Två baljor och en mopp...

Jag inleder dagen med att fotografera fotboll och det är en fin känsla när man ges fria händer och kan försöka vara lite kreativ på en vanlig fotbollsträning.
Vidvinel är fint att jobbba med, och inte nog med det, använder man ett objektiv med mindre brännvidd än 200 så får man ju också se det positiva i att man förebygger att ryggen inte skall se ut som en ostbåge inom en snar framtid.

Jag avrundade således också dagen med samma sport som jag inledde den, dock framför kameran, men eftersom antalet fotografer på division II Korpen kan räknas till 0, så räknar jag inte mig som framför kameran, utan endast "på planen".
Ikväll var det min oturliga lott som gav mig förtroende att agera burväktare och när man gjort detta till antalet 0 gånger förut, så förutspådde jag en storförlust och ett evigt hämtande i nätmaskorna.
Efter mitt första, inte så stabila, ingripande så studerade jag de andra bruväktarna i de andra matcherna, och förstod ganska snabbt varför det kommer sig att de flesta målisarna lirar i byxor. Jag kan bara meddela att en sk tv-räddning på konstgräs, i shorts, inte är att rekomendera.

Jag lyckades trots min orutin avstyra ytterligare några bollar tills vår ordinarie målis behagade dyka upp i halvlek. Hans orsak till sen ankomst var "jobb", men ok.
När sedan de avslutande 20 minuterna hade gått till ända så jag baske mig lyckats med konststycket att trycka in 2 baljor framåt också.  Det har nog inte hänt sen hösten -93 eller något.

Tyvärr lyckades jag inte få något av mina kalasmål på bild, men som man lärt sig genom åren, så skall man rädda situationen med en jubel bild efter matchen, som ni kan se oven.
Om jubelbilder efter matchen säljer är en annan sak, men den här uppe är nog en storsäljare.
En nolla bakåt och 2 nätrassel framåt får nog anses som en höjdpunkt i min inte alltför lysande fotbollskarriär och när jag styrde cykeln genom stan på hemvägen så insåg jag att 5 getingar kunde varit ett rimligt betyg.
Jag påtalade min stora bedrift för tjejen när jag öppnade ytterdörren, som dock var föga imponerad utan replikerade med att ge mig en golvmopp och svaret "Det är din tur att tvätta trapphuset. Jag går och lägger mig".
Och så var man tillbaka i verkligheten igen.
Det där hade aldrig hänt den riktiga Denilsson.