"Ordning och reda är den rätta melodin" tycker jag, men det mottot inträffar tyvärr bara ungefär en gång om året när jag tar mig tid för ett rejält röj i källaren.
Tiden däremellan är mottot det totalt motsatta och då hittar jag ingenting alls som jag letar efter.
Men nu var det dags att sortera och då är det också roligt när man börjar öppna lådorna.
I en av banankartongerna fann jag några gamla fotografiska maskiner och den där Hasselbladaren åkte upp i lägenheten direkt. Den var ju hur fin och välbehållen som helst och nästa projekt blir att köpa film till den.
Åsa har sagt att hon skall köpa en scanner så det behöver i alla fall inte jag lägga några pengar på.
I en av Åsas gamla lådor fanns det även att finna ett svart objektiv som verkade haft sina glansdagar i begynnelsen av 1900-talet och varför vi sparat på det låter vi vara osagt, men nu när det trots allt legat kvar i lådan i 25 år kan det lika bra ligga där i några år till.
Det kanske betingar ett antikvärde om ytterligare sisädår 75 år till i lådan.
Några gamla Canonkameror fann jag också och de måste troligen härstamma från någon gammal frilansperiod för många år sedan.
Den där lilla varianten på bilden, 10D, tror jag den hette, hade en bildkvalité som var "helt sjukt bra" och den var jag så "grymt imponerad av!"... alla fall år 2002.
Några med guldram, några med vit ram, och resten med svart ram.
Åsa tillhandahar de flesta av dem där och leder diplomstatistiken i vår familj kan jag tala om, men det som bilden nedan skyltar om har hon inte i sin samling...även om jag alltid vetat att hon i smyg strävat efter ett 1:a pris i Sportreportage.
Det här är jag väldigt stolt över.
Mitt allra första diplom, som kommer från 2005, och har en motivering som lyder "Med fint flyt och med en härlig glimt i ögat skildras några eldsjälar i idrottens bakvatten..en skön djupdykning i en udda sport".
Det är ju nästan tio år sedan. Det diplomet stod bredvid en back med öl, men den backen var tom.
Varför jag sparat den backen kan man däremot fråga sig, den var ju inte ens snygg.
Ungefär lika länge sen känns det som när man ser de här bilderna nedan.
Dock känns de inte riktigt som Åsas bildspråk längre men under den här perioden var hon inne på Feature och skulle leverera golfmode till Aftonbladets bilaga Puls (tror jag den hette) och den här bilden var tydligen så fräsig så att den var värd att plastas in och ge utrymme i Åsas portfolio på den tiden.
Man skulle utan tvekan kunna säga att våra bildspråk och fotografiska ambitioner har utvecklats på senare år, men kanske finner man också några röda trådar i det där vi faktiskt inledde våra fotografiska banor med, där på Biskopsön för snart 14 år sedan.
När vi under skolans första år åkte en vecka till grekiska Thessaloniki för att göra något slags reportage så hade vi ingen blekaste aning om vad vi faktiskt höll på med eller vad vi skulle göra.
Det som vi i klassen minns bäst från den bildredovisningen var att Pieter Ten Hoopen fick underkänt på sina bilder och det skrattar vi åt än idag, för han kom väl över det där IG:et till slut.
Det hade dock varit kul att se hans bilder igen, för de minns jag inte alls.
Men en sak minns jag, han var väldigt glad för att han köpt ett billigt 35mm objektiv i grekland.
Det verkade spela mindre roll just för bilderna.
Åsa däremot, vad gjorde hon under en veckas fotografiskt äventyr i Grekland?
Hon valde att hänga på ett fik.
Inget fel i det, tom Anders Petersen har ju hängt på ett fik i sina dagar, och att dokumentera den grekiska fikakulturen kunde vara spännande ansåg hon.
Kanske låg den caféidén till grund i att senare faktiskt göra något större reportage om fikakulturer...säg sisådär 13 år senare.
Själv tyckte jag under perioden i Grekland att det verkade spännande att fotografera idrott och utövare av detsamma.
Att spendera mina grekiska dagar i en brottningslokal och i ett gym tyckte jag var väldigt intressant samtidigt som några av killarnas tränare påpekade att de där unga killarna var så långt framme i sin utveckling så .."Om fyra år kommer vi se dem brottas i OS i Athen här i Grekland".
Spännande! tyckte jag, men orutinerad som jag var så tog jag inga namn och har således ingen aning om killarna kom hem med en medalj från de olympiska spelen.
Men själv funderade jag nog längst inne på samma sak......"Tänk vilken dröm att få åka på ett OS...."
...Och se där, fyra år efter skolans slut satt jag på en olympisk invigning i Turin och några exemplar av de fotografiska fotoböckerna som jag, Joel Marklund och Nils Jakobsson producerat under våra olympiska resor låg också fint nerpackade i en bananlåda.
Numera står de dock fint uppställda på en hylla istället.
De gamla sladdarna, laddarna, och någon gammal kobjällra (som man tydligen fick i pressskitet under Turin) åkte däremot i säcken till återvinningen.
Om det är någon som vill ha ett program till invigningen av OS 2008 så är det bara att höra av sig.
Någon är märkt "B", en annan är märkt "A" och en tredje är märkt "AA" för det var tydligen den beteckningen vi använde oss av på det vi tyckte var användbart när vi ställde oss i labbet och blaskade med papperna.
De två bilderna nedan hamnade inte i någon ram men Åsa brann för att visa starka kvinnor i ett mansdominerat ykre och valet av projekt är ju inte helt fel i dag heller kan man tycka.
Det här reportage minns jag att hon sa att hon inte var så nöjd med, men det var inte alls så dåligt om man faktiskt tänker efter.
Glaset på tavlorna hade dock sett sina bästa dagar och den där en halva skärvan fick jag avlägsna och dumpa i återvinningen den också.
Mitt eget USA-projekt med Amishfolket har jag skrivit om några gånger förut och förutom att jag minns att John Kimmich, som då var lärare på ett college i Iowa, dissade mitt fotografiska projekt med kommentaren "Good luck with that one, Amish cant have their pictures taken", så var jag ganska nöjd med att bevisa motsatsen.
När vi sedan träffade lärarna efter halva perioden i USA så fick jag istället kommentaren "You managed....that is very rare...", sa han då istället.
I en låda fann jag några "riktiga" printar och det där repet är jag faktiskt fortfarande väldigt stolt över.
Kanske dags att återvända snart.
En av printarna var ganska gul i det vita och luktade till och med lite fix.
Skön retrofeeling på det där och man skulle nästan kunna tro att man befann sig på 1800-talet när man luktar på de bilderna.
En annan rolig grej var att öppna en låda märkt "Svd 2002" och inse att man under en somrar i huvudstaden faktiskt lägger en stor del av sitt sommarvikariat på att fotografera kändisar.
Will Smith var i stan och hade gjort en film om några män i svarta kostymer och den norska popgruppen A-ha gjorde seperata intervjuer i var sitt rum i SvT-huset. (Spelade A-HA verkligen 2002 ?)
Det kändes verkligen bildmässigt att få vänta utanför för att ta enskilda bilder på den norska pop-trion men jag minns att redaktionen var glada när jag lyckades ro ihop dem alla tre på samma bild.
Jag hade till och med hittat en vägg med en skogsfond i SvT-huset.
Kreativt så det förslår!
De där bilderna låter jag fint ligga kvar i sina lådor.
Nu är det i alla fall lite ordning där nere bland prylarna och det är ju som man bruka säga "Ordning och reda, ny fotograffrukost på Fredag".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar