Årets Bild - De inofficiella intervjuerna Del VI - Nils Jakobsson

Nils Jakobsson! 

Mannen, myten, vännen, bondpojken. 

Numera inskriven i historieböckerna som första Gårdtjärnsättling att erövra pris i Årets Bild.

Beskriv känslan?

Kul.

Du låter fullkomligt överväldigad! 

Hade inte väntat mig detta uttömmande från ditt rappa munläder.

Någon beskrev dig en gång som en charmig, lustig, sprudlande man i sina bästa år, som kan konsten att sjunga, prata roligt och ovanpå detta formulera dig som om du vore en given kandidat för nobelpriset i litteratur?

jo.

Okeeeej....Alltid kul med långa utvecklande svar på mina frågor.

Jaja, Vi får väl byta ämne och övergå till lite mer branschrelaterade frågeställningar. 

Berätta hur du jobbar och vilken bild du tror att du kan vara nominerad för?

- Det vet jag redan. Jag plåtar alltid helbild, halvbild, närbild, porträttbild....

....Ingen nakenbild? 

- Jo, det också ibland. 

Haha, det ser ju trevligt ut.

Inget annat?

- Jodå! Jag har skickat in Målskott, stolpskott, domaren, tränaren och målvakten också. Det är nog någon av dem.

Lysande. Låter som att du har fet chans i många kategorier.

Berätta, hur går du till väga när du väljer dina bilder till Årets Bild?

- Jag brukar välja själv. Då går det åt helvete. I år gjorde jag det lätt för mig. En kväll när jag jobbat med den primära sporten handboll så var jag hungrig som en norrländsk tolvtaggare. 

Jag styrde kärran mot ett hushåll med fotografer till antalet två och bad dem duka bordet. Väl på plats smörjde jag kråset. De bjöd på gott vin, ost, pepparkakor, kex, druvor, godis och en skitäcklig glögg, så den drack jag inte.

Men urvalsprocessen med bilderna menade jag? 

Jaha, du menar hur jag valde... det kan jag inte svara på. Jag lyssnade inte ett skit på vad de sa. Jag bara åt.

Och när jag kom hem hade de gjort röda rutor runt några av mina bilder. De skickade jag in. Sen somnade jag. Mätt och belåten.

Blev det färg eller svartvita bilder ?

- Det blev svartvitt. Men det tipset har jag snott från en annan kollega, så han får nog nöja sig med silver i år igen.

Ok, det lät ju lätt. Så en nominering var ju nästan given efter de förutsättningarna?

- Det kan du hoppa upp i en handbollsribba och sätta dig på om du förstår vad jag menar.

Förstår inte riktigt vad du menar, men det är väl norrländsk slang antar jag.

- Joo.

Ojdå, tiden springer iväg när man har roligt. En bild på dig själv bjuder du på va?

- Självklart. Det är jag till höger och min look-a-like Wolverine till vänster. Vi är lika vassa båda två.

haha, du är en kul jäkel du. Jag ser ingen större likhet men i alla fall... Lycka till på Årets Bild! 

- Tack!

Årets Bild - De inofficiela intervjuerna Del V - Joel Marklund

Min väldigt gode vän och Bildbyråns praktikant Joel Marklund, är nominerad igen!

Han var den första jag ringde upp i Onsdags och ville göra en intervju med, men enligt ryktet så lever han som en rockstjärna, dvs lite "hard to find" eller va man nu skall kalla det.

Nedan följer mitt så kallade mediadrev som drivits igenom sedan Onsdagskvällens ihärdiga telefonerande. 

Allt jag ville ha var en kommentar. Bara en liten "snackis" liksom.

Onsdags kväll. Riiing.

-Joel!

Hallå Joel! Min gode vän och kamrat! Grattis så väldigt mycket till nomineringen i Årets Bild 2012.

- Kan jag ringa dig senare, jag är just nu i Qatar och fotograferar fotboll. Hej så länge!

Två dagar senare....

Hej igen Joel! Grattis till din nominering i Årets Bild, mycket roligt! Är det andra året i rad du är nominerad för pris?

- Tredje! Har inte tid att snacka, Är just nu på Sim VM i Nicaragua och Therese Alshammar har tagit guld!! "Bit i medaljen Thersese, Kanooon!"  jag ringer dig sen! Ciao!

Tre dagar senare...

- Hej igen! Jo, du fick ju en nominering igen i Årets Bild, Kan du snacka?

- Joo, Nu kan jag snacka, jag står bara just nu och skruvar loss en kamera från ett fiskespö och sen skall jag klättra upp och hämta ner min andra kamera som sitter 38 meter upp i en tv-mast. 

Den tredje kameran har jag inte sett. Någon skrinnade iväg med den fasttejpad på bröstet. Sverige har precis tagit JVM Guld i pimpelfiske här i Kazakstan. Gaaalet här. Har en kamera på botten av kaspiska havet också. Kommer bli kanonbilder! Jag ringer sen förresten! Hej hej!

En dag senare....

Joel! Intervju !  Hallå! Årets bild ? Kommentar?

- Ok, kör! 

"BOM!"

Vad var det där ?

- Det var bara en puck i sargen. Jag jobbar samtidigt. Hockey på Globen, derby. Om en kvart är jag på fotboll i Solna, derby det med.

Låter bra, ingen rast ingen vila som man säger.

Om jag säger att du är nominerad för en sportbild, skulle detta låta som ett helt osannolikt påstående ?

- Du är inte helt ute och cyklar som man skulle kunna säga. Om du sen säger en svartvit simbild så kan du nästan slå hammaren på spiken också. För övrigt så älskar jag svartvita sportbilder. 

En gång tipsade jag en kollega,  "en bra sportbild gör sig alltid bäst i svartvitt" sa jag, men det tipset ger jag honom aldrig mer.

Ok. Trots att du börjar bli en sk rävunge i Årets Bild sammanhang, så undrar man, är det inte dags att bli Årets Rookie kanske?

- Rookie? Rookie var jag för 10 år sen. Nu är jag ju för sjutton 25 år. Gammal som gatan. Du förresten, jag ringer upp om tio! Ändrade planer. Sayonara! 

klick.

10 minuter senare....

Ok, då var vi tillbaka. vad hände?

- Jag var  bara tvungen att boka en flygbiljett till sibirien. VM i snöcykling och sen var det nåt med stylthoppning i Spanien på det, så nu sitter jag med resväskan på väg till Arlanda istället.

Ok, du struntade i fotbollen alltså?

-Jaja, det regnar där och en sån bild har jag ända redan tagit 1000 gånger.

Till sist, kan vi få en bild på dig då.

-Självklart!  Kommer här.

Men vad har du i alla väskorna.

- Pass, tandborste, tvål. Jag reser lätt. och Kameror förresten. 57 stycken. Efter stylthoppningen åker jag till U21 VM i Remotekamerauppsättning.

Ok. Lycka till med det. Jag sätter en tia på att du tar guld (tian vann jag på Keno förresten). Och lycka till på Årets Bild.

-Tack. Nu checkar jag in. Auf Wiedersehen.

Årets Bild - De inofficiela intervjuerna Del IIII - Karl Melander

Karl Melander, min gotländske vän som igår firade sin 27:e födelsdedag, fast det kan ha varit 28:e, jag minns inte riktigt.
Jag säger i alla fall Grattis i efterskott, slår honom en signal och frågar:
- Vill du vara med på en intervju om dig och Årets Bild?
- Jovisst, skall bli spännende å höre dine frågar.
Så vi drog igång.


Go kväll Karl Melander. Grattis till din nominering i Årets Bild.
- Ett grattis till mi ? Tack så mie! Väldi kjoul!

Berätta lite, vad har du skickat in till Årets tävling?

- Kan jag int brätte. Jag har fått betalt svart får å hålle tyst om den saken.

 Ok...känns lite oseriöst nu när det finns ROT avdrag. Men men du kör väl Gotland style kanske ?

- Absolut. Hejlt korrekt. Fast Gottlan stajl va innen, nu e de mere Möllan stajl om du fatter va jag mejne.

Jo, jag tror jag fattar. Det är nog samma sak. Som alltid producerar du många bra fotografier. Skulle man kunna sticka ut hakan som hoburgsgubben och säga att du håller en genomgående hög och stabil kvalité ?

- De e jao och Raukarna. Alltid like höge och stabile. "Pling!"

Vad var det där för plingande i bakgrunden?

- De e jao som spelar Kejno. Tre rätt nu. Men nu blir de no en fyre ska du se.

Låter fruktansvärt spännande. För några år sedan var du på Kuba, en bra fotografisk resa som jag skulle vilja veta mer om. Kan du berätta lite om den ?

- Int så mycke å brätte, de e som Visbe ungefär. Micke gamle hus och murer. Fast me goere cigarre. Oj nu ble de en åtte!

En Åtta! Vad betyder det då?

- Att jag kanske vinne och överresker mi sjelv me en reise.

Det låter ganska lätt det där, nu tillbaka till fotografi. Två frågor, vad brukar du ha för sk fotografiskt avstånd och vilken är din favorit bländare?

- Inte längre avstånd än att ja kan pricke in Kejno bricken från soffen. Oj, nu ble de 5,6. De skulle ju bli 2,8. Fan åsse, nu ble de inge reise, men ja fick en tie på joker.

10 spänn, alltid nåt. Grattis. Det låter som något du kan bli rik på det där. 

Du, om jag fixar cigarrererna till Årets Bild, vad säger du då?

- Gute! oh så lite haimbryggt dricke på de.

Hmmm... Vi får se med den där drickagrejen. Jag kan inte lova nåt. Lycka till i Årets Bild min vän och så behöver jag en bild på dig till bloggen också.

- Fixer de. Vi tar betalningen för den under borde va?

Ok, utan kvitto. Vem är killen till höger förresten?

- De vet ja int, de e nån lallare.

Årets Bild - De inofficiela intervjuerna Del III - Emil Malmborg

En av min närmaste vänner, tillika gamla skolkamrat på Biskops Arnö och arbetskollega på min gamla arbetsplats Bildbyrån, är min fina och roliga vän Emil Malmborg. 

Hans nominering är jag också lite extra glad över.

Ikväll fick vi en snabb intervju på telefon och jag lägger ut direkt.

Emil Malmborg, Grattis till debuten i Årets Bild sammanhang!

En spontan kommentar?

- jaja, Jag älskar debuter och spontana komentaororr också! Tack så mycke ! pust pust.

Varför pustar du?

Jo, det skall jag tala om, jag hänger just nu i bara EN arm i en tjock trädgren. Tre meter upp i ett träd. 

Pratar i telefon med dig med andra handen. Har hängt i 23 sekunder nu, klarar jag 30 så blir de nytt pers.

Ok, du är en tävlingsmänniska alltså?

Nja, inte överdrivet. Jag går bara runt med ett tidtagarur i fickan, alltid bra att vara redo om man hittar en bra trädgren att hänga i eller kanske en stol som kan rulla snabbt. Man måste testa gränserna.

Låter vettigt. På tal om fotografi, samlar du på kameror eller bilder?

Nja, jag kan inte påstå att jag samlar på något alls. Lite maskeradkostymer bara, lite gubbar, kapsyler, bilder, samuraisvärd, skor, hattar, peruker ibland, skor nån gång då och då, musköter. Nej, i övrigt skulle jag inte vilja påstå att jag direkt samlar på nåt.

Nä, det låter ju bra för var skulle man göra av allt annars. Det finns ju en risk att man fyller sina utrymme.

- Det skulle inte vara något problem. Vi har plats. Men min fru tycker inte att vi har några prylar så jag har funderat på att börja samla på något, men med karaktär.

Ok då blir hon nog glad. Om vi pratar lite Årets Bild, du jobbar mycket med sport, kan det vara en sportbild som du är nominerad för?

- Ja, kanske det, eller så är det något som ser ut som att det nyss blivit överkört.

Oh vilken cliffhanger! Spännande.

- Så in i den.

Jag har följt din karriär ända sedan vi gick tillsammans på fotoskolan på Biskops Arnö år 2000 och du är ju alltid en rolig och trevlig jäkel. Jag har hört att du reser en del i jobbet, hur är det när du träffar främmande människor utomlands då?

- Inget konstigt egentligen. Det här är mitt land och det där är hans land. 

Ok, du pratar i lite metaforer. Hänger inte riktigt med, men ok. Du plåtar ju mycket sport och reser med dyr utrustning. Är du inte rädd när du är utomlands, för att bli rånad tex?

- Ja, för vem i hela världen kan man...

Vadåå?

...Lita på!

Jag har Ingen aning faktiskt nuförtiden. Skönt att prisutdelningen är i Malmö kanske. Lugnt och skönt.

Ok, din drömbild då, beskriv den.

- Jag har nog tusen bilder på fotbollsspelaren Daniel Andersson, Lika bra allihopa. Svårt att se vilken som är bäst.  Men det är nog någon av dem.

Ok, Grattis igen, och du förresten, skickar du in en bild på dig själv!

- Absolut. Fan åsså. Jag ramlade ner på 29, jag får klättra upp igen. Jag kommer klara 30 innan dagen är slut.

 ...Och du, snygg hatt förresten?

-Tack, jag har bara EN sådan, men funderar på att börja på samla på dem.

Årets Bild - De inofficiela intervjuerna Del II

Som jag sagt förut så har jag många nära vänner nominerade i årets Bild år 2012 och min intervju serie fortsätter.
Just nu går serien under arbetsnamnet "De inofficiela intervjuerna i Årets Bild" men kunde likväl hetat "mina nominerade vänner".
Igår mailade jag ut frågorna och nu på Fredagkvällen var min kontorskollega Anders Hansson snabb på tangenterna.

Grattis ANDERS HANSSON till nomineringen i Årets Bild.

- Tack som fan.

Du sitter på ett välrenomerat Årets Bild kontor. Hur lyckas ni hålla denna höga nivå?

- Det är lätt! Du förstår, jag har en kollega framför mig som kan konsten att knipa guld i Årets Bild. 

Därför får han komma och kolla på mina bilder ungefär 75 gånger om dagen. Han hinner inte jobba själv på det viset, men då vet jag att jag får en konkurrent mindre i Årets bild.

Ok, det låter som en ohyggligt trevlig och hjälpsam kille.

- hehe. Som fan. Han lär mig allt jag kan, men mitt stora mål är att sno hans tid så han inte hinner skicka in till tävlingarna.

Smart drag. Det verkade lyckas.

- hehe. Man får vara smart i den här branschen.

Berätta lite om vad du skickat in.

- Jag har bevakat mycket stora grejor i år. Smörknivens dag i Arlöv, Garnets årliga träff i Tekkomatorp, Syjuntans stormöte i Svedela, PRO träffen i Skurup, för att nämna några. 

Tunga grejor.

-Absolut. Jag hoppas mest på Garnet i Tekkomatorp. Jag var den enda som var där. Det var en ren revolution. 

Du skickar in en hel bildserie till Årets Bild alltså?

- Kan man säga, ja. På tal om garnet så går det en röd tråd genom det hela. Jag kallar serien "Den garniga våren." 

Oj, oj, det låter verkligen som något revolutionerande. 

Någon nämnde att du ofta går hem till två renomerade fotografer i ditt bostadsområde för att visa bilder inför Årets Bild?

-Ja absolut. Varje år. Jag går mest dit för att be dem plocka bort sina bästa bilder. Smart det med.

Det låter lite elakt, men ok. Jag ser på den här bloggen att ni har ett coronn spel på ert kontor. Brukar ni spela?

- Spelat en gång . De där pinnarna fungerade inte. Det var nog trasigt. Skitspel. 

Ok, nog om spel. Under förra årets bild fest så ryktades det om att dina bäver vantar sprang iväg?

- Nja, de längtade nog mest hem. Jag fann dem nånstans på E4:an, men det var inte bävervantar, det var hjort. 

Min jacka sprang också iväg men det gjorde inget för det var så in i helvete varmt på gatorna i Norrköping.

Du knep ungefär 18 priser under förra årets bild. Stämmer det?

- Både och. Jag nästlade in mig för en annan kollegas räkning och fick ett prisregn på köpet. Smart va. Det gjorde att jag fick upp rutinen för i år. Nu är jag inte nervös alls. Inte alls nervös. Inte ett dugg. Inte alls. nej nej. Inte alls.

Bra. Att vara nervös är inge vidare. Lycka till på prisutdelningen. Anders....Anders... har du svimmat?

-Nej för fan jag är bara lite nervös.

Tack för att du svarade på frågorna. Skickar du in en bild på dig själv.

- Absolut. 

En snabb fråga bara... vem är du, till höger eller vänster?

- Det kvittar. 

Ok, lycka till i Årets Bild!

-Tack.

Årets Bild- De inofficiella intervjuerna. Del I

Jag har många nära vänner nominerade i årets Bild år 2012.
Därför har jag bestämt mig för att göra några intervjuer med några av dem, så att även ni andra kan lära känna dem så att säga.

Igår mailade jag ut några frågor och en person var snabb med sina svar.
Först ut i denna miniserie är således skånes Stolthet, den duktiga fotografen Jörgen Johansson.

Jörgen Johansson, den mest internationellt erkände av alla skåningar... Grattis till din nominering i Årets Bild 2012!

Beskriv känslan! Kommer du gå, springa eller hoppa upp på scenen?

- Baby I was born to run!

Hmmm ok du springer alltså upp, det låter som en entré.... 

Vi har fixat och roddat en del här nere i Söder för en jäkla fest den 16:e. 

Beskriv vad kommer göra under dagen, från morgon till kväll?

- I get up in the evening. And I aint got nothing to say. I am nothing but tired. But Im just tired and bored with myself....

Går du upp på kvällen och är trött på dig själv. jag förstår inte. Jag menade ju att du skulle beskriva festkvällen, hur kommer den bli tror du?

- i´ll be just dancing in the dark! Hey Baby!

Kort och fin beskrivning. Det låter som att du tror att det blir en kalaskväll alltså. 

Du kommer från Finja har vi hört. En världsmetropol för stora konstnärer.

- jajamen, eller som man också kan säga, I was born down in a dead mans town.

Oj då , det låter ju inte så trevligt, men vågar du verkligen bo där?

- it´s My Hometown!  

Ok, lite tur ändå att prisceremonin är i Malmö. 

Som en sann konsnär talar du lite tvåspråkigt, låter fint och internationellt. Var är du nu förresten?

- Jag är ute i Finnja. Regnar som fan.. pissväder, Im waiting on a sunny day.

Usch då, hoppas du hittar ett paraply. Jag har inte kollat väderleken den 16:e Mars, men vi hoppas vi klarar oss utan regn.

Du låter annars som en man som verkligen njuter av livet. Det ryktas om att du och din fru har en fin badtunna i din trädgård, får man komma på besök?

- Oj oj oj Broder, inte vem som helst får komma på besök i min trädgård. Its a Secret Garden.

Jaja, jag behöver inte komma in. Du har i alla fall något speciellt i dina bilder, något som berör. 

Så berätta, vad är just det där lilla lilla extra du alltid har i dina bilder?

- Its just a little of that human Touch.

Jo, det måste vara det. Bjuder du på en bild på dig själv till bloggen förresten.

-jajamen broder.

Berätta om bilden.

- Det är på Finnja IP, samma kväll som vi gick ner till floden. Och in i floden vi dök...min baby och jag.

Hmm ok, låter som en lång historia, vi tar den en annan gång. Tack för att ställde upp med snabba svar och lycka till i årets bild.

-Tack broder.

En nominering!

EN Nominering till familjen!
Det blir man alltid extra stolt över!

Och jäkligt roligt att det är många nära vänner med på listan!

Lars Dareberg (Sydsvenskan),
Jonas Ekströmer (Scanpix), 
Robert Eriksson (Jönköpings-Posten), 
Jeppe Gustafsson (Östgöta Correspondenten), 
Niclas Hammarström (frilans), 
Paul Hansen (Dagens Nyheter), 
Anders Hansson (Dagens Nyheter/Kontinent), 
Mats Holmertz (Barometern), 
Pieter Ten Hoopen (frilans/Moment), 
Pontus Höök (frilans), 
Nils Jakobsson (Bildbyrån), 
Amy Helene Johansson (frilans/Kontinent), 
Jörgen Johansson (Kristianstadsbladet), 
Moa Karlberg (frilans/Kontinent), 
Roger Larsson (Hallandsposten), 
Lars Lindqvist (Dagens Nyheter), 
Hampus Lundgren (frilans),
Lennart Lundkvist (Nerikes Allehanda), 
David Magnusson (frilans/Kontinent), 
Emil Malmborg (Bildbyrån), 
Joel Marklund (Bildbyrån), 
Karl Melander (Sydsvenskan), 
Laura Mendelin (frilans), 
Jack Mikrut (Dagens Industri), 
Lasse Ottosson (Kristianstadsbladet), 
Johan Persson (Helsingborgs Dagblad), 
Åsa Sjöström (Sydsvenskan/Moment), 
Fredrik Sandberg (Scanpix), 
Linus Sundahl-Djerf (frilans), 
Roger Turesson (Dagens Nyheter), 
Rebecka Uhlin (Nordens fotoskola), 
Tom Wall (Trelleborgs Allehanda), 
Magnus Wennman (Aftonbladet)
Jan Wiridén (GT).

Fördelar

Onsdag Förmiddag.
-Anders Hansson, Vad sägs ett parti Coronne?
-Visst.

Bra. Vi tar bokföringen en annan dag.

Nackdelar

Tisdag Förmiddag.

Jag skall bestiga Mount Everest.
Eller kanske sätta igång med att sortera mina kvitto och bokföring.
Kul. jättekul. Verkligen jättekul.

Att gå nära är inte alltid dåligt

Maria Rydhagen på Kvällsposten skriver en krönika som ett svar på den här som skrevs i Skånska Dagbladet i onsdags.
Själv skrev jag också ner några rader och diskuterade flitigt krönikan med mina kollegor.

Nu hann jag aldrig posta mina tankar på min blogg i veckan och eftersom en del av synpunkterna är de samma som i Marias, så saxar jag istället några stycken ur min egen reflektion och publicerar de nu istället:

Det finns bevisligen alltid ett hat mot journalister och fotografer. 

Oavsett vad vi gör, eller hur vi jobbar, så finns det någon som säger, "de där fotografjävlarna", "journalistjävlarna", "hyenorna" osv osv. 

Folk skriver inlägg och kommentarer och har "skämts över dessa fotografer och journalister som aldrig visar någon som helst respekt".

Jodå, vi visar respekt men att skriva krönikor som den i SkD leder bara till en sak. 

Större hat mot journalister och fotografer som försöker göra sitt jobb, och visa verkligheten. 

Läs inte det här som att jag försvarar dem som går över gränsen, det kommer alltid finnas en eller några, som gör fel, men nog kan jag garantera att den stora delen visar respekt. 

Och så här upplevde jag en del av situationerna från Onsdagens manifestationer i Malmö.

Jag och min fotografkollega Anders Hansson pratade med personerna som gick i manifestationen. Vi växlade ett par ord med en släkting som berättade "Nu är är det begravning på Fosie kyrkogård. Ni är välkomna dit".  

På Fosie kyrkogård fortsatte vi prata med folk och de ville att vi från media skulle vara där. 

När kistan burits ut ur bilen på kyrkogården så var den stora folkmassan tysta och det togs inga bilder när prästen höll ett långt tal.

Under begravningsceremonin stod jag bredvid fotografen Johan Bävman från Sydsvenskan. Vi stod med ca 2-3 andra fotografer i bortre ändan av gravplatsen. Vi trängdes inte, vi stod inte i vägen för vare sig släktingar eller någon annan. 

Men vi stod nära. 

Och nära står vi för att visa att vi är där. Och för att kunna visa hur det ser ut.

Under en speciell ceremoni ropade en man högt till alla närvarande "Nu får ni inte ta några bilder". Av respekt lade alla fotografer ner sina kameror. När denna processen var klar ropade han högt igen :"Nu är det ok att fotografera". 

Hade de ropat att att all media skulle gå därifrån så är jag alldeles säker på att de hade gjort det.

När man som fotograf arbetar får man inte alltid tydliga signaler som den här. Allt som oftast får vi läsa av situationer i tystnad. Säger en blick "nej", så slutar vi också fotografera. 

I krönikan skriver journalisten att han mådde illa, men har likväl filmat samma bilder som han påstår sig må illa av, en gråtande mor mot en bil, en översiktsbild från en begravning, men från ett annat avstånd.

Vi andra står nära, vi har visat oss, folk ser att vi är på plats, men ingen bad oss lämna.

Ingen blir arg av vår närvaro.

Att skriva att fotografer står och skrattar... jag har svårt att tänka mig att fotografer stod och skrattade åt det tragiska som hänt. 

Att skriva att fotografer står och snackar skit... hur vet krönikören det, eller är kanske skit det enda fotografer står och pratar om?

Men åter igen, var går gränsen på hur nära man får gå? En gräns hade ju dragits redan om begravningen varit stängd och det trots allt hade kommit media. Då hade vi gått över en gräns. 

Om vi inte är nära det som händer, kan vi heller inte ta stämningsbilder, eller skildra den stora sorg som familjen bevisligen ville visa upp.

Kritiker har ofta en tendens att tro att vi genom närhet alltid är ute efter de "snaskigaste" bilderna.

Jag vet inte vad familjen själv ansåg om medias bevakning i onsdags, men de hade å andra sidan bett om tillstånd för en begravningsceremoni mitt i centrala Malmö. 

Kanske hade det varit intressant att höra deras synpunkt? 

Spelade det dem någon roll att fotograferna gick nära,  eller var det just detta de ville visa för allmännheten? 

Genom oss som var där och bevakade. Tillräckligt nära.

Iowa

Lars Tunbjörk har också varit i Iowa. Kolla HÄR.

Two pictures of frame?

Inte nog med att jag för något år sedan krattade löv och hamnade inom google bilens kameror på hitta.se:s Street view...

   

...Nu ser jag även att jag lyckats med konststycket att nästla in mig på en bostadsannons för en lya som är till salu i kvarteret.

Vissa har sina 15 minuter i rampljuset. 

Jag nöjer mig med mindre.

Malmö

Det händer mycket saker i Malmö som inte är trevliga, men det är synd att det oftast bara blir fokus på det som är dåligt med vår stad.
Folk undrar hur vi kan bo här, men det är klart att vi kan bo här. Varför skulle vi inte kunna göra det?

I Fredags samlades 6000 personer på Gustav Adolfs Torg mot en manifestation mot våldet.
Samma eftermiddag träffade vi Ilmar Reepalu.
Intervjun med honom kan man läsa i Söndagens SvD.

Klart o betalt

I år hade jag inte mycket att skicka in till Årets men å andra sidan har jag ju varit pappa ledig fram till September så det får ju förklara saken.
Det är ju bara att vända blad och gå vidare till nästa år som man så lustigt brukar säga.

25 bilder blev det trots allt och trots min lilla bildproduktion så skenar det ju iväg lite när man skickar in ett eller två reportage.
Diskussionen i vårt hushåll där hemma är dock av den ärliga sorten.
När man griper efter halmstrå så får man genast ett svar "Men skulle du verkligen vilja vinna ett pris för den bilden?".
Oftast blir svart "nej kanske inte" och så är det bra med det.

Fast å andra sidan så kände jag för två år sedan att jag hade ganska hyfsade bilder och kanske grep efter halmstrå när jag la till den här i slutminuterna.
"Skall du skicka in den där så skall den vara i svartvit" sa Joel Marklund och det tackar jag honom för.
"Den var bra den" sa Anders Hansson som satt bredvid mig i pressrummet vid tillfället, då jag själv var alla annat än torr efter några minuter i skyfallet, men inte fanken sa han till mig att skicka in den.
Inte var det min egen favorit från det gångna året heller, men halmstrå är bra de också.

När man sedan blickar tillbaka på prisutdelningen så minns man också att man i de tillfällena inte alltid finner sin verbala förmåga att utrrycka sig klokt och korrekt.
Jag antar att det beror på chocken av att ett halmstrå gick hem.

Jag lånar den här filmen av Daniel Svensson, som förevigade mitt korta och inte så uttömmande utlägg om ovanstående bild, och tycker trots allt det var väldigt trevligt att stå på samma scen som mannen som sa "jodå, den bilden skall du skicka in!"

Medivärlden

Över jul och nyår har man inte hållit 120 i jobbtempo kan jag lova men det behövs med en någorlunda lugn körning emellanåt också, speciellt som det drog igång idag direkt med bevakning av allt som händer här nere i Malmö.
Jobbiga saker. 
Man undrar vad som händer här nere...
Var är den här staden på väg?

På tal om något helt annat.
Vill man se några utvalda bilder från förra året från sex svenska fotografer så kan man göra det på Medivevärldens länk HÄR.
Där hittar man Åsas bild nedan, och några till från Pieter Ten Hoopen, Annika Af Klercker, Yvonne Åsell osv.

Foto: Åsa Sjöström /Sydsvenskan