Spontanitetens förträfflighet

Bara som en blixt från en klar men molnig himmel så frågar någon om vi skall titta på lite bilder. Visst, detta förslag låter alltid som en lysande idé.
Vi är en... vi blir två, en tredje kommer till, en fjärde vill också dricka vin, en femte har också tagit bilder och en sjätte följer också med. Underbart.
Spontanitetens bildträffar äro outgrundligt förträffliga och speciellt som vi alla visar årens produktioner projicerade på vår matrumsvägg inramad med Möllans ost och Vin-in-box på bordet.
Någon enstaka bild kanske man har som man är nöjd medan Hansson från kontoret projicerar det ena repet efter det andra. Åsas bilder har jag sett tusen gånger men där är guldkorn i de mapparna också. Mark har ett snyggt reportage om nunnor och Kalle som får visa sina bilder framåt midnatt livar upp det hela med en naken Wrestling häck.
Johan visar upp något som egentligen skulle passat bättre om det inte var plåtat med en gammal Tri-X (men det är ju bara min egen personliga åsikt), och i gömman har han något som troligen också blir Årets Bild. I alla fall årets vaccin-bild.
Hans bild från slaget om pokalen i Fyledalen går inte av för hackor och ser betydligt bättre ut utan Marks krokodilhand.
Det var gårdagskvällen.
Varför ställer man sig alltid frågan varför man aldrig ses och visar bilder så här lite oftare?