Supersöndag

Det var vad denna dagen kallades i dagens tidningar.
För mig började det inte så super när jag inte ens kunde hitta bilnyckeln.
Hur svårt kan det vara tänker jag, varför lägger jag den inte alltid på samma ställe?
Efter ett rejält röjande i halva huset så hittar Åsa den under en papperslapp i hallen.
Bra letat Daniel, verkligen.

Kl.14.30 Avpsark.
Enkel match. 3-1. Samma killar som stänkte in bollarna som sist. Lätt!
Fotbollen kan man alltid lita på. Den slutar alltid när den skall.Några Hammarbyare stökar till det på läktaren och det måste man ha bild på.
Blir försenad ändå.
Svisch svisch svisch.
Iväg med ett 20-tal bilder.
Oj då klockan har sprungit iväg.
Satan, handbollen har ju börjat.
Bort i bilen o dumpa några prylar. In i hallen bredvid fotbollsarenan.
Kl. 17.27. Handboll.
Tre minuter kvar av första halvlek.
Pang pang. Två anfall.
Iväg med bilderna i halvlek.
Det räcker inte med de där. In igen.
Fem minuter av andra halvlek.
Nu får det räcka.
Ingen tid att spilla. Jag skickar det från hockeyhallen. Gasen in der bottom.
Anländer 18.20.
Pressparkeringen är låst på hockeyarenan. Satan. Var skall jag nu stå?
Betalparkeringen...Den ligger ju långt åt skogen och är säkert full.
yes, jag hittar en parkering.
Ner med prylarna i väskan igen.
kl. 18.40 In på hockeyarenan.
Ner i hissen. fan, missade första perioden.
Skickar resten av handbollen.
In till nersläppet i andra.
Tredje perioden är slut. Inte matchen.
Förlängning.
Straffar.
Skicka bilder.
Pressutgången låst.
Jag kommer inte ut från arenan.
Tillbaka in i pressrummet.
- Vart fanken skall man gå ut nu då?
- Genom lastutgången.
- Tack. Hej då.