi skulle bli rånade, tills vi i mörkret kunde tyda att den bakomvarande bilen faktiskt tillhörde Iowa Police Department.

Efter några minuters stillhet i bilen bakom (det var nog då han kollade upp om vår bil var en stulen dito) så klev en bastant man ur bilen och stegade sakta fram till vår.

Ungefär som i en filmsekvens så kunde man några sekunder skymta en halvrund poliskostym försedd med handklovar, diverse stjärnor och brickor, och med ett svart pistolfodral dinglandes runt midjan, som parkerade sin kroppshydda utanför mitt fönster, och knackade pekfingret på rutan.

Jag tryckte på knappen i dörren.

Rutan åkte ner med ett sus... bzzzzzzz....

– Good evening... Havin´ some trouble?

– Eh, No, not really.. we are just waiting for a friend who´s gonna play a joke with som friends that are tenting in the woods?

– Playing a joke with som friends in the woods? replikerade den runda polisen och jag insåg att svaret kanske lät lite misstänkt.

Kanske hade det låtit ännu lustigare om jag sagt att vår vän "is carrying a gun, a gigantic water gun! Probably the biggest you have ever seen!"

- Ok! Svarade polisen uppgivet, och stack huvudet in i genom rutan för att kontrollera vilka hattförsedda typer som satt ihopklämda i baksätet.

Där satt tre killar i 20-25 årsåldern med halmhattar, enfärgade kläder och hänglsen, och som kanske såg lite vilsna ut.

- "Hello Officer!" var orden de i alla fall glatt svarade när han tittade in.

- "Hello boys" sa sheriffen, och ungefär vid den där sekunden insåg han nog att vi inte var några storskurkar som planerade skogsbränder eller dealade droger.

- "Ok, everything all right then!"

- "Ok officer, you are doing a good job" påpekade de tre i baksätet innan han rullade iväg.

Bara minuten senare kom en rejält svettig kille tillbaka från skogspartiet med en tom vattenspruta.

– ""OOh I got´em! The didnt see anything comin! They shouted "who is it??" and I answered "No one" and then I blasted them, and then I ran. I worked up a pretty good sweat in there!"" sa killen medan han pustade och frustade i passagersätet och vi insåg att han hade rätt i att han "worked up a pretty good sweat" eftersom det fullkomligt sprutade droppar från pannan.

- "hahaha, Wanna know what happened to us? ... we got caught be the police", sa en av de tre där bak.

- "Oh really", sa vattensprutsgrabben, "Ok let´s go home!"

Ryktet spreds i byn att några av killarna blivit nersprutade av vatten under deras camping, de flesta tyckte det var roligt, men vi insåg att det inte var så smart av oss att ta bilen.

Risken att jag skulle få skulden och således vara inblandad i allt bus var ganska given.

I fortsättningen tog vi hästen.

Och vagnen.

Det var bättre så.

Film

2011-11-17T00:18:00.001+01:00

För någon månad sedan träffade jag en del skådespelare och filmfolk i Malmö.
Snabba fotograferingar, snabba intervjuer, ut i hotelfoajéer och ut i närliggande gator.
Att jobba snabbt var den dagens melodi.
Så här blev några av de bilderna. Regissören Richard Hobert, Skådespelaren Torkel Pettersson, och den gamle trevliga mannen Sven-Bertil Taube.
Ingen revolution som går till fotohistorien, men i alla fall några bilder som jag tyckte blev ok och jag jag hade ju inget annat nytt att skriva om idag.

Bilder i långa banor

2011-11-15T23:52:00.003+01:00

Bilder i långa banor kom Anders Hansson förbi och visade ikväll och det är ju inte klokt att man inte tar sig tid att lämna in bilder för utskrift lite oftare.
För det ger en sådan energi och arbetslust när man diskuterar, lägger upp reportage, och sorterar och visar.

Han är en produktiv rackare min kontorskamrat och en och annan hyfsad bild hade han fått till i de där högarna får jag säga.
Ja, ni ser ju själv här hur härligt det ser ut när bilderna rent fysiskt finns att tillgå.
Att vi spenderade några timmar till att titta på bilder var dagens goda nyhet....

...Dagens lite sämre nyhet måste jag meddela min andra hälft Åsa här, eftersom hon inte är i stan och kan se vad som hänt med vårt trägolv som ikväll fått sig en smärre demolering.
Det föll sig nämligen så oturligt att hennes World Press Photo pris störtade i golvet, (fattar inte att de satsar på en hel guldtacka som pris och till den levererar världens sämsta låda som faller sönder).
Lyckligtvis har jag ett smidigt fotarbete, och hade jag inte haft det så hade jag nog suttit med ett hack i foten och ett gipspaket detta nu.
Nu har vi däremot ett ungefär en centimeter djupt jack i en av våra golvplankor istället.
Ledsen Åsa... men å andra sidan så kanske det höjer värdet på lägenheten... för hur många har egentligen avtryck från en world press Photo tacka på golvet?

Priset då, klarade det sig?
Inte en skråma på det... märks knappt att jag ens tappat det.

Tant

2011-11-13T20:46:00.000+01:00

Just det, idag hade ju min gode kamrat Magnus Wennman vernissage med sina tanter på Galleri Kontrast.

Jag hade lite tid över och hann med en snabb förhandsvisning på det i Onsdags när jag var i storstaden. Det såg fint ut!

Hoppas det var ett bra vernissage idag!

I Parken

2011-11-13T00:37:00.005+01:00

Igår kväll var jag på Parken i Köpenhamn.
För första gången kändes det som.
För det är lite halvlustigt, med tanke på att jag har varit på både en och två, och kanske tom 20, landskamper på andra sidan sundet under senaste åren, men jag har aldrig sett en enda av dem utan en kamera framför ögat och en dator vi min sida.
Så under gårdagens match mellan Danmark och Sverige så var det således premiär för min del att se andra delar än fotografrummet i den norra hörnan.

Nu gick ju inte den här matchen till historien som något man kommer minnas som en idrottsprestation utöver det vanliga, men däremot kommer man minnas att Parken i Köpenhamn har ETT menu förslag som inte innehåller någon mat över huvud taget.

...Och eftersom matchen inte hade speciellt hög unerhållningsfaktor så underhöll jag mig själv genom att fotografera de delar av idrottsarenan som jag aldrig tagit en bild på förut.

Kvällens mest lustiga historia måste nog ändå vara den som utspelade sig efter slutsignal då jag själv och mina kamrater sökt oss till närliggade barhäng och därefter ville gå vidare till ännu en bar.

Frågan till kyparen lät således så här: "Vet du någon bra bar i närheten?"

–"Jävisst" svarar han och går iväg...och kommer tillbaka två minuter senare med en korg skivat bröd!

11/11 why not?

2011-11-11T14:00:00.002+01:00

....Men varför gnälla på att allt heter 11/11/11 när man istället kan utnyttja minuten till lite kreativitet och glädje.

Untitled from Daniel Nilsson on Vimeo.

Stolt!

2011-11-10T09:58:00.002+01:00

På tal om sport och Biskops Arnö!!
Jag läser först och främst om detta här och när jag klickar vidare in HÄR så ser man att Viktor Johansson, en av de otroligt duktiga eleverna från Biskops Arnö som tog sportuppgiften på allvar under min kurs förra året, har fått fina priser både för sitt sportreportage och enskild sport feature.
Då blir man extra stolt över att ha fått äran att gå igenom hans arbete på skolan!
Extra glad blev man ju igår när man träffade honom lite hastigt på skolan och fick hälsningen "hallå min favoritföreläsare!"

STORT GRATTIS TILL PRISERNA VIKTOR!
Ni kan se mer av hans fina arbete HÄR!

Remote

2011-11-09T21:47:00.003+01:00

Härlig kyla på Biskops Arnö i kombination med sol, mycket frågor från eleverna och en demonstration om sportfotografi.
Det gjorde denna dagen till en fin dag.
Frågan är bara om eleverna förstod min obegripliga skånska men det lär jag kanske märka om två veckor när jag återvänder och skall se titta på deras arbeten. Om de har fotograferat något annat än sport så borde jag kanske pratat engelska.
Men huvudsaken är egentligen inte att de förstod vad jag sa, utan förstod vad jag visade.

Jonas Berggren i bakgrunden gjorde skäl för den fotografiska termen, "en fluga på väggen", då ingen av eleverna ens märkte att det var en fotograf i rummet som knäppte en bild.
För ni ser ju själv hur smidigt han gömt Pocket Wizard Remote controllen och inte en enda märker att han knäpper av...

...och Remote kameran fungerade!

Sport

2011-11-09T01:01:00.000+01:00

Har landat i huvudstaden och det luktade inte hallon på centralstationen kan jag tala om.
Ikväll träffar jag min gode vän praktikanten och imorgon visar jag sportfotografi på ön i Mälaren.

Det blir således en kort visit här uppe.

På tal om sport, den här filmen filmade jag förra sommaren och det var inte grisfotboll det inte.

fix och gig

2011-11-07T16:37:00.001+01:00

Idag är det mycket småfix på min "att-göra-lista".

En av punkterna är ett sk "gig", eller föreläsning, som måste uppdateras.
Ut med lite gamla bilder och in med lite nya.
På Onsdag är jag tillbaka på Nordens Fotoskola och undervisar dem i allt jag kan om sportfotografins möjligheter, problem, glädje och betydelse.
Det skall bli fint det.
Den här bilden då: Ja, den är från en sportskola i Kina.
Det reportage blev bra tyckte jag, trots att det var ett tag sen, så den får allt vara kvar i föreläsningen.

49 sekunder

2011-11-04T01:20:00.003+01:00

49 sekunder!
Det var vad jag fått ihop på 2 timmar och 20 minuter.
Det var ju fanken vad det där programmet hänger sig stup i varje kvart.
Antingen så är det demo versionen eller min dator som har spöken inneboende, men hur skall man kunna jobba när den skall tänka i fem minuter för varje lite funktion man gör.
Nä, nu orkar jag inte längre.
Datorn får vila tills imorgon.

Clipp and Cut

2011-11-03T22:49:00.003+01:00

Jag laddar ner en test version av Final Cut.
Tjejen min har redan provat den, och för några veckor sedan fick jag förtroendet av henne att gå loss och fixa lite i hennes film.
Inget märkvärdigt jag testade, snitsa upp lite ljud som hackade, men bara känslan av att sätta sig med programmet var ju fint.
...Och sen helt plötsligt hade det gått fem timmar, och man märker att man småfixar bara för att ljudfixet skall funka riktigt bra, och för att man lärt sig något nytt, och för att det är så jävla roligt.
Nu är det dags att fixa ihop nåt eget.. och jag räknar med att jag får ta hjälp av Åsa när det hänger sig. Det är en fördel jag har här hemma, att jag har ett proffs att fråga.

Men kolla på den här skärmdumpen där uppe i höger hörn?
Klockan står ju för fanken på 22.38 och jag har ju inte lagt in en enda bild eller något ljud.
Ja, men vad gör det? svarar jag mig själv... jag har hela natten på mig, och det här är ju den bästa tiden att jobba med sånt här!
En kopp kvällskaffe och lite godis bredvid. Det är fint det.
Klipplinjen är tom.
Snart är den full.

Trappan?

2011-11-02T22:55:00.001+01:00

Ja, det kvittar ju att det här egentligen är en reklam... den gör ju folk glada!
Och mig glad också!
Kolla själv!

Boll ?

2011-11-02T21:20:00.004+01:00

Kan det här vara något?

Det här kanske man kan montera in i bollarna på fotbolls- eller handbolls VM...
Då snackar vi close-up action !

På Resa IIIIII - Bra väska!

2011-11-01T16:21:00.003+01:00

Se här!
Vilken otroligt ful bild jag bidrar med till den här bloggen idag, men bättre bild än så här hann jag faktiskt inte förmå mig att ta när jag slängde upp telefonen för att visa att min eminenta röda väska lyckades med konststycket att knipa förstaplatsen idag.
Han var först av bandet av alla, och det har han inte varit på flera år!
Bra jobbat väskan!
Kanske har du haft lite tid att vässa formen nu när det faktiskt var några månader sedan du var ute och flög!

Bara en timme tidigare än min väskas snabbleverans, dvs efter min första mellanlandning i Zurich, hörde jag en bekant röst bakom min rygg ropa mitt namn "Daniel !!"

...och precis på stolen bredvid mig på Zürichs flygplats sitter min fina vän Emma Larsson!

Hur stora är de oddsen egentligen...

Ja, ungefär lika små som att vinna en miljon på triss ungefär!

Emma kom från ett land, jag från ett annat, och vi ses ovetandes om varandra, på Gate 63 i väntan på samma plan till Köpenhamn.

Världen är lite som man säger men Zürichs flygplats är tydligen mindre!

Den här epsioden utspelades ju för någon timme sedan, men nu då.. ja, nu har jag checkat in i hemmet igen!

På Resa IIIII - Room with a view

2011-10-31T20:10:00.004+01:00

Någon vidare havsutsikt var det inte den här gången, och hade man varit kontorsfetischist så kanske man hade gillat den här utsikten.
Det gör inte jag, så jag nöjer mig med att inte spendera så värst mycket tid med att titta ut.
Den såg inte så roligt ut att sitta i den där byggnaden visserligen, och jag är ganska glad för att jag har ett roligt jobb som jag inte skulle vilja byta bort mot nåt annat.
De få människor jag såg i byggnaden mitt emot verkade uppslukade med papper och pärmar.
På tal om det så skall jag i detta nu bege mig ut i myllret och köpa mig och min kollega en pint, som vi kan knäcka framför datorn medan vi jobbar vidare.
Idag var en bra dag förresten.
Resultatet av den får ni fortfarande inte se riktigt ännu.
Imorgon åker vi hem.

PÅ RESA IIII - Olsno Hill och kvinsvi?

2011-10-31T09:47:00.003+01:00

Kanske är vi lättroade men vi tycker faktiskt det är väldigt underhållande att min nya GPS, som trots allt är så duktig och hittar överallt, har ganska sparsamma och inte så goda kunskaper i engelskt uttal.

För medan de här två gatorna som den skall leda oss till går under stavningen "Old Snow Hill" och "Queens Way", får vi istället det istället berättat för oss att de där gatornas namn uttalas på ett helt annat sätt.

På Resa III - I väntan på Stålmannen.

2011-10-31T00:42:00.000+01:00

Skall jag vara helt ärlig så trodde jag knappt att Stålmannens omklädningsrum existerade längre....

Det var länge sedan man såg en sådan här manick.

Finns det internet i dem?

På Resa II - manuellt.

2011-10-31T00:35:00.004+01:00

Jag kör alltid manuellt. På kameran. Och på bilen också visserligen.
Det här med automatik känns lite som att fuska.
Men just i detta fallet bokade jag fel.
Jag skulle ju haft en automatisk.
Ratten sitter nämligen i detta land till höger och växelspak till vänster.
Men när det visar sig att det kostar lika mycket per dag att uppgradera till en modell som växlar själv, som det kostar för hela den här bilhyran totalt, så känns det som att jag kanske kan klara mig med växel.
Jag får faktiskt således stå ut med att jag slår högerhanden i förardörren varje gång jag skall växla för att försöka komma åt en växelspak som jag faktiskt skall styra med vänsternäven.

Rödhök

2011-10-30T20:04:00.006+01:00

Jag har inte tittat i dagens tidning, eftersom man på mitt förra inlägg kan utläsa att jag inte befinner mig inom Sveriges gränser, men jag har ett internet där jag nu läser att mitt och Malin Franssons reportage om Malmös ishockeylag Mif Redhawks är publicerat idag.
Den som vill läsa om lagets nya storsatsning för att ta sig tillbaka till det som brukar kallas ishockeyns finrum, kan ju göra det med ett klick HÄR.
Och om man vill se några av bilderna till det reportaget så är det ju bara att rulla scrolla ner här på bloggen och titta.

När man bevakar ishockey så är det många gånger en fröjd.
Visserligen så har även ishockeyklubbarna sina aviga sidor och dåliga egenskaper, och det här reportaget är ju inte gjort om ett lag i den högsta divisionen, men de skall ändå ha en eloge för är att det egentligen inte är så märkvärdigt att det kommer journalister och fotografer på besök.
Fri access till omklädningsrum, träningshallar och spelare är inget som anses som något konstigt om man bara tar kontakt i en ansenlig god tid i förväg.
Det är ju självfallet förståeligt att vissa fotbollsklubbar möjligen inte kunnat få en lugn stund om de hade varit mer öppna, men jag ser inte någon som helst problematik i att fler klubbar, även i andra sporter, skulle kunna säga att "Ok, idag kan ni komma in och göra reportaget" och sen hade man varit nöjd med det och hade kunnat släppa det.
Får man bara accessen så gör man ett hyfsat ok jobb ganska snabbt.
Numera är det locket på och stängda dörrar som verkar vara melodin i de flesta klubbar som spelar på en rimligt hög nivå.
Fler borde lära av ishockeyn.
Nu har jag aldrig bevakat NHL, men jag har hört att relation mot media är väldigt bra.
Ishockeyns mediapolicy är något som borde skickas ut i en manual till fotbollsklubbar.

På Resa I

2011-10-30T19:09:00.005+01:00

Under Lördagsmorgonen inmundigade jag det som brukar kallas dagens viktigaste mål på Kastrups flygplats klockan 04.43 med tjusig utsikt över en dimmig startplatta fylld med flygplan.
Den eminenta morgonmåltiden bestod av en kaffe med uppvispad mjölk och fluffig bulle med franskt namn för det är väl ungefär den mängden mat som jag är kapabel på att få i mig under den tiden på morgonkvisten.
Min bordsgranne som slog sig ner på bordet bredvid dukade upp med morgonöl, morgonsnaps och diverse smörebröd med räkor, laxar, och baconremsor. Han var hungrig och sugen på nåt smarrigt och det såg man på hans leeende också när han hällde upp dryckerna i glasen för ändamålet.
Den där delikatess tallriken kanske hade varit god, men kanske 6-7 timmar senare än nämnda klockslag.
Två mellanlandningar senare (där jag känner mig lycklig att jag har egenskapen av att klara sova på flygplan) så landade jag där jag skulle och vad jag skall göra kan jag ju inte riktigt tala om ännu i alla fall.

Sony Ericsson...

2011-10-27T15:56:00.000+02:00

För bara några veckor sedan träffade jag Sony Ericssons VD Bert Nordberg i Lund när företaget fyllde 10 år som bolag.
Jag hade uppskattningsvis 10 minuter att fixa ihop bilder (eller rättare sagt så var det 8 minuter mellan första och sista bilden) och ibland är man glad över att man lärt sig att arbeta snabbt.
Bert Nordberg var trevlig men förståeligt upptagen med intervjuer under hela dagen.
Jag fixade fram en del telefoner och roddade ihop en bild som kunde vara lite innovativ i sammanhanget och även om jag la den mesta tiden till att rodda miljö i förväg, så tog ju den bilden några minuter att få till bra.
Vill man läsa intervjun som gjordes för några veckor sedan kan man göra det HÄR och HÄR.

Men idag skrotades varumärket Sony Ericsson.
Mer om det kan man nog läsa om i de flesta dagstidningar idag.

Gatan

2011-10-25T09:53:00.000+02:00

I Malmös centrum ligger en gata som har ett väldigt dåligt rykte.
Vi gick dit i Fredags kväll och mer om det besöket kan man läsa HÄR och HÄR.

Målkamera?

2011-10-21T16:21:00.005+02:00

Jag vet inte hur länge Uefa har diskuterat att införa målkameror, men til slut kom de alltså fram till att det är ett bättre alternativ med ytterligare en domare...en som skall hålla koll på straffområdet.
Placeringen på den domaren kan ju diskuteras men han står ju inte alltid så lysande och bra till om man säger så.
Jaja, jag kanske kunde ställt mig på andra sidan, men då måste ju alla fotografer stå på samma sida och hur kul är det i längden.
Här gör i alla fall Metalist Kharkiv mål på Malmö FF och det kunde ju blivit bra det där, om man bara hade kunnat få en bild som gick att använda, förutom den där de plockar bollen ur nätet....

Gräs...

2011-10-20T23:07:00.000+02:00

Mycket gräs blir det om man tittar lite från ovan.
Men det går ju att ta någon ok bild från läktaren också och variation på sina fotograferingspositioner är ju aldrig fel om man skall känna glädje i sitt arbete.

Peter Frenneson satte sin målkamera på rätt plats ikväll!
Han är kung!
Det reslutatet kommer man nog se i en morgontidning nära dig imorgon.

Europa ligan.

2011-10-20T18:50:00.003+02:00

Jag befinner mig i detta nu på fotboll. Malmö FF skall ta sig an ett lag från Ukraina.
...Och jag inser att det kan bli en jävligt jobbig kväll vid tangenterna om de byter in nummer 17 och han skulle göra mål.

Sportchefen

2011-10-20T12:08:00.001+02:00

Jepser Jansson är en fd fotbollspelare som numera är sportchef i fotbollsklubben Helsingborgs IF.
Laget har ju redan vunnit allsvenskan trots att den inte är färdigspelad och planeringen inför nästa säsong har redan börjat dra igång.
Läs intervjun med Jesper på DN:s sportsidor HÄR.
När jag fotograferade honom på Olympia i Helsingborg så kom kritgubben och la lite krita på hans jeans.

40

2011-10-17T21:40:00.002+02:00

Vår kontorskollega fotograf Anders Hansson fyller år idag!
Vi hittar några ballonger, Jenny Leyman hittar en bil med tårtljus och med nummer 4.
Vi sätter aldrig dit en nolla som skall komma efter fyran och vi trycker istället ner det i en tårta.
Han gick aldrig på vårt skämt, att en av hans bilder var upphängd på toaletten, inramad och allt, som tydligen inte var tillräckligt roligt för honom att gå iväg och titta på, så det tog ett bra tag innan vi kunde plocka fram vår surprise med tomtebloss och jirlanger.
Men när det väl gick hem så har vi aldrig sett någon som blivit så överraskad. Någonsin!

RGB

2011-10-16T22:55:00.012+02:00

För någon vecka sedan träffade jag och reportern Malin Fransson hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson till ett reportage för Dagens Nyheter.
Rolf-Göran Bengtsson, som brukar kallas för det som vi i fotovärlden brukar referera till när vi pratar om färger, dvs RGB, är både bosatt och driver sin verksamhet i Tyskland men var nu på en snabb visit i Sverige.
Vi träffade honom i några timmar när han skulle besöka sina gamla hemtrakter och ha en uppvisning inför en tillströmmande storpublik på Kungsgården i Flyinge.
Malin Fransson skildrar hans hårda och slitsamma väg till toppen och jag är imponerad av människor som Rolf-Göran, människor som bestämmer sig för att satsa på det de brinner för.
Det krävs en del mod för att bryta upp en tillvaro, och när man läser Malins text HÄR så förstår man att Rolf-Göran hade ett mål att ta sig vidare och inte nöja sig med det han redan hade.
Han har kämpat. Och lyckats. Och för bara några veckor sedan så vann han guld i EM, vilket gjorde att Sverige då fick sin första individuella Europamästare i hoppning.
Under kvällen i Flyinge så hade Rolf-Göran en demonstrationsuppvisning med 3 olika hästar som pågick i ca två och en halv timme. De flesta av mina bilder producerades före och efter uppvisningen, så att jag skulle få en någorlunda variation i materialet.
I tidningen publicerades det i färg, men jag tycker att det blev ganska sammanhängande även i svartvitt och eftersom man kan se det i färg i tidningen, så kan man ju få en annan version här på bloggen.
Så här blev några av bilderna.

Transfer!

2011-10-13T14:06:00.002+02:00

Jag håller på att boka en flygresa till Stockholm i November.
Nu råkade jag istället för destination Stockholm fylla i att jag skulle åka från Malmö till Köpenhamn och fick då förslaget på den här tjusiga trippen.

Det låter ju inte som ett alltför lockande alternativ om man skulle behöva ta sig över sundet....
En eloge till flygbolaget att de upplyser om att det är en transitresa med tanke på att man får 4 timmars väntan på Arlanda också!
Den här resan tar jag om jag skall till köpenhamn!
...Eller... kanske inte.

Danmark

2011-10-12T22:13:00.001+02:00

Eftersom jag varit oflitig med att plita ner några rader och har en del opublicerat material så väljer jag istället att bjuda på två inlägg idag. Som lite kompensation kan man kalla det om man vill.
Den här bilden tog jag förra månaden när Danmarks dåvarande stasminister Lars Løkke Rasmussen valspurtade några dagar innan valdagen.
Då besökte han handelshögskolan för att diskutera diverse frågor med studenterna och vi från den närvarande pressen fick vara med under de första minuterna, men å andra sidan så var där bara 2-3 fotografer och 5-6 reportrar.
Jag undrar om det hade sett ut så i Sverige två dagar innan valet?
En svart kopp kaffe han hann i alla fall med innan det hela drog igång.

Länge sen

2011-10-12T16:47:00.002+02:00

Det var ju nästan en hel vecka sedan jag skrev något på den här bloggen.
Anledningen skall jag inte klaga på, den heter roliga jobb som har tagit en del tid, men tyvärr får de inte visas förrän de hamnar i tidningarna, vilket man aldrig riktigt vet när.
Idag rensning av dator och trevlig lunch med journalist kamrat. Att snacka roliga idéer är alltid trevligt.
Tills dess att det kommer nya bilder så kommer istället en gammal bild från i somras.
Scout Jamboree i Kristianstad.

Steve

2011-10-06T09:51:00.002+02:00

Min förstasida är Apple.
Dit kommer jag alltid när jag öppnar en browser.
Idag möts man av det här tråkiga beskedet.

Stort

2011-10-05T09:57:00.003+02:00

Det blir ju faktiskt riktigt snyggt när bilderna ligger stora på nätet.
Det här är mycket snyggare än de där vanliga bildspelen där bilderna är väldigt små och man oftast brukar klickar sig fram.
Det känns maffigare det här!
Bilderna "känns" mycket mer och det är betydligt lättare att stanna länge vid varje bild. Precis som det skall vara.
Kolla bara själv HÄR.
och HÄR.

Foto: Åsa Sjöström/Sydsvenskan

Lego

2011-10-05T00:01:00.001+02:00

Jag avverkade ett väldigt trevligt jobb i Köpenhamn idag även om det var mindre trevligt när jag insåg att bensintanken på bilen började lysa röd och detta fenomen skedde mitt i smågatorna i Köpenhamns city, eller mitt i det som man brukar kalla city med andra ord, dvs mitt i smeten.

Jag bad reportern titta på mätaren lite snett underifrån så att det skulle se ut som att pilen var uppe ovanför det röda, men det gick inte att lura den mätaren. Den var tom även om jag tyckte det var märkligt att jag inte insåg detta tidigare... den borde ju haft en signal.
Vad är det med de här nya bilarna egentligen?

När jag således också efter någon minut förstod hur jag skulle få fram informationen av hur många kilometer vi fortfarande hade kvar att rulla så visar displayen slutligen "0 km till tom tank" vilket ansågs lite oroväckande.
Vi hejdar två damer som på relativt begriplig danska förklarar att närmaste bensinstation ligger utanför city... vilket var ungefär det scenario vi förmodade.
Damerna i sin tur hejdar ohyggligt hjälpsam kille som visar närmaste väg till obemannad tankstation. Den låg cirkus fem kvarter bort och runt hörnet.
Jag tror bilen klarade sig ditt på ren vilja. Men jävlar vad nära det var att vi fick putta bil i centrala köpenhamn.
Resten av dagen rullade på fint som bara den.
Den här bilden har inget med det vi gjorde idag att göra, men det var lite trevligt att se ett gäng LEGO vara ute och gå på gatorna.

Martin i Kenya

2011-10-02T21:14:00.000+02:00

Man kan väl inte ha missat Martin Von Krogs otroligt starka bildspel från Kenya.
Se det HÄR på Expressens sida.

Foto: Martin Von Krogh

Putins egen fotograf.

2011-10-02T20:56:00.002+02:00

Jag vet inte om det här verkligen är sant... men tydligen så är det bekräftat någonstans.
Fast å andra sidan, vem skulle vilja ha jobbet som Putins fotograf, för det är ju tydligen "mycket hårt arbete och dåligt betalt" som de själva påstår.
Titta HÄR så kan du läsa historien!
(Därefter kan man klicka uppe i högra hörnet för att skippa reklamen också om man vill)

Framme i Afrika...

2011-09-30T23:01:00.000+02:00

Åsa och Niklas är på plats i Afrika.
Det kan man följa HÄR på hennes blogg.

Mål!

2011-09-30T22:57:00.003+02:00

Mål!!! .... hade det kunnat bli om inte killen i den lila dressen räddat den här bollen på mållinjen.

MÅL!! ...Blev det däremot i den här sekvensen men det hade behövts två av den sorten för att den där gårdagskvällen i Europa Ligan inte skulle slutat med förlust.

...och några mer mål än ett för hemmalaget, och två för bortalaget, blev det inte även om det som vanligt var ohyggligt nära, som det numera brukar vara i de här euoropeiska sammanhangen.

Något som däremot kan vara lite smått irriterande är de nitiska vakterna som tydligen tar sin uppgift på blodigaste allvar.

Följande konversation utspelades när jag själv och Karl Melander skulle montera våra remote kameror bakom mål innan matchen börjat:

Arg vakt: –Här får ni inte vara. Gå bort härifrån!

Jag: Ja, det skall vi göra, vi skall bara montera våra kameror!

Arg vakt: Det får ni inte göra, ni får inte vara här. Här skall inte vara några kameror.

Jag: Jodå, det får visst stå kameror här. De utläser vi med sändare.

Arg vakt: Nä, det får det INTE.

Jag: Nähä, vem säger det? Du eller Uefa?

Arg vakt: Det är vi som ansvarar för den här kortisdan. Här skall inte vara några folk och inga kameror.

Jag: Nähä, så det är ok med målkameror på alla champions League matcher men inte på Malmö FF:s matcher och kan du sluta sätta dig framför min kamera så jag kan sätta skärpan.

Arg vakt: jaha, och hur hade ni tänkt ta kameror sen då. Ni får inte gå in på planen!!

Jag: Jodå, det får vi, i halvlek hämtar vi dem och efter matchen också.

Arg vakt: Nej nej! Ingen får gå in!

Jag: Nähädu, du kan ju kolla upp det där då, innan du börjar argumentera och tills dess låter vi kamerorna stå kvar där de står.

.. och sen gick jag o Kalle därifrån.

Lite senare kom han framsträckande med handen och sa "förlåt, det var jag som hade fel. Jag har kollat upp det nu, det är ok!"

Heder att kunna be om förlåtelse i alla fall, men irriterande att ens behöva diskutera.

Lika irriterande med lilla ynglingsvakten som rycker en i armen för att man råkar gå på en vit sträck och tydligen skulle hålla sig fem centimeter innanför.

Tänk vad folk verkar ta sin vaktuppgifter på alldeles för stort allvar.

Behind the scenes II

2011-09-29T23:02:00.002+02:00

Den här tjusiga munderingen med tillhörande näthatt var den klädsel jag fick bära när jag befann mig på äpplefabriken i Kivik för en vecka sedan.

Om man tycker att det finns mycket äpplen i fruktdisken på stormarknaden så är det inget i jämförelse.

Behind the scenes I

2011-09-26T19:53:00.000+02:00

Här bjuder jag till med lite bakom scenen under den senaste veckans arbete.

Här har vi Lördags kväll Malmö Arena.

Man kan inte annat än att se hur fokuserad och inriktad jag är på att fixa en bra bild.

Jag är så inne i det så jag knappt ens märker att jag går på blankspolad is och förstår därför Husseins El-Alawis frustration över att jag inte ramlade i backen.

Nästa gång skall jag ta hockeyrören med mig.

Foto: Hussein El-Alawi

Äpplet Frida

2011-09-25T16:03:00.002+02:00

Idag hade jag och den duktiga journalisten Lars Berge ett reportage i SvD K om äpplet Frida.
Det kan man se och läsa i sin helhet om man köper tidningen idag och har man inte tid att lämna hushållet så kan man istället klicka HÄR för att läsa texten.

Jag tänkte att jag för omväxlingens skulle borde fotografera på lite nya sätt, och detta inledde jag med när jag på 100% av alla bilder pangade rakt på med min blixt.
Som en lite parentes kan det därför nämnas att det till det här reportaget gick åt både ett och annat batteripack.
Något som annars ligger högt på min prioriteringslista är en mikrofon men tills dess får jag nöja mig med musik till mina bildspel.
Men det är ju som man säger, bättre ett bildspel med musik än inget bildspel alls.
HÄR finns SvD:s fina Multimediarum och den HÄR länken leder till bildspelet om äpplereportaget.

Is.

2011-09-25T00:52:00.001+02:00

Ikväll var det första gången för i år som jag gick på is. Bokstavligen talat.
Jag halkade fram som ett litet rådjurskid innan matchuret drog igång för att ta en sk specialare, som man brukar kallar det, på en för-tekning med en röd matta som en extra fin färgdetlaj i bilden .
Jag gled fint ut på isflaket och tillbaka nästan lika säkert samtidigt som jag mötte sex fotografer vid ringside som alla stod och tryckte sina nyllen i kamerobjektiv och hoppades på en vurpa. Men nej, tji fick ni.
Man har väl lärt sig att hålla sig på benen.

Etiopiensvenskarna – tiden rinner ut!

2011-09-22T20:05:00.000+02:00

Jag får en länk som Kontinent har skrivit till svenska media!
Titta på den och läs LÄNKEN HÄR!

Fotboll efter döden.

2011-09-22T19:49:00.002+02:00

Ingen kan väl ha missat Aftonbladet nya grejor av Magnus Wennman, Sara Ringström och Erik Niva, "Fotboll efter döden"
Riktigt genomarbetade bildspel är något som Aftonbladet satsar på och det syns.
Riktiga dokumentärer och det är väl dags att man börjar sätta sig in i det där själv också för det är ju så här det skall se ut när man åker på grejor nu förtiden.
Texter, chatter, TV-bilder, och nya koncept. Allt samlat på en hel sida.
Snyggt som bara den och det märks att det satsas. Bra!
Kolla in bildspelet här nere.

Trelle.

2011-09-22T19:40:00.001+02:00

Igår kväll fann jag mig själv på allsvensk fotboll i Trelleborg.
Det är, som jag någon gång påpekat förut, alltid trevligt att hälsa på i Trelleborg.
Det händer alltid något kul på planen, korven är god och det bjuds kaffe och kaka.
Mindre trevligt är det kanske för TFF självt som numera huserar under det där omtalade och fruktade strecket som är beläget i den nedersta delen av tabellen.
Speciellt som man igår också fick stryk av makrillarna från Göteborg.

Köpa hus, eller bilder?

2011-09-21T15:26:00.001+02:00

Kan man revolutionera bostadsannonser?
Ja, det kan man nog.
Det här var nog en av de bästa och finaste jag sett på länge.
Kolla HÄR.
Skrolla ner en bit och kolla in bilderna!

Derby

2011-09-18T22:37:00.002+02:00

En riktig derbykänsla kanske inte riktigt infann sig under eftermiddagen när inget av lagen som möttes i fotbollsbataljen är involverade i någon guldstrid, men va fanken, det är alltid lika härligt att gå på fotboll ändå. Speciellt när man nästan längtar dit eftersom jag inte går lika ofta längre.
Och så fick man ju träffat Nils Jakobsson, Magnus Fröderberg och Kalle Melander också för den delen.
Bara en sån sak.
Imorgon är det Måndag.
Jag har en fin "att göra"-lista att beta av så den skall jag börja med tidigt efter frukost.
12 grejor har jag på den.
Jag undrar hur många av dem jag kommer hinna göra imorgon.

amish igen.

2011-09-15T23:18:00.002+02:00

Men det är ju helt galet. Vad håller polisen på med i USA?
Fängelse på det HÄR. Det är ju inte klokt.

pang på.

2011-09-15T22:08:00.001+02:00

Idag gjorde jag ett jobb från tidig morgon till sen eftermiddag som innefattade att jag behövde bära rock och rolig mössa och ovanpå det så fotograferade jag på ett helt annat sätt än jag brukar.
Det gick lite ovant i begynnelsen men sen rullade det på som bara den.
Och det är ju förbannat kul nu när man plockar fram korten.
Jag får inte visa nåt av det här förrän nästa vecka men eftersom jag fått klagomål för att jag inte skrivit något här på tre dagar så blev det lite text i alla fall.

3D ?

2011-09-13T10:19:00.000+02:00

Undrar om man måste ha speciella glasögon på sig för att kolla på de HÄR bilderna från OS?
Det kanske kan bli roligt!

Bubbel.

2011-09-12T21:03:00.000+02:00

Champagne skulle det vara i glaset till den här bilden för Dagens Industri.

Tidig morgon. Fin sol.

För 10 år sedan. I Amish community.

2011-09-11T23:37:00.010+02:00

Jag kan nog inte riktigt förstå att det är 10 år sedan.

Som så många andra som minns exakt vad de gjorde vid tillfället då planen slog in i World Trade Center, så minns jag väl den där dagen för tio år sedan.
Även om jag vid tillfället befann mig isolerad från omvärlden.

Jag befann mig vid tidpunkten på en lantgård i Iowa, långt från moden civilisation och teknologi.
Ett tag funderade jag på om jag möjligen var en av få människor som befann sig i USA, och som ändå inte kunde följa händelseförloppet i New York.

I området där jag vid tillfället befann mig så fanns det inte tillgång till varken TV, radio eller någon som helst elektricitet över huvud taget.

Under attacken mot USA den 11:e September så bodde jag hos familjen Miller, som tillhörde det konservativa och reiligiösa folkslaget Amish.

Tisdagen den 11 September 2001 började som vilken annan morgon som helst.

De flesta berättar om en fin tidig höstdag, och denna väderrapport stämde in också i det lilla samhället, även om vi var uppe långt innan solen ens börjat gå upp.
Klockan ringde som alla andra morgnar kl 05.00 och alla i familjen, om man bortser från ettåriga Junior, var uppe och påklädda några minuter senare. En efter en gick de ut från det gamla trähuset och bort mot ladugården, för att förbereda morgonens mjölkning av korna.

Som vanligt stod de otåligt väntade för att få komma in i ladan och trängdes när vi närmade oss hagen och öppnade den breda grindsdörren.
De mindre barnen i familjen, som inte hade några specifika uppgifter, och som efter att tag tröttnade på mjölkningen, roade sig som vanligt med uppfinningsrikedom genom att hitta nya sätt att leka med vattenslangarna, eller göra nya vägar åt trehjulingarna på gårdsplanen.
Det var precis som vilken morgon som helst.

När solen började gå upp så kände vi att det började bli en fin dag.
Några timmar senare var korna nöjda och ville åter gå ut till friheten.
Vi tvättade av oss med slangarna som barnen dragit fram och började göra oss redo för frukosten som sedan några timmar tillbaka höll på att förberedas inne i huset.
Vi gick in och satte oss till bords. Det luktade nygräddade pannkakor och rostat bröd.
På bordet var det framdukat flingor, mjölk och 10 hårda plastkoppar i olika färger.
De fyra pojkarna i familjen satte sig till bords på sina bestämda platser på den långa träbänken och började diskutera den stundande sotboll matchen som skulle spelas på rasten i skolan.
De äldre flickorna höll fortfarande på med att duka fram de sista tallrikarna samtidigt som, Leslie, pappan i familjen, kom in genom dörren.
– Daniel, have you heard that an airplane crashed into the World Trade Center?
Mitt svar, liksom de andra som satt runt bordet, blev lika förvånande.
– What? What happened?
Det spekulerades runt frukostbordet att det måste varit en olycka och att det måste varit en extrem otur att någon kunde flyga rakt in i Word Trade Center.
En av grannarna, som inte tillhörde Amish, hade kört förbi med sin bil och berättat för Leslie om ett plan som kraschat, men ingen av oss förstod riktigt vad som hänt.
Familjen knöt istället sin händer och bad en stilla bordsbön inför frukosten.

När pannkakorna var uppätna och medan barnen packade sina skolväskor så körde ytterligare en bil in på gårdsplanen.
En annan granne hade vägarna förbi gården, och berättade mer ingående för Leslie vad som hänt i New York. Han gick in och berättade för oss andra, men eftersom det inte fanns någon TV så var det fortfarande svårt att emotionellt ta in vad som hänt.
Jag fick senare berättat att mina klasskamrater, som också befann sig i USA, hade tittat på TV-bilderna och sett planen flyga in i tornen. Flera av dem hade suttit och gråtit framför TV:n.
När man inte förstår vidden av vad som hänt, eller framför allt inte kan se bilder, så inser man också att det var svårt att förstå hur allvarligt det var.
– Theres gotta be a lot of people in those towers, sa en av de unga pojkarna.
– More than 100 people must have died? sa mamman i familjen samtidigt som Leslie svarade...
– More than thousands, maybe ten thosuands.
– Was it a terrorist attack?
Det märktes att detta var nya begrepp för en ung amish familj, frågorna var många, men svaren var få.
Vi samlades alla runt bordet ännu en gång innan alla gick iväg. Slöt vår händer och lyssnade på Leslie.
– Let´s be gratefull for what god has given us and let´s pray for all the victims in New York.
Därefter kom vardagen tillbaka som vanligt.
Barnen spände fast sulkyn på hästen och rullade mot skolan samtidigt som de två mindre barnen begav sig ut på gräsmattan för att hjälpa till med att sortera och plocka ner gårdagens tvätt.

Jag själv stannade på gården och förstod genom de många frågor från mamman i familjen att de inte riktigt verkade förstå vad som hänt.
Just då slog det mig. Jag hade en hyrbil som stod parkerad på framsidan på gårdsplanen och från bilradion skulle jag kunna följa vad som hände i New York.
Jag slog på radion, ställde in en nyhetskanal och något av det första jag hörde var en röst som sa:
""Ladies and gentleman, This is not Hollywood!! this is real life, the two towers of the World Trade Center are down. America is under attack!!""
Radiorösten var uppjagad och än idag får jag rysningar i hela kroppen när jag tänker på hur det lät på alla radiokanaler.
Resten av dagen körde jag bara runt i området på de små grusvägarna för att hitta en bättre sändningsfrekvens för att få in nya radiostationer. Jag minns att jag under en stund stod parkerad mitt i ett trevägskors när en äldre amish person stannade med sin häst och vagn och frågade om jag behövde hjälp. Jag svarade honom vänligt.
– Thanks, I´m Ok, I´m just listening to the radio, svarade jag och insåg att det kanske såg märkligt ut att jag bara satt där helt stilla och bara lyssnade.

Vad jag inte förstår nu, tio år efteråt, är hur vi kunde befinna oss i USA med en hel klass som studerade till bildjournalister, utan att någon endaste av oss åkte till New York.
Vi befann oss i ett land, som det knappt längre gick att flyga till, och vi fortsatte fotografera det som lärarna hade gett oss i uppgift, att dokumentera livet i Iowa.
Visserligen var vi orutinerade och under utbildning, men nyhetsvärderingen av de kursansvariga kanske borde ha omvärderats.

Dagen därpå hade nyheten nått ut till Amish samhället och det enda vi inte visste för tillfället var hur TV-bilderna såg ut.

Jag såg de första TV-bilderna först tre veckor senare på ett hotellrum och först då kom min chock.

Samma granne som morgonen därpå kört förbi och berättat om kraschen kom nu och lämnade en lokal dagstidning.

Det hör det inte till vanligheterna att Amish folken läser om annat än jordbruk och födelsedagar i sin egen lokala tidning, men denna dagen läste de allt i tidningen de fått från grannen.

Och studerade bilderna.

Den 12 September var dagen då jag själv såg de första bilderna från New York.

Tillsammans med tre små amish pojkar på en veranda.

–Look, It says that the airplan traffic was closed and the only airplane in the sky was Air Force One.
That must have been that plain I saw yesterday! sa en av pojkarna.
Det är inte helt omöjligt att det var Air Force One som flög över Iowa, men det lär vi ju aldrig få veta.
När min kontaktperson, som inte tillhörde Amish, återkom till sitt hem efter en kort resa, så fick jag låna hans dator och internet där jag kunde se fler bilder från vad som hänt, och maila hem till familjen att jag var ok. Även om jag trots allt befann mig långt från New York.

När vi lämnade USA tre veckor senare så var flygplanen nästan tomma.
Säkerhetskontrollerna var skärpta, det fanns fler poliser på flygplatserna och jag minns att några av oss verkligen funderat på om vi skulle kunna flyga hem igen.
Det är en märklig situation, att befinna sig på ett ställe där man inte kan få information, eller ta del av stora nyheter som utspelas i samma land.
Fast å andra sidan så kanske det i grund och botten är bra i längden. Att inte få veta.
En av Amish folkets filosofier var att om de inte hade elektricitet, så behövde de heller inte ha en tv, där de kunde se hemska saker och bli påverkade av ett samhälle av våld.
De ville att jag skulle förstå varför de inte hade elektricitet. Jag tror att jag förstod.
För när man bodde hos Amish folken, ett folkslag som aldrig varit involverade i några krig, aldrig befattat sig med moderna hjälpmedel och alltid levt utanför det moderna samhället så förstod man vad Leslie menade när han på kvällen den 11 September avslutade bönen vid middagen med orden:
– In a world of peace, nothing like this would have happened.

Barnförsäkring.

2011-09-11T20:26:00.000+02:00

För några dagar sedan gjorde jag ett jobb om barnförsäkringar för SvD.

Så här såg några av de bilderna ut.

Vill man läsa artikeln så gör man det HÄR.

Köpa Kamera?

2011-09-08T09:44:00.002+02:00

Jag hittar en rolig blogg.
Några av de här busmejlen går lite över gränsen ibland, men den här är ju ganska rolig om man håller på med fotografi.
Klicka HÄR.

Stockholm V

2011-09-07T12:43:00.003+02:00

Det här stället missar man inte när man är i huvudstaden.
Det är ju givet att besöka minst ett par gånger om året och hade jag bott i stan hade jag utan tvekan köpt mig ett årskort.
Men jag är inte säker på att Wennman Junior instämmer i den hyllningskören.
Han hade nog hellre föredragit en sandlåda, trots att han fick majskrokar av farsan sin.
Nu fann jag också en bok som jag var tvungen att köpa, med en idé som jag haft för länge men inte gjort något åt, men å andra sidan allt är ju redan gjort, som någon en gång sa, och man kan ju göra det igen. Så det skall jag göra.
Allt som hängde där nu var inte riktigt min cup of Tea men det HÄR var otroligt roligt och det HÄR var också väldigt fint.