"The man with the smile"

Min gamla polare, fotografiska kamrat, studiekompis och tillika gamla korridorkamrat Kristian Pedersen förärade ett besök på Vångavallens regniga arena under en avstickare från de Blekingska trakterna under gårdagskvällen.
Det var flera år man såg den där mannen och så, bara en kväll i September, så sitter han där bredvid på en halvtrasig pall i Trelleborg.
Det hade man ju aldrig gissat även om man skulle fått det som ett alternativ...

När jag träffade honom för första gången för ca tio år sedan så delade vi, och den långhåriga serben Dragan (som nu är korthårig), korridor i den härliga gamla hålan Gamleby i de småländska skogarna.
Vi pluggade foto på en flummig gestaltande linje och lärde oss allt om framkallningsvätskor, efterbelysingar, och pjatten och datten. Vad vi lärde oss hade vi egentligen ingen aning om, men tydligen ledde det till Trelleborg...
Vi brände skivor som värsta musikproducenterna (det var nytt då), och frågan är om vi inte pimplade vin varje kväll, men det där är ju en annan historia.
Nu hade Krille och en skrivare tutat ner ett 20-tal mil för att ta kort på en kille i det svenska U21-laget och när snubben blev utbytt så ansåg Krille att de inte fanns nån anledning att sitta kvar nere i regnet. Då var han klar och stack och drack kaffe på pressläktaren.
Krille gick under öknamnet "Mannen med leendet".
Vi undrade alltid varför.
Tydligen hade jag haft mycket att göra idag eftersom mitt enbenstativ låg hemma och vilade, och möjligen tittade på Sverige-Malta medan jag själv satt med ett tungt 600mm på axeln.
Lyckligtvis har jag precis köpt ny kamerväska.
Den funkar till mycket den där ThinkTanken.
Hade det inte funnits stolpar så hade det blivit mål här för övrigt.