Årets bild, och varför man skall bry sig ?

Om man arbetar inom mediebranschen kan man inte ha missat att det var prisutdelning i tävligen Årets bild på Fotografiska i helgen.
Den är den största tävlingen i Sverige och kanske största dagen för svensk bildjournalistik under hela året.

Eftersom det gått några dagar sedan själva utdelning så kan det vara på sin plats att summera lite egna reflektioner över Årets bild, evenemanget och bildjournalistiken i grova drag.

Men framför allt varför det är väldigt viktigt att bry sig om den här tävlingen.

Paul Hansen på Dagens Nyheter blev Årets pressfotograf !
Han är Sveriges främsta bildjournalist.
Utan tvekan.
Det han gör, det han visar, och med den extrema närvaron han har i varje bild.
Hans bilder och reportage står i en klass för sig själv och läser man en kort del av juryns motivering så låter den så här:
Hans kollektion går inte att värja sig emot. Det arbete han gjort är massivt och enormt.

Se bara på bilden nedan och se mer av Pauls bilder under 2014 genom att klicka på länken HÄR.

När jag såg en del av hans kollektion som visades på skärmen så har man svårt att ta in att de är tagna av samma fotograf. Man tror snarare att det är en kollektion av några av världens bästa bilder från världens bästa fotografer under 2014.

Jag läste i en intervju han gjort att reportagen måste få ta sin tid.
Man kan hoppas att många redaktörer läser det där och följer efter.
Det är viktigt med tid och framförallt att man inte tappar kvalitén på genomarbetad bildjournalistik.

Fredrik Funcks bildreportage om cancersjuka Lilly är oerhört tungt och bra gjort.
Se en film HÄR om vad ett reportage kan betyda för en familj.
Fredrick Funck gör fantastiska bildberättelser han också.
Jag har alltid gillat hans bilder och berättande.

Jag blev glad och stolt över att Åsa Sjöström fick två fina priser för sitt jobb.
Ett i klassen porträtt och ett "hederspris porträtt" med ett reportage om kvinnor och barn som lever med skyddade identiteter.
Bilder från två reportage om viktiga ämnen som jag vet att hon brinner för.

Motiveringen till hederspriset var väldigt fint formulerad, den berättar om varför hon fick priset och att jobbet var väldigt skickligt utfört.

Det enda märkliga var att det inte visades vilka bilder hon fick priset för när det väl delades ut.
Här nere kan man se den prisutdelningen.

Har man missat Åsas serie om personerna med skyddad identitet så ser man en en bild från den serien nedan som nu hänger på Fotografiskas vägg.

Skickligt fotograferat om ett svårt och aktuellt ämne. 

Jag lovar, det ser finare ut i verkligheten på Fotografiska än genom en bild från min Iphone.

Det är alltid trevligt att träffa alla gamla klasskamrater som dyker upp på sådana här tillställningar och speciellt Anna och Linus som vi inte hinner träffa så ofta som vi skulle vilja.
Men även alla andra kollegor och vänner som vi träffar ungefär en gång om året. Det är halva grejen med det där också, inspiration och kollegorna.

Niklas Larsson, som jag tyvärr inte träffar så ofta heller, poserar nedan med med sin porträttserie från fotbolls-VM Brasilien.
Jag minns när han tog den serien. Vi stod nästan bredvid varandra.
Grattis igen Niklas!

Fotografiska verkar ha gjort ett fint jobb med utskrifter och bilderna.
Det jag hann se av utställningen såg väldigt fint ut och jag hoppas att utställning både blir exponerad bra och får mycket uppmärksamhet när den är så stor i Stockholm.

Christofer Hjalmarsson tog Årets Bild och så här såg det ut på ett uppslag i Expressen dagen efter.
Christoffer är en flitig och ödmjuk man som gör många bra och starka reportage.
Starkt jobbat i Ukraina och grattis till att dina bilder premieras Christoffer!

På samma uppslag ser man också lite vimmel i högra hörnet med Lars Dareberg, Åsa Sjöström, Paul Hansen och Per Broman.

På en annan sida i tidningen skriver Expressens chefredaktör Thomas Matsson om satsningen på bildjournalistik och bildens betydelse.
För någon månad sedan sänkte de fotografernas arvode HÄR och sparkade sina fotografer HÄR.

Förutom att de skriver att "Christoffer Hjalmarsson för Expressen starka bildtradition vidare"  så publicerar de också två exempel på den starka bildtraditionen på samma sida.

Flera fenomenala bilder har publicerats i Expressen genom åren så nog borde de väl kunna hittat två bättre exempel på en "stark berättartradition" än en arrangerad bild från 1957 på hur många som dött i trafiken och en uppställd arrangerad bild på Peter Himmelstrand framför en stor hög med cigaretter.

Thomas Mattsson skriver att Expressen fortfarande är en stark bildtidning och jag tycker Expressen gör helt rätt i att satsa på drivna fotografer som Christoffer Hjalmarsson och hoppas att han får mer utrymme.

Så från det ena till det andra....

Några sidor längre fram i samma tidning kan man också se något som de kallar "Veckans BILDER" och det tillhör väl lite mer "vanlig vardag" på tidningen kanske.
Bland annat får man reda på att kronprinsessan Victoria och Estelle har likadana kappor och att en Ica-butik bytt ut salladsbuffén mot chips.

Dagens Nyheter gjorde två väldigt fina uppslag efter Årets Bild, det såg ut som nedan.

Även SvD skrev fint om sina fotografer HÄR.

Sydsvenskan har jag tyvärr inte tittat i men de sade ju tyvärr upp alla sina fotografer så de har inte så många kvar att skriva om. 

De skriver dock om de prisbelönta fotografer som tidigare jobbat på tidningen och det kan man läsa HÄR.

Så här snyggt såg det ut i DN.

Fredrik Funck och Magnus Wennman visade två väldigt rörande filmer under sina tal på prisutdelningen och med tanke på deras berättelser så inser man hur mycket känslor Multimedia kan förmedla.

Därför är det också lite synd att bidragen från kategorin Multimedia inte visas alls under prisutdelningen.
Den där berättarformen är numera bland det största på tidningarna men hamnar alltid lite i skymundan när det skall premieras och framhävas.

För några månader sedan skapade jag en Multimediasida där jag samlade alla bidragen som nominerats i Årets bild genom åren eftersom jag själv aldrig lyckades hitta dem någonstans.

Vill man ta del av dem så hittar man på denna länken och den sidan ser ut så här.
https://vimeo.com/aretsbild

Det är väldigt intressant att se hur berättande med film utvecklats på några få år.
Kanske läggs även 2015 års bidrag upp där så småningom av ledningen i Årets bild.

Innan dess kan man hitta årets vinnare via denna länken på Årets Bilds hemsida.

Två av årets bidrag hade jag sett förut men eftersom jag inte sett just det här,  av Natanael Johansson, så väljer jag att länka till det.

Här nedan finner vi en bild på Åsa men också på min kontorskamrat och gode vän Johan Bävman som med sin serie om pappor vann 1:a pris i kategorin porträttserie.

Har man missat när Johan pratar om det på TV 4 så kan man klicka HÄR.
BRA!
TV borde faktiskt göra mer inslag om bildjournalistik och Årets Bild!

Jag saknade, precis som några andra, att Årets bild-boken inte delades ut under kvällen.
Den brukar jag gilla att bläddra direkt efter prisutdelningen men framför allt dagen efter.

Jag saknade tyvärr också att få ett bord att sitta på under 3-rätters middagen.

Den där trerättersmenyn med kött i hamburgerbröd var visserligen väldigt god men 800 kr.....
Fotografiska vet hur de skall ta betalt.

Just maten är kanske inte mitt ämne att skriva om med tanke på att kocken under Årets bildfesten i min egen hemstad Malmö inte ens klarade av att laga den, men nu har den där mathistorien i Malmö blivit en skämtsam skröna och ett stipendium har ju instiftats för den där förlorade maten.
I år gick Malmöstipendiet till Alexander Mahmoud. 
Fint!

Men lite fler stolar och bord kunde Fotografiska fixat fram i alla fall....

Nog om det...
Här nedan ser man Johan Bävman prata igen lite kort om sin serie med pappalediga pappor.

Jag hann med en snabb fika med Ken Mainardis och några till under Lördagsförmiddagen.
Ken Mainardis är en trevlig man som jag aldrig träffat förut.
Vi hade olika tankar om hur man skulle gått vidare med kategorin sportreportage men så är det.
Olika åsikter skall man kunna ha tycker jag.

Joel Marklund vann Årets Sportbild och Årets hederspris Sportkollektion.
På bilden nedan står han stiligt och föreläser.

Joel Marklund är Sveriges flitigaste och skickligaste sportfotograf och värd alla priser han kan få.
Hade det funnits en klass med en ren Sportkollektion av bilder skulle han vunnit den varje år.

Tyvärr är det inte så många redaktioner som har möjlighet att skicka fotografer på de där stora sportevenemangen längre så konkurrensen hade kanske inte varit så stor i den klassen.

Precis som Lars Dareberg påpekar i sin blogg så saknades det röster på scenen från någon kvinnlig fotograf.
Att växla två-tre meningar med varje vinnare hade inte tagit många minuter, speciellt när det var många kvinnor som vann.

11 stycken rättare sagt.
Rekord tror jag.

Formatet på prisutdelningen fungerade annars fint tycker jag.
Det var en lyckad grej att införa olika prisutdelare för olika kategorier, men framförallt behöver man inte lägga onödiga pengar på en dyr konferencier.
BRA! Fortsätt med det.

Ola Axman har jobbat och slitit med Årets bild i flera år.

Jag håller inte med om alla beslut som Årets bildgruppen har tagit under åren men så är det, man kan inte hålla med om allt. Att man har olika åsikter kanske leder till något i slutändan.

Jag vet i alla fall att det är mycket slit bakom allt det där med Årets Bild och när de nu lämnar över hans jobb till en annan person så borde Ola Axman åtminstone fått en liten avtackning där uppe på scenen för sitt jobb.

Kom igen PFK Sverige, en litet "tack" för tre års slit...en liten blomma kanske ? 

Något annat ?

Ett simpelt "TACK" från PFK på scenen inför medlemmarna. Det hade ju varit en väldigt enkel gest.

Moa Karlberg vann kategorin Vardagsliv Sverige med en fantastisk bild.

Jag trodde ett tag att den skulle kunna bli Årets bild.

Det är nästan lite religiös stämning över den.

Bra bildjournalistik i ett intimt ögonblick.

Ibland undrar man själv varför man bryr sig, har en åsikt och eller tanke om en tävling som många andra fotografer själv bara benämner som... "Det är ju bara en tävling, bry dig inte så mycket". 

Jag tycker själv att det är mycket mer än bara en tävling och att fler faktiskt borde bry sig.

Någon tycker att man borde skippa att producera en bok med Årets bästa bilder för att spara pengar. 

Det är FEL tänkt anser jag.

Årets bild-boken är ett tidsdokument över året som gått och i förhållande till dagstidningarna så kommer den att finnas kvar i våra bokhyllor.

Boken är inte bara ett dokument för vad som hänt under det specifika året men också en historia över hur svensk bildjournalistik har utvecklats.

Titta tillbaka i de senaste tio årens böcker om du har dem hemma.

Det är väldigt intressant att titta i dem.

Inte minst för att se vilka reportage och bildspråk som fanns för tio år sedan.

Jag hör ett rykte om att detta Årets bild bok skall var väldigt fin.

Det låter bra! Mycket BRA till och med.

Om du inte tycker att berättande bildjournalistik är viktig så behöver man givetvis inte bry sig om allt det här men ibland borde man se till det faktum att det nästan bara är EN enda dag om året då alla tidningar hyllar, skriver mycket om bildjournalistik och är stolta över sina fotografer...

Och det är just dagen efter Årets Bild-galan.

Jag tycker man borde se Fredrick Funcks film en gång till.

Filmen visar varför just reportage och exponeringen av de bästa historierna är viktig och kan förändra.
Det är en STOR anledning till varför fler borde tycka Årets Bild är viktig.

Klicka bara på LÄNKEN HÄR.
Gör det NU!