45 minutes

...Till matchstart.
Grabbarna... eller rättare sagt gubbarna, som delar ut fotovästarna verkar inte vara speciellt lyckliga över sitt jobb, eller så hade de bara fått i sig lite mycket citron.
Inga glada miner där inte.
Själv är jag taggad som en kaktus.
Det var ett tag sen man var på en stormatch och den här känslan har man saknat.
Nu verkar de ha vattnat klart på planen så nu vågar man kanske slänga in en kamera bakom målet.

Tough shit

Ett konstaterande är att de katalanska pippifåglarna käkar mer än sopor.
Där ligger troligen rester av både tapas och Chorizos i deras magar och det är inte så jävla trevligt när de bestämmer sig för att släppa allt innehåll över en fikande malmöbo.
Efter en timmes fikande med Bank på det rosa bladet så kan jag konstatera att jag helt enkelt stannade en minut för länge på fiket.
Splash sa det i nacken, och då hade jag inte ens hunnit ta på mig jackan.Det här var bara en liten del av smällkaramellen. Kameran och jeansen var rena katastrofen men å andra sidan så känner man sig kanske bara som hemma. Fast då handlar det mer om att min lilla son kanske gjort något som han inte borde. Nu hänger ett par jeans, en skorta och en kamera på tork i duschkabinen.

Förutom de katalanska duvornas attack så har dagen redan varit lång som ett ösregn.
Halv sex imorse tuggade man frulle på kastrup och på incheckningsdisken satt två trötta skånska kollegor på väg till samma destination.
Förutom en fika och en fralla i solen med herr Bank så har det ännu så länge gått över förväntningarna med det man var nervös inför.
EN är klar. TVÅ återstår.
Det är bara lite märkligt att de inte kan rapportera att man får ett "Ja" till matchen utan man istället skall man gå omkring i en undrande bubbla ända tills man kommer fram till ackrediteringsdisken och ser att där faktiskt ligger ett kuvert och väntar.6 timmar kvar till match.
Nu måste jag nog ta och vila en stund. Eller två.
Det är inte nyttigt att stiga upp 04.40.

Senast då....

Det var tre år sen sist.
Klockan närmar sig 23 och om 8 timmar lyfter planet.

Kan vara skönt med någon timmes sömn inatt i alla fall, men jag ser redan fram emot kaffet och frukosten på Kastrup.

Nu ska jag bara packa ner datorn och sen har jag nog fått med mig allt.

Tror jag.

....Oj, tandborsten!

Same procedure as last time

Rensa dator, ladda batterier, var är objektivet?, boka rum, hitta hårddisk, ringa samtal, checka läget, softa lite, kaffe.. Ahhh, babbla lite mer i telefon, har jag nån pall att ta med?, var är resväskan, strunt i den, jag packar den ikväll.

Imorgon 07.10, sus upp i molnen. Den stora frågan kvarstår. Are we in or are wo out.... det återstår att se.

Alltid lika härligt.

Nä, nu släpper jag det här lite och drar och hämtar grabben på dagis.

Början på nåt nytt...

....startade idag och avslutas inte förrän om ett tag.

Alltid kul med ett reportage.

Men inledningen var inte världsklass.

Fem timmar i möte.

Någon bild fick man allt ihop, men det har alla förutsättningar att bli bättre än idag.

Svinisen

Ställ dig i den här kön om du vill ha en spruta.
Själv fick jag min dos igår, då gick det hur snabbt som helst, utan kö, och kändes inte ett jota.
Men idag kom min dagen-efter-smäll så att säga.
Pang sa det i skallen och det slog till med en av de värsta bakfyllorna jag upplevt, och ändå så drack jag bara ett glas vin på kalaset vi besökte igår.
I fyra timmar var jag lika bakis som om jag spenderat halva natten på ett riktigt röjarpartaj och inte riktigt förstått när det fick räcka att beställa in nya bärs.
Jag fick stanna hemma från middagen vi var bortbjudna på och squash bataljen som jag bokat in kl.21 fick skjutas upp till en annan dag. Det funkar liksom inte att lira när man knappt kan resa sig ur sängen. Men visserligen så spelades det squash i min hjärna, ca 15 matcher samtidigt.
Tre timmar senare var matcherna slut.
Frisk.
Vilken jäkla bakfylla.

Spegeln

Jörgen Johanssons fullkomligt fantastiska bilder från Bruce Springsteen land hänger nu på Biograf Spegeln i Malmö.
Jag och mina grannar slängde oss på cyklarna i Lördagskväll, susade in till stan och smakade på rödvinet som vernissaget bjöd på.
Bilderna hade jag sett förut men jag är lika imponerad varje gång. Till och med grannarna var impade.
Missa inte att gå in på Spegeln om ni är i City!

Galej

Jag och kollegan Wiklund på konkurenten ser oerhört koncentrerade ut när vi skickar hem..ja, jag vet inte... årets back kanske.
Annars gick det lugnare till än vad vi trodde på den här festen.
På tre man stor styrka kan man lugnt påstå att vi nog täckte in det mesta.Foto: Emil Malmborg

Jag och Emil kirrade kalaset med bilder från scenen och bakom scenen, i någon mörk kulvert ställde vi praktikanten som hade en lugn kväll framför en grå fond. Det fixade han bra det också.
Snart lägger han nog upp en rolig bild på sin blogg... men nu drar vi och belönar oss med en burgare.

En vecka

En veckas semester.

Vart fanken tog den vägen?

Borta.

Dags att återvända till gruvan imorgon.

Huduvstaden

När jag slog mig ner på stol 6C i flygmaskinen mot destination huvudstad i Lördags morse så slog det mig att det faktiskt var ett bra tag sen jag var i huvudstaden bara över en helg.
Nu skulle jag visserligen bara var där en dag, men i alla fall.

I December 2004 flyttade jag ifrån huvudstaden ner till Dörren mot Europa men på något sätt känner man alltsom oftast draget från storstaden där uppe.
Staden, folket, livet.
Suset, fiken, kompisarna.
Tunnelbanan.
Jag hatade tunnelbanan förut. Nu älskar jag den.
För några år sedan tyckte jag att alla stressade och sprang.
Det gör de kanske fortfarande men det där märker jag inte längre.
Antagligen har lunket i Malmö även fått ner min donna i tempo, eftersom hon alltid rusade iväg när vi skulle gå nånstans i Stockholm. Nu går vi i samma takt.
Här nere går vi saktare kan man alltså konstatera.

Varje gång jag är där uppe så älskar jag stan.
Det gjorde jag inte alltid förut, men det är väl kanske så det funkar.
Gatorna är väl alltid grönare på andra sidan, eller hur det nu är man brukar säga.
Det var ju visserligen inte alltid överdrivet kul att spendera över en och en halv timme i bilkö för den lilla streckan från Enskede gård (där vi bodde) till Svd på Mäster samuelsgatan (där jag då vikarierade), en sträcka som, utan bilar, tog tio minuter att köra.
Köer å avgaser. Nä, det där längtar man ju inte tillbaka till direkt.
Men igår var en härlig dag. Ingen bil och inga köer.
På flygbussen in till stan åkte jag på Torsgatan ner mot Centralen.
Några nya byggnader hade ploppat upp längs vattnet. Det såg härligt ut. Staden expanderar och det byggs. Som alltid. Och det gillar jag.
Jag älskar städer. Bo på landet med öde hus. Det är inget för mig.
Nybyggda hus i Stockholm.
Ja för fanken, sånt gillar jag.

När jag spanat in mina fina vänners nya lya i city så spenderade jag och Linus dagen med sånt man brukar göra när man har tid över och inte behöver stressa sig igenom dagen.
Kaffe på Puck, en runda på söder.
Hälsade på Pieter, Anna, Anna, Bea och Staffan som bedömde portfolios på Galleri Kontrast.
Jag noterade folket på Götgatan när jag och Linus gick gatan upp.
Och ner.
Alla går. Inte en bil.
Och så mycket folk. Jag insuper Stockholmsluft.
Det luktar varken piss eller avgaser. Bara kyla. Ah, satan va härligt.
Klockan blir fyra och jag visar lite bilder på Galleriet.
Wennman har dykt upp och det är alltid kul att träffa honom.
Projektorn bestämmer sig för att mina bilder skall blir gula, men det ordnar sig efter ett tekniskt missöde. Några minuter senare rullar det igång med rätt färg.
Folket i lokalen skrattar och det är ju det som är poängen tycker jag. Sport kan vara roligt, speciellt det bisarra runt omkring.
Pieter garvar högt åt en rolig gammal film på Magnus och hans skratt är ju något av det roligaste man kan höra.
Någon annan kommer fram när jag är klar och tycker jag var en rolig snubbe.
Sånt blir man ju glad av.

Theresia Viska, Linda Forsell och den superduktige David Magnusson visar också sina bilder.
David Magnusson har jag inte träffat förut och även om jag visste att han var en grym fotograf så var han en trevlig jäkel också.

När kvällen nalkades och bildvisningarna gått mot sin ända, så gick vi längs puckeln, ner mot MariaTorget, hörde bilarna tuta, det lät som ljuv musik, gick in i en tvärgata och satte oss på en indisk hytta.
Vi gick dit i Stockholmstakt men lämnade stället i Malmötempo, mätta som tre stoppade grisar på julafton orkade vi knappt ta oss tillbaka till lyan.
Imorse myste vi med hembakat bröd.

Kl 15 idag var jag tillbaka på jobbet i Malmö.
Men Stockholm... det är härligt det. Speciellt under korta besök.

Baj baj bajen

Inte trodde man att TFF skulle besegra Hammarby när södergrabbarna hade kniven på kvalstrecket.
Men 4-2 slutade drabbningen och det var inga glada Hammarby killar som lämnade Vångavallen ikväll.
Tårarna srprutade ner för kinderna.
Superettan nästa.
Lite tråkigt ändå... för bajen är ju ändå bajen.
Nu har jag valt ut lite nya bilder att visa på PFK mötet på Lördag.
Nu skall de bara numreras också sen är det klart. Trodde inte jag skulle bli färdig så snabbt.
Skall bli kul att träffa kompisarna i sthlm på Lördag, om än endast för en dag.

De nominerade

Min gamla klasskamrat Pieter och min gode vän Niklas är nominerade till fotopriset. Va roligt!
Moa Karlberg är också nominerad, henne känner jag inte, men duktig är hon i alla fall.
Kolla HÄR!

På tal om Stockholm så åker jag upp till PFK möte på Lördag och skall visa lite bilder från sportens värld.
Kom förbi om ni vill.
De verkar ha fixat ihop nån heldag med massa olika saker där uppe i storstan.
Måste nog börja fixa ihop nåt kul att visa nu.
Linus trodde jag skulle fixa ihop det på flyget upp, men jag tror det räcker med kvällen innan.
Eller så kanske jag får börja lite idag.
...eller imorgon...

Pressroom of the week

Claes Hall från SkD och Daniel Svensson från Oskarshamnstidningen visar den förträffligt mysiga miljön i de undre våningarna av Malmös nya lyxiga ishockeyarena.
Men nu har de i alla fall börjat servera kaffe och mackor i pausen igen.
Det är ju bättre än kakor i alla fall.

Kvällens pressmat

Min kollega Björn Lindgren trycker i sig 4.
- Nej nej det var bara tre. Den fjärde var en dammsugare.

Mister

Mister har ju slutat och även om jag inte har varit landslagets trofastaste plåtis under de senaste åren så har det blivit en och annan landskamp i alla fall.
Som här i Sydkorea...
Undrar vad de här orden på plankan betyder?
Varken Mister eller jag hade en blekaste aning, men vad gjorde det.
Det är ju rena grekiskan ändå.Resan till Sydkorea och landskampen gick väl inte till historien som en av de bättre kamperna och denna resans bestående minne blir väl framförallt denna kulinariska måltid som intogs på ett av de inhemska hak som vi en dag bestämde oss för att besöka.
Lite ögon, fiskrester och annat smått var tydligen Le Chefs specialité och när TT-(fd Johansson) påpekade att ingredienserna var lite i maffigaste laget så var detta ordnat lätt.
Kocken kom ut med en sax och rörde om lite på tallriken.
Sådär, nu var bitarna mindre.Tillbaka till ämnet.
Tyskland under VM-lottning i Leipzig.
Leipzig!
Om jag påstår att detta är en trevlig lite by i Tyskland så berättar jag en direkt stor lögn för alla.
Otrevligare folk får man leta efter, och det är inget semesterparadis direkt.
Men VM-lottningen gick smidigt.
Även om Mister har ett rykte om sig att vara tråkigt så kan man ju inte låta bli att tycka att dessa videorna faktiskt är ganska underhållande trots allt. ...En minut in i detta klipp.

Husse

Hussein har en hemsida.
Om den är ny ? Det vet jag inte men det var första gången jag såg den idag!
Kolla HÄR!

Low battery

Ojojoj vad den här bloggen går på sparlåga.
Fem besök i Danmark under VM kvalperioden gjorde att jobbtempot drogs ner på ungefär växel nummer 2 i veckan som följde. Därav bloggtempots sparsamma underhållning.
Landskamper är visserligen bra tider.
Då ligger allsvenskan i dvala och man kan koncentrera sig på lite inomhustjänst framför burken och planera kommande evenemang.
Ikväll fick jag höra lite roliga nyheter från sthlm och fick en fråga om något roligt. Jag återkommer i ämnet.
Annars så vann blåvitt över himmelsblått ikväll.

jaha

Det blev ju inte som planerat det här kanske.....Men skeppet som seglade över hela långsidan innan matchen var ju lite originellt och lusitgt ändå.Min kollega Norrlandskungen Mr Ericsson kom ner från Stockholm igår morse för att vara med på matchen och dag skall han tjinga lift med Tv4:s satellit bil på vägen hem.
Jag antar att han sitter på taket i ett sånt där tefat och fryser och skakar i detta nu.

En annan nyhet var att pressrummen i parken var ombonade och fina.
Nu slapp vi sitta i trånga baracker, och halvmögliga gamla rum under arenan.
Två tjusiga rum fanns nu att tillgå för fotograferna.
Dock kom presschefen in i rummet där svenskarna satt och beklagade sig över ljuset.
Det var lite gult sa han, medan det i danska fotografernas rum sken upp som värsta dagsljuset.
Men nåväl, vad kan man begära. Det var fint och fräscht ändå.
Hussein på Sydsvenskan släppte det här med Sverige och gick över till motståndarlaget.
Undrar var han hittade den där mössan?

På andra sidan är det alltid rödare

Eller som det riktigt gamla ordspråket brular lyda, Det är alltid trevligare fotbollslag på andra sidan sundet.
På vår sida tränar de gula och blåa på stängda träningar, sätter sig på presskonferens med fotogeniska skyltar i bakgrunden och vill bara för det mesta bli lämnade i fred.
På andra sidan sundet, där gräset är grönare är det bara, vad man nu skall kalla "dejligt"!
Tittar man till höger ser det ut så här:
Danmarks stora stjärna Niclas Bendtner ger journalisterna vad dem vill ha.
En efter en.
Det är vad de 20 minuterna innan träningen är till för.
Vem vill du prata med i det danska fotbollslandslaget?
- Hallå, herr presschef, jag vill prata med den där.
- Javisst säger herr presschef och går genast in o avbryter lattjandet med trasorna och skickar utpekade mannen till journalistkåren.
Podium, presskonferenser, vad är det? Vimmel is the melody.
20 minuter innan träning. Prata med vem du vill.
Stängd träning? Nej för sjutton, plåta hela om du vill.
Autografer? 100 ungar som hängde runt arenan. När Bendtner och co trixat klart på planen så fick ungarna vad de ville de också.

Tittar man till vänster:Där står Martin Jörgensen och äter tårta.
34 bagare var dennes nya ålder för dagen och några damer från bygden hade förärat honom och det danska laget med två gräddiga tårtor.
Möjligen var de lite lagom solsunkiga efter två timmar under strålarna och kanske var det inte grädde och choklad som man önskar efter en hård träning, men damerna hade bakat och han fick allt mosa in lite grädde efter passet.
Det la sig nog fint i kistan det där.
Om Jörgensen inte lirar på Lördag så vet ni varför.

ikväll då.
Emil Malmborg försökte komma med bortföklaringar att han aldrig spelat squash och inleder med att ställa väskan mitt på planen.
Den gick jag inte på.
Även om hans allra första boll någonsin blir ett servess, så hade han inte så mycket mer att hämta.
Nästa gång kanske... nästa gång.

Bävman

Johan Bävman hade vernissage i lördags.
Min telefon är inte vidare bra att fotografera med. Blixt? Finns det?
Missa inte bilderna på Galleri Format.

På Hockey

Eftersom vi inte har lyxen att få skjuta bilder genom hål i glaset som borta i Nordamerika utan allt som oftast står helt oskyddade vid rinksidan, så har det nu i alla fall bestämts att man på alla ishockeymatcher skall bära hjälm på skallen.
Inte en dag för sent med tanke på vad som inträffat med fotograferna de senaste åren.

Igår införskaffade jag en sådan och den enda sorten att tillgå var självfallet en sådan med galler, och eftersom min lift till matchen stod utanför och blåste på tutan så hann jag heller aldrig leta upp någon skruvmejsel.
I första perioden kände jag mig både skyddad och säker från både puckar och klubbor men det här funkade inget vidare.
Med gallret nere kunde man ju bara se halva sökaren.
Med gallret uppfällt så var visserligen kameran var lite mer skyddad, men det funkade sådär.
Detta är kanske något att rekomendera för dem som är extremt rädd om ovansidan på sin kamera istället.Foto: Johan Persson/HD

I halvlek fick jag låna materialarens skruvmejsel och nu ligger gallret i bakluckan på min bil.
Jag undrar hur länge det skall ligga där.

Idag...
Ny hockey fast på annan arena.
Träffade på min kollega Johan Bävman som påpekade att detta nog var den andra hockeymatchen någonsin som han fotograferat.
Likväl vaskar han fram både det en och det andra guldkornet och mer guldkorn (ej hockey då) visar han imorgon när han har vernissage på sina Albino bilder i stan.
På Galleri Format händer grejen ja. Mellan kl. 13-18.

När vi gör oss redo för tredje perioden säger Johan att han skall ställa sig bakom plexiglaset vid målet.
- Det är inte lönt säger jag, de gör aldrig mål i tredje perioden.
- Va, gör dem inte, säger Johan.
- Nä, så är det bestämt, då lägger de sig bara på försvar, säger jag och försöker hålla masken.
- Du skojar. Det tror jag inte på, säger Johan och börjar röra sig mot utgången.
Innan han går ut vänder han sig om....
- Är det verkligen så, gör de inga mål i tredje perioden?

När matchen är slut kommer han tillbaka med lika lysande bilder som han hade de två första perioderna.
- De gjorde ju visst mål i tredje perioden!
...Och sen snaskade han i sig från Gott&blandat påsen som jag införskaffade i pausen.

Den där Bävman, fan vilken härlig kille det är!

"Fy fan va ful du är"

Ni får ju under inga omständigheter missa trailern till Laul Calling.
Den är faktiskt riktigt jävla rolig.

Klicka bara på denna LÄNKEN

Sudden

Har lagt skrillorna och klubban i städskrubben och det är inte med lite sorg man kommer sakna den där mannen.
Jag minns tillbaka till någon dag i Maj 1991.
En dag som aldrig kommer att raderas bort från mitt minne.

Jag var 12 bast och hade hittat min första kärlek.
Han hette Mats.
Min farsa fyllde 40 år denna dag och hade anordnat ett stort partaj i en gammal sliten klubblokal som han lånat av ett gammal fotbollslag som han lirat i.
Jag var tyvärr inte närvarande på farsans 40-årsdag.
Jo, jag var där fysiskt, men i hjärnan var jag nån helt annanstans.
Jag befann mig i himlen hoppandes på små pudermoln med en liten armborst och sköt små pilar genom små rosa hjärtan.
Men i själva verket satt jag egentligen i en liten skrubb med en gammal TV (En såndär med knappar på sidan). Jag satt själv där inne och skrek som en tok.
Utanför svängdörrarna i glas partajade det vuxna folket med tal och middagar och jag kunde nog inte riktigt fatta hur vuxen man behövde vara för att missa detta sportevenemang.
Kanske berodde det på min ringa ålder, men jag hade nog haft lite svårt att förstå även idag hur man skulle kunna missa det.
Sverige mot den stora röda maskinen.
VM-final.

Jag tror det var här, just i detta ögonblick jag blev lite småkär i en idrottsman för fösta gången.
Det har hänt senare också, senast var under fotbolls VM i Tyskland och då hette min kärlek Zinedine, men det är en annan sak.
Det var inte samma kärlek som jag kände 10 år senare när jag träffade min donna men någonstans där inne sa det klick just här.
Just i detta ögonblick.
Jag vet inte om den finska stämman gör att det infinner sig samma känsla idag, men ändå.


Dagen efter min flygtur med armborsten var det jag som var Mats Sundin när vi lirade innebandy på fritidsgården under lunchrasten.
– Jag är Mats Sundin, sa jag redan innan vi hann välja klubbor.
Jag minns att Edward också ville vara Mats Sundin, men det kunde ju inte vara två på samma plan. Han fick nog vara Jonas Berqkvist istället tror jag.

15 år senare.....

- Du Mats, när jag var liten så skulle jag alltid vara dig.
Det var nog inte rätt läge att dra denna historien för honom här eller öppna med den frasen, men känslorna fanns kvar. Långt därinne ploppade de upp igen och fick mitt hjärta att bulta lite extra snabbt. Visserligen var det lite brådis med pressläggning men det var nog inte av den anledningen som det bultade lite extra i kroppen.
Åsa, du behöver inte vara orolig, jämför det med ditt möte med Bon Jovi eller nåt....

Dagens mail

...Går till datoraffären.

"ej!
Jag eter Daniel. ar ni möjligen ett " " som man kan köpa?

Supersöndag

Det var vad denna dagen kallades i dagens tidningar.
För mig började det inte så super när jag inte ens kunde hitta bilnyckeln.
Hur svårt kan det vara tänker jag, varför lägger jag den inte alltid på samma ställe?
Efter ett rejält röjande i halva huset så hittar Åsa den under en papperslapp i hallen.
Bra letat Daniel, verkligen.

Kl.14.30 Avpsark.
Enkel match. 3-1. Samma killar som stänkte in bollarna som sist. Lätt!
Fotbollen kan man alltid lita på. Den slutar alltid när den skall.Några Hammarbyare stökar till det på läktaren och det måste man ha bild på.
Blir försenad ändå.
Svisch svisch svisch.
Iväg med ett 20-tal bilder.
Oj då klockan har sprungit iväg.
Satan, handbollen har ju börjat.
Bort i bilen o dumpa några prylar. In i hallen bredvid fotbollsarenan.
Kl. 17.27. Handboll.
Tre minuter kvar av första halvlek.
Pang pang. Två anfall.
Iväg med bilderna i halvlek.
Det räcker inte med de där. In igen.
Fem minuter av andra halvlek.
Nu får det räcka.
Ingen tid att spilla. Jag skickar det från hockeyhallen. Gasen in der bottom.
Anländer 18.20.
Pressparkeringen är låst på hockeyarenan. Satan. Var skall jag nu stå?
Betalparkeringen...Den ligger ju långt åt skogen och är säkert full.
yes, jag hittar en parkering.
Ner med prylarna i väskan igen.
kl. 18.40 In på hockeyarenan.
Ner i hissen. fan, missade första perioden.
Skickar resten av handbollen.
In till nersläppet i andra.
Tredje perioden är slut. Inte matchen.
Förlängning.
Straffar.
Skicka bilder.
Pressutgången låst.
Jag kommer inte ut från arenan.
Tillbaka in i pressrummet.
- Vart fanken skall man gå ut nu då?
- Genom lastutgången.
- Tack. Hej då.