Nu!!
När man varit på plats under alla de senaste (två) årens bandy vm och bara fått se silverpengar runt de svenska vikingarnas halsar så behagade de plocka hem guldet när man inte var på plats!
Man har fryst häcken av sig i Nordvästra Sibirien och i en ishall i Moskva och så bärgas guldet i en varm inomhushall i Norra Sverige.
Trots att jag missade guldfirande och champagnestänk på kameragluggen så njöt jag faktiskt hellre lite värme hemma i min Tv-soffa och bara mindes tillbaka, som en minnenas television, på de senaste två årens köldkatastrofer...
Det började i Kemerovo i Sibirien år 2007...
En förvirrad skåning som aldrig någonsin sett en bandy match i hela sitt liv blev skickad in i djupaste Sibirien där det närmaste skåne man kunde komma var de gula bussarna som rullade runt i staden med orden "Skånetrafiken" lite snyggt printat på lacken.
Som vanligt, som en vis bandy journalist en gång myntade, så går det alltid knas på dessa mästerskap.
- Det är ju det som gör det så fullkomligt underbart.
Det svenska bandylaget fyllt av sk goa gubbar, dock inga skåningar, förklarade för den orutinerade fotografen att om man inte upplevt bandy förut så var Kemerovo the place to be.
I det djupaste Sibirien betydde Bandyn detsamma som Maradona gör för Argentina.
Något heligt och upplyst.
(Eller var det kanske mest för att bandy lirarna för en gångs skull kunde bli uppvaktade som rockstjärnor...)
Arenan skulle vara magnifik och det var den men dock lite kall för min del då medeltemperaturen låg på -22 och jag gärna föredrar temperaturer på den övre halven av gradskalan.
Det var dock rena sommaren för de som hade lyxen att stå med en skadeskjuten bäver på huvudet vilket 100% av den ryska publiken gjorde.
Väder prognosen hade utlovat -40´ och det var en besvikelse att den inte höll vad den lovade. Det hade varit något att berätta för dem där hemma.
Efter tre raka matcher med målskillnad 38-3 eller nåt så började man inse att jubelbilder från varje mål inte var den rätta melodin. Motståndet var för blekt för de blågula och för att göra något annat så hängde jag på grabbarna inför en match som redan innan den startat skulle bli en walk in the park.
- Ska du ha på dig en blågul dress, första skåningen i landslaget? frågade norrlänningarna i blågult.
- Nej för fan svarade jag, jag kan inte åka grillor.
- Det gör väl inget, det kan inte motståndarna heller, så det är nog ingen som hade märkt nån skillnad.
Ungefär på den nivån var motståndet och slutresultatet därefter.
32-1 eller nåt i den stilen.
Nu, så här i efterhand ångrar jag mig.
Jag hade kanske kunnat trycka dit en balja jag med.
Den svenska mediekåren bestående av en en ensam Green från en svensk nyhetsbyrå fick använda allt utrymme han behövde på den inte så fullsatta pressläktaren. Den ryska pressen satt inomhus och mös med vodka.
Inte ens de ryska vakterna orkade bemöda sig med att kasta en blick på de svenska superstjärnorna som passerade efter en hård match.
Den här bastante militären kastade istället sin stenhårda blick ner i matchprogrammet och studerade noggrant bilden på den donna som symboliserade hela bandy VM poserande naken med endast en bandy klubba som skylde de vitala delarna.
Dock hann vakten vända sida innan det svenska laget traskade förbi, och bilden blev ju inte hälften så kul med honom stirrande på gamla verktygsannonser.
Som vanligt så hamnade Sverige i final mot den röda maskinen och det var visst det här, som på bandyvis kallas en religiös upplevelse.
och så... bara för några enstaka sekunder... så kände jag mig som en i bandyfamiljen!
År 2008: Moskva.
Inte lika religiöst.
Ärligt talat...
Inte för att jag själv tyckte jag hade några lysande bilder (som man kanske kan tro eftersom man kanske låter lite bitter), men jag tyckte nog det var lite fantasilöst av juryn...
