Ystad och fotograferingarna

För några veckor sedan träffade jag skådespelaren Krister Henriksson som befann sig i Ystad för att spela in ytterligare några Wallanderfilmer och det visade sig att Krister var en mycket trevlig man som gillade fotografi.

Vi diskuterade både bilder och fotografer och det är ju alltid lika upplyftande när man stöter på folk som gillar fotografi. Liksom jag själv så ansåg Krister att Fotografiska är något av det bästa man kan besöka i huvudstaden. Intervjun med honom kunde man läsa i SkD Söndag för några veckor sedan.

Jag har spenderat mycket av min tid i Ystad senaste tiden och tittar man i det senaste numret av Magasinet FILTER så kan man läsa om Roland Borg som vaktar ett torn.
Trycket i det magasinet blir alltid snyggt och det senaste exemplaret finns ute i din närmaste butik just nu.

Några veckor tidigare så var jag i samma stad och fotograferade maträtter och just mat är något som jag nuförtiden alltsom oftast har framför min kamera, och det gillar jag.
Jag tackar min gode kamrat Linus Meyer för alla behändiga tips inom den genren.
Måltiden nedan är fotograferad på Restaurang Sandskogen för Di Weekend.

Åt samma nämnda Weekendbilaga träffade jag också i somaras en av Skånes, eller kanske Sveriges, just nu hetaste kockar, Daniel Berlin, som driver ett spännande koncept mitt i Skåne.

Jag gillar människor som satsar på helt egna grejor och att det sedan verkar gå bra är ju imponerande bara det.
Jag är ju inte den som skall göra reklam på den här bloggen men har man inte besökt hans ställe så borde man göra det, fast det är nog svårt att få sig ett bord, det verkar fullbokat ett tag framöver.
När jag skulle ta ett porträtt på honom så föreslog jag att han kanske skulle ha med något intressant på bilden varefter han svarade "Ett fiskhuvud kanske. De här grillar vi. Det finns massor av kött på dem".

Daniel Berlins ställe ligger ju inte direkt i Ystad, men ganska nära och det kan man nog ganska lätt hitta om man googlar. Om man nu skall återknyta till Ystad igen så var jag faktiskt där ytterligare några gånger till i somras.

En av gångerna träffade jag Jan Lundgren, som ansvarar för Ystad Jazzfestival.

Även det publicerades i ovan nämnda Weekend magasin.

Det är fint det där Weekendmagasinet de har på Dagens Industrti. 

Jag är glad varje gång jag får jobba dem!

....Och för övrigt så har de en oerhört vacker teater där i Ystad måste jag säga.

The Office

För ungefär 4 år sedan skaffade jag en arbetsplats att sitta på.

Jag insåg då, när vår son var omkring 1, att det inte gick i blixtens hastighet när man skulle arbeta i hemmet med någon som sjöng "Imse Vimse Spindel" i bakgrunden eller när det började dofta allt annat än hallon från rummet intill med någon som sa "Åååh, det var bra gjort!"

Skulle jag få något uträttat och inte jobba i en odör som var outhärdlig så var det dags att skaffa sig ett skrivbord. Det är jag glad för idag, men totalt 2 års pappaledighet, kvällsjobb med sport och andra fotografiska jobb har gjort att jag egentligen inte börjat sitta på platsen på full tid förrän ungefär förra året vid denna tiden.

Men bättre senare än aldrig någonsin som man kan säga.

Just nu inser vi att vårt kontor ligger på en oerhört bra placering med Malmös bästa matställe 15 m från dörren, vilket borde rendera i att vi snart borde få stamkort på det stället.

Varje morgon hittar vi något vettigt att diskutera och är vi inte inne på Afghanistan så är det Kina, Afrika, Tintin, eller fotografiska blixtar. 

Ibland känns det som att vi fotografer, Anders Hansson, jag själv, och Jenny Leyman snackar mer än vi jobbar, men det är väl lite av vår fotografiska simultankapacitet antar jag.

Och när Anders Hansson skriver om bokbål så har vi dagens glädje.

Det är rätt trevligt med en arbetsplats får jag säga.

Men vad har den här bilden med det att göra? 

Inget egentligen...den blev bara aldrig publicerad i ett reportage jag gjorde i somras.

J-O

Letar gamla filer och reportage som skall göras om och läggas till inför min rekonstruktion av hemsidan.
Just nu befinner jag mig i Kina (inte fysiskt, men i arkivet alltså).
....Och då hittade jag en gammal bild på en bordtennisspelare som jag fotograferade i Shanghai.

Ha! Den hade kanske varit ännu roligare om jag satt en svart prick på varje boll kanske...

..och Foto. Och kulturen!

Det är mycket tråkigt att läsa det här också.
Mycket tråkigt.

Sporten...

Sporten är tydligen ingen hög prio på Svenska Dagbladet efter dagens beslut.....
Fanken vad tråkigt för de kollegor man jobbat mycket med under åren.

Läs HÄR.

Väskor är hela grejen.

Anders Hansson tipsar om de här sköna snubbarna som kan det här med kameraväskor.
Riktigt bra film och om man gillar sköna lirare så borde man se hela!

Orkar man inte det så räcker det nästan att man spolar fram till 03:50...

Plåtis

Häromveckan blev jag lite snabbt inkallad för SkD Söndag för att porträttera Jens Olsson som jobbar som skådespelare på Malmö Stadsteater.
Han var en väldigt trevlig man och vår idé var att fotografera honom på ett tak, pga det faktum att han under de perioder han inte livnär sig som skådis då istället jobbar som plåtis och huserar på Malmös taktoppar.
Plåtis och plåtis...plåtslagare kanske man skall säga, så att det inte förväxlas med fotografyrket.

Intervjun gjordes tidigt en Måndag morgon så jag hade inte riktigt hunnit skaffa mig access under helgen, eller en hög stege för den delen, så att vi kunde promenera på Malmös taktoppar tidigt på Måndag morgonen.
Men eftersom slumpen ibland är ganska lycksom så fann jag en byggställning just utanför hans arbetsplats, Malmö Stadsteater.
"Jaja, bara kom opp harr" sa grabben som tittade ner från det röda taket och svarade på min fråga om man kunde knalla upp.

Jag rekade taket lite snabbt och den unga killen, som huserade med färgburkar och diverse byggmaterial visade mig hur man lätt kunde promenera runt på de hyfsat sluttande plåtbitarna.
"Åuh, se bara upp där, där är lite vatten, de e lite halt så halka inte, det är en 7-8 meter ner".
Okeej...
Jag lät grabben hålla kameran, och höll mig själv i en liten smal kabel som ringlade på takvrån.
När jag väl fick upp Jens Olsson på taket så traskade han runt som om han gick plattmark och satte sig till ro.
"Bra miljö det här", sa han.
I Caroline Alesmarks text rekommenderar han alla i kulturbranschen som vill bli något annat, att bli plåtslagare. Trevligt med människor som gör lite av varje tycker jag.

Själv vet jag inte vad jag skulle kunna kombinera med mitt fotograferande.

Det enda jag alltid haft i bakhuvudet om jag skulle byta jobb.. det har nog varit att bli sjukhusclown.

Hemsidan...

Nä, det börjar bli dags att göra mig en ny hemsida nu.
Det yppersta problemet är inte att ta plocka fram bilderna utan att bestämma mig för hur den skall se ut.
Min sida har jag haft ett tag nu och den kan behöva sig en ny style.
www.dnilsson.se

Att surfa runt i jakt på inspiration ger ju mig en del fina idéer men också lite lagom prestationsångest.
Fanken vad det finns många bra fotografer.
Här är några av de som får igång min tankeverksamhet denna Söndagkväll.
Martin Parr
Fredrik Öman
Gustavo Lacerda
Tomasz Gudzowaty
Andrea Gjestvang

Kolla in!

Kolla in bildserien med de två första bilderna i den här sekvensen.
Framför allt bild 1 är ju tveklöst en fantastisk bra bild!

20 sidor

Idag fick jag ett mail med en redigering av ett jobb jag gjorde för några veckor sedan.
20 sidor var det jobbet inritat på och det såg riktigt bra ut!

Det känns alltid lika upplyftande när man blir nöjd med hur helheten och upplägget presenteras och ibland önskar man att fler redaktioner tog sig tid att diskutera både jobben, och redigering för den delen, med dem som faktiskt varit ute och gjort jobbet, dvs reportern och fotografen.

Det är ju en del av det hela, att få fram det man vill visa på ett respektabelt sätt, och diskutera hur man får ut det bästa av det lämnade materialet. Och den här förpackningen såg baske mig riktigt bra ut!

Jag återkommer i ämnet när det är dags för det att publiceras.
Och fram tills dess kan jag inte säga mycket mer om vad det reportaget handlar om...

Bilden här nedan har dock inte alls med det ovan att göra.

Det var bara en bild jag tog i somras under vår fotografiska Sverigeresa.

Respons på bilder....

Jag får en reaktion av en läsare på en av mina bilder på Måns Nilsson, som publicerades i SkD:s Söndagsbilaga för två veckor sedan.

Omslaget av bilagan pryddes av bilden nedan och en läsare hörde av sig.

Den här damen ville bara påpeka något om innehållet i bilden och det är ju glädjande.

Följande konversation utspelades således...

- Ja, jao tänkte på en sak med den dar bilden med han på framsidan...

- Ok, vilken framsida tänkte du på?

- Ja den på Söndagsbilagan!

- Ok, bilden med Måns Nilsson menar du?

- JA! Fy sicken ful bild! 

- Vad menar du då?

- Jag förstår inte hur ni kan sätta in en så ful bild!

- Jahaaa... men vad är det som är fel på den?

- Men han ä ju raint skigig ju, ska man behöva få det raukt i ansiktet innaan man ens druckigt morronkaffet.

Jovars, All respons är bra respons !

Men kanske borde man undvika att fotografera skäggiga människor så folk inte sätter kaffet i halsen på morgonkvisten...

Men jag tackar damen för glädjande respons och vet att min kameraväska i fortsättningen även skall innehålla, förutom blixtar, batterier och objektiv... även ett resekit med rakhyvel o lödder.

Det kanske kan komma väl till pass innan porträttfotograferingar med vuxna män, år 2012.

The good ol´ days

Jag röjer lite bland gamla lådor och fotokartonger och även om jag gjort det förut så är det med ett leende man öppnar en kartong som har varit igentejpad i ett tiotal år.

Jag fann en massa roliga bilder, men just den här är ju lite kul faktiskt.
Jag tror det var år 1998, eller kanske 1999, om jag inte minns fel.

Det svenska landslaget i fotboll kom till idrottsplatsen Hästhagen i Malmö för att träna och vi var väl ett 20-tal i publiken som kom och tittade, inklusive mig själv och min kompis Tobias.
Jag minns att vi retade en av våra kompisar, som i samma stund som landslaget tränade utanför hans hus, hade besök av en tjej från Norge som han träffat.
Att han inte tog med tjejen några trappor ner för att visa det Svenska fotbollslandslaget var för oss oförståeligt, men i dag är de gifta och har barn, så han gjorde möjligen några charmigare drag än att visa henne en fotbollsträning trots allt.

Nåväl... vi avnjöt en timmes träning eller så och när den var slut så var det fritt fram att traska ner till gräsmattan.
På en halvtrasig bänk utmed en av löparbanorna satt en tränare som hette Lars Lagerbäck och vi frågade honom var nästa dags träning skulle avverkas.
"Oj oj oj, ingen aning" svarade Lars, men tog upp en av sina beryktade pärmar, slog lite i sidorna och svarade "Rosengård Norra! Vet ni var det ligger? Välkomna dit".
"Tack!" sa vi och traskade in på planen där spelarna loungade i grästuvorna med reportrar och fotografer sittandes mitt emot.

Jag hade en kamera och tog några bilder på Kennet Andersson minns jag, men eftersom det var film på den tiden så orkade jag bara scanna in en av bilderna.
Det blev den här på Henrik Larsson.

Det var ju inget fotografiskt mästerverk må jag säga, men det var ju trots allt Henrik Larsson.

För cirkus 12 år sedan var det inget speciellt med att bara att traska in på planen och slå sig ner.
Snacka lite.
Ta ett kort.
Åka till nästa träningsplats.
Det var ju som sagt på Rosengård Norra och där kom det mer folk.
Alla ville ju kolla på Yksel Osmanovski.
Rosengårds stora bidrag till fotbollsvärlden.

Häromdagen var jag på en presskonferens med landslaget igen.
Det var länge sen jag fotograferade landslaget nu.
Några spelare kom ut, ställde sig bakom ett snöre med sin namnskylt.
Pratade i fem, kanske tio minuter.
Gick in igen.
Thats it.
Tiden ändrar sig som säger.
Eller som man också kan uttrycka det, samma samma, men ganska annorlunda.

Picture No.6

I rullen till vänster står picture no. 6 av 10 redo för leverans av Åsas bildserie från Moldova Ballet.
Nummer 5 såldes som bekant för några månader sedan på den här auktionen och denna gång ville en samlare ha nummer 6 på väggen. Nu finns det bara fyra exemplar kvar av just den bilden.

I rullen till höger står en större variant av den här bilden som var publicerad i National Geographic för ca 2 år sedan och som i fortsättningen kommer pryda vår vardagsrumsvägg.
Det kommer nog blir tjusigt hoppas vi.

semestern - the movie

Vi var på tältsemester kombinerat med fotografiska projekt denna sommar.
En av sakerna vi lärde oss var hur man på ett snyggt sätt reser ett tält.

Bra tempo!

De senaste dagarna har jag rundat av framtagningen av tre relativt stora reportage och det känns inte alls dumt att veta att man just nu inväntar publicering av dem under den närmaste tiden.

Två av dem berör ämnet sport och det tredje hamnar i ett område med diverse märkliga maskiner till vilka den fotografiska klyschan "det är ju inte klokt vilka roliga miljöer man får besöka" passar in som handen i handsken.
Intressant skall det också bli att se hur jobben redigeras, för om det är något man ser fram emot när man lämnar arbete till de magasinen så är det att se när det texterna och bilderna kokas ihop till en förträfflig förpackning.

I övrigt spenderade jag gårdagen åt att bättra på mina kunskaper i filmskapande, även om den kortfilmen går under kategorin "For fun", och inte under den mer seriösa kategorin "For work".
Men det är ju en del av charmen med den här frilans grejen tycker jag.
För under den tid jag får tid över så kan jag således utveckla mig själv i det jag vill bli bättre på och njuta av att det är roligt att göra det.

Så vad gjorde jag igår då... kopierade klart 3 bilder till sista jobbet, käkade lunch, gjorde en film.
Det kallar jag en dag.

Sämre var det inte med att jag avrundade kvällskvisten med höstens första korpmatch som jag bevisligen genomförde på ett fenomenalt sätt med tanke på min kamrats ironiska sms: "Fan, du var ju riktigt bra idag. Jag är lite chockad" (det känns alltid bra när man kan chocka någon) och när man därefter med ett fotografiskt gäng intog en blandning av malt, humle, jäst och vatten i stadens centrum.
Bra!

Vad är det här för bilder då?
Det är bara en liten del av sommarens fotografiska Sverigeresa.
Ett sånt där projekt som jag plockar fram lite bilder från då och då.
För att träna ögat.

En viktig berättelse

I Fredags var jag och Expressens journalist Niklas Orrenius i Göteborg och gjorde ett reportage.
Vi träffade en ung, smart tjej som gillar att skriva, resa och som snart är på väg in i vuxenvärlden.
Vi skildrade en helt vanlig dag i hennes liv i Göteborg.
Ännu en dag av de snart 4000 dagar då hennes pappa suttit fängslad i Eritrea utan rättegång.

Läs Betlehems berättelse om du klickar på denna LÄNKEN.
Hennes pappa heter Dawit Isaak.

Hotell

En del av charmen med här yrket är att man faktiskt aldrig riktigt vet var man kommer vakna nästa dag.

I och för sig så händer mina oplanerade utflykter till utlandet inte lika ofta som de gjorde under min tid som sportfotograf, men igår var en såndär dag när det blev en spontan utflykt inom rikets gränser.

Mitt mål under gårdagen var att avrunda ett jobb som i princip redan var klart, och just därför hade jag möjlighet att inom en timme sitta med fullpackad kameraryggsäck i bagageluckan och styra den blå golfen åt en specifik destination i bestämt väderstreck.
Några timmar senare bestämdes med kort varsel en ny destination i annat väderkorn och att spendera 11 timmar i min blå golf är inte riktigt vad jag brukar göra en vanlig Torsdag förmiddag/eftermiddag/kväll.

När vi så vaknade imorse och inmundigade en respektabel hotellfrukost så kunde vi bara konstatera att vi inte räknat med att vakna i denna staden idag men men, det är ju det som en är del av charmen med det här yrket, som Lars Brundin också talat om så förträffligt på sin blogg.

Jag klagar inte på nån lång bilresa. Jag gillar ju att köra bil. Jag gillar mitt jobb och jag gillar definitivt  när det serveras en respektabel hotellfrukost.