torsdag 26 februari 2015

Diskussioner i World Press Photo

Borgmästaren i staden Charleroi gillar inte en av bildserierna i World Press Photo.

"Invånarna känner inte igen staden" och man påstår att serien är arrangerad och inte journalistik.
Nu skall man gå så långt så man skall undersöka serien och se om det stämmer.

Läs igenom hela grejen på World Press Photos hemsida på länken HÄR.

Se hela reportaget som det rör sig om, på länken HÄR.


tisdag 24 februari 2015

Peder Fredricson




I mitten av Januari träffade jag ryttaren Peder Fredricson på hans gård i Grevlunda på Österlen i Skåne.
Vill man läsa hela det reportaget av Magnus Vasell och se fler bilder så kan man klicka sig in på GöteborgsPostens länk HÄR.


 


Intervju

Här står min kollega och kontorskamrat Sara Assarsson i Hluhluwe i Sydafrika och intervjuar två fotbollsspelare.
För två veckor sedan var vi där och gjorde ett reportage som man kommer kunna se lite senare.
Just platsen under trädet var den enda plats i skugga som hon kunde finna vid just det här tillfället.


söndag 22 februari 2015

Intervju med Åsa i El País

Kan man spanska så kan man läsa en intervju med Åsa Sjöström i spanska tidningen El País.
Då kan man bara klicka sig in på länken HÄR.
 
Kan man inte spanska så kan man klistra in intervjun i Google Translate.
Det funkar ok, men med vissa språkförbistringar.
Det är alltså att föredra att översätta den till engelska och inte till svenska direkt.




Sport i Januari


I Januari blev det en hel del sport via Bildbyrån och därför också uppdrag för en hel del av de tidningar som de jobbar mycket för.

I dag kan man blanda annat se ett reportage i GöteborgsPosten om ryttaren Douglas Lindelöw som vi träffade på hans gård i Fulltofta i Skåne.
Vill man läsa hela Magnus Vasells text och se lite mer bilder så kan man bara klicka sig in på länken HÄR eller gå ut och köpa ett exemplar av tidningen.



fredag 20 februari 2015

Press.....

Idag rullade det på finfint under vårt reportage och allt löste sig både bra och smidigt.
Ibland är man nöjd, inte för att man kanske inte alltid fått världens bästa bilder, men att man trots allt klarat sig undan missöden och saker som gått åt skogen.

Allt gick faktiskt ganska smidigt idag måste jag säga...
I den här lilla luckan satt gubben som tog hand om fotoackrediteringar och lämnade ut västar.
Han hade inte fått det största kontoret på stället men det räckte tydligen, han skulle ju visserligen bara ha plats för en namnlista och ett 20-tal fotografiska västar.
Snabbt gick det att ordna med det där och så var man inne....

 

Om man därefter begav sig några trappor längre upp i byggnaden så fann man även där några hyfsat nypolerade arbetsbord och ett trådlöst internet som också det fungerade.
Vilket kanske var lite tur eftersom de där kablarna som hängde på väggen såg ut att ha haft bättre dagar...


Ännu lite längre in i korridorerna fann man också en pressmatsal...nja, matsal och matsal...kanske mer en cafeteria, men det var ju trevligt som bara den. 

Till skillnad från vissa andra europeiska länder som serverar både vin och öl till pressen så fann man på detta stället endast fanta, coca-cola och diverse olika te-sorter.
Det var ju bra visserligen. Man skall inte dricka vin på jobbet.
Här kunde man sitta och avnjuta kvällens evenemang på TV:n om man vore lat, men det var inte jag utan begav mig ner på platserna där jag faktiskt brukar sitta, dvs på gräset.

Smörja kråset fick man också göra i pausvilan då det dukades fram en kakbuffé av storleken småkakor och till antalet ca 30 olika variationer.
Detta stillade hungern i några få minuter, men gjorde mig inte speciellt mätt...


Jag gillar dock alltid att komma till nya ställen!
Oavsett om det är kakbuffé eller inte.

På nya ställen har man en liten förmåga att få folk att öppna dörrar och det är inga problem att försöka göra lite andra saker än man kan göra i Sverige.

Ingen ifrågasätter varför man skulle vilja gå längst upp på läktaren, eller få för sig att ställa sig på ståplats mitt bland huliganerna.
"Javisst, gå in du bara" säger vakterna och ler och öppnar grindarna.

Och sämre blir det inte när man väl kommer in och alla helt plötsligt tycker det är väldigt roligt att där är en fotograf på plats.
Det skulle nog inte alltid hänt i Sverige kan jag lova...

Lika roligt hade den fotograf nere på planen som tyckte det var trevligt att jag lämnade mitt största objektiv nere på gräset och gick upp på läktaren med ett vidvinkelobjektiv.
När jag kom tillbaka satt han och fotograferade med min kamera och tittade snällt upp när jag återkom: "Just wanna try, the camera and lens looked so good".
Jag lät honom köra vidare i tio minuter till med min kamera och tyckte det var ganska smidigt med en assistent.

När sedan det här evenemanget var över blev det högljutt med polisen på gatan utanför.

Supportrar skrek och trängdes mot kravallstaket och däremellan stod jag och var på väg hemåt med min fotografiska rullväska tills de högskrikande supportrarna fick syn på att jag stod där på samma sida som polisen.
Glåporden som skreks mot polisen byttes ut mot "Ooooh photographer ! Hallo again my friend! Take another photo !  ".

Jag gick således inte helt obemärkt förbi under mitt korta besök på ståplatsläktaren utan gjorde mig en och annan vän bland de högljudda.
Mer om allt det här lite senare.
Om fyra timmar går planet.
God natt.

torsdag 19 februari 2015

Arbetsplats

Soffa, bord, lite snacks, dator och en hårddisk.
Gårdagskvällens kontorsplats.

Här satt jag ganska mjukt men det var inte ergonomiskt för fem öre...
Ingen korrekt lutning på ryggen när man sitter på den där stolen i mer än fem minuter, det kan jag lova.

Hallo Africa !


Jag läser en artikel i tidningen att telefonväxeln i Senegal försvinner.
För tre år sedan var jag där och gjorde ett reportage tillsammans med Niklas Orrenius som då jobbade på Expressen.


Hur det fungerade på callcentert i Dakar i Senegal och hur de fick sin utbildning i svenska kan man se här i filmen vi gjorde.


onsdag 18 februari 2015

Turkiet


Det rullar på fint här i Turkiet.
Efterrätterna är inte dumma även om den där baklavan är i det sötaste laget även för mig.
Men god är den.

Min skrivande resekollega Christian Daun är en flitig rackare och det visar sig alltsom oftast att vi jobbar för samma uppdragsgivare utan att vi ibland inte ens vet om det....
I förra veckan gjorde jag ett jobb för Magasinet Hunger och idag visade det sig att det var Christian Daun som skrivit det. Så kan det gå.

Vi har ju kamperat ihop förut på några spännande reportage och resor...
Bland annat i Ukraina år 2012 för Offside, som man kan se här nedan...



Och samma år åkte vi även till Tyskland för Offside som man kan se om man klickar HÄR.

Tillbaka till Turkiet så kan man se att arenan där vi kommer hålla till denna gång verkar fin den också och jag håller fortfarande kvar vid mitt mål att jag skall ha tagit en bild på mig själv på varje plats jag besöker.

Det där började jag visserligen med för ganska länge sedan... och har man missat man en sammanfattning av hela den där selfie-historien där så kan man ju bara klicka sig in HÄR.
Nu önskar jag däremot en fin kväll!
Själv går jag och lägger mig.




Hotell


Nu har vi anlänt till en stad i östra i Turkiet och tillsammans med min kollega inledde vi den här vistelsen med att införskaffa lite lokal turkisk husmanskost ungefär vid 23-snåret på kvällen.

Det är alltid lika trevligt att anlända till nya ställen sent på kvällarna eftersom man nästa morgon vaknar och tänker "Jaha, är det så här det ser ut!!"

Jag minns en gång när jag jobbade på Bildbyrån.... jag flög kors och tvärs och under samma jobbresa flög jag under några dagar från Italien, till Tyskland, till England och därefter till Glasgow i Skottland som jag också anlände till ganska sent på kvällen.

Nästa morgon ringde någon från Bildbyrån och frågade vart jag befann mig och när jag tittade mig runt i hotellrummet hade jag inte en blekaste aning.

Jag drog undan gardinerna och kollade ut på gatan men eftersom jag anlänt på natten så hade jag aldrig sett den där gatan förut. Jag visste inte alls var sjutton jag var nånstans.

Eftersom jag samtidigt precis hade vaknat så hade jag inte ens en blekaste aning om vad jag ens gjorde där och bad att få återkomma.

Till slut kunde jag platsbestämma min destination genom en logga på hotellets brevpapper som ganska tydligt upplyste om att jag befann mig i Glasgow och några minuter senare kom jag på att jag faktiskt skulle fotografera någon slags friidrottsgala också.



En annan gång vaknade jag på hemma i Malmö och Åsa undrade vad jag höll på med när jag rullade upp gardinerna mitt i natten för att kolla ut på gatan.
Jag minns att hon nästa morgon återberättade att jag svarat på hennes fråga om vad sjutton jag höll på med mitt i natten genom att ge svaret :
–"Jag skall bara se om där är någon snö på bergen, annars blir ju slalomen inställd idag".

Jag vet inte säkert, men jag antar att jag ganska nyligen hade kommit hem från något Vinter-OS just då....


Hotellet här är dock tjusigt.
Tittar man till vänster när man går ut ur hissen möts man av två stolar, ett bord och en palm.
Tittar man åt höger möts man av en inplastad dörr och ett vitt lakan på golvet.
Jag vill inte veta vad som ryms bakom den där dörren.

Mitt rum var däremot bra.
Glasbord, soffa, vattenkokare, internet, fyra kuddar och en stor säng.
Bra så.

World press photo och photoshop




Det skrivs mer om diskussionerna om photoshopandet i World Press Photo.
Läs om det HÄR.

Och klickar man in HÄR och scrollar ner lite kan man läsa och se en av bilderna som blev diskade i ett sportreportage 2010.
Beskärningen är ju kraftig på den bilden men lite märkligt ändå att klona bort skon på bilden.

måndag 16 februari 2015

Nya hemsida

Nej, inte jag, men Åsa.

Jag har visserligen själv haft punkten "Göra ny hemsida" på min egen att-göra-lista under de senaste fem åren men eftersom jag haft den här bloggen så kan man ju se en hel del bilder här i alla fall.

Klickar man på denna länken www.asasjostrom.com så kan man komma in till Åsas nya sida.
Den kommer inom kort uppdateras med en hel del fler bilder.


Ingen rast ingen vila

Det har varit mycket på dagordningen de senaste dagarna och i helgen också för den delen.
Imorse drog Åsa till Bulgarien och imorgon åker jag själv till Turkiet.
Ingen rast ingen vila i det här hushållet, men så är det ibland.

Vill man läsa en kort intervju med Åsas om utmärkelsen i World Press Photo kan man göra det HÄR i SvD och HÄR i Sydsvenskan.
och lite mer om World Press Photo i Kamera och bild HÄR.

Man missade väl inte heller Paul Hansens riktigt tunga bilder från Ukraina i Pictures of the year. Klicka HÄR annars.

Bilden nedan är från Soweto utanför Johannesburg, fotograferad förra veckan.
Från den där lilla hängbron kan man tydligen hoppa bungyjump... jag avstod.

torsdag 12 februari 2015

Åsa i World Press Photo

Jag kan inte se om där är några andra svenskar som jag känner igen i prislistorna men Åsa Sjöström fick en fin silverutmärkelse i kategorin Daily Life i World Press Photo.
Det där är jag väldigt stolt över.
Det är andra gången hon är nomininerad i World Press Photo och den första kan man hitta HÄR.

Det är en jobbig historia om barnen i Moldavien, och värd att uppmärksammas.
Klicka på Länken HÄR om du vill se alla pristagarna och på länken HÄR om du vill läsa mer om Åsas bild.
Det känns lite hedrande ändå att man fått äran att hjälpa henne göra urvalet till det där reportaget.
GRATTIS ÅSA!

tisdag 10 februari 2015

Till Lars Dareberg

Dareberg, Tack för att de du delar med dig av dina tjusiga hotellbilder.
Jag återkommer här med samma sak, men jag lovar att du bodde lite lyxigare i Florida än vad jag gjorde i Sydafrika.

Men jag klagar inte...
Jag valde ju själv att bo där reportaget fanns och då är det ju som det ser ut.
(Bilden ger dock inte riktig rättvisa, leran och smutsen följde med spelarna in och fotbollslaget jag bodde hos städade i alla fall toaletten en dag senare.)
Dagen efter var den faktiskt skinande ren.

måndag 9 februari 2015

Sydafrika


Den senaste veckan har jag tillsammans med min kontorskollega Sara Assarsson befunnit mig i en mindre liten by vid namn Hluhluwe, i KwaZulu-Natal provinsen i Sydafrika.
Vi har jobbat på ett fint litet reportage tillsammans och mer om det där reportaget kommer vi återkomma om när det börjar bli klart.
Med tanke på min dåliga åtkomst till varken elektricitet eller internet så bjuder jag först nu på två bilder, som är ca en vecka gamla.

onsdag 4 februari 2015

Picturs of the Year - Portrait category

Jag kan fortfarande inte logga in på Pictures of the year men den som lyckas med det kan se att Åsas porträtt på pojken från Moldavien ligger med bland de sista i jurybedömningen.
Det fick vi berättat från en kollega som lyckades komma in.
Det är alltid spännande att följa hela det där och se resonemanget men om 20 minuter är det dags för mig att boarda flygplanet.
Typiskt....


Den som spar han far

I början på året tänkte jag lägga upp en ny strategi, spara lite mer pengar och belöna mig själv med lite mer resor under året.
Och de där planerna föll ju väl ut redan direkt.
Min flitiga kontorskollega Sara Assarsson nämnde efter redan fem minuter på årets första arbetsdag att hon skulle iväg på ett reportage och just det där reportaget tyckte jag kunde passa mig också.
Några minuter senare hade vi så synkat ihop en liten reportageresa.

Vi hann inte ens hälla upp årets första kaffekopp förrän vi bestämde att vi skulle åka.
Ungefär så snabbt går det ibland på frilanskollektivet Svarta Lådan. 

Följer du förresten inte vårt kontorskollektiv på Facebook så kan du göra det på LÄNKEN HÄR genom den enkla manövern att klicka in på länken och därefter klicka Gilla!


I förmiddags tog jag så min vanliga flygplansbild och mitt vanliga kaffe på mitt vanliga kaffeställe på Kastrup, och nu sitter jag på Charles De Gaulle i Paris och tar ännu en. Kaffe alltså.

Eftersom min väntan här inte var av det nådiga slaget med 6 timmar i en flyghall så funderade jag ett litet slag om det vore värt att ta ett snabbtåg till staden och avnjuta en finare middag i något väl valt turiststråk, men nej, det kändes lite för omständligt.

Det blev istället en grönskaspaj för 8 euro.
Den var ingen vidare, men det var vad som fanns att erbjuda i kategorin "varm mat".
Man kan ju tycka att de kunde lagt lite mer energi på mat istället för designade kvadrater i betong.
Internet är ju gratis här på flygplatsen och det är ju alltid något att glädjas åt.
Facebook är ju alltid en kompis i långtråkiga lägen.

Men det hade ju varit trevligare med lite snabbare uppkoppling så man kunde följa juryarbetet i Poyi och samtidigt se lite bra och intressanta bilder under några timmar.
Det verkar ju dock vara nåt strul där och svårt att logga in.

Igår fick Aftonbladets Andreas Bardell en fin utmärkelse för sin bild och det kan man se HÄR.
Idag går de igenom porträtt och porträttserier jag hoppas på Åsas bilder.

Två meter bredvid mig står 12 stationer med playstationspel.
Det hade min son gillat.
Fotbollsspel, bilspel och något slags äventyrsspel.
Där sitter några japanska grabbar klistrade vid maskinerna.
Om jag inte har något annat för mig kanske jag också hamnar där.

Men nu är det nog dags för en kaffe.
2 1/2 timme kvar innan det lyfter mot Johannesburg.

James om Journalistsik

Missa inte!
3:30 minuter skall du undvara genom att lyssna på James Nachtwey genom att klicka HÄR.



tisdag 3 februari 2015

Calle

Förra sommaren träffade jag Calle Palmér, som tyvärr gick bort igår.
Han var en glad och fin man.

Han drog en hel del fina historier och sedan skrattade han till lite efteråt..."de där behöver du inte berätta för någon"... och så drog han en annan om Nacka Skoglund ...."hahah... den behöver du ju inte berätta vidare...hahaha"
Jag lovade.

Läs om när jag träffade honom på länkarna HÄR och HÄR.
Jag har en bild här hemma som jag skall lämna till idrottsmusséet också.
Den kan förhoppningsvis få en fin plats där bredvid hans gamla landslagströja.



måndag 2 februari 2015

guld och brons


Fotbollsspelaren på bilden har för ett tiotal år sedan spelat fotboll bla i FC Barcelona och Bayern München. Han har vunnit en världens största fotbollsturneringar och tagit brons i ett mästerskap som var ännu större.

Vill man läsa om vilken av medaljerna han värderar högst och samtidigt läsa mer på temat folkkära fotbollshjältar, så skall man bara gå ut och köpa sig det senaste numret av fotbollsmagasinet Offside.
Tillsammans med Anders Bengtsson har jag träffat en av Sveriges mest meriterade fotbollsspelare, Patrik "Bjärred" Andersson, som pratar om framtid, ledarskap och sin stora samling antika böcker.
Det är veckans lästips.