Best of

I tidninghyllorna lyser nu ett blått magasin med gula bokstäver och texten "Best of".

S-magasinet har klämt in en 180 sidor fet blaska i tryckpressen med det bästa genom de sju åren magasinet har existerat och det är inte utan lite sorg man faktiskt tycker att rubriken "Historiskt nummer" inte är så jävla kul faktiskt.
I tidningsgraven försvinner nu en rolig uppdragsgivare och ett bra magasin.
Jag sörjer.
Nu får man bara inge sitt hopp till att någon annan drar igång ett nytt rekorderligt sportmagasin att lita på, för om man bortser från Offside så kommer det hädanefter se ganska tunt ut med god och genomarbetad sportlitteratur i tidningshyllan.
Det hade varit bra med ett magasin som lät bli att blanda in tuttar och naket med sport, eller ett magasin som inte inriktar sig till 13-åringar som pyntar väggarna med idolbilder på Lionel Messi.
Men vi får väl se...

I best Of-magasinet dammas det trots allt av en gammal story som jag och MJ Larsson betade av för några år sedan när vi letade UFO i Ängelholm.
Det är kanske inte det mest lysande av mina fotografiska uppdrag för magasinet men jag håller med Larsson när han kommer till orda i magasinet och betonar att det nog är en av de mest udda jobben vi har varit ute på.
Långt ute i skogen fann vi den här farkosten som tydligen ligger till grund för hela Rögle BK:s existens och även om vi var professionella nog att ställa oss opartiska i sanningshalten i historien, så var det en jäkla rolig grej att göra.
Hela repet kan du alltså läsa nu.
Igen.
MJ (som han brukar kallas i folkmun), men även ibland "Larsson" och då och då även "Mattias", gjorde ett bra jobb om rymdfarkosten som tog mark i Ängelholm och det var tom så lysande att han fick pris för sina bokstäver.
Det är en fascinerande historia det där UFO:t och jag kommer ihåg när han ringde mig för att dra storyn. "UFO, Ängelholm, Ishockey".
Japp, thats a story!

Ett pris borde han även fått för reportaget om Marcus Allbäck som vi gjorde tillsammans under några fina och soliga dagar i Köpenhamn.
Även om vi gjort några reportage tillsammans förut så var det nog här jag först förstod att Larsson var bra även till annat än att skriva.
Titta i övre kanten på fonden så ser ni en stabil näve.
Den hand tillhör en man som vet hur man håller upp en fond och som skulle kunna knäcka extra som fotoassist till vilken fotograf som helst som vill ha använda sig av fond och stativ en blåsig dag på stranden. En annan gång drog vi två till Amsterdam och träffade mannen, myten, Kennedy.
Vi tutade runt i en kärra som inte var större än en koja till en fullvuxen vovve och besökte några andra länder under samma Europa-tour.
Vi tog en bira på vad vi trodde var Klas Ingessons och Knetens gamla hak i Mechelen, vi bodde på bohemiska takvåningar i Valennciennes, gjorde reportage om fotbollspelare som inte spelade en enda minut och tittade på B-lags fotboll på en värmande fotbollsplan i Lille.
Tillbaka i Amsterdam efter utflykterna var vi en morgonkvist så hungriga att vi bestämde oss att första bästa Café skulle få besök av två frukost-törstande skåningar.
Scenen är numera klassisk när vi äntrar första bästa café klockan nio på morgonen och synen som möter oss är ett 20 tal brassrökande snubbar som var höga som 20-våningshus.
Sen gnuggade vi ögonen och insåg att vi hade kommit tillbaka till Amsterdam.
Vi tog ett annat café som verkligen serverade frallor och kaffe.
Där satt, förutom vi, bara två personer till, som inte heller föredrog en joint som dagens första måltid.
Men men, när man reser mycket tillsammans och delar rum under flera veckor ..."Så blir man som att gammalt gift par till slut."
I alla fall ser det ut så när man checkar in.
När man rotar i sitt eget arkiv så hittar man J-O Waldners sista VM i Shanghai som blev några glansiga sidor, Idrottskolan i Peking som jag och min skånska kompanjon Flinck spenderade några timmar på för några år sedan, fotbollsordföranden som hade svårt att få katten att sitta still och en snabb resa till Rosenberg i Bremen under en dag (MJ på den också).
Bara för att nämna några av de där magasin jobben....
Synd, synd, och tråkigt att det där magasinet försvinner...