tisdag 3 augusti 2010

Friidrotten var bättre förr...

Då, på det ljuva 80-talet, när MAI-galan var nåt stort, då satt man på ett fullpackat Malmö Stadion.
År efter år.
Man ville aldrig missa dem.
Carl Lewis och hans vindsnabba kamrater som kom på besök.
De värmde upp en meter innanför staketet, man tryckte kompakt kameran igenom stängslet och fick en suddig uppvärmningsbild.
De kom varje år. Världsstjärna efter världstjärna.
Ett annat år var Bubka där.
Jag har en bild tagen långt uppifrån läktaren.
Vi såg två försök på världsrekordet... sedann tyckte min annars så snälla mor att det var bättre att hämta ut bilen så att vi skulle slippa bilköerna.

På väg till Pildammsparken och bilen hör vi ett vrål från stadion.
Vi var nog de enda som bara såg de två första försöken live och fick uppleva Bubkas världsrekord framför sportspegeln på tv.
Men det var tider det.
Några år senare gick man dit i tjänsten...
Då kom Holm, Bergqvist, Klüft, Maurice Green, Ato Boldon.....och några till.

Idag var det dags igen...
Läktaren gapade tomma om man bortser från de ca 50 personer som tagit sig till arenan, trots gratis entré.
Några enstaka fotografer traskade runt på gräsmattan. Tre journalister satt på pressläktaren, och jag undrar ens om någon av dem jobbade...
Dagens mest intressanta, OS Silvermedaljören Richard Thompson från Trinidad som joggade hem ett 100 meters lopp omgiven av lokala malmö sprinters.
I häckloppet deltog två löpare, varav den ena var en träningskamrat som var tvungen att ställa upp.. för hur roligt hade det varit att springa mot sig själv?
En okänd höjdhoppade från Qatar slog slog personligt rekord med 2,27 meter, rev ut sig på 2,30 men det gjorde inget. Ingen annan var ändå kvar i tävlingen.


Där satt jag nu.
Ensam med min dator i löpargången.
I ljudet från mannen i blå träningsoverall till höger i bild, som med ett mullrande och högt obekvämt ljud stötte upp dagens frukost, lunch och middag i den närliggande papperskorgen.
Då, just då, i en doft av nykastad spya, insåg jag hur mycket jag faktiskt saknade både Carl och Sergej.

6 kommentarer:

Håkan Dahlström sa...

Japp, det var bättre förr. Om man är tillräckligt gammal för att minnas.

Lars D sa...

Shit!
Vad hade han ätit?

/larsD

Daniel Nilsson sa...

Håkan, om man är gammal så minns man alltid.. =)

Lars,
Ätit?... eller sprungit kanske!
Jag tror inte ens han kom längre än uppvärmingen så han blev nog rejält uppvärmd i alla fall... haha!

Anonym sa...

Nej tackar vet jag riktig idrott. Jag kan sitta på Pannkaksspelen i Eslöv eller på Gurkspelen i Halmstad och bara njuta.
Stjärnglansen hade inget varit om inte den kämpande medelmåttan hållit liv i idrotten.
Tackar vet jag duellerna, fighterna. Bubka förstörde stavhoppet under en lång tid och Lewis var som mest intressant när han fick möta Johnson, Burell eller Powell:)
Men okej, jag håller med lite...

Emil

Anonym sa...

Helt otroligt ! Precis i kväll då Bolt misslyckades på 100 meter , så pratade vi om precis samma sak som du skrev om . Nämligen att det var bättre förr på stadion när Carl Lewis sprang ......vilken show o stämning med massor med folk . Det var tider det , härliga tider som vi aldrig glömmer Daniel.
Dina föräldrar .

Daniel Nilsson sa...

hallå Emil,
Pannkakspelen i Eslöv hade nog varit fint... haha!
Där hade man lätt velat göra ett rep...
..men du skall no vara nöjd med att du inte behövde gå på de här MAI spelen... de hade behövt lite mer krydda, eller kanske lite fler deltagare...

Hallå päronen,
Det var tider det... Det där glömmer vi aldrig!
Kram