Jag tittar till min besöksstatisktik igen.
Pilen pekar grönt och rakt uppåt, det ser jag som ett gott tecken.
Då finns det i alla fall några som följer bloggen ganska frekvent.
Röd pil, neråt = inte bra, så jag förmodar att mitt nya bloggordspråk "ett om dagen gör bloggen glad" fungerar även på besökarna.
Speciellt gott tolkar jag detta tecken, att jag under de senaste dagarna utvidgar min besöksstatistik från länder i fjärran.
Daegu och Mokpo seglar upp på listan över återkommande besök den senaste tiden och om det inte är så att någon fotointresserad Sydkorean går in och läser min blogg så är jag glad över att Norrlänningen där borta har tid att hänga med vad som händer här hemma.
För om ni läser hans berättelser HÄR så kommer ni i alla fall inte ha tråkigt. Han är på ett VM i friidrott.
Senaste jag själv var på ett sådant så hade jag en lensbaby i bagaget.
Det objektivet är ju inget nytt för den stora fotografmassan visserligen, men det skänkte mig personlig glädje och det är ju nog så viktigt.
Glädje skänkte också Andreas Bardells runda extrema fiskögaobjektiv, även om det var på bekostnad av mig själv och en lustig vidvinkel effekt.
Jag vet att jag bjudit på den här bilden förut, men tycker att mitt bananface till vänster i bild inte går av för hackor.
Jojo, där gick han med en medalj den där Bolt.
Med tröja på sig också.
Det var ju mer än han hade på sig igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar