Det kändes ledsamt.
En av de största fotograferna Sverige haft men också en väldigt fin människa som jag lärde känna för 15 år sedan när jag fick ett kort sommarvikariat på Kvällsposten.
Bara att han kom in och tittade på mina ansökningsbilder under ett möte på redaktionen gjorde mig nervös, det var ju den stora världsfotografen Torbjörn Andersson som kom in, men vad jag inte visste då var att han var en väldigt ödmjuk människa, som tittade länge på mina bilder, berömde dem och sa till bildchefen att de borde ge sommarvikariat till den här unga killen.
Direkt efter mötet ringde jag Åsa och berättade vad den store Torbjörn Andersson sagt.
Det där första mötet kommer jag aldrig glömma.
Under vikariatet på Kvällsposten sommaren 2001 tog han sig alltid tid att titta på mina bilder, gav fina råd, visade sina gamla Årets bild böcker och world press photo böcker, och brydde sig om en ung man som hade som mål att bli fotograf i framtiden.
Och i ytterligare 15 år efter det första mötet var han lika ödmjuk, och brydde sig lika mycket om fotografi.
Senaste han och jag satt och hade en lång pratstund om fotografi var över en fika på fotomässan förra hösten. Då pratade vi mycket om Årets bilds framtid och jag önskar att jag kommer ha det engagemanget när jag blir äldre.
Det finns mycket man minns om Torbjörn.
Jag hittade en fin bild från Årets Bild 2007 och alla skåningarna som fick pris det året.
Det var ett glatt fint gäng!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar