OFFSIDE i Ukraina

För några veckor sedan var jag och reportern Christian Daun i Ukraina och besökte den gamla AIK- och Dynamo Kievspelaren Vadim Jevtuschenko för OFFSIDE.

Detta fullmatade fotbollsnummer inför EM kan man nu hitta ute i affären och vårt reportage kan man läsa på 17 sidor i tidningen.
Om man vill se multimedia till reportaget och en del material som inte finns i tidningen så är det bara att klicka på PLAY nedan.

Auktionen !

Det här var ju roligt.
Det blev ju till och med en del budgivning på den här idag och roligt när bildjournalistiken kommer in i andra områden än dagstidningar och magasin.
Det klubbade priset blev ju inte så dumt.
Läs mer HÄR.

Konsten av koncentration...

Sitter och försöker göra film, men det går som det brukar, det spårar ur.
Google och mitt behov av onödigt vetande slår till som en smäll i pannan.

I min process av skapande hamnar jag lite ofrivilligt på ett sidospår och tycker att det är dags att lyssna på den här pampiga melodin i lurarna.

Och av någon märklig anledning så undrar jag hur det står till med Viktor Tichonov, den gamla hockeycoachen i Sovjet. Vad gör han nuförtiden?
Han fyller tydligen 82 den 4 Juni, endast 2 dagar före mig. Där ser man.
Otroligt bra vetande sådär kl. 23.43 en Måndag kväll!
Informationen står som spön i backen.

Jag hänger mig kvar i Ryssland, har alltid gillat Ryssland, kollar lite hockey kedjor.
Vilken femma de hade ryssarna.
Krutov, Larionov, Makarov och den röda maskinen. De gubbarna är ju bara runt 50 snåret nånting.
Jag tyckte de var gubbar redan för 20 år sen.

Ryssland måste ha världens mäktigaste nationalsång.
Vi lyssnar på den en gång till, den ryska versionen.
Det e ju rysningar på den också.

Nä, släpp det där nu.. tillbaka till filmklippandet.
Men bilderna här nere då? Det är i Ryssland så klart, Sibirien, 2007. Bandy VM.
Bilden där uppe då? Moskva 2008. Bandy VM det med.

Jag har varit på två bandy VM. Båda i Ryssland.
Hur många bandymatcher har jag sett i Sverige?
Inte en enda...

Det går inte så bra med koncentrationen att klippa filmen.
Jag lägger ner för idag.

Roos

Min goda vän Daniel Roos var en av mina klasskamrater på Biskops Arnö, och nu har jag känt honom i nästan 10 år.
Vi hade ungefär samma bakgrund när vi började på skolan. Vi hade vikarierat på lite små tidningar och gick ofta igenom varandras bilder och porfolios.
Numera bor han i Stockholm och gör fantastiska jobb som man kan se på hans hemsida.
Nu går det alldeles för länge mellan gångerna vi träffas, men nästan varje gång vi hinner ses så tar vi en kaffe och ett parti schack på hans kontor i Stockholm. Det känns alltid lika trevligt.
Han har två fina barn som finns i bildreportaget "Inre Ögonblick" i det senaste numret av Dagens Arbete.
Mer om det tycker jag man skall LÄSA OM HÄR.
Jättefina bilder Daniel!

En dag

Klockan har ju passerat 00.00 och egentligen borde man redan gå ut och ta en bild.
Man kanske borde snärja tillfället idag, bara för att känna lite kreativitet att fundera ut en bra och rolig bildidé.

Jag gillar DEN HÄR KORTA VIDEON där Paul Hansen visar skådespelartalanger.
Bra pitchfilm måste jag säga.

Nu saknar man Afrika

Nu har jag visserligen varit hemma ett tag och även om jag flög iväg till både det ena och det andra när jag kommit hem från Senegal så blir man inte riktigt avslappnad förrän hela grejen är printad på papper.

Min film som jag knåpade ihop spårade ur ett tag under redigeringsprocessen vilket gör att man svär och yttrar diverse skällsord, men också samtidigt försöker göra om och göra bättre.
Ibland kan det vara värt att det går åt skogen och även om det var första gången jag gjorde en mindre film till weben så blev jag nog ganska nöjd själv.
Vi har fått mycket beröm för vårt reportage och en av de man blir mest stolt över kom från en av Sveriges främsta dokumentärfilmare. Bara en sån sak.

Numera finns ju också Niklas Orrenius hela text på nätet och den hittar man PÅ DENNA LÄNKEN där den nu ligger tillsammans med min film.
Niklas text borde man ju läsa om man inte redan gjort det!

Bilderna här är tagna hemma hos en kille som vi lärde känna när vi gjorde en mindre utflykt och han bjöd oss på en brakmiddag som var riktigt lysande!
Sådana här upplevelser är ju nästa halva grejen med att resa ut.

Afrika !

Idag kan man läsa reportaget som Niklas Orrenius och jag gjorde från Senegal för några veckor sedan.
I dagens Expressen hittar man det på 6 sidor.
Under de dagar vi befann oss i Dakar, Senegal så pratade vi både skånska och östgötska och vill man se fler bilder och den film jag gjorde därifrån så kan man se den på Expressens LÄNK HÄR.
Jag kan rekommendera er att det är värt att gå ut och köpa en tidning idag så att man inte missar Niklas Orrenius fantastiska reportagetext.

Resan

I onsdags gick resan till huvudstaden.
Kort resa, två dagar, hit och dit, men jag hann med mycket på kort tid.
Cafeét på Fotografiska är något av det bästa man kan sitta på när man har tid över.
Jag packade ner och hämtade hem storformataren som vi skaffat oss, den tog upp två resväskor.
Lagom stort.
Hem igen igår kväll.

Idag kan man läsa en helsida i Expressen om vad jag och Niklas Orrenius pysslade med i Afrika för några veckor sedan.
Själva reportaget kommer imorgon. Idag var det bara en förhandsgrej kan man säga.
Här har vi stadshuset i Stockholm. Det är det till höger.
Til vänster har vi en stolpe.

Roy

I november förra året träffade vi Roy Hodgson när vi gjorde ett reportage för Offside i West Bromwich.
Egentligen hade han inte tid att prata med oss men efter träningen nickade han mot oss och utbrast på sin breda brittiska "Ok boys, I give you ten minutes."
Det blev ungefär 40 minuter på kontoret och vi fick ett hyfsat snack och några bilder.

Det var fart i gubben trots att han kanske lagt sina kvickaste år bakom sig.
Mitt under pågående träningspass satte han i väg i diverse olika direktioner och demonstrerade hur bollar skulle slås och hur gubbar skulle rundas.
Luft i lungorna hade han också för han skrek så det dånade över den engelska bygden.

Med en hyfsat nerstämd ton nämnde han att han tyckte det var tråkigt att han fick sparken från Liverpool, när han så äntligen fått jobba med ett topplag i England.

Men å andra sidan så utvecklas ju det mesta till det positivt i slutändan.

Häromveckan blev han ny förbundskapten för England.
Det var ju trevligt och roligt för honom!
Om man inte sett bildspelet jag slängde ihop från West Bromwich så kan man passa på att se det här om man vill.

Conn

Försöker leta upp lite bilder i min hårddisk som skall användas i en folder och såg den här bilden från förra året skymta förbi medan jag bläddrade.

Inget speciellt med den egentligen förutom att jag bara fastande för den just i detta nu.
Intervju på hotell.
Brittisk författare.
Fönster och skrivbord.
Conn Igulden heter han.

Big Size Camera...

Vi har blivit med ny kamera.
En sån här fin pjäs!

Åsa fick den av sin gamla mentor i byn där hon kommer från.
Läs själv HÄR.
Så här ser den ut när den är ihopskruvad.
Det är den inte nu, så det är mycket möjligt att vi kanske behöver en bruksanvisning också...

Impulsköp. Nära kassan.

Riiiing.
– Hallå, det är Anders, ska du med och kolla på hårddsiskar?

Anders Hansson ringer och vill ha med mig att kolla på hårddsiskar  en fredag eftermiddag.
(Och när jag läser detta en gång till så känns det som en riktig nördig grej att göra... åka och kolla på hårddiskar?? Hallå Nördarnas Revansch!)
Det lät visserligen intressant ändå tyckte jag men om någon hade filmat så kanske vi sett ut som ett gammalt gift par som var ute och köpte kläder och inte kunde bestämma oss.

Slutresultatet blev således följande:
Anders tittade och frågade... köpte inget.
Jag själv kom hem med en ny dator.
Och en liten påse med skivor på toppen.
Tack Anders, billig utflykt.

Klipp klipp

Det är ju inte klokt.
När så allt nästan är klart så försvinner ljudet.... !
Min smarta ide igår kväll med att flytta saker till mappar och döpa om allt så att man vet var man har det var inte så lysande, nu hittar ju inte programmat ljudet.
Bra Daniel! Smart jobbat!
Jag har idag uttryckt diverse andra oprintbara skällsord vilket man kontorskollegor fått erfara, men men, skam den som ger sig..
Eftersom jag hade råmaterialet så går det trots allt hyfsat snabbt att klippa ihop en ny version, och den här blir nog ännu bättre.
Nästa helg tror jag att den kan visas...

Viktor!

Den här nyheten är ju några dagar gammal men jag har ju glömt att skriva att Viktor Johansson mailade mig häromdagen och berättade att han knipit ännu ett stort pris för sitt sportreportage som han gjorde under sportworkshopen jag undervisade i på Biskops Arnö förra våren.
Nu var det tydligen Google photography award som hade anlitat bra domare och detta ledde till att Viktors bilder kommer hänga på saatchi-gallery i London.
Jag är ganska nöjd med att jag gav honom ett väldigt högt betyg på de där bilderna, lite pinsamt vore det annars, för i höstas vann han ju även ett tjusigt pris i College Pictures of The year.
Nu kommer jag visa Viktors bilder som föredöme inför kommande sportföreläsningar.
Allt är ju så lätt med duktiga elever!
GRATTIS Viktor!

©Foto: Viktor Johansson

Otroligt tragiskt...

Den norska simmaren Alexander Dale Oen gick bort idag.
Det jag läser och hör på Sportnytt är att han dog av en hjärtattack under ett träningsläger i USA.
Jag träffade honom massor av gånger på simmästerskap runt om i världen, och varje gång vi träffades så var han oroligt trevligt och alltid glad.
Den första gången jag träffade honom var 2005 och jag gjorde alltid jobben åt samma norska tidning och med samma norska reporter när vi träffade honom.
När vi hängde tillsammans i Melbourne, Australien så satt jag och Alexander ganska länge och pratade om både kameror och datorer, och eftersom han var intresserad av bilder så brukade jag ofta maila honom lite simbilder.
Under EM i Eindhoven 2009 tog han guld på 100m bröstsim och man blir givetvis lite extra glad när man vet att det är en idrottsman som också är en bra och vettig människa som vinner medaljer.

När jag kom till Fukuoka i Japan för att bevaka svenskarnas uppladdning  inför OS i Peking 2008 så såg jag även Alexander Dale Oen sitta på bassängkanten vid samma träningspool.
"Hallå! hur är läget ?" Sa Dale Oen på sin glada norska.
Även om jag inte träffade honom mer än en gång per år så hälsade han, log, skrattade och skämtade.

När jag missade att vara på plats vid hans OS-silver 2008, (Då var jag säkert och bevakade någon svensk i en annan idrott) så grämde jag mig lite, jag hade ju trots allt nästan varit på plats på många av hans stora medaljer genom åren.

Otroligt känslosamt var det när han som första norrman vann VM-guld 2011, bara 3 dagar efter terrorkatastrofen på Utöya.
Han berättade om guldet och känslorna i Skavlan för bara några veckor sedan och ett klipp från hans guldlopp och känslor kan man se här på SVT play.
Om man inte har tid så kan man ju bara titta på de första 30 sekunderna.

Inför sommarens OS i London var han ett av Norges största guldhopp.
Idag gick han tragiskt bort, endast 26 år gammal.
Tankarna går till hans familj och nära.
Vila i frid Alexander Dale Oen.

Då gick den siste...

"Trevlig valborg" sa den sista som lämnade kontoret.
Men å andra sidan, det är ju lite av det här man vill ha ibland... jag har tre reportage att göra ut och två filmer att klippa ihop.
Familjen drog till huvudstaden imorse, jag har inga tider att passa, jag har gott kaffe och i lurarna rullar The Dimestore junkies. Snart måste jag nog införskaffa mig lite godis och kanske borde man hämta hit ett glas vin.
Jag tror jag hoppar över brasan ikväll och bara sitter här och myser i min ensamhet och jobbar undan lite bilder.
Innan Anders Hansson drog hemåt så skickade han ett mail.
"Ha, jag hittade en bild på dig, när det regnade på stadion".
Jag minns det där.
Vädret var inget vidare, men jag fick en bild som blev rätt ok.

TV-torn ?

Jag var på fotboll i utlandet förra veckan. 

Matchen direktsändes och jag är beredd att utnämna denna skapelse till årets snyggaste TV-torn!

Flyget

Vi åkte hem i Lördagseftermiddags och jag länsade fickorna på sedlar och mynt för det där med att växla tillbaka småpengar och mynt till svenska dito har aldrig riktigt varit min grej.
Vi hittar en bar på flygplatsen där vi tänker spendera våra sista slantar.
20 kr för en öl. Taget!
45 kronor för 1/4 paket Pringles. Är det rimligt..? kanske inte. Hej flygplats.

Room with another view

Jag märker att jag inte alltid är så frekvent i min blogg och inte heller så uppdaterad dagligen när jag är ute och rör på mig.
Så vi kallar de här närmaste inläggen en återberättelse.
Jodå, det har hänt, dock för några dagar sedan...

Under Fredagsnatten återkom vi till större stad med betydligt högre invånarantal och även om jag gillar att arbeta på både små, regniga, stökiga och även oglamorösa platser (de är ju nästan de bästa visserligen) så gillar jag storstäder som fanken.
Eller rättare sagt, jag älskar storstäder.

Vi anlände till staden kl 00.30 efter en bilfärd på 40 mil.
50 meter från hotellet hittar vi en öppen uteservering där vi njuter av den varma natten, får oss en macka och en bier och min kollega är nöjd när han tjackar ett paket cigg för 5,50:-.
Storstäder alltså. Alltid öppet.
Det finns inget som slår det.
När jag vaknade fick jag en ny utsikt.
Jag mötte den här buttra blicken.
Våning nio.
Inte så högt. Men ändå.

Room with a view

Jag skall inte ens våga mig på att jämföra denna mästerliga tavla till utsikt med den som jag hade i Afrika för mindre än en vecka sedan.
Denna utsikt är ju inte direkt någon explosion i kulörer och hade inte himlen varit blå så hade hela utsikten bestått av färgerna till antalet två, dvs grön och cement.

Min fotografiska kollega fick en gång i tiden en lektion i sovejetisk byggteknik när han åkte på guidad tur någonstans i gamla sovjet.
Guiden nämnde att de på sovjettiden ofta använde det populära byggmaterialet "Mictong" i de flesta av stadens byggnader.
"Mictong ?" frågade sig resenärerna.
"Ja, ni förstår, Betong uppblandat med microfoner....Mictong!"
Känns lätt det där.

Schysst matta!

Idag kan man utan att överdriva säga att denna dagen har fått vika sig åt det man kallar att transportera sig. Den inleddes kl 06.00 på morgonkvisten och såg därefter ut så här... taxi-öresundståg-flyg-flygbuss i en timme-tåg 35 mil och bil ca 10 mil.
Jaja, när man skriver det sådär så låter det ju inte så mycket, men med tanke på att man startat med tuppen och kommer fram på rätt destination ungefär vid 22.30 så kan man säga att man på vissa av nämnda transportmedel hade önskat bekvämare sittdon.
Men lite träningsvärk i bakdelarna har man inte dött av, glada var vi och ännu gladare när vi kom fram till rätt destination och kunde inmundiga en prima Borstjsoppa kl 23.00.
Och glädjande var ju att tåget lagt ner stort besvär på att sy upp 30 meter lång matta som lite galant prydde hela vagnen. Och ännu roligare var det faktum att de lagt en tunn vit filt över så att man inte med sina skor skulle smutsa ner den.
Jag skulle gärna vilja varit med vid beställningen av nämnda matta.
-Hej, vi behöver en handgjord matta till vårt tåg... 30 meter lång, 1 meter bred.

Flygplatsfrulle

Jag är inte stor i orden eller speciellt lyrisk när jag konstaterar att den här flygplatsfrukosten inte ser ut som en fröjd och himmelrike för ögat.
Men vid vissa tillfälle skall man helt enkelt låta bli att äta med blicken och göra det med munnen, för brödet var nybakat, och kaffet var nybryggt och det satt fint med en frukost på Kastrup.
Nu styr vi flygplanskärran österut. Roligt äventyr på gång.

Nominerad!

Mina donna Åsa Sjöström och Niklas Orrenius reportage om flyktingkatastrofen på afrikas horn är nominerade i Röda korsets Stora Journalistpris.
Läa mer om det HÄR. 

Och vill man se bildspelen och läsa det som Åsa och Niklas gjorde från Afrikas horn så kan man ju göra det HÄR och HÄR.

Pocketkamera?

Jag får ett mail av vän Malin som skickar en länk till en film. Filmen går av någon anledning inte att bädda in så ni får helt enkelt klicka HÄR. Det här är ju bara så coolt. Jag vill också skaffa ny kamera. Fotograferar man så där så har man ingen stress av att få iväg det till webben direkt...

Under ytan

Då var det färdigjobbat.
Flygplanet lämnar inte marknivån förrän 00.50 inatt vilket glädjande för med sig att vi har några timmars ledighet.
Efter ett kort resonemang, och en titt på väderleken inser vi att det troligen bästa förslaget med att fördriva tid lyder så här..."Testa poolen?" "Taget!"
Ska vi inte testa kameran också? Visst.
Är jag vältränad? Nix.
Är jag solbränd? Nix.
Höll jag på att tappa badbrallorna när jag dök i? Visst.
Jaja, jag bjuder på det.