I December fick jag möjligheten att för 8:e året undervisa eleverna på Nordens Fotoskola inom Sportfotografi och sportreportage.
En kurs som dagstidningarna anser vara viktig och behövd på en utbildning.
I Januari gick vi igenom elevernas sportbilder och som vanligt är de ambitiösa och duktiga som bara den.
De senaste årens elever är några av de bästa årskurserna jag träffat och Nordens Fotoskola visar att man går framåt.
Jag tvivlar inte på att skolan någonsin varit bättre eller bredare än vad den är just idag.
Men av en slump kändes det som att många saker hade något gememsamt förra veckan....
Berättande journalistik, skolan och sportreportage gick ett stort steg bakåt.
1) Eleverna på Nordens Fotoskola Biskops Arnö producerar fantastiska reportage och går framåt. Kvalitén och framtiden för svensk bildjournalistik känns både inspirerande och hög.
2) Juryn i tävlingen Årets Bild tycker under samma vecka att en reportageklass håller så låg kvalité att svenska fotografer riskerar att skämma ut sig.
3) Nordens Fotoskola får besked att de inte längre får stöd från YH-myndighten och läggs ner som yrkesutbilding.
Titta på de tre påstående ovan och fråga dig själv vilket av dem som stärker svensk bildjournalistik ?
– "Vad tycker du att den här storyn berättar ?" är en återkommande fråga som vi jobbar mycket med i undervisningen om sportreportage.
Inom sportens värld finns det tunga, svåra, glada, tragiska, och starka reportage som skall berättas, men ibland verkar det totalt glömmas bort.
Det finns med andra ord många ämne att jobba med.
Gillar man inte sport, then so be it, men gillar man genomarbetade journalistiska reportage så kan alla fastna för en intressant story.
Jag brukar ofta inleda sportföredrag och workshops med att fråga hur många som läser Sport-delen i tidningen och förbluffande få personer brukar räcka upp handen.
De flesta ser en massa tabeller och resultat som är totalt obegripliga men missar ganska lätt vad sporten också kan erbjuda.
Är man ointresserad av SPORT så öppnar man således inte sport-delen i tidningen.
Är man ointresserad av KULTUR eller NYHETER så öppnar man visserligen inte de tidningsdelarna heller, men då missar man ju också en stor del av allmänbildningen.
Sporten ses däremot alltid som det område som det är accepterat att strunta i, trots att den utgör en väldigt stor del av dagstidningarnas material.
Hur hög klass bildjournalisterna på Nordens fotoskola verkligen håller är ju svårt att avgöra, men tittar man på hur många av eleverna som utmärkt sig med sina reportage inom genren "sport" genom åren så är nivån inte låg....och då måste man tänka på att de fortfarande är studenter.
Klicka bara HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR för att ta några få exempel.
Eleverna som examinerats från Nordens Fotoskola dominerar också nästan de senaste 10 årens anställningar på dagstidningar runt om i Sverige.
Hade YH-myndigheten insett det faktum så kanske även de tänkt till ytterligare en vända innan de tog sitt beslut om att lägga ner utbildningen.
Nu är många uppsagda pga att tidningsredaktioner inte tycker det är så viktigt att bilder berättar något och anser rimligen att vem som helt klarar av det där.
Men just i den här tidpunkten är det som viktigast att värna om bildens styrka.
Att branschens egen plattform för att främja berättande bildjournalistik, dvs "Årets Bild", också går emot sig själv är ju bara tråkigt.
På Årets Bilds hemsida kan man läsa följande ord:
""Tävlingens främsta syfte är att främja bildjournalistik och skickligt utförda yrkesprestationer inom journalistiken. ""
När man hör att Årets Bilds jury inte lyckas hitta ett enda sportreportage i år, av 45 inskickade, som berättar något vettigt eller visar något intressant så känns det ju nästan lite skrämmande.
Då undrar man vad som händer med den berättande bilden?
Juryn resonerar bland annat så här:
""De tyckte att det inte fanns någon historia i något reportage som nådde ända fram och menade att Sverige kommer te sig märkligt i internationell jämförelse om juryn skulle utse några vinnare trots bristerna ""
I Internationell jämförelse ?
Vad menas egentligen med det ?
En annan av orsakerna till det där är bla att de saknade "action", eller att de saknar "känslan och skönheten som borde finnas i sport."
Vad är det egentligen som definierar ett bra sportreportage?
Skall man leta efter skönhet som "borde" finnas i sport och behöver man verkligen action för att berätta en bra historia om ämnet ?
Indirekt så talar juryn då också om att alla reportage är så dåliga, trots att de berättat så mycket att Sveriges största tidningar som Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan osv tycker att de är värda att publicera för sina läsare ?
Det är ju nästan ett hån mot hela sportjournalistiken i sig.
Skulle de utse en vinnare så skulle "hela tävlingen sänkas" är ett annat av deras argument.
Enligt min åsikt så är det inte juryns uppgift att tänka på om de skall skämmas eller inte, utan att utföra just det som står i inledningen av Årets bilds främsta uppgift:
"Främja Bildjournalistiken !"
En av mina kollegor som nyligen medverkade i en Årets Bild jury i ett annat land påpekade att de inte heller var nöjda med alla bilder men resonerade så här :
"...Juryns jobb tycker jag är att plocka fram de tre bästa alternativen i klassen, även om de inte tycker att det höll samma klass som året innan.
Här var det också en klass höll en lägre nivå men vi valde ändå att dela ut tre pris.
Annars är det ett hån mot alla som kämpat och slitit för sina rep. "
En bedömning av bilder är naturligtvis inte detsamma som att se vem som hoppar längst eller springer snabbast, men om en jury bedömer exempelvis en konståkningsävling så finns det alltid någon som åker lite bättre, även om alla åker dåligt.
Om man ber en jury att utse vad som är "Årets Nyhetsbild" så hade det låtit lustigt om någon sagt "jag kan inget om nyheter".
Just i det här fallet måste vi dock utgå från att en jury kan så pass mycket om sportreportage så de har en anledning att döma ut hela klassen, och därefter öppet kritisera och säga att Svenska fotografer riskerar att skämma ut sig.
Hur hade det sett ut om juryn strök "porträttklassen" för att alla porträtt som togs i Sverige förra året "inte höll måttet" ?
Måttet för vad ?
Det är ju det bästa porträttet som togs 2014 som skall utses.
Eller är det kanske bara så att svensk bildjournalistik inom genren sportreportage är på väg helt utför.
Om alla fotografer som skickar in bilder till en reportageklass blir stämplade som dåliga så borde också juryn inse att det får konsekvenser och att beslutet får kritik.
Annars blir det bara en stor sågning av svensk reportagefotografi.
Höjer vi berättandet på bildjournalistiken genom att istället följa Formulär 1 A.... dvs visa registerande bilder på en person som visar exakt det vi redan vet eller det vi vill få bekräftat ?
Enligt statistiken de senaste 10 åren så verkar det vara precis tvärtom.
Svensk bildjournalistik har utvecklats och speciellt inom området sport.
Man kan bara titta i listan nedan för att se de internationella utmärkelser svenska fotografer blivit belönade med under de senaste 10 åren för sina berättande sportreportage.
2014 1:a World Press Photo
2014 2:a Pictures of the year
2013 1:a Pictures of the year
(Just 2013 tog för övrigt Årets Bild ett eget beslut om att sportreportage inte borde finnas kvar i Årets Bild, det gick lyckligtvis inte igenom).
2012 3:a NPPA - best of Photojournalism
2013 3:a College Pictures of the year
2010 2:a Pictures of the year
2010 2:a World Press Photo
2008 1:a Pictures of the year
2008 2:a Pictures of the year
2008 1:a NPPA- best of Photojournalism
2008 3:a NPPA - best of Photojournalism
2006 1:a Pictures of the year
2003 2:a World Press Photo
När så en jury för Årets Bild, eller för den delen en tidningsledning som bestämmer att fotografer inte behövs, eller en YH-kommitté bestämmer att vi inte längre behöver utbilda fotografer, så ser man kanske inte ens vad som finns och vad journalistiska bilder berättar.
Men jag kanske resonerar fel....
Beslutet att helt lägga ner en reportageklass kanske är ett så pass bra beslut för svensk bildjournalistik att tidningsledningarna nu funderar på att återanställa sina fotografer igen ?
Eller att en YH-kommitté ändrar sina beslut om att lägga ner utbildningarna?
Men vad vet jag ?
Det enda man däremot vet är att det nu sparkas fotografer från tidningar och utbildningarna läggs ner.
På tal om det ekonomiska så kan man rent hypotetiskt också räkna ut att det kanske i snitt fanns 10 bilder i varje sportreportage som skickade in till Årets Bild i år.
Varje enskild bild kostar 100 kr.
Det blir sammanlagt 45 reportage á 10 bilder och detta landar på en liten summa av ca 45.000 kr.
I en klass som juryn väljer att lägga ner.
Vilken klass kommer läggas ner nästa år och på vilka märkliga grunder ?
Och vart tar de pengarna vägen?
Visst, man kan inte komma runt det faktum att det i reglerna står att juryn har rätt att stryka en klass, men borde man inte tänka på konsekvenserna när man faktiskt går så långt.
Och borde man verkligen inte tänkt över en omgång till om detta var det bästa alternativet för bildjournalistikens framtid ?
Är man intresserad av att se vilka sportreportage som producerades 2014 så kan man följa DEN HÄR bloggen som dagligen uppdateras med sportreportage från olika fotografer.
http://bildreportage2014.blogspot.se
Har man gjort ett sportreportage och skickat in det till Årets bild 2014 så kan man maila det till Jonas Lindkvist på Dagens Nyheter som publicerar dem på bloggen.
På så sätt kan man också bilda sig en egen uppfattning om svensk bildjournalistik och ta del av en flera intressanta historier.
Men se också på bilderna i det här blogginlägget !
Det är några av de bilder som producerades av Nordens Fotoskola under kursen "Sportreportage".
De här eleverna utbildar sig till bildjournalister och de har studerat i fem månader.
De, om några, utgör framtidens fotografer och det kanske även YH-myndigheten som tog DET HÄR beslutet, borde förstå.
Alla elevernas bilder fick tyvärr inte plats i det här blogginlägget men tänk dig tanken att man skulle anse att Nordens Fotoskolas bilder inte vore något att ha...
Att man skulle skämmas för att ens visa deras bilder och istället välja att inte visa en enda bild här...
Hade det alternativet höjt deras utveckling, skapat nya idéer eller främjat bildjournalistiken?
Foto: Adam Wrafter
4 kommentarer:
Bra skrivet och fantastiska bilder.
Jag funderar verkligen på hur juryn kan känna sig tvungna att skämmas över våra bilder ???
Bra skrivet - men är det här sant?:
"Nu är många uppsagda pga att tidningsredaktioner inte tycker det är så viktigt att bilder berättar något och anser rimligen att vem som helt klarar av det där."
Min uppfattning är att det snarare handlar om en omställning på arbetsmarknaden för fotografer - man säger upp fotografer (bl.a.) för att istället lägga pengarna på frilansavtal. Kräver såklart minst lika hög kompetens hos fotograferna de anlitar.
Givetvis krävs kompetensen hos fotograferna även om de är frilans.
Det hoppas man ju att många förstår.
Just därför är det ju viktigt att värna om bildens betydelse och inte gå ut och såga bildjournalistiken och svenska fotografers berättande.
Speciellt inte i det forum där bildens betydelse verkligen skall lyftas fram.
//Daniel
Mycket bra skrivet Daniel! Mia, om det vore så väl att pengarna som fasta fotografer kostar lades på frilansar vore det ju lite plåster på såren... Min bild av verkligheten ser nog mer ut som att de pengarna går ner i någon chefs ficka i form av bonus för att man varit så duktig och sparat...
/Sara
Skicka en kommentar