Brasilien 81 - På plats

Ögonblick som de här kräver nästan en selfie.

Brasilien 80 - Beckham o Pelé...

Både Zico, Kaka, Beckham och Pelé satt precis under mig på läktaren.
Här kan man se David Beckham fotografera Pelé.... tillsammans med vad jag tror är Beckhams tre grabbar.
Kidsen verkade dock ycka finalen var lite halvtråkig, för vad jag kunde antyda där på raderna framför så satt de och fingrade och spelade på sin Ipad lite då och då.

Brasilien 79 - Inför finalen

Inför finalen var det bra drag i pressrummet.
Sladdar kopplades ihop, kameror riggades, och sen hamnade alla i en tjusig kö för att komma ut på planen så snabbt som möjligt.

 

Brasilien 78 - Brief

Här är det fotomöte på gång inför finalen. 

Här drar en av FIFA cheferna reglerna om prisutdelning, vad som händer om det blir straffar och när man kan komma åt sina remotets osv osv.

Så här ser det ut.

Brasilien 77 - VM-Finalen - så funkar det!

Det löste sig!
All möda och stort besvär jag lade ner igår gjorde att jag lyckades få en biljett tidigare idag än jag räknade med.

Så här funkar det:
Alla fotograferna på det här mästerskapet delas in i prioriteringsgrupper.
De som hamnar i grupp 1 - är de stora fotobyråerna, Getty, AP, Reuters mm, som har sina fast platser på arenan.
Grupp 2  - är de fotografer från de länder som spelar mot varandra och värdnationens fotografer, dvs de brasilianska.
Grupp 3 - De övriga deltagande ländernas fotografers som inte har sina lag med i matchen.
Grupp 4 - resten (vi alltså). Som inte uppfyller några av kraven ovan och inte ens har ett lag med i VM.

Inför varje match gör man en ny ansökning om matchbiljett och därefter får man således ett mail med de olika tiderna när grupperna kan hämta sin biljetter och det ser ut så här.

Jag och Niklas har hamnat i grupp 4 varje match men trots det lyckats få biljetter.
Sedan går det sedan till på följande sätt.
Framför Photo descen finns två stora ark med numrerade platser.
Både över tribunen och planen och här gäller det att vara snabb och välja rätt.

Just egenskapen att vara snabb gäller inte för oss, vi får ju ändå välja sist.
Men ni ser ju planen nedan.
Platserna i hörnan, och de som är markerade med gult, blått och rött är redan bokade av de stora byråerna.
Och inom några timmar kommer en här vara nerklottrade med streck över folk som bokat plats.
Skall se om jag hinner ta ett kort på den då också.
Då ser den ut som ett riktigt arty masterpiece.

Lite sämre gick det för oss i förrgår när vi fick beskedet NOT Approved via mail.
Men med lite möda och lite trix och lite fina kontakter lyckades jag skriva upp oss på listan och idag fick jag en biljett snabbade än jag räknat med.
Niklas väntar fortfarande på sin för han vill givetvis vara på planen, det hade jag också velat men det här är gott nog.
Jag stod faktiskt i valet och kvalet redan för några dagar sedan vad jag skulle välja och det är ju större chans att komma in på läktaren.
Jag var ju trots allt på planen förra gången 2006 så lite omväxling förnöjer.

Nu måste vi käka lunch. 3 timmar kvar.
Biljetten ligger fint i mitt ackrediteringshalsband.
Nu så!
Sex veckor i Brasilien.
EN match kvar.
Jag börjar nästan bli lite nervös.

Brasilien 76 - Argentinas fans campar i Rio

Idag kan läsa mitt och Henrik Brandão Jönssons reportage om de ca 80.000 argentinare som anlänt till Rio med husvagnar, tält och campingvagnar.
För några veckor sedan träffade jag några av dem på egen hand nere på Copacabana.
Då ställde de sina vagnar precis vid stranden men nu har de blivit inflyttade till karnevalsområdet där den årliga karnevalen i Rio brukar hållas.
Jag hittar tyvärr inte länken till tidningen men har man Söndagens Dagens Nyheter så kan man läsa det där.

Brasilien 75 - Åtta år sedan VM-finalen senast

Det har gått nästan exakt åtta år sedan jag var på en VM-final i fotboll senast.
Det var den 9 juli 2006 på Olympiastadion i Berlin. Det var dagen efter att Åsa fyllde 30 år så hennes födelsedag missade jag tyvärr, men hon hade förståelse för det.
Möjligheten för en en VM-final kommer ju inte så ofta.
En 30-årsdag kommer ju inte så ofta heller, men jag var ju hemma när hon fyllde 31 så det var ju bra i alla fall!

Imorgon åker jag ut till Maracanã stadion här i Rio De Janeiro tidigt som sjutton på morgonen, jag bokar ett skåp där jag kan lämna mina grejor, äter frukost och sätter upp mig väntelista hos canon för att låna lite objektiv.
Börjar nästan bli lite nervös nu faktiskt så måsta slänga mig i säng tidigt men klockan är 01.50.
Ganska tidigt ändå för att vara en vanlig dag här i Brasilien.

Bilderna här är från Tyskland när jag var på finalen mellan Frankrike och Italien.
Då jobbade jag på Bildbyrån och det var bara jag och Aftonbladets Andreas Bardell som var de svenska fotograferna på finalen i Tyskland.
Även Roland Bengtsson från Helsingborgs dagblad hade tagit sig in på finalen och satt på läktaren så var vi egentligen tre svenska fotografer på plats den gången.

Imorgon är det bara jag och Niklas Larsson från Sverige kvar.
Vi står både på väntelista till biljett redan men vi får se hur det kommer gå med det där..kommer jag in på läktaren så är jag nöjd.
Kommer jag inte in alls så får jag snabbt ta till Plan B, men det hoppas jag inte.

När jag skickade finalbilderna 2006 så minns jag att jag chattade med min vän Emil Malmborg som då jobbade som bildredaktör på Bildbyrån. Han frågade om jag fått Zidanes skallning på bild och jag hade ingen aning om vad han pratade om. På Olympiastadion hade de ingen TV-skärm så ingen kunde se någon repris och knappt någon hade en aning om vad som hänt förutom att vi såg att han fick rött kort. 

2006 alltså...åtta år sedan.
Tiden går snabbt, det känns nästan som att det var igår.
Imorgon är det dags. Höjdpunkten på de här sex veckorna i Brasilien.

Här sitter jag för övrigt själv på en bild och arbetar. 

Ja, ni ser ju själv vilken fin arbetsmiljö man har runt omkring sig, med konfetti, reklamskyltar och några vakter. Bra.

Brasilien 74 - Reklam

Jag brukar inte länka till reklamfilmer men just den här är jag är jag nästan tvungen att titta på innan det blir Finaldags på Söndag.
Jag vet inte vad det är reklam för egentligen...fotbolls-VM antar jag.

Det är inte säkert att jag kommer komma in på finalen imorgon, svenska tidningar ligger inte så högt upp i prio men vi får se vad som går att lösa... och hålla tummarna.
Fram tills dess skall man inte glömma, och faktiskt påminna sig själv ibland, om hur stort det här evenemanget faktiskt är.
Se bara här.
Det är inte mycket annat i världen som får halva jordens befolkning att stanna upp.

Brasilien 73 - Pressfolk... vilka lallare.

Det är inte klokt vad pressfolk har dålig koll på sin omgivning.

Det enda de gör är att lalla runt bredvid spelarna, säga nej på alla önskemål och sola sig lite i glansen över att styra en presskonferens.
Det finns ju dem som är otroligt duktiga och hjälpsamma också, men det borde ju rimligtvis vara en självklarhet. De är ju där för pressens skull och för att göra förutsättningarna så bra som möjligt, både för texten och bilden.
Det är ju just därför de har titeln "press-officer".

Vi kan ta häromdagen som ett exempel på några riktiga lallare som kunde konsten i att förstöra en hyfsad symbolisk bild under detta VM.

Brasiliens superstjärna Neymar skulle ha presskonferens och en del fotografer hade, liksom jag själv, tagit plats lite längre fram för att få en bild på Neymar när han kom in genom draperiet med den brasilianska loggan lite snyggt drapererad på väggen bredvid.

Det är kanske inte världens bästa bild, men ganska talande i sammanhanget och bilder från podiet med reklamblaffor i bakgrunden är inga höjdare.

Exempel på bild från podie. Inte så kul.

Vi hade tagit plats här istället.
Här tänkte några av oss att vi skulle få en snyggare bild på Neymar men se... här kommer lilla pressgubben och ställer sig framför Neymar när han är på väg.

 "Oj, flytta på dig gubbe! Du kan inte stå där" skriker alla fotografer som suttit där framme och väntat i en halvtimme för att få en lite bättre bild på Neymar och inte en kavajprydd pressgubbe.

 "Oj då, står jag i vägen!" tänker pressgubbe och tar ett steg upp för trappan innan han verkar tycka det är ett betydligt lämpligare alternativ att ställa sig framför Brasilien-loggan.
Och se där, där kommer ju Neymar lite fint samtidigt, och har man tur kan man skymta hans ben och tröja där mellan pressgubbens ben.

"Jag går ut här till höger, då står jag inte i vägen, för jag antar att de inte skall ha med vår fina tjusiga Brasilien logga på bilden, som så tjusigt står fint placerad bredvid en skadad Neymar"

 "Så ja, bra. Det där löste jag galant. Mitt i loggan står jag men det var nog ingen som bekymrade sig om det. Dags för presskonferens!"

Vid slutet av presskonferens dök det upp ytterligare några personer som hängde vid sidan och verkade inte ha några större uppgifter att utföra förutom att stå och hänga och göra ingenting.
Fotograferna som fortfarande satt kvar tecknade tydligt till dem när det började närma sig slutet.
Ja, ni ser ju hur teckenspråket ser ut då man försöker förklara och mannen till höger verkar ge sken av att han förstår.
"Ni som står där vid kanten, ni håller er därborta under hela tiden Neymar går ut. Och ni går inte fram! "
"Jaja, visst visst" verkade vara svaret vi fick tecknat och tydligen hade de där lallarna förstått symboliken i bilden fotograferna ville ha.

Och här kom så Neymar haltande när presskonferens led mot sitt slut.
Den första presschefen hade nu förstått galoppen och avvek direkt innan han ens närmat sig Neymar vid utgången men de andra kunde liksom inte riktigt hålla sig därifrån.
Här stannar Neymar och gör tummen upp och det var ju ingen jättekul bild det där, men ni ser ju här till höger hur lallarna ändå sticker in sin skinnjacka och vill vara med på ett hörn.

 Och sen började han så smått gå haltandet bort mot draperiet och lallaren till höger som varken jobbar, eller gör något viktigt tycker bara det känns väldigt bra att kunna studera Neymar på en meters avstånd istället för två vilket hade varit betydligt mycket bättre.

Och så skall själva bilden komma...
Brasiliens storstjärna Neymar lämnar VM bakom sig, skadad, Brasilien har åkt på en storsmäll mot Tyskland och den här bilden kan ju bli väldigt symbolisk i det här sammanhanget.

Här börjar han närma sig utgången och ni ser ju bara på lallaren här bredvid.
Han kan liksom inte hålla sig...trots att vi verkligen påpekat förut att han verkligen skall hålla sig på sin kant.

Och se här nedan...här kommer så hela gänget!
"Nu har väl fotograferna fått vad de skall ha" tänker de och precis när Neymar drar undan skynket och man ser hans Neymartröja försvinna ut, så finner man inget olämpligt i att helt enkelt traska rakt ut i bilden.

Pressfolk och kavajprydda herrar utan funktion.
Lallare är de allihopa och konsten att förstöra en bild klarar de av.
Det vara bara att börja beskära bilder så gott det går och tonläget på mina brasilianska fotografkollegor var allt annat än snällt.
Det var det sista vi såg av Neymar under detta världsmästerskapet.
Fina kavajer i alla fall.
I say no more.

Brasilien 72 - Maten och Australien

Det blir alltid sisådär med käket på stora mästerskap.

Allt som oftast får det gyllene M:et bli en nödlösning när allt annat har slagit igen, och i många fall är jag väldigt nöjd för att jag varken ställer höga krav på det jag äter, eller att jag kräver någon speciell kost för den delen.

Då hade jag haft svårt att klara mig.

Jag äter oftast vad som finns att tillgå.

Har man varit på en del mästerskapet så lyder man oftast också under devisen, "Ät när du kan, inte när du är hungrig".

Man vet liksom aldrig när nästa tillfälle ges till mat och skulle man hoppa över ett tillfälle kan man vara helt körd nästa gång.

Jag har däremot alltid vetat att jag skulle klara mig lätt på Expedition Robinson för att gå en en hel dag utan mat har jag inga problem med. Har man mycket att göra så hinner man ibland inte.

Men man vänjer sig och får äta mer under nästa dag helt enkelt. 

På bilden längst upp har jag införskaffat lite take away från haket mitt emot min lägenhet.

13 Reais (ca 40 kr) för en gigantisk portion med nudlar och biff och grönsaker och det var ju inget ockerpris.

Käkar man så billigt nästan varje dag så kommer man billigt undan.

Igår kväll hade jag en del jobb att göra och när jag hade levt billigt i några dagar så fick jag unna mig lite finsushi.

Den gick loss på 68 reais (ca 200 kr) och det var ju lite av ett rövarpris tyckte jag, men jäklar vad det var värt det.
De är faktiskt grymma på sushi i den här stan.

Servitören på stället var också rolig.. han körde med google translate i telefonen när vi skulle kommunicera. Det gick lite långsamt men det var ju ganska smart! 

Mina australiensiska lägenhetskamrater som bor i rummet bredvid stannar här i stan under några veckor under en sex månaders resa i Sydamerika.

Jonathan och Simon från Sidney, trevliga killar som allt som oftast berättar att de släntrar tillbaka till lägenheten runt 05-snåren och sover till lunch.

Häromdagen kom den ena hem 09.30 och sov till 16.30. Bara en sån sak.

De kommer undan billigare med käket.

Har käkar de rester från sin spagettigryta som de gjort under senaste dagarna och kommer således undan med 30 reais (90 kr) för tre dagars mat, för två personer. 

Så medan de käkade Spagetti för 5 reais per skalle så åt jag en Sushi för 68....

Den andra killen, Simon, hade större problem än maten och så här såg hans sista tröja från australien ut efter sex månader.

Han skyllde på för mycket tvättmedel och för hårt vatten, men en sak är säker, han behöver gå ut o köpa en ny tröja.

Bild 71 - Repet

Reportaget om stämningen i Teresopolis efter Brasiliens storförlust mot Tyskland kan man läsa om i dagens Sydsvenskan och Dagens Nyheter.
Stämningen var inget vidare, spelarna verkade trötta, planscherna som vittnade om guldfest höll på att blekna bort i stan, och förutom det så regnade det.
Det gillade ju jag visserligen, det gjorde ju bara stämningen ännu mer deppig.