Sudden

Har lagt skrillorna och klubban i städskrubben och det är inte med lite sorg man kommer sakna den där mannen.
Jag minns tillbaka till någon dag i Maj 1991.
En dag som aldrig kommer att raderas bort från mitt minne.

Jag var 12 bast och hade hittat min första kärlek.
Han hette Mats.
Min farsa fyllde 40 år denna dag och hade anordnat ett stort partaj i en gammal sliten klubblokal som han lånat av ett gammal fotbollslag som han lirat i.
Jag var tyvärr inte närvarande på farsans 40-årsdag.
Jo, jag var där fysiskt, men i hjärnan var jag nån helt annanstans.
Jag befann mig i himlen hoppandes på små pudermoln med en liten armborst och sköt små pilar genom små rosa hjärtan.
Men i själva verket satt jag egentligen i en liten skrubb med en gammal TV (En såndär med knappar på sidan). Jag satt själv där inne och skrek som en tok.
Utanför svängdörrarna i glas partajade det vuxna folket med tal och middagar och jag kunde nog inte riktigt fatta hur vuxen man behövde vara för att missa detta sportevenemang.
Kanske berodde det på min ringa ålder, men jag hade nog haft lite svårt att förstå även idag hur man skulle kunna missa det.
Sverige mot den stora röda maskinen.
VM-final.

Jag tror det var här, just i detta ögonblick jag blev lite småkär i en idrottsman för fösta gången.
Det har hänt senare också, senast var under fotbolls VM i Tyskland och då hette min kärlek Zinedine, men det är en annan sak.
Det var inte samma kärlek som jag kände 10 år senare när jag träffade min donna men någonstans där inne sa det klick just här.
Just i detta ögonblick.
Jag vet inte om den finska stämman gör att det infinner sig samma känsla idag, men ändå.


Dagen efter min flygtur med armborsten var det jag som var Mats Sundin när vi lirade innebandy på fritidsgården under lunchrasten.
– Jag är Mats Sundin, sa jag redan innan vi hann välja klubbor.
Jag minns att Edward också ville vara Mats Sundin, men det kunde ju inte vara två på samma plan. Han fick nog vara Jonas Berqkvist istället tror jag.

15 år senare.....

- Du Mats, när jag var liten så skulle jag alltid vara dig.
Det var nog inte rätt läge att dra denna historien för honom här eller öppna med den frasen, men känslorna fanns kvar. Långt därinne ploppade de upp igen och fick mitt hjärta att bulta lite extra snabbt. Visserligen var det lite brådis med pressläggning men det var nog inte av den anledningen som det bultade lite extra i kroppen.
Åsa, du behöver inte vara orolig, jämför det med ditt möte med Bon Jovi eller nåt....