Champions League

Sitter bänkad framför en EM-krönika på fyran där det i reklamen utlovades rysningar.
Som vanligt håller reklamen aldrig vad den lovar för det var nog den tråkigaste krönika jag skådat på många år. Bara matchbilder.
Den var tråkig.

Annat var det 2006. Då var det rysningar.
Champions League.
Final.
Stade De France i Paris.
På laguppställningen stod Arsenal - Barcelona och således Henke Larsson mot Fredrik Ljungberg.
Oavsett hur det gick så skulle det bli jackpot för svenska medier.
Flyget ner mot Eiffeltornets förtrollade stad.Träningar och presskonferenser utgjorde förhandset dagen innan Finalen.
Pang sa det i min kamera, och displayen visade "error"- följt av en siffra som jag givetvis aldrig sett förut.
- Kom hit imorgon, sa en vänlig engelsman som förtäljde att Canon service skulle vara på arenan från kl 12.00.
- Perfekt, tänkte jag, och eftersom jag inte vill riskera att missa en lånekamera så var jag där redan kl. 11.
Dagen efter satt jag där i korridorerna på Stade De France.
Och väntade. ...Och väntade.

Canon gubbarna behagade dyka upp framåt 14-snåret och såg mindre roade ut när de fick in min trasiga error-kamera.
Scanpix-Wiklund dök också upp så småningom.
Både han och jag och de 300 andra fotografer hade ingen aning om hur själva platsfördelningen skulle fungera så vi tog en sk rövare och gick ut och placerade våra storstrutar på en tom bänk.Därefter fördrev vi tiden med att leta bredband, vilket visade sig vara en liten detalj som arrangörerna i Frankrike olyckligtvis hade glömt bort att installera.

Ett press rum för fotograferna fanns däremot, med ca 20 el-uttag.

Min kamera konstaterades vara kaputt och jag var nöjd när jag fick ut en lånekamera.
Desto mindre nöjd när jag testade den inne på planen och den bara kunde leverera JPEG-small.
När klockan närmade sig avspark blev fotograferna infösta som boskap i en bur som troligtvis används vid transport av biffiga kreatur när det inte tjänstgör som fotograf-spärr på en större fotbollsarena.
Vi skakade galler som kriminella, innan vi släpptes för 100-meters final mot de hägrande bänkarna. Våra utplacerade prylar var givetvis bortflyttade och jag och Wiklund fick leta rätt på mekaniken innan vi till slut hittade en tom bänk.
Matchen drog igång.
Ljungberg mot Ronaldinho skickades hem efter fem snabba, och sedan öppnades himlen.
75.000 satt under tak, utom miljonärerna i shorts på gräset, och fotograferna runt planen. Regnkappan hade man ju inte varit smart nog att stoppa ner och jackan fick användas till att skydda datorn.
Resten av matchen i hällande ösregn fotograferades därför i endast tröja.

Efter 45 minuter skulle fotograferna skicka bilder med mobilerna samtidigt som 75.000 fotbollsnördar skulle ringa hem till polaren och säga att de satt på fotbolls final.
Att få hem någon bild var bara att glömma.
Min engelska fotograf granne utdelade allt annat än milda svordomar. När matchen blåstes av var inte ett öga torrt, och inte ett enda kamerahus heller.
Barcelona tågade runt med bucklan, och biffarna (som kallar sig funktionärer) slängde oss både hit och dit när vi ville föreviga bucklan.
In sprang vi ändå, och Henrik Larsson var gladare än ett barn på julafton. När det var dags att få hem de jublande fotografierna på Henrik visade min display nu LOW BATTERI. I både dator och telefon.

Scanpix-Wiklund hittade en hyrd bredbands lina (sådan som de stora byråerna brukar tjacka upp sig på) och han hann dra iväg några stycken innan linan stängdes av.
Mitt krut var slut i burken. Iväg mot press rum för laddning.
Hittade en kontakt.
Stade De France är en ordentlig bunker. Ingen täckning på mobilen.
Det gick inte att skicka bilder från press rummet.
Ladda datorn i fem minuter. Ut på planen igen.
Skicka en ny bild.
Tillbaka på laddning igen.
Tolv bilder hemma varav ca tio på Henrik Larsson.
Det fick räcka under föruttsättningarna. Batterierna var ändå slut.

Min engelska granne satt kvar och svor.
Blöt var han också och hade vatten i datorn. (Träffade honom tre månader senare, han fick inte hem en enda bild).
Vi samlade de svenska journalist trupperna med torra reportrar (som suttit under tak) och väntade på taxi i två timmar under den franska natten.
Intog en kall stor och fransk toast på en öppen nattbar.
Klockan hade blivit 04.30. Taxin till flyget gick kl 05.00.

Flög hem i regnsura kläder.
En sån kväll. Det är sånt här som ger rysningar. Men det var fint ändå.

Kan de inte skaffa tak och bredband på den där arenan?....Och jäklar vilket långt inlägg det blev igen.

Mammas lilla docka

Får ett mail av Magnus.
Han är bättre på att plåta än att spela squash om man säger så.
På denna LÄNKEN finns några riktigt bra bilder!
Foto: Magnus Wennman/ Aftonbladet

Le Grand Opening

GALLERI KONTRAST Lördag 6 December!
MOLDOVA - Åsa Sjöström!
De som har vägarna förbi... så hänger verken på väggen så länge som till den 25 Januari!
Besöks siffran hamnade runt en 300-ing och det får väl anses som en lyckad premiär trots regn och skit i huvudstan!
Vit-tjut och fotografiska celeberiter. Rena rama kändsifesten!
Några hade tagit sig ända upp från söderns slätter och det gladde den utställande fotografen !
Thats it! Over and Out! Nu drar vi och käkar!

Dålig kompis

Cellskräck i kuben för andra gången på en vecka.
Eftersom jag allt som oftast anser mig som en ganska hygglig kille så undrar jag varför jag ibland visar upp en annan sida mot mina vänner. Den hemska sidan, när jag blir så enormt så taskig ??

Både Wennman och Junior-Joel är oftast ganska snälla och kamratliga.
De vill träffas när jag är i storstan och bjuder in på lite vänskaplig sqaush för att vi skall ha roligt och umgås.
...och så låter jag dem bara vinna ETT ENDA set på en och en halv timme.
Jag blir arg på mig själv. Varför är jag så taskig mot dem?Jag kanske slog för hårt? Men då ber jag om ursäkt. Det skall inte upprepas nästa gång.
De som vill fråga Wennman hur det känns att vinna något set över huvud taget kanske borde överväga att ställa en sådan fråga.
Han kan tyvärr inte svara på den.
Joel hade en liten förhoppning om att vända den senaste icke avslutade matchen men eftersom min ryggkota idag låg på rätt position i ryggraden så avgjordes förra matchen ganska snabbt.
Bra kämpat grabbar.
Men satan vad taskig jag känner mig.

Kanske borde man dra en squash-repa med den där "riktiga journalisten" i Malmö. Men senast kände jag ju mig oerhört taskig även mot honom...
Senast vågade han sig inte in i kuben på en hel vecka. Han darrade vid blotta tanken.

Moluiniier Frites?

Imorgon ska vi bara banka i de tre sista spiken i väggen och sen hänger tavlorna på plats. Vinet är kvar att inhandla också visserligen, men det införskaffar vi under morgondagen.

Vi delade en Mouiliner Frittes (eller hur fan det nu stavas) med Kalle Melander och smörjde kråset innan jag tyvärr var otrogen mot PFK södra.
Hängde med PFK sthlm idag. Förlåt, det skall inte hända igen.Bildbar på Kontrast med Thron Ullberg och Mikkel Örstedholm. Några bra diskussioner om hur riktlinjer egentligen skall dras med tanke på bildbehandlingar osv osv. Känns visserligen som man aldrig kommer komma fram till nånting där, men kvällens höjdpunkt bjöd Kalle på när han plockade fram öl i sin nya lilla lya på Mariaberget. Så jävla mysig lya han skaffat!
Ett fint fotogäng med Martin Von Krogh, Åsa, Bea Lundborg, Fredrik Funck, Kalle och några till bara myste i hans lya. Det är det härliga med stockholm. Spontan träffar, öl och bildvisningar.

Stockholmsjävlar

Vi åkte och hämtade Åsas bilder idag och levererade till Galleriet.
När hon stack iväg och jobbade ringde jag säkert 15 kompisar i stan för att käka lunch... men vad är det med folket här uppe?
Alla är seriösa och JOBBAR!
Inte EN enda var ledig.
Tacka vet jag Malmö där knappt någon har ordentliga jobb...

Fick gå och mysa på stan i min ensamhet, vilket inte var så tokigt visserligen, om det inte vore för dessa jävla stockholmare....
- Hej, jag vill ha en Kalkon macka.
- Jassååå, En Kallkuuuon macka... hehe
- Mmm jättekul, och så tar jag en latte och en liten choklad bolle.
- Visst ser´u, en Chokkelauu-Bulle... hehe
- Mmm, du är verkligen jätterolig. Ge hit maten nu för helvete!

Gick och kolla Nan Goldin på våning tre på Kulturhuset. Bra. Jag blir peppad av att gå ut och plåta. Kanske inte så som hon plåtat men i alla fall. Jag vill göra nåt bra. Kanske inte något nyhetsmässigt, men nåt som verkar kul.
Fastnade sedan hos schack gubbarna på våning två.
- Ska vi ta en match, frågade en herre?
- Gärna, ska vi sitta här?
- Sure, we shall just find some chairs so we can sit.
- Jag pratar svenska, jag är bara från Skåne.
- Jahaaaa, jag trodde du var från Irland.
- Mmm...Kul.
Jag vann för övrigt.

Snart är det Åsa Sjöström på Kontrast. På Lördag kl 12-17!

Junioren!

Junior-Joel trodde att han skulle ta en fin skalp genom att utmana Hövdingen i Squash och som jag förklarade för honom så kunde han inte haft bättre förutsättningar för en oväntad seger.
Med andra ord så var det ett drömläge för honom.

Jag satt och körde bil i nio timmar under gårdagen och vaknade med det värsta ryggskottet som kan befinna sig på en ryggkota.
Jag kunde fan knappt sätta på mig strumpan själv och trodde först att jag skulle behöva spela barfota.
Inte nog med detta så fick jag åka in till stan tre timmar innan matchstart eftersom Junioren bestämt att vi skulle möta på hans hemmaplan (på andra sidan stan) och ovanpå allt så hade jag fått med tjejens träningströja så jag blottade både mage och rygg tavla och kände att jag inte riktigt hade möjlighet att röra mig som en smidig panter.Ryggen smärtade som en brännmanet i första set men jag spelade trots detta lätt hem det med 9-4. I andra set började ryggen värka igen, Junioren slet som ett djur och tog hem set 2 med siffrorna 7-9.
Ryggontet var sedan som bortblåst och tredje set lektes därför hem med 9-1 innan tröjan började kännas lite trång i sömmarna. Eftersom vi hade mer än en kvart kvar av speltiden kände jag inte för att avgöra vid matchbollen utan släppte upp honom för ännu en setvinst med 8-10 i fjärde.Ledningen med 5-4 i sista fick avbrytas när tiden gick ut och avgörandet sköts upp till senare i veckoslutet. Troligen är ryggen bättre då och det vore överraskande om han skulle ta ett enda poäng till i det sista setet.

Magnus Wennman har utmanat oss på match senare i veckan och skrävlat och skrutit med att han skall slå oss hur lätt som helst. Jag säger bara en sak. Ladda upp med en tallrik havregröt och pasta min vän, du lär behöva det.

Det luktar i Stockholm

Tutade upp under gårdagen till huvudstaden och begav mig in till City idag.

Som en vis man en gång myntade så luktar det i Stockholm.
Det luktar varje gång jag är där.
De jävlarna 7-eleven kör sitt beprövade knep och bakar med öppna ugnar och hela centralen doftar baske mig alltid kanelbulle.
Idag luktade det lussekatter.

Vi bor på landet här i Stockholm. Där luktar det gössel.

Foto kväll

Kvällarna med summeringar av årets-kort produktioner har blivit ett återkommande evenemang nere i Söderns slätter. I fjol hann vi med två träffar i Bonny Håkanssons badtunna men i år har antalet träffar halverats till en enda och det blir nog det enda vi hinner med innan året tar slut.Sushi-Lars serverade rätten som givit honom hans namn och vi sköljde ner med en vit dryck och en stark saft från något bättre högland i Skottland samtidigt som laptopsen hittade en given plats bland den fotografiska lektyren i Sushi-Lars bokhylla.
På skärmarna i bokhyllan rullade årets produktioner från Ola Torkelsson, Kalle Melander, Lars Dareberg, och mig själv och ta mig sjutton om inte något av alla dessa strålande kort kommer fastna i Årets Bok.Kalle är en grym inspiratör. Varje år drar han iväg på sina turer och kommer hem med guldkorn. Spana in hans reportage från Ghana på denna LÄNK!
Fan va han är duktig!Ola hade ett grymt bra rep om flyktingar från Darfur som du kan se under denna LÄNKEN och Dareberg hade både mjöl och lera på agendan. Se dem på hans SIDA.Jag hade ett futtigt bildspel om OS som jag inte ber om ursäkt för men det varade bara i tre minuter så jag blir glad om jag kan få ihop en bild eller två att skicka in till årets tävling.
Kanske blir det tre om jag anstränger mig ordentligt.
Inget lysande fotografiskt år för mig med andra ord, men det är väl som man säger. Ibland tar man ett sk mellanår, och samlar kraft inför nästa.

Fotodag

Igår morse: Morgonkaffe på Café Solde och release utdelning av det nya bildjournalistik magasinet UNFOLD.

Det kommer att finnas gratis på vissa väl valda ställen och om man så önskade så kunde man skaffa sig en prenumeration på 6 nr för 300 pix. Klart man skall stödja ett magasin med bildjournalistik.

Första numret var snyggt som fanken med fem stora reportage, bla av Martin Parr, Moa Karlberg, Erika Larsen (det med barnjägarna som är så jävla bra), Jean-Christian Bourcart har plåtat folk i bilköer (kändes först lite väl konstnärligt, men när man kollat lite extra, så är det ett jävligt skönt reportage), och en lång text av Dexter Filkins om kriget i Afganhistan. Kändes lite väl maffig att läsa igenom, och det gör man nog inte heller på en halvtimme. Säkert intressant dock.

Man måste ju främja sånt här...

En prenumeration it is!

Igår Kväll : vernissage på Galleri Format.

Gamla bilder som gatan. Alltid lite skönt att kolla på som omväxling, men ETT besök under den utställningsperioden får nog räcka.

Idag: RockfotoVernissage och musik på Debaser i Folkets Park med The Sonnets på Scen. Det hade jag planerat in men det hann jag inte.

Nästan rema rama fotofestivalen i Malmö. Härligt! Mera sånt tack... det är alldeles för lite foto i denna stan!

Mer tävlingar

Ännu en tävling att tipsa om nu när det börjar närma sig att summera året.
THE SWEDISH PHOTOGRAPHY AWARD.

Alla reportage tävlar i samma kategori, det enda kravet verkar vara bra dokumentär fotografi. Det är en fin liten prissumma i första pris, och en inte alltför okunnig jury heller...Det verkar vara fotografen Johan Berglund som står bakom magasinet UNFOLD som presenterar tävlingen.Bra att det satsas på nya magasin om dokumentär fotografi, men hur många tävlingar finns det nu egentligen..

Swimming!

Praktikanten Joel har avverakat ett pass med simning i huvudstaden och mailar mig en bild på inredningen i tävlingslokalen som så galant utsmyckats med några av Bildbyråns eminenta vattenbilder.
På de tre vänstra bilderna skriver jag min signatur medan de två till höger tillhör någon annan fotograf på byrån.
Praktikanten berättar att bilderna är Fem meter höga (minst) men eftersom han inte är så lång själv så kan de säkert vara allt mellan 0,5 och 3 meter.
När man läser praktikantens blogg under de senaste dagarna så saknar man fotograferandet vid poolkanten.
Man saknar däremot inte det faktum att man känner sig väldigt otränad när man är omgiven av upptränade atleter med bara en tunn tygbit på kroppen.
Simningen är kanon! Något av det bästa man kan vara på!
Bra folk, ofta soligt, ibland i någon härlig stad och om man har turen på den rätta sidan så kan man utan någon större ansträngning faktiskt plocka hem en schysst bild eller två.
Jag har under de senaste tre åren fotograferat två SM ( Sundsvall och Halmstad), Två EM (Budapest och Eindhoven) och två VM (Montreal och Melbourne) och pumpat in den lilla summan av totalt 1190 simbilder i vårt arkiv.
SM är överlägset. Mycket enklare att sätta remotes i poolen på SM än på VM om man säger så.
Bilden som kommer nedan är tagen av simoraklet Bosse Hultén som driver den eminenta simsidan www.simma.nu som för övrigt är lysande att använda sig av när man är ute på simtävling. När Hultén sätter igång statistiken så kan man nästan kolla både vinnare och segertiden redan innan de slagit lillfingernageln i kaklet . Här nedan har han plåtat en kille som inte verkar vara Blixt Gordon när det gäller att ställa in sin blixt på Automatisk mätning. Anna Lindberg med EM-guld runt halsen ligger just av denna anledning utan blixt i vårt arkiv.Hultén ligger även bakom denna avslöjande artikel om "fotografen som krälar på bassängkanten" under SM 2007. Jag ansåg själv att jag smög som en smidig puma men det kanske upplevdes annorlunda ur en annan vinkel. När Terese Alshammar simmade hem en medalj i Montreal så kom vi svenska fotografer på den geniala iden att knäppa medaljkort precis bakom simstadion.... Jag inledde den fotografiska sessionen......och när min gode vän och kollega Jack Mikrut var beredd med sin vidvinkel så hade bron förvandlats till en välbevakad presskonferens. Turisterna snodde således vår fina bild och den kan numera också begrundas i hundratals, ja troligen miljontals, kanadenskiska fotoalbum! För dem som tror att det finns gott om plats i vaktämastarnas gångar under bassängen så kan jag upplysa er om att så icke är fallet. Maja Suslin som är glad (kanske med tanke på att hon under samma VM tog Årets sportbild), och vi andra två (Jack o Jag) representarade under detta VM sveriges tre bildbyråer och vi satsade alla på unika bilder. Därför stod vi aldrig på samma ställe... eller hur var det nu?Tre år senare höll jag på att dras ner i djupet utanför Melbourne då den lilla skuta vi befann oss på stod halvt under vatten och svenskan som jag skulle plåta hade avbrutit loppet sedan länge. Under de 20 sekunder jag försökte hålla balansen hann jag med att knäppa ett snabbt kort på tyskan som ledde......och under den resterande båtturen höll jag jag relingen för livet och ville hem. Bilden här nere ljuger. Det var värre än så här. Men kameran lägger väl alltid på 30 graders upprättning?Som sista bild kan jag informera om att jag och Jack mikrut deltog i Vm-finalen i vattenpolo 2005!Och satan i det vilket långt inlägg detta blev...

Det här är nice!

Inte bara i den fotografiska världen är man exalterad över prylar och finesser!
Tänk er denna sekvens där man byter ut ordet traktor mot 5D, Nikon, 500mm och sätter in killen Perpignan med kameraväst!

Fast den är ganska Nice i den här miljön också!

På besök i Vita Huset!

Det stora landet i Väst tog sitt förnuft till fånga och fick igenom sin "change" med en ny barack som verkar gjuten och stabil. I Hässleholm stod deras gamla barack där den alltid stått. Stabil som alltid och gjord av skinande puts likt ett ståtligt gammalt palats. Här samlades patrullen igår!
Konferensrummet börjar snart bli för litet för den enorma arbetspatrull som vår barack innefatter och vi trängdes som katter i en råttask innan vi begav oss ut i den bokstavligen mörka natten.
Hässleholms vaktmästare hade tydligen glömt att byta propp då halva stan badade i mörker och det blev inte lättare att dela hotellrum med Malmborg när man inte ens kunde se var han befann sig.
Stora beslut togs i vår lilla barack och även om jag tror den riktiga barack var gladare igår, så tror jag att vårt gemensamma tema blev följande: Yes We Can!

Jag är dock ytterst tveksam till att festen i väst rundades av med en svettig fotbollsmatch som den gjorde i vår metropol men så har de heller inga möjligheter till prestigekamper som Skåne mot Norrland. Utgången på en en sådan kamp kan ju bara sluta på ett sätt, även om skåne var en man mindre.

2009 års resor klubbades igenom och även om det känns som att jag fortfarande kan njuta av livet som latte farsa i ytterligare några månader så har jag en lite sak att ordna innan jag drar igång med kameran igen.
Jag skall boka min plats och resa till Olympiastadion i i Berlin i slutet på nästa sommar.

Nice!

Foto: Magnus Wennman/ Aftonbladet

Magnus är produktiv  i USA. Nya fina grejor varenda dag! Här är LÄNKEN!

fika med bredband

Lysande!

På denna LÄNK kan du kolla var du inte behöver betala extra för nätet när man dricker kaffe. Satan va bra!