Den som spar han far

I början på året tänkte jag lägga upp en ny strategi, spara lite mer pengar och belöna mig själv med lite mer resor under året.
Och de där planerna föll ju väl ut redan direkt.
Min flitiga kontorskollega Sara Assarsson nämnde efter redan fem minuter på årets första arbetsdag att hon skulle iväg på ett reportage och just det där reportaget tyckte jag kunde passa mig också.
Några minuter senare hade vi så synkat ihop en liten reportageresa.

Vi hann inte ens hälla upp årets första kaffekopp förrän vi bestämde att vi skulle åka.
Ungefär så snabbt går det ibland på frilanskollektivet Svarta Lådan. 

Följer du förresten inte vårt kontorskollektiv på Facebook så kan du göra det på LÄNKEN HÄR genom den enkla manövern att klicka in på länken och därefter klicka Gilla!

I förmiddags tog jag så min vanliga flygplansbild och mitt vanliga kaffe på mitt vanliga kaffeställe på Kastrup, och nu sitter jag på Charles De Gaulle i Paris och tar ännu en. Kaffe alltså.

Eftersom min väntan här inte var av det nådiga slaget med 6 timmar i en flyghall så funderade jag ett litet slag om det vore värt att ta ett snabbtåg till staden och avnjuta en finare middag i något väl valt turiststråk, men nej, det kändes lite för omständligt.

Det blev istället en grönskaspaj för 8 euro.
Den var ingen vidare, men det var vad som fanns att erbjuda i kategorin "varm mat".
Man kan ju tycka att de kunde lagt lite mer energi på mat istället för designade kvadrater i betong.
Internet är ju gratis här på flygplatsen och det är ju alltid något att glädjas åt.
Facebook är ju alltid en kompis i långtråkiga lägen.

Men det hade ju varit trevligare med lite snabbare uppkoppling så man kunde följa juryarbetet i Poyi och samtidigt se lite bra och intressanta bilder under några timmar.
Det verkar ju dock vara nåt strul där och svårt att logga in.

Igår fick Aftonbladets Andreas Bardell en fin utmärkelse för sin bild och det kan man se HÄR.
Idag går de igenom porträtt och porträttserier jag hoppas på Åsas bilder.

Två meter bredvid mig står 12 stationer med playstationspel.
Det hade min son gillat.
Fotbollsspel, bilspel och något slags äventyrsspel.
Där sitter några japanska grabbar klistrade vid maskinerna.
Om jag inte har något annat för mig kanske jag också hamnar där.

Men nu är det nog dags för en kaffe.
2 1/2 timme kvar innan det lyfter mot Johannesburg.