Praktikanten Joel har avverakat ett pass med simning i huvudstaden och mailar mig en bild på inredningen i tävlingslokalen som så galant utsmyckats med några av Bildbyråns eminenta vattenbilder.
På de tre vänstra bilderna skriver jag min signatur medan de två till höger tillhör någon annan fotograf på byrån.
Praktikanten berättar att bilderna är Fem meter höga (minst) men eftersom han inte är så lång själv så kan de säkert vara allt mellan 0,5 och 3 meter.
När man läser praktikantens blogg under de senaste dagarna så saknar man fotograferandet vid poolkanten.
Man saknar däremot inte det faktum att man känner sig väldigt otränad när man är omgiven av upptränade atleter med bara en tunn tygbit på kroppen.
Simningen är kanon! Något av det bästa man kan vara på!
Bra folk, ofta soligt, ibland i någon härlig stad och om man har turen på den rätta sidan så kan man utan någon större ansträngning faktiskt plocka hem en schysst bild eller två.
Jag har under de senaste tre åren fotograferat två SM ( Sundsvall och Halmstad), Två EM (Budapest och Eindhoven) och två VM (Montreal och Melbourne) och pumpat in den lilla summan av totalt 1190 simbilder i vårt arkiv.
SM är överlägset. Mycket enklare att sätta remotes i poolen på SM än på VM om man säger så.
Bilden som kommer nedan är tagen av simoraklet Bosse Hultén som driver den eminenta simsidan
www.simma.nu som för övrigt är lysande att använda sig av när man är ute på simtävling. När Hultén sätter igång statistiken så kan man nästan kolla både vinnare och segertiden redan innan de slagit lillfingernageln i kaklet . Här nedan har han plåtat en kille som inte verkar vara Blixt Gordon när det gäller att ställa in sin blixt på Automatisk mätning. Anna Lindberg med EM-guld runt halsen ligger just av denna anledning utan blixt i vårt arkiv.
Hultén ligger även bakom denna avslöjande artikel om "fotografen som krälar på bassängkanten" under SM 2007. Jag ansåg själv att jag smög som en smidig puma men det kanske upplevdes annorlunda ur en annan vinkel.
När Terese Alshammar simmade hem en medalj i Montreal så kom vi svenska fotografer på den geniala iden att knäppa medaljkort precis bakom simstadion.... Jag inledde den fotografiska sessionen...
...och när min gode vän och kollega Jack Mikrut var beredd med sin vidvinkel så hade bron förvandlats till en välbevakad presskonferens. Turisterna snodde således vår fina bild och den kan numera också begrundas i hundratals, ja troligen miljontals, kanadenskiska fotoalbum!
För dem som tror att det finns gott om plats i vaktämastarnas gångar under bassängen så kan jag upplysa er om att så icke är fallet. Maja Suslin som är glad (kanske med tanke på att hon under samma VM tog Årets sportbild), och vi andra två (Jack o Jag) representarade under detta VM sveriges tre bildbyråer och vi satsade alla på unika bilder. Därför stod vi aldrig på samma ställe... eller hur var det nu?
Tre år senare höll jag på att dras ner i djupet utanför Melbourne då den lilla skuta vi befann oss på stod halvt under vatten och svenskan som jag skulle plåta hade avbrutit loppet sedan länge. Under de 20 sekunder jag försökte hålla balansen hann jag med att knäppa ett snabbt kort på tyskan som ledde...
...och under den resterande båtturen höll jag jag relingen för livet och ville hem. Bilden här nere ljuger. Det var värre än så här. Men kameran lägger väl alltid på 30 graders upprättning?
Som sista bild kan jag informera om att jag och Jack mikrut deltog i Vm-finalen i vattenpolo 2005!
Och satan i det vilket långt inlägg detta blev...