tisdag 29 december 2009

Best of FIFA

FIFA:s bästa fotbolls bilder från 2009 kan du se HÄR! Själv fortsätter jag att leta upp en spännande grej jag kanske skall göra nästa år. Vi får se hur det går...

söndag 27 december 2009

Best of


I tidninghyllorna lyser nu ett blått magasin med gula bokstäver och texten "Best of".

S-magasinet har klämt in en 180 sidor fet blaska i tryckpressen med det bästa genom de sju åren magasinet har existerat och det är inte utan lite sorg man faktiskt tycker att rubriken "Historiskt nummer" inte är så jävla kul faktiskt.
I tidningsgraven försvinner nu en rolig uppdragsgivare och ett bra magasin.
Jag sörjer.
Nu får man bara inge sitt hopp till att någon annan drar igång ett nytt rekorderligt sportmagasin att lita på, för om man bortser från Offside så kommer det hädanefter se ganska tunt ut med god och genomarbetad sportlitteratur i tidningshyllan.
Det hade varit bra med ett magasin som lät bli att blanda in tuttar och naket med sport, eller ett magasin som inte inriktar sig till 13-åringar som pyntar väggarna med idolbilder på Lionel Messi.
Men vi får väl se...

I best Of-magasinet dammas det trots allt av en gammal story som jag och MJ Larsson betade av för några år sedan när vi letade UFO i Ängelholm.
Det är kanske inte det mest lysande av mina fotografiska uppdrag för magasinet men jag håller med Larsson när han kommer till orda i magasinet och betonar att det nog är en av de mest udda jobben vi har varit ute på.
Långt ute i skogen fann vi den här farkosten som tydligen ligger till grund för hela Rögle BK:s existens och även om vi var professionella nog att ställa oss opartiska i sanningshalten i historien, så var det en jäkla rolig grej att göra.
Hela repet kan du alltså läsa nu.
Igen.
MJ (som han brukar kallas i folkmun), men även ibland "Larsson" och då och då även "Mattias", gjorde ett bra jobb om rymdfarkosten som tog mark i Ängelholm och det var tom så lysande att han fick pris för sina bokstäver.
Det är en fascinerande historia det där UFO:t och jag kommer ihåg när han ringde mig för att dra storyn. "UFO, Ängelholm, Ishockey".
Japp, thats a story!

Ett pris borde han även fått för reportaget om Marcus Allbäck som vi gjorde tillsammans under några fina och soliga dagar i Köpenhamn.
Även om vi gjort några reportage tillsammans förut så var det nog här jag först förstod att Larsson var bra även till annat än att skriva.
Titta i övre kanten på fonden så ser ni en stabil näve.
Den hand tillhör en man som vet hur man håller upp en fond och som skulle kunna knäcka extra som fotoassist till vilken fotograf som helst som vill ha använda sig av fond och stativ en blåsig dag på stranden. En annan gång drog vi två till Amsterdam och träffade mannen, myten, Kennedy.
Vi tutade runt i en kärra som inte var större än en koja till en fullvuxen vovve och besökte några andra länder under samma Europa-tour.
Vi tog en bira på vad vi trodde var Klas Ingessons och Knetens gamla hak i Mechelen, vi bodde på bohemiska takvåningar i Valennciennes, gjorde reportage om fotbollspelare som inte spelade en enda minut och tittade på B-lags fotboll på en värmande fotbollsplan i Lille.
Tillbaka i Amsterdam efter utflykterna var vi en morgonkvist så hungriga att vi bestämde oss att första bästa Café skulle få besök av två frukost-törstande skåningar.
Scenen är numera klassisk när vi äntrar första bästa café klockan nio på morgonen och synen som möter oss är ett 20 tal brassrökande snubbar som var höga som 20-våningshus.
Sen gnuggade vi ögonen och insåg att vi hade kommit tillbaka till Amsterdam.
Vi tog ett annat café som verkligen serverade frallor och kaffe.
Där satt, förutom vi, bara två personer till, som inte heller föredrog en joint som dagens första måltid.
Men men, när man reser mycket tillsammans och delar rum under flera veckor ..."Så blir man som att gammalt gift par till slut."
I alla fall ser det ut så när man checkar in.
När man rotar i sitt eget arkiv så hittar man J-O Waldners sista VM i Shanghai som blev några glansiga sidor, Idrottskolan i Peking som jag och min skånska kompanjon Flinck spenderade några timmar på för några år sedan, fotbollsordföranden som hade svårt att få katten att sitta still och en snabb resa till Rosenberg i Bremen under en dag (MJ på den också).
Bara för att nämna några av de där magasin jobben....
Synd, synd, och tråkigt att det där magasinet försvinner...

tisdag 22 december 2009

Årets bild..?

Nä, jag har inte börjat med det där än.
Men just det, jag måste ju fixa några julklappar också.
Jag gör Årets bild i Januari istället.
2:e-3:e Januari nånting, det blir nog bra, och då blir det ju som vanligt.
Last minute call.
Yepp, varför skall man vara ute i god tid.

I Augusti sken solen i Berlin och jag åkte taxi hem en mörk kväll och sorterade Friidrotts bilder.
Det är ett mysigt moment man lägger i bagaget för 2009.
video

lördag 19 december 2009

Utförliga bildtexter

Den enda som möjligen kan vara glad över att det inte fungerade att lägga upp bilder häromdagen måste möjligen vara praktikanten som troligtvis hoppades på att vårt möte i squashhagen skulle vara något som helt skulle falla i glömska.
Men är det någonting jag lärt mig så är det att skriva utförliga bildtexter.
I Årets bild tider torde väl den här vara något för Sport Feature... eller kanske är det Nyhetsbild? Bildtexten talar i alla fall sitt tydliga språk.
091215 Squash, VM-Final: Joel Marklund, Norrland - Daniel Nilsson, Skåne:
Joel Marklund deppar efter att ha förlorat den oerhört jämna finalen där han som underdog lyckades kämpa sig fram till fem matchbollar och på så sätt trodde att han hade segern som i en liten ask.
Marklund förlorade på ungdomlig orutin och nervositet med två bollars marginal i det tredje och avgörande setet och enligt uttalandena efter matchen så bedömer experterna att Marklund inte var alltför förkrossad. En förlust var något han räknade med och att bara kunna spela sig upp till matchbollar kunde ses som en halv seger. Han spås en lysande karriär, dock inom en annan sport.



På tal om Årets Bild så fick den unge mannen som tröstpris en lunch av sin överman och i all kamratskap delade vi därefter med oss av våra årskollektioner i bilder över en pasta och två släta koppar kaffe.
Den unge praktikanten har sått ett och annat guldkorn, även om han inte hållt i kameran på sina bästa bilder, men han jobbar tydligen lika bra med en fjärrkontroll i handen och det skulle förvåna mig mycket om där inte är en ishockeybild med i Årets nominerade sportkort.
Huvudstaden var snöig och vit men fanken vad jag blir trött på allt det här:
- Kan jag ta en kopp kaffe till här eller stänger ni snart?
- Oj alltså, jag förstod inte va du sa, vi stänger kl 21. Jag bodde i Malmö i sex månader men fick flytta för jag förstod inte vad folk sa.
- Så bra då! tänkte jag.

onsdag 16 december 2009

Att få en bild till en blogg

Vad gör man när man skall föra över en bild från telefonen till datorn och de vägrar hitta varandra via bluetooth?
Jo, men sätter in en kabel i datorn och trycker in den andra ändan i telefonen.
Men om telefonen är så ny och datorn inte så uppdaterad så måste man ju ladda ner en ny version av itunes för att det där skall fungera?
När den versionen är på 89 mb och 3G uppkopplingen med dosan i datorn är så seg att den knappt ens kan öppna en internet sida, vad gör man då då?
Jo, då kommer man på den geniala idén att man faktiskt kan maila över bilden de två centimetrarna från telefonen till datorn!
Men vad gör man då när telefonen av någon suspekt anledning inte godkänner mail kontot som den skall skickas till?
Då orkar man helt enkelt inte längre komma på fler sätt och går och lägger sig.

söndag 13 december 2009

Snö

Lågsäsong på bloggeriet kan förklaras med Semester...eller träning inför OS.
Kalla det vad man vill men det vi har pysslat med i helgen har innehållit både orden öl och backar.
Dock ej i sammansatt ordkombination.

Bild då?
Den funktionen fick jag inte till att fungera på telefonen.

torsdag 10 december 2009

Power!

Jag kollar på Daniels blogg och han lägger upp ett bra tips som den den engelska fotografen Platon har gjort.
Det var ju bara så bra så jag var tvungen att lägga upp det själv också.
Kommenterarna med ljudet är ju så jäkla bra. Nästan hela grejen.
kolla bara HÄR!

tisdag 8 december 2009

Spontanitetens förträfflighet

Bara som en blixt från en klar men molnig himmel så frågar någon om vi skall titta på lite bilder. Visst, detta förslag låter alltid som en lysande idé.
Vi är en... vi blir två, en tredje kommer till, en fjärde vill också dricka vin, en femte har också tagit bilder och en sjätte följer också med. Underbart.
Spontanitetens bildträffar äro outgrundligt förträffliga och speciellt som vi alla visar årens produktioner projicerade på vår matrumsvägg inramad med Möllans ost och Vin-in-box på bordet.
Någon enstaka bild kanske man har som man är nöjd medan Hansson från kontoret projicerar det ena repet efter det andra. Åsas bilder har jag sett tusen gånger men där är guldkorn i de mapparna också. Mark har ett snyggt reportage om nunnor och Kalle som får visa sina bilder framåt midnatt livar upp det hela med en naken Wrestling häck.
Johan visar upp något som egentligen skulle passat bättre om det inte var plåtat med en gammal Tri-X (men det är ju bara min egen personliga åsikt), och i gömman har han något som troligen också blir Årets Bild. I alla fall årets vaccin-bild.
Hans bild från slaget om pokalen i Fyledalen går inte av för hackor och ser betydligt bättre ut utan Marks krokodilhand.
Det var gårdagskvällen.
Varför ställer man sig alltid frågan varför man aldrig ses och visar bilder så här lite oftare?

lördag 5 december 2009

kväll

Fredag kväll.
Jobb halva dagen. Ledig halva.
Fixat bilder till ett jobb som skall lämnas nästa vecka. Ett roligt jobb.
Ett sånt man håller glädjen uppe av.
Snart dags att leta bilder till Årets bild.
Har man något då? Det återstår att se.
Några bilder kanske, men inga kioskvältare.

Ok, jag har ju varit pappa ledig mellan januari till Mars och hemma med bruten hand från Maj-Juli... så ibland blir det inte så mycket fotografiska guldkorn av vissa anledningar.
Friidrotts EM, Friidrotts VM, träningsläger, Allsvenskan, Ishockey, nåt enstaka reportage, handboll, lite mer fotboll, och lite VM kval. Thats it.
Kanske blir det en bildkväll nästa vecka med några kompisar.
Skall blir roligt att se vad de andra har i sina mappar.

Bilden i det här inlägget då:
En Michael Jackson imitatör för magasinet Filter.

onsdag 2 december 2009

måndag 30 november 2009

Vad är en match på slottet?

Skönt att vara hemma igen även om de två Champions league matcherna i inledningen av veckan trots allt var något av det mest upplyftande jag gjort på ett tag.
Gårdagen går väl inte till världshistorien.
Jag lovade grabben en present från spanien och han tjatar tills vi kommer in genom dörren och han kunde slita upp påsen från FCBotiga.
"Oooh kolla! säger hans pappa "En Zlatan dress. Vill du prova?"
"Nä"
"Va! Men kolla det e ju Barcelona! Fotbollströja! häftigt! Prova?"
"Nä! Inte!"

Så var det med det.

Ironin skrattar mig i ansiktet

Efter tre dagars idogt telefonerande får jag då slutligen tag på mannen som skall ha det högsta ansvaret för att dela ut pressbiljetter till den klassiska matchen.
"Tyvärr, inga svenska fotografer kommer att få komma in" blir hans svar i luren, även om jag trycker på ganska hårt om att jag faktiskt är den enda som är här, och vi levererar till samtliga svenska blaskor som sitter på läktaren.
"Yes, but thats the way it is" svarar han igen, vilket verkar vara frasen som egentligen inte innehåller någon slags anledning eller svar på frågan "varför?"Min motfråga lyder självklart om jag kan vänta i ackrediteringscentret och ta en biljett om det skulle dyka upp något återbud.
"It´s up to you" blir svaret.
Så där blir jag sittande.
I nästan tre timmar.
Några av de ledande krönikörerna på de svenska tidningarna försöker till sitt yttersta tjata på presschefen att de måste släppa in en svensk fotograf, journalisterna på morgontidningarna pekar och gestikulerar.
"No" säger gubben.
"Any other game is OK, but not this one"
Framför mig kommer både den ena och den andra och hämtar sina presspass och utsikten är allt annat än ljuv. Snarare bitter.
På en stol, som för övrigt var ganska obekväm, satt jag och ugglade och till slut var det bara jag, två polacker, en kines och en kille med obestämd nationalitet som stod kvar.
Utanför har regnet vräkt ner och även jag glömt regnkappan på hotellrummet så hade det inte gjort mig något om jag fått lite vatten i nacken, bara man fått sin jäkla biljett.
Det sista jag fick kastat i ansiktet innan pressgubben lämnade huset, (troligen för att gå iväg och titta på fotboll) var att jag inte kommer att få något besked före kick-off.
Troligen inte efter kick-off heller, eftersom klockan rullade förbi nitton och vi fortfarande stod och tjatade.Jag får en sms-rapport att Zlatan inte startar så det bekymrar mig inte så mycket om jag nu ändå skulle bli sen. Då har jag heller inte missat något av värde.
Men när uret har rullat fram till 19.15 och flickan bakom disken har bestämt att hon skall göra ett sista försök så vet vi att våra minuter är räknade.
Hon samlar ihop våra pressleg, telefonerar presschefen, läser upp våra namn, våra positioner, och meddelar oss därefter att han skall ringa upp efter fem minuter.
Där står vi fortfarande som fem stycken dönickar.
Och väntar.
I nästan samma position som vi gjort den senaste tre timmarna.
Nu ringer det!
"Svara för helvete", tycks någon av de andra fyra tänka med tanke på kroppssårket, innan hon lyfter luren och efter ett 10 sekunder långt samtal tittar upp och säger "NO".
"The manager said NO"!
"No accreditations left"
Nu lägger jag ner, rullar ut väskan från glasburen och hittar på något annat.
Kvar står de andra fyra och hoppas fortfarande på turen.
Jag passar också på att önska att detta blir det sämsta El Classsico som någonsin spelats.
En riktig skitmatch är min innerliga tanke.
0-0 hade varit ett riktigt drömresultat.
Ett hotell i närheten inhyser min kameraväska och storstruten som jag nu alltså släpat på i onödan och jag beger mig ut i det lilla och obetydliga nattliv som står att erbjuda utanför Nou Camp.
En herre modell äldre hytter åt mig med sin paraply istället för att njuta av matchen som han bevisligen ställt sig på trottoaren för att titta på.
Det bekymrar mig inte så mycket en kväll som den här och jag traskar vidare till nästa lilla hak. Det är fullt överallt och tanken på att ta en cerveza blir bara en tanke. I min iver av att i alla fall bara få komma in och se lite fotboll så beger jag mig i halvtid upp mot Nou Camp igen.
Kanske hittar jag någon haj som inte krängt sin biljett och kanske kan man komma över en ganska billigt? Det verkar trots allt vara en skitmatch där inne.
Jag passar på att gå in i ackrediteringsrummet igen.
De fyra som väntade står fortfarande kvar och spyr galla över den lilla späda flickan som bara skakar på huvudet.
"No accreditations left".

De Svarta börshajarna är som bortblåsta och istället är plejset belamrat med gula poliser som bevakar varje entré.
Inte lätt att få tag i sista-minuten biljett i den här polishärvan och jag inser att mitt bästa alternativ helt enkelt blir lite gemytliga bilder från tapashaken.
När jag på tillbakavägen passerar ena långsidan hörs ett sus av """Iiiiibra.. Iiiibra" från grytan därinne.
Kanske är Mr Z på väg in tänker jag och hinner inte gå många fler meter innan det exploderar från betongen.
Jaha, då missade man ju något ändå tydligen.
"Pling" säger det i min telefon.
Sms:et lyder "Zlatan har gjort mål".

I denna svenska minutens historiska triumf befinner jag mig alltså bakom Nou camp, gåendes bredvid några pundare som kommer fram och frågar om jag vill köpa kokain eller hasch och på min högra sida sitter en souvenir försäljare dold i sina halsdukar och räknar pengar.
A moment to remember, skulle man kunna kalla det, om det nu vore ett tjusigare ögonblick.
Jag går tillbaks in på haken.
Glädjen är påtaglig och refrängen som sjungs består av fyra bokstäver "IIIbrra, IIIIbra"!
När domaren sätter pipan till munnen har jag kanske totalt bevittnat fem minuter av den svenska stjärnans succématch (på tv- apparater) och resten har varit fotograferande av personer som druckit cervezas och sett 90.Som en mask av människor forsar de lyckliga ut från betongklumpen, fyller gatan till bredden med glädjerop, viftar med sina flaggor och halsdukar samtidigt som det ännu en gång plingar i mobilen.
"Är det inte lite ironiskt ändå?" säger donnan min.
"De släpper inte in svenska fotografer just idag och så avgör Zlatan?"

Jo så är det nog. Jävligt ironiskt.....

söndag 29 november 2009

Real Madrid

Real Madrid anlände till Barcelona igår och skulle traska genom en estrada av kravallstaket och hundratals dreglande Madridfans innan de kunde nå sitt hotell.
EN spelare. EN ENDA, stannade och skrev autografer till folksamlingen bakom kravallstaketen.
Cristiano Ronaldo sprang förbi med sin Gucci-resväska, eller kanske var det Prada, jag vet inte.
4 sekunder var det mellan första och sista bilden på honom. En bildserie som heter duga.
Pepé var den enda som visade mänsklighet och stannade i några minuter tätt omringad av säkerhetsvakter som bufflade ner allt i sin väg.
Även de fotografer som fått tillåtelse att stå innanför avspärrningarna.

lördag 28 november 2009

Snabbjobb!

Jag tar en bildserie ikväll.
Den tar 4 sekunder mellan första och sista bilden så jag slår Pontus Höök:s Fotosession med råge.
Mer om detta imorgon.
Nu måste jag få nåt att äta.

Lyft bucklan !

När jag står i kön på Camp Nou för att kolla om mitt presspass ligger och väntar så kommer en äldre man in med Champions League bucklan som tydligen varit ute på utflykt.
En mamma blir lite exalterad och vill ta en bild med sin dotter som inte var många centimeter högre än bucklan själv.
Hon vägrade och började nästan gråta floder.
Alla som stod bredvid skrattade som bara den och sa på knacklig engelska "She most be the first to be afraid of the champions league trophy".
"Jag kan lyfta den istället" tänkte jag säga, men då hade den redan paketerats in i bubbelplasten igen.

Pressconferense

Eftersom vi inte ens blev inbjudna för de obligatoriska 15 minuters träningsbilderna idag så bjuder jag på en bild från igår.
Idag var det bara presskonferens och roligare bilder har man tagit i sin dagar.
Ibra hann dra iväg med sin bil innan någon hade hunnit reagera men utanför träningsanläggningen hängde ungdomar runt Messi´s bil som flugor kring en sockerdricka.
Säkerhetspersonalen fick agera trafikvakter och skicka iväg stillastående trafik vid trafikljusen annars hade den lille argentinaren nog aldrig kommit iväg.
Gårdagskvällen skulle bli en tidig historia hade jag bestämt mig för men när restaurangen inte öppnar förrän 21 och Bank på det rosa bladet har hittat ett riktigt förnämligt Tapas ställe så blir det inte så tidigt som man tror. Men vad gör det egentligen.
Nu är i alla fall dagens presskonferensbilder ute i cyberrrymden och det blir nog en lite repa i city innan det är dags för jobbpass nr 2. Kvällspasset.

fredag 27 november 2009

Att jobba under press

Lars Dareberg vet hur det känns.
Idag fick vi 15 minuters fotografering på träningen och Barca valde, inte helt överraskande, att hålla till på andra sidan planen.
Då blir man glad.

torsdag 26 november 2009

Grattis!

Grattis till Niklas Larsson som vann Scanpix Stora fotopris.
Han är ju duktig så in i helsike Niklas och det var ju lite synd att han hann sluta på Bildbyrån innan jag började.
Men han verkar klara sig ganska bra ändå!
GRATTIS NIKLAS!

HÄR har ni hans vinnande story !

Puyol på balkongen!

Förutom att några kids har drömt om att bli den nye Messi och Carles Puyol har ställt sig på min balkong så har det inte hänt så mycket idag.
Jag väljer därför att kalla detta för en sk "mellandag."

Madrid

Anlände till Madrid lite över nio imorse och trött som en gammal åsna så stövlade jag in i hotellrepan.
- Ge mig i ett rum, jag måste sova! skulle jag lätt kunna sagt, men det gjorde jag inte.
Däremot förklade damen i repan att de fortfarande bytte lakan och skurade golv, så rummet var ju självklart inte färdigt så tidigt på kvisten.
Jag fick allt traska ut på ett litet hak och sörpla i mig ytterligare två koppar kaffe trots att jag bara en stund tidigare gjorde samma sak i en helt annan stad.
Dubbel fika två gånger om och klockan hade knappt ens passerat halv tio. Det borde ju pigga upp vem som helst, men, när städerskan fixat klar golvskurningen, då mina vänner, tog jag ett sovpass som hette duga.

På Santiago Bernabeu har jag inte varit på ett par år men utvecklingen har gått framåt även här.
Trådlöst bredband ute på planen måste ses som rena lyxvaran när man bevakar fotboll i Spanien och Italien. Däremot så borde de modernisera pressrummen för fotograferna en aning.
Jag undrar hur många som verkligen använder de där doserna som sitter på väggarna med telefonkablar. Känns inte det lite väl mycket 2003?
Uppringt Modem, finns det fortfarande?
Det måste varit härligt när det satt ett gäng här inne och alla ringde upp med den där underbara skriksignalen som man plågade öronen med för att komma ut på nätet.
"IiiIIIIiiiiiii iiiii pppipipip pppipp iiiiii doi"
och så fick man bara vara ute på nätet efter kl.18 för då kostade det bara 6 kr i timmen.Mannen som skötte utelningen av fotovästarna och tillika de röda matboxarna skulle nödvändigtvis pracka på mig ett rött matpaket innan jag skulle gå hem trots att jag inte var så sugen. Kom igen nu, sa han, du måste prova.
Nåväl, tänkte jag, jag kan väl öppna och ta en tugga på bullen.
Men i den lilla röda lådan låg det finfina grejor.
Bra mycket bättre än ostfrallan och chokladbullen på Malmö stadion kan jag tala om.
Bullar med parmskinka, croissanter med någon spansk röra och i kylen kunde jag ta mig en bira om jag ville. Jag avstod och nöjde mig med vatten. Konstigt nog.Idag var jag inte sist ut i alla fall.
Nere i hörnan satt fyra tappra stackare kvar och jag antar att de satsade på att vara kvar till slutet. Undrar vem som vann?Nu är det sju timmar till nästa plan går.
På tal om plan så har det gått över förväntan hittills. Två av två avklarade.
Men den tredje blir nog tuff.

onsdag 25 november 2009

Ny flygplatsfrulle

Croissanterna på flygplatsen i Barcelona var nog de godaste jag nånsin ätit.
Det blev 2.
och två Cappuccino också.
och lite mer än två timmars sömn inatt.
-Good morning Mr Nilsson this is your wake up call. Its four fifteen.
- yeeah... riiight. Thanks.

Z i fåtöljen

Eftersom jag inte vet hur det kommer gå med min inplanerade match nr 3 denna veckan, så var det inte så vidare bra att mr Z inte lirade en enda minut idag.
Det gav mig en flashback till när jag var här 2005 för att ta lite mer bilder på Henke och som under hela matchen satt bekvämt parkerad på bänken.
Ibland blir det inte som man tänkt sig bara, men det kan man inte deppa ihop för.
Jag njöt i princip varenda minut idag, eftersom det faktiskt var så länge sen jag var ute på en riktigt stor match. Jag hade nästan glömt hur det var. Matchen i sig går väl inte till historien som en av de mest välspelade.
Efter 20 minuter kändes det som att det var klart, fast å andra sidan så brukar man alltid ha lite dålig koll när man sitter och stirrar i storstruten i 90 minuter. Matchen var kanske kanon! Inte vet jag...
Träffade en kollega som jag inte sett på några år som heter Jasper Juinen som är bosatt i Madrid. Han hade bytt arbetsplats och jobbade numera på Getty och vi skulle tydligen göra samma matcher denna veckan. Troligen vet han redan nu om han kommer in. Det är mer än vad jag vet.
Imorgon skulle han ta tåget tillbaka till Madrid, tre timmar tar det sa han, och det är bekvämt som sjutton.
Det kändes som en betydligt bättre idé än att ta flyget som jag skall göra.
Som vanligt så tar det alltid några timmar att varva ner så nu ligger jag o tuggar i mig lite chips och vatten vilket var det enda jag kunde få tag på så här dags.
Flyget går kl 07.00 och uret har precis passerat 01.00.
Just nu känns det som att det var jävligt osmart att boka ett så tidigt flyg.Möjligen är det jag som har jobbat sakta eller de andra som rusat iväg, men lite av charmen med det här är faktiskt att kliva ut på arenan igen.
Efter matchen.
Sist in och sist ut, som man brukar säga.