onsdag 31 augusti 2011

31 på 31

Oj oj oj, jag stagnerade lite i helgen men mitt mål att besegra månadens dagar lever vidare.
Urverket passerade precis 00.00 vilket lämnar oss på månadens 31:a datum och jag är snabb som en hök och trycker ut inlägg nummer 31!
31 på 31 dagar.
Det var länge sedan jag var så flitig.
Om jag sedan skärper mig imorgon så kanske jag fixar 32 på 31 och till och med slår månaden ( det är ju inte ens i närheten av storbloggarn) men det är troligen nytt rekord.
Ok, jag var ganska flitig där en period i Augusti 2008 och i Februari 2010, men 32 är nog Sverigerekord för min del och det är ju aldrig fel att sätta nya rekord.

Bilden då.
Den är gammal. Göran Persson hemma i sitt residens.
Den kommer med eftersom Peter Kroon önskar annat än sport.
Snart kommer lite nyare bilder.
De måste bara hamna i tryck först.

tisdag 30 augusti 2011

Nyheter i klartext

Det finns vissa som är bättre på att formulera sig med bilder istället för med ord och jag tillhör möjligen kategorin som borde hålla sig till bilder.
För med tanke på de sms och oförstående funderingar jag fått under de senaste dagarna angående det här inlägget, så kanske jag borde haft någon som korrekturläste innan jag tryckte på knappen "Publicera Inlägg".
Eller så borde jag inte sätta mig vid tangenterna och göra försök till klyftiga formlueringar när klockan passerat 00.00 på kvällskvisten.
Nåväl, det är dags att förtydliga.

Jag har inte bytt jobb, inte heller har jag bytt stad, som jag i inlägget försökte förklara på ett lite lustigt sätt som kanske inte gick hem när tangenterna skenar iväg.
Det enda jag har gjort är att sluta på ett arbete som ger en säker inkomst, och istället välja ett alternativ som ger osäkerhet, mindre pengar och absolut ingen semester.
Hur jag fick för mig att det nya alternativet skulle var lockande förstår jag inte när jag formulerar det sådär, men va fanken, livet består ju inte bara av semester och fasta löner. Det kommer en tid när man känner att man vill utvecklas. Som fotograf och som människa.
Ja, Ungefär så kort kan man förklara det.
Jag är nu således min egen chef. I staden Malmö. Inte i Stockholm, som det kanske förmodades.
I Stockholm har jag förut varit min egen chef. Men det var för sju år sedan.
Så var det sagt. Igen. Fast kanske på ett lite tydligare sätt.
Eller om man skall säga det ännu tydligare: Frilans i Malmö.
(Fast hade man skrivit det direkt så hade inlägget blivit väldigt kort)

Nu måste jag ladda batterierna.
Imorgon är en lång dag.

måndag 29 augusti 2011

Besök från Korea!

Jag tittar till min besöksstatisktik igen.
Pilen pekar grönt och rakt uppåt, det ser jag som ett gott tecken.
Då finns det i alla fall några som följer bloggen ganska frekvent.
Röd pil, neråt = inte bra, så jag förmodar att mitt nya bloggordspråk "ett om dagen gör bloggen glad" fungerar även på besökarna.
Speciellt gott tolkar jag detta tecken, att jag under de senaste dagarna utvidgar min besöksstatistik från länder i fjärran.

Daegu och Mokpo seglar upp på listan över återkommande besök den senaste tiden och om det inte är så att någon fotointresserad Sydkorean går in och läser min blogg så är jag glad över att Norrlänningen där borta har tid att hänga med vad som händer här hemma.
För om ni läser hans berättelser HÄR så kommer ni i alla fall inte ha tråkigt. Han är på ett VM i friidrott.
Senaste jag själv var på ett sådant så hade jag en lensbaby i bagaget.



Det objektivet är ju inget nytt för den stora fotografmassan visserligen, men det skänkte mig personlig glädje och det är ju nog så viktigt.
Glädje skänkte också Andreas Bardells runda extrema fiskögaobjektiv, även om det var på bekostnad av mig själv och en lustig vidvinkel effekt.
Jag vet att jag bjudit på den här bilden förut, men tycker att mitt bananface till vänster i bild inte går av för hackor.
Jojo, där gick han med en medalj den där Bolt.
Med tröja på sig också.
Det var ju mer än han hade på sig igår.

söndag 28 augusti 2011

Missa inte!

Den som ännu inte har det senaste numret av Offside i sin ägo kan ju bara traska till affären nu direkt.
Det är ju bara att titta vad de här två herrarna har varit och gjort reportage om, så vet man att man har en relativt tjusig fotobok framför sig att bläddra i under några timmar.
Det är ju bara att köpa den och sätta in den i hyllan bland resten av fotobokssamlingen.
Så lätt!

torsdag 25 augusti 2011

HA!

Dricker fortfarande kvällskaffe och röjer bland mina gamla bilder....
Det här var ju lite lustigt...

Någon var här före mig....

Jag kokar mig en kopp java, fäller upp locket på datorn och ser fram emot att fixa med lite bilder så här på kvällskvisten.
Från datorn möts jag av pling plong musik och tåg fullt av dinosaurier.
Det verkar som att någon annan i familjen varit här före mig.

onsdag 24 augusti 2011

"längtar hem..."

Pavel Koubek är en fotograf som jag tycker producerar många fina grejor.
Han håller till på Nerikes Allehanda och har gjort ett bildspel om en kille som inte har haft det så lätt i livet.
Fina bilder av Pavel och stark musik av den lille killen.
Se själv HÄR.
Foto: Pavel Koubek/NA

Uppdatering

Det börjar bli dags att uppdatera hemsidan.
Det var ju några år sedan sist och den borde ju vara lite up to date den också.
Nu återstår bara att leta fram bilder, välja bort och välja in och göra om format.
Den proceduren gör man ju visserligen i slutet på varje år, så det borde ju gå relativt snabbt nu då.
I början av nästa vecka hoppas jag att renoveringen borde vara klar.

Ingen CL denna gången heller....

Det var ju attans.
Det som började så vackert.
En vajande flagga med stjärnor och en dundrande hymn i högtalarna som avslutas med "The Champiooons".
Hymnen som så vackert brukar spelas på de lags hemmaarenor som deltar i den ädlaste av fotbollsturneringar för klubblag.
Kan detta månne ha varit den enda gången vi fick höra den där hymnen när ett fotbollslag från Malmö tågar ut på en arena? Kanske det.
Eftersom oddsen inte ligger till svensk fotbolls fördel att den melodin kommer att tryckas på Play ännu en gång,  så var det lika bra att njuta av ögonblicket.
Det talades och siades om att det skulle kunna ske mirakel under kvällen.
De optimistiska trodde att de himmelsblå från Malmö skulle lyckas med bedriften att trycka in 3 bollar i nätet bakom kroater som visat sig fullkomligt överlägsna i föregående match.
Skulle de lyckats med detta så torde det bli en av de största bedrifterna i svensk klubbfotbollshistoria, enligt låtsatsjournalisten på getingen.
De som trodde lite mer på verkligheten trodde nog att Malmö skulle åka på stryk ännu en gång.
Jag inledde själv inte min match med en större bedrift då jag fastnade bakom en låst dörr på VIP-läktaren tillsammans med en servitör med 25 liter nybryggt kaffe på en rullande serveringsvagn.
Ner till planen kom jag inte igen, däremot kunde jag fått mig lite kaffe om jag velat, men det gav mig istället några minuter att variera mitt fotograferande till en position jag inte använt mig så mycket av förut. Läktaren.
Förnyelse förnöjer, som man brukar säga, men eftersom det mesta hände lite längre ner på pitchen så hann jag stoppa dörren och smita ner när kaffekillen till slut lyckades leta reda på rätt nyckel.
 Att spelarna i Malmö hade tagit sig i kragen inför denna batalj var det ingen som undgick att se, men det enda som fattades under de första 45 minuterna hade ju varit ett rassel i maskorna.
För när det sedan kom så var det kanske i senaste laget.
Brasilianaren slog till så snabbt och överraskande att jag inte ens hann se bollen på bilden och även den kroatiska målvakten verkade haft samma problem.
Han reagerade lika sent som jag och fick istället hämta ut kvällens första boll ur nätet.
Ungefär en sekund efter sekvensen ovan, så lyste Wilton Figeuiredo upp som en nytänd smällare från nyåarsafton 1999 och tände den där berömde gnistan, som det brukar vara så populärt att tala om när de andra i laget höjer sig ett snäpp.
Under återstående matchtid infann sig således en total dominans från de ljusblås sida.
Hade det inte varit att spelarna från Balkan skulle fuska, rulla sig i gräset, rätta till benskydden, (ja, ungefär sånt där fusk som vissa fotbollsnationer brukar syssla med) så vet i fan om inte Malmö hade tryckt in en balja till.
Det var länge sen jag blev så här jävla nervös (och nu svor jag igen) men drabbningen på planen var ju så oerhört spännande att varken jag själv eller några av de 24.000 andra på läktaren hade lugnet att sitta still utan att darra som ett eklöv i sommarvinden.
Det var ju bara lite typiskt att det här friläget inte lyckades förvaltas till något bättre, dvs mål, för då hade ju resultatet kunnat bli lite annorlunda lite tidigare i matchen.
Avslutningsvis så bestämde jag mig för att avsluta där jag började, dvs på läktaren, om det nu skulle vara så att det inte blev fler mål.
Minuten senare ramlade istället 2-0 in i kassen och då kunde man ju inte lämna bottenplan för en översiktsbild.
Jag positionerade mig istället på ett för mig ovanligt ställe, dvs bakom maskorna, eftersom jag kände att denna position kanske kunde bära frukt.
Och så rätt jag.. kunde haft... för när det avlossades en krutdurk i 90:e+2 minuter så följde jag bollen mot sin väg att borra sig in i nätrasslet.
Men så dök han upp som en flaxande örn som inte provat sina vingar på hela sommaren och nu kände för att ta en flygtur.
Han kom som en blixt från en klargrön gräsmatta och lyckades på något jävla sätt (oj då, nu svär jag igen, men så jäkligt var det faktiskt, att det inte går att återberätta detta utan diverse svordomar) att få ett långt pekfinger på lädret och styra den utanför stolproten.
Och jag som sekunden tidigare bara väntade på nätrassel...
Så istället för ett mirakel så blev det trots allt ett spektakel.
Det var så jäkla nära.
Så oerhört nära.
Och så otroligt bittert.
Vad jag kan minnas så har jag inte varit så här nervös sedan...ja, jag kan faktiskt inte minnas senast, men ibland får man ju bara den här känslan av hur underbart det är med lite fin och spännande fotboll.
Nu slutade det istället så här.
2-0 var ett mål för lite för att hamna i fotbollens finrum.
Men det kommer en tid med det näst finaste.
Europa League.
Det kanske kan vara ok ändå trots allt.


tisdag 23 augusti 2011

Tilt and Shift.

Jag träffade den skånska författaren Torbjörn Flygt för ett tag sedan och passade på att använda ett Tilt Shift objektiv till vissa av de bilderna.
Idag trycktes det i dagens SvD och den intervjun kan man läsa HÄR.
Så här blev några av de bilderna.

Mary Ellen.

Paul Hansen har fotograferat Mary Ellen Mark på Fotografiska och den intervjun kan man läsa HÄR.
Jag minns första gången jag lyssnade på Mary Ellen under en föreläsning på Kulturhuset i Stockholm för många år sedan.
Hon verkade märklig tyckte jag.
Hon ville inte svara på vissa frågor och blev sur på publiken som frågade henne saker.
Stämningen blev till slut lite konstig och några i publiken lämnade lokalen.
Men i de senaste intervjuerna jag läst och när några av mina vänner har träffat henne på diverse tillställningar så påtalar alla att hon är väldigt trevlig och verkar vara en fin person.
Man kan ju hoppas att hon bara hade en dålig dag, den där dagen på Kulturhuset.

måndag 22 augusti 2011

It´s the economy.

...Eller rättare sagt Ekonomi-delen i Dagens Nyheter.
Där hamnade den här bilden idag på en trevlig dam, som jag träffade förra veckan, och som handlar Fonder på nätet, vilket man tydligen inte kan göra varje dag i månaden om man blivit pensionär.
Det kan man läsa mer om HÄR.

På nytt jobb!

Första dagen på nya jobbet!
Blöjbyten, lekplatser och diverse matkastning med både gula och gröna ärtor har dominerat de senaste 6 månaderna av mitt liv även om jag i ganska lagom utsträckning haft förmånen att göra roliga jobb mellan varven.
Det kommer bli en märklig känsla att byta lek med barn, mot en kamera och dator om dagarna, men nu är en era i livet slut.
Jobbigt. Sorgligt. Och man kommer sakna barnen....

...Men nu är det är dags för en annan!
Idag börjar jag första dagen på mitt nya jobb!!
Med mig själv som chef.
Visserligen har jag varit chef över mig själv förut men inte i den här staden så jag får väl inom en rimlig tid avgöra om Daniel Nilsson Stockholmschef är en bättre eller sämre boss än Daniel Nilsson Malmöchef.
Fem i nio i morse tryckte jag i lurarna i öronen, lyfter upp cykeln ur källaren, trycker på den här på Spotify och cyklar till jobbet.
Jag inleder med att komma fem minuter för sent, jag ger mig själv en liten utskällning, men skyller på att jag var tvungen att posta ett brev, så jag låter det gå mellan fingrarna för denna gång. Det är ju trots allt första riktiga arbetsdagen på ett halvår.

Det är inte en jäkel på kontoret. Jag är trots min försening först på plats.
Några minuter senare åker Spotify igång på datorn istället. Det dundrar fint genom kontorets väggar.
In med ett jobb på en FTP, och kopplar in hårddiskarna.
Men var fanken är kaffet? Slut!
Jävla Anders Hansson som druckit upp allt.
Jag får cykla iväg igen och köpa mig ett kilo.
Hi Ho Silver!
Den här bilden då? Ja den är från Barcelona.

söndag 21 augusti 2011

Mer film.

Från Nuno Rocha.
Momentos heter den.
Fina bilder.
Fin film.
7 minuter.

MOMENTOS from Nuno Rocha on Vimeo.

Inspiration

Inspiration kan man ibland få av väldigt bra gjorda filmer.
Den här var ledsam, men väldigt väldigt bra gjord.
16 minuter.
Det är tiden det tar att titta på hela The Door.
Den tiden har man väl till övers lite då och då.

THE DOOR - Short Film from Octagon Films on Vimeo.

fredag 19 augusti 2011

Paper not loaded properly

Jag trycker på "Print".
Det tuggar och fräser under bordet tills det ploppar upp ett tjusigt felmeddelande på skärmen som flashar med texten "Paper not loaded properly".
Jaha, vad är det nu då, undrar jag och bockar mig under bordet.
Några medlemmar ur denna familjen, och jag antar att det inte är Åsa, har bevisligen laddat skrivaren med ett soligt vykort från Florida och ett svartvitt med Peps Persson.
Handstilens tid är med all säkerhet förbi.
Dagens barn vill tydligen även köra vykort i printern. Opersonligt så det förslår.

torsdag 18 augusti 2011

Sydsvenskan Vs Frilansarna

Believe it or not!
För första gången i världshistorien så lyckas människorna utan fasta arbete att besegra personerna som varje år plockar ut fem veckors semester.
Inte nog med att den som räknade poängen tillhörde laget med arbete och bara en sån sak brukar ju fungera som en videokamera, dvs att den lägger till 5 poäng. Men inte ens då lyckades de vinna.
Idag spelade vi som ett lag, men kanske berodde en del av vinsten på att vi fick förstärkning av en fd medarbetere i de anställdas lag, som numera skiftat sida. Leif Å Andersson.
Mannen som numera aldrig varit i ett förlorande brännbollslag under dessa bataljer.
De fast anställda hade som väntat ett litet psykologiskt övertag med tanke på de senaste årens storvinster, men i andra period pausen så kom vi ut som ett nytt lag... eller rättare sagt, vi fann en ny taktik, dvs skjut mot Karl Melander. Och undvik höga bollar mot Lars Brundin.
Sen låg ju segern framför oss som en nybäddad halmbädd.
Och inte nog med detta.
MOM (Man of the Match) eller om man bättre vill benämna honom som MVP (Most Valuable Player) kom inte helt oväntat från det vinnande laget.
Emil Malmborg, som blev förärdad med en solstol som han hissade mot himmeln ackompanjerad av jubel från den tillresta publiken. Bästa spelaren idag, med oreäkneliga helrundor och lyror.
 
Vad kan man dra för slutsats av det här då?
Jo, det lönar sig helt enkelt inte att ha fem veckors semester.

onsdag 17 augusti 2011

Sist det begav sig...

Sist det bagav sig för den här stadens fotbollslag att kvalificera sig till de stora matchernas arena så var jag där.
På kvalmatcherna vill säga.
Det var inga trevliga historier. I alla fall inte reslutatmässigt.
Historier från utflykterna kan man alltid berätta och några av dem kan jag förtälja nedan.
Laget från landet som heter som en ost, dvs Schweiz, och från huvudstaden Bern, kom det rödtröjade laget FC Thun.
Laget "som inte skulle bjuda på någon större överraskning" enligt Malmös tränare gjorde att de flesta ansåg att platsen i fotbollens finrum skulle vara så gott som klar.
Vi åkte ner till Bern.
Där hade det regnat. Och inte så lite heller.
Vattnet stod som drivor på gatorna och det var tur att det fanns höga broar vi kunde spatsera på för så här såg det ut några meter under våra fötter.

Det var ingen trevlig översvämning som hade drabbat staden ungefär samtidigt som stadens lag skulle spela om en plats i Champions League.

Nåväl, tillbaka till sporten.
Efter 1-0 däng på hemmaborgen Malmö Stadion, den matchen missade jag av någon anledning, så stod förtroendet till en mirakelvändning i Bern där spiken i kistan skulle slås in.
Ett underläge borde ju vara lätt att hämta in, även om det var bortaplan och "39 lax" personer på läktaren.
video 
Efterföljande ledsamma fotbollsmatch vill jag egentligen inte berätta mer om förutom att det inte skickades hem några jubelbilder på spelare med himmelsblå tröjor. 
Och så var det nog skrivet om den matchen.På kvällskvisten var det inte alltför glad stämning bland de tillresta supportrarna men vad sjutton, vi lämnade in materialet vi hade och gillade läget. 
Om det hade varit en trevligare match så kunde man ju stoltsera med att säga "VI VAR DÄR!" men vi var ju där oavsett resultatet, och två av dem som också var där, var de här två.
 Herr Lars Brundin från Sydsvenskan som gillade att vi hamnade på ett trevligt musikaliskt hak på kvällskvisten och som just i detta i Augusti slår Hole in Ones och korkar upp skumpa på semestern.
Det kan man ju läsa HÄR.
Och Mr Larsson, som var min trogna vapendragare under flertalet år under både större och mindre evenemang. 
Varför han alltid kallade sig själv låtsatsjournalist låter vi vara osagt, men dåförtiden plitade han ner rader för en rosa tidning. 
Numera skriver han HÄR och är liksom då, även på plats under denna kvalmatch.
Åt skogen gick det med fotbollsresultatet men alla dåliga saker brukar ju leda till något gott.
Detta ledde till en resa till Istanbul.
Och ytterligare ett kval för de överblivna lagen som inte lyckades.
Där var det fint. Fotbollslaget besökte blå moskéer och vi var inte sämre.
Vi besökte Turkiska badhus.
Det är precis vad journalister behöver när man har tid över på resorna.
Det brukar man inte ha så ofta visserligen, men OM man har det, ta ett turkiskt bad.
 ...och eftersom vi inte var så rutinerade på hur de turkiska massörerna går till väga under massage proceduren så insåg vi endast efter processen att det faktiskt också ingick en inpackning.
En helinpackning.
Jag och utsände Alfelt från Rosa Bladet hade under den här resan således vår inpacketerade och mumifierade period.
Det kanske skall specificeras att inpackningen bestod av diverse lager av mjuka frotté handdukar.
Några andra som också besökte Istanbul var herr Dareberg och Mr Stolt.
Deras positioner såg inte lika bekväma ut som våra från det turkiska badet, men det satt ju skyddade från regnet i alla fall och såg trots allt lite söta ut.
Fotbollsmässigt så var ju den här trippen lite bättre för om någon hade förutspått att Malmö skulle förlora mot Thun så var det ingen som kunde gissa att de skulle besegra Besiktas.
Men Malmölaget tog modet till fånga och lyckades tvåla till turkarna, trots att arenan liknades vid en gryta, vilket vissa arenor ibland brukar göra när fotbollslag åker till södra Europa.
video
Stordäng blev det istället i returen på hemmaplan och inget mer blev det med det europaäventyret heller.
Men ikväll låter vi istället vår kollega Nils jakobsson leverera godbitar från kvällens kvalmatch.
Malmö FF "skall ju inte bjuda någon större överraskning" enligt det kroatiska lagets tränare.

tisdag 16 augusti 2011

Z från igår.

Trevligt värre var det på fotbollsbataljen igår när det kom italienskt besök och Mr Z också för den delen.
Om man väljer att studera bilden som herr Jakobsson skickade över från gårdagens fotboll så ser det ju helt plötsligt ut som att man sitter på en riktig internationell arena igen och det är ju inte fel.
Jag producerade tyvärr inga kioskvältare från gårdagen men några av dem såg dagens ljus i papperstryck idag och det är ju alltid trevligt.
Jag tyckte nog att den där Mr Z bjöd på för lite tricks för att det skulle bli riktigt lyckat bildmässigt. Men men, det här fick duga.




 
Tempot avstannade på läktarplats när mr Z lämnade planen men å andra sidan, då kunde man fokusera på laget i de blå matchställen istället som verkade ha övat dribblingsövningar under de senaste träningspassen. 
För ungefär var femte minut så ville varenda ung grabb iklädd blåa matchkläder ta  chansen att visa upp sig för internationell motstånd. Så det snurrade friskt där ute på kanterna.
Killen på bilden i botten av det här inlägget kanske inte tyckte den här matchen var så snäll och mjuk som han hoppats på.
En nyvässad armbåge borrade in sig mitt på munlädret och det som kunde slutat med att vaktmästarn kunde plocka kindtänder på Swedbanks gräs, slutade istället med en bomullstuss i käften.
Så kan det gå.