Igår fick jag en liten flashback till min gamla genre sportfotografering på heltid och när man varit ifrån det där ett tag så märker man att man saknar det. För nu vill man ju bara ha mer och mer.
Det lustiga och på något sätt också bekväma i hela den här sportvärlden var att allt var precis som vanligt.
Två dagar innan tävlingsmoment spatserade jag runt banan som sig bör och dagen före visade jag fotochef Tommy Holl var jag ville placera mina kameror, både i, och på vattenbrynet.
"Inga problem" var hans respons på de förslagen och svårare än så var inte de problemen att lösa!
Att det sedan sket sig med ett minneskort till kameran jag som ville placera i vattnet var ju en annan femma, men man kan inte ha koll på allt när man inte plåtat sport på ett tag.
Den som vet var man kan införskaffa micro SD kort en lördag kväll kl. 22.00 får gärna dela med sig av den informationen så att jag vet till nästa gång.
Men annars var det mesta sig likt som sagt, fotograferna tittade efter platser, placerade sina kameror, intog sina positioner, väntade... väntade..., jobbade, jobbade, solen sken, datorerna smattrade och det hann tom bjudas på lite regn.
Alltså precis som vanligt.
På bilden nedan spetsar jag mina öron för att lyssna så att kameran verkligen tar kort när jag vill att den skall ta kort och att jag på förhand var så smart att förse mig med en hatt för att skydda skallen under de 9 timmar i väntat solsken hjälpte föga då himlen inte bjöd på någon tropisk sol, utan istället både ett och två ordentliga monsunregn.
På bilden här under avlöser jag däremot remotekameran från min planerade fotografiska position 10 meter längre bort och samtidigt är det någon tysk, eller var han fransk, snubbe framme och placerar ut sina fotografiska maskiner.
Som man kan se på den här bilden så var han liksom jag på OS i Peking, men där skiljer sig likheterna, för min OS-väst från det mästerskapet ligger fortfarande nere i källaren och den luktar inte hallon kan jag lova.
8 timmar i blandat väder med kollegor att snacka med var en hyfsat tjusig arbetsdag och eftersom jag varit på sånt här förut så hade jag rutinen att blanda mig en fin termos kaffe på morgonen som jag hade att sippra på medan remotekameran gjorde sitt där under hindret.
Jag invigde mitt nya 200-400 igår och det var ju hur fint som helst, speciellt funktionen att man utan större besvär svängde på en knapp och en fin liten konverter slog in.
Det var fint tyckte jag, även om jag även då och då använde även några lättare och mindre prylar för att få med stadens skruvade torn i bakgrunden.
Precis som på några OS så stod den här mannen bredvid mig under större delen av dagen, men se bara.. tom han tyckte det var lite halvsurt att det regnade så mycket som det gjorde.
Har man lite fantasi i det här yrket så kan man hitta på roliga bilder, eller så kan man bara föreställa sig att hästen på bilden nedan tyckte vattnet var några grader för kallt och vägrade doppade bakbenen i vattnet.
Om han verkligen hade sprungit på frambenen genom hela vattenhindret så här, så hade det varit en syn om något....
