torsdag 26 november 2009

Madrid

Anlände till Madrid lite över nio imorse och trött som en gammal åsna så stövlade jag in i hotellrepan.
- Ge mig i ett rum, jag måste sova! skulle jag lätt kunna sagt, men det gjorde jag inte.
Däremot förklade damen i repan att de fortfarande bytte lakan och skurade golv, så rummet var ju självklart inte färdigt så tidigt på kvisten.
Jag fick allt traska ut på ett litet hak och sörpla i mig ytterligare två koppar kaffe trots att jag bara en stund tidigare gjorde samma sak i en helt annan stad.
Dubbel fika två gånger om och klockan hade knappt ens passerat halv tio. Det borde ju pigga upp vem som helst, men, när städerskan fixat klar golvskurningen, då mina vänner, tog jag ett sovpass som hette duga.

På Santiago Bernabeu har jag inte varit på ett par år men utvecklingen har gått framåt även här.
Trådlöst bredband ute på planen måste ses som rena lyxvaran när man bevakar fotboll i Spanien och Italien. Däremot så borde de modernisera pressrummen för fotograferna en aning.
Jag undrar hur många som verkligen använder de där doserna som sitter på väggarna med telefonkablar. Känns inte det lite väl mycket 2003?
Uppringt Modem, finns det fortfarande?
Det måste varit härligt när det satt ett gäng här inne och alla ringde upp med den där underbara skriksignalen som man plågade öronen med för att komma ut på nätet.
"IiiIIIIiiiiiii iiiii pppipipip pppipp iiiiii doi"
och så fick man bara vara ute på nätet efter kl.18 för då kostade det bara 6 kr i timmen.Mannen som skötte utelningen av fotovästarna och tillika de röda matboxarna skulle nödvändigtvis pracka på mig ett rött matpaket innan jag skulle gå hem trots att jag inte var så sugen. Kom igen nu, sa han, du måste prova.
Nåväl, tänkte jag, jag kan väl öppna och ta en tugga på bullen.
Men i den lilla röda lådan låg det finfina grejor.
Bra mycket bättre än ostfrallan och chokladbullen på Malmö stadion kan jag tala om.
Bullar med parmskinka, croissanter med någon spansk röra och i kylen kunde jag ta mig en bira om jag ville. Jag avstod och nöjde mig med vatten. Konstigt nog.Idag var jag inte sist ut i alla fall.
Nere i hörnan satt fyra tappra stackare kvar och jag antar att de satsade på att vara kvar till slutet. Undrar vem som vann?Nu är det sju timmar till nästa plan går.
På tal om plan så har det gått över förväntan hittills. Två av två avklarade.
Men den tredje blir nog tuff.

Inga kommentarer: