Årets Bild... En vecka senare....

Det har visserligen gått mer än en vecka sedan och det är väl rimligen den uppskattade tid tar att återhämta sig från att arrangera en sådan här tillställning som vi gjorde här nere fredagen den 16:e Mars.

Och med efterföljande partaj med halva sveriges fotografkår i vårt vardagsrum så tar det ju å andra sidan en vecka innan man vaknar upp och ens reder ut vems de kvarglömda kavajerna, mössorna och halsdukarna tillhör.
Om någon saknar något så får ni ringa.

Pernilla Månsson Colt var ju hur bra som helst och om jag inte överdriver så måste hon nog ha varit den mest pålästa och proffsiga prisutdelare som stått på en Årets Bild scen på flera år.

Emil Malmborg fick Juryns specialpris och det var han värd även om hans prisgubbe av någon outgrundlig anledning saknade namnplakett.
Men det är väl något som kommer med ett brev på posten så småningom, som man lite lustigt brukar säga.

Jag fick nog med i princip varenda intervju av mina vänner på film men alla dessa filmer har av någon anledning raderats, jag vet ju inte hur en kamera fungerar, så vi får således nöja oss med stillbilder i det här inlägget.
Här nedan tar i alla fall Lars Dareberg emot sitt pris för Årets Humorbild och det var ju roligt!

Det tog sin planeringstid att rodda ihop det här kalaset och vi var nog nöjda med att allt fungerade väldigt bra, förutom att servering och middag inte direkt höll den utlovade klassen, men just den där lilla biten har nog de flesta glömt vid det här laget.
Just nu är det väl lika bra att minnas det som var bra, och det var inte lite.

Joel Marklund fick äntligen ett guld, och priset var för en bild som enligt min 4-åriga son liknar en val.
Men det är väl bara att instämma, Joel brukar ju fixa priser med sådant som har med vatten att göra och om han inte vunnit med en bild som liknar en fisk så hade han nog aldrig vunnit.

Tittar man noga på den här bilden så ser man idel glada och skrattande pristagare, eller med andra ord, tittar man noga så ser man i alla fall EN väldigt glad person som uppskattade både sitt pris och en stabil lagfotografering efteråt. Mannen i mitten heter Nils Jakobsson.
Han visade sann glädje efter sin nominering...se bara här nedan.

Nils Jakobsson njöt ca kl. 15.45 av sin första nominering i Årets Bild.

Nils Jakobsson njöt även exakt kl. 03.51 av sin första nominering i Årets Bild.

Kl. 05.12 finner samme man att morgontidningen dimper ner i brevlådan och inser just då att klockan hade passerat midnatt för ca 5 timmar sedan.
"Är klockan så mycket?" kunde han frågat, men det gjorde han inte, utan satte sig istället och läste gårdagens nyheter om en prisutdelning av Årets Bild.

Nils Jakobsson fann kl. 05.50 att tidningen var färdigläst och eftersom kameran då också fotograferade utan skärpa så var det tillfälle för honom att visa att han själv fotograferar med vänster öga.
Efter denna bilden har vi inga mer bilder med Nils Jakobsson, men vi antar att han gick hem med ett leende.

Om man bortser från att denna bilden var tagen ungefär kl. 18.00 och ett respektabelt antal fotografer intog både vår och Anders Hanssons lägenheter för lite bubbeldrickande så kunde man annars tagit en liknande bild vid ca 03.30 snåret.
I princip med exakt samma människor.
Plus Minus några till.
Rättare sagt 30-40 stycken till om man räknar lite mer noggrant vilket man i för sig inte brukar göra kl. 03.30 på natten.

Joel korkade upp bubbel och skålade med både sig själv och några andra och gjorde rätt i denna saken eftersom det inplanerade gratisbubblet försvann i en mindre bar någon annanstans.

Eftersom ingen tänkte tanken på att ta en bild på den tjusiga dukningen, vilket man å andra sidan aldrig brukar fotografera, så bjuder jag istället på en bild på upphängning av vinnarbilderna i takstolarna som Jenny Leyman och Torbjörn Andersson fixade med lite spik och några hammare.
Det var ju tjusigt värre och det kan man ju inte ha missat om man man hade ögonen med sig.
Nästa gång måste jag införskaffa mig en bättre festkamera, den där ihponen håller ju inte alls nån vidare kvalité i dåligt ljus.

De som sedan valde att avvika efter middagen missade ju en av de bästa framförande som spelats på en Årets Bild bankett när Jörgen Johansson och hans Dimestore Junkies intog scengolvet.
Säg så här, den som missade en gratiskonsert med det här bandet missade något stort.
"Tänk, de har spelat på en Årets Bild fest".
Ungefär så kommer de flesta säga om några år.

 När Nisse Hellberg sedan dök upp som kvällens joker så insåg vi att den där lilla bagatellen med för lite mat och servering egentligen inte var en så big deal.
Kvällen blev ju oerhört lyckad ändå.
Det är ju egentligen bara att klicka på PLAY nedan och lyssna lite:

När vi så några minuter efter avslutad konsert fick en hel sal till vårt förfogande så räknade jag under de närmaste timmarna till max 5-6 sittande personer.
Resten stod, eller rättare sagt, dansade halva natten lång och jag tror jag i detta ögonblick har bestämt mig för att aldrig lämna en Årets Bild bankett direkt efter maten.
Det har jag aldrig gjort tidigare heller visserligen.

När jag således fick ett samtal kl. 02.45, av en person som jag inte vill nämna vid namn, som undrade var efterfesten tog vägen och påpekade att det såg mörkt ut i vår lägenhet, så kände vi oss skyldiga att lämna stället. Personen i fråga hann dock återvända till nattklubben, avnjuta de sista 15 minuternas dans, och en halvtimme senare inse att det då inte längre var mörkt i vår lägenhet.
Grannarna förstod att vi hade rolig fest och med ursäktande sms nästa morgon fick vi till svar att vi var värda att spela "Paradise City" kl 05.30.
Jag måste dock påpeka att det inte var jag som höll i DJ:båset, även om jag säkert också i något ögonblick skulle kunna få för mig att spela just den låten.

 Två dagar senare fann vi en kavaj som inte var min egen, och eftersom det inte var inskrivet något namn som på dagiskläder så länsade vi fickorna och fann följande föremål.
Om det är någon som vet med sig att de hängde in jackan med nummer 129, satt på bänk 2 på Orionteatern 1992 och som gillar att käka hemkola så är det bara att komma hit, din kavaj ligger här hemma.

Kl 12.00 på Lördagsmorgonen öppnade den snyggaste Årets Bild utställning jag hittills har sett och har man vägarna förbi Kommendanthuset innan den 6:e Maj missar man ju något om man inte går in där och tittar.
Juryn sammanträdde för en kort brief som de brukar göra i samband med utställningen och vi hade också hört ett rykte som spridit sig föregående kväll.
Juryn hade tydligen rangordnat de fotografer som de tyckte hade potential till Årets Fotograf, men ville inte berätta detta med risk för att de som inte vann skulle ta illa upp.
Nu vet man ju i alla fall att två av dem som var med i diskussionen blev glada av denna informationen och det hade man nog själv också blivit om man befunnit sig på den listan.

Enligt ryktet så hade deras lista sett ut så här till Årets fotograf.
1) Paul Hansen, Dagens Nyheter
2) Roger Turesson, Dagens Nyheter
3) Åsa Sjöström, Sydsvenskan
4) Anders Hansson, Frilans/DN

Nåväl, alla Årets bilfdester för med sig något trevligt, mycket inspiration, något som inte fungerar och en herrans massa roligt.
De som klagar på utebliven brakmiddag har tydligen hängt upp sig på en mindre detalj i det stora hela och missat allt annat som hänt under både dagen och kvällen.
Jag tror inte man skall förglömma att detta är både en lång dag, en lång kväll och en morgondag.
Och när de dagarna har passerat så återstår egentligen bara två saker:
Palmerna.
De står fint där de nu står.