Tuesday bloody Tuesday

This is a day i´ll never see again.

Startar morgonen med jordbävning.
Avslutar kvällen med en U2 Konsert.

Just like any other Tuesday in suburbia....
From the left to the rigt The Lars Dareberg, The Daniel Nilsson, The Martin Lindeborg.
Out of stage The Bonny Håkansson, The Anna Bank and the LeifÅ.
Check this Bio out.
Gåshud ingår liksom i priset.
Men vi kom nog ändå överens om att det inte riktigt höll TV-piraterna klass.
Den där grisen som kom ut ur rutan 1986 var fan en höjdare.

Jobba gratis?

Pontus Höök tipsar om en intressant grej på sin blogg som handlar om att jobba gratis.

Det började tydligen med att en fotograf skrev detta inlägg "Four Reasons to Consider Working for Free"
Det är väldigt långt, och jag orkade faktiskt inte läsa igenom hela, men det jag läste var väldigt intressant.
Flera fotografer har tydligen gått in och kommenterat ämnet och bla kan du läsa Vincent Laforets svar under denna LÄNK.

Skall man som fotograf jobba gratis bara för att det är så jävla kul, och sänka hela marknaden på samma gång!!??
Självklart inte, men diskussionen de skapat är intressant.

Själv har jag sett nya gubbar på nästan alla allsvenska matcher som jobbar "för klubben" som de säger.
De får inget betalt, men det skall förhoppningsvis generera i mer jobb "någon gång" eller som de säger, "nästa säsong tänkte jag att klubben skulle få betala för bilderna."
Lycka till, har de vant sig vid att det inte kostar en spänn kommer man ju aldrig kunna ta betalt!
Folk är alltså så jävla galna i att bara på att gå på en vanlig fotbollsmatch så att de tom jobbar gratis?
Och det finns säkert många exempel.
Bla har jag hört att NY Times betalar superdåligt för sina bilder, eftersom de vet att alla ändå vill bli publicerade där.

Bilden här uppe tog jag för tidningen Offside i somras.
Reportage om tre unga talanger i Malmö FF.
Det fick vi betalt för.

Tillbaka direkt

Foto: Daniel Svensson/Oskarshamns tidning
När man visar bilder på andra fotografer så får man tillbaka direkt!
Pling sa det i IN-boxen och det trillade in ett mail av Daniel Svensson från Oskarshamn.
Han fick en bild från läktaren på Susanna Kallurs fall, och en annan bild på en väldigt fokuserad skåning som fumlar med sin kinesiska telefon.
Det är baske mig helt omöjligt att skicka sms på dem där.

Jag har en Mapp - Del II

Jag har en mapp i min dator.
Den heter Turistbilder följt av ordet "Utland".

I den hittar man både det ena och det och det andra, men för att att inte bli alldeles för personlig i min visning så visar jag bara det ena.
Det som kan anses som riktiga sk... turistbilder.

Eller om man hellre vill benämna det med fotografiska termer: Den oarrangerade verkligheten.

Här sitter Magnus Wennman på en fullsatt stadion i en förort till Lissabon och fotograferar en damlandskamp.

Det är tyvärr lika ansträngande varje gång då man behöver bevaka sin plats i flera timmar innan matchstart. Men eftersom Magnus är en duktig och ambitiös fotograf så valde han en plats där inte några av de andra fotograferna satt, som var två till antalet. Och så slapp han trängas med publiken också.
Här står min tjej Åsa Sjöström på Nou Camp i Barcelona och lyfter upp kvoten av närvarande kvinnliga fotografer på arenan till : 1 st.

Och så här nära var det att Henke Larsson störtade in i oss under en het matchsekvent och nästan förstörde kamerautrustning för både Sydsvenskan och Bildbyrån. Lyckligtvis bromsade han snabbt in (varav bromsspåret) och gjorde ett snyggt grodhopp precis mellan oss två.
Annars hade det blivit dyrt för honom.Magnus Wislander utmanade på en hård batalj i Backgammon under handbolls VM i Tunisien 2005. Matchen hade varit oerhört spännande och välspelad om inte den vattenpipsrökande Tunisiern skulle lägga sig i och berätta hur vi skulle flytta varje drag.
Matchen urartade till vad man kan kalla ett envägs-spel.
Vi flyttade pjäserna och tunisiern flyttade dem till en annan ruta och nickade att vi gjort ett bra drag.
Vem som vann? Tunisiern så klart.
När jag bodde i Eindhoven under tre dagar i Mars fick jag äntligen ett utomhuskontor.
Jag har alltid gillat gröna skrivbordsunderlägg. Det ger en sådär härlig mysig utomhuskänsla.
Bandy VM i Sibiren var nog en av de mest galna tripper i världshistorien, och denna historien kommer tyvärr inte förtälja allt knasigt som hände pga utrymmes skäl. Niclas Green på TT utgjorde den svenska reporterkåren till 100% och eftersom ryssarna var rädda för att läcka ut Bandy hemligheter så var han således rejält övervakad under matcherna. Och som ni också kan se så biter den ryska kylan inte på sveriges utsända journalister. Mössa är tydligen bara för veklingar.
– Minus 23 grader är ingentng sa Niclas, jag bor i Stockholm.Desto räddare var den ryska regeringen för de svenska fotograferna som sattes på hårdbevakning av specialstyrkor, även under matcherna. Fredrik Sandberg på Scanpix hade tre maskerade KGB agenter i nacken. Under hela VM. Det var liksom inte läga att skicka hem dåliga bilder från matcherna. De hade stoppats direkt.

Bildspel

Min gamla klasskamrat Pieter Ten Hoopen har varit i Irak !

Var inne på Expressen och såg att de puffar för deras "Bildspecial" från jobbet!
Men den sk Bildspecialen på Expressen var inte mycket att hänga i årets julgran...
FEM bilder... varav EN är en byline!
Kom igen!
Bildspecial??
Tvivlar inte på att Pieter inte har bra bilder därifrån, men varför lägger de inte ut dem när de puffar för specialer?

Kolla på Pieters hemsida istället. Där är bättre bildspecialer! Foto: Pieter Ten Hoopen/ VU

Jag har en Mapp

Långt inne i min burk ligger en mapp som varje år döps till "turist bilder" följt av stundande årtal.
I Mappen samlas närmare 15-20 mappar per år, dvs en från varje land jag besöker under det gångna året.
Jag brukar vara flitig på att fylla dem, och även om jag inte hinner se något annat än en fotbollsarena så skall jag åtminstone ta EN bild som bevisar att jag satt min fot på nämnda mapp-ställe.

Varje år tillverkas också en sk Sverige-mapp (med Köpenhamn inräknat eftersom jag säkert är där 20 gånger per år).
Jag har inte kollat igenom materialet på ett bra tag, men väljer att bjuda på några väl valda från min Sverige mapp.

Mellan Atiba hutchinson och Cristiano Ronaldo står min gode vän och arbetskamrat Emil Malmborg på Bildbyrån och väntar på champions league fotboll. Han är oerhört exalterad!Lika glamoröst är det inte i Trelleborg.
Där sitter Fotbolls-Lars och bevisar att han är en god och glad kille. Han behöver bara tala om det för sitt ansikte också.Claes Hall på Skånskan brukar vara en smygare på att knäppa när man minst anar det.
Håkan Röjder på Sydsvenskan, jag själv och Gugge Zelander på Kvp anade förhoppningsvis att vi blev knäppta av Halls kamera. Om inte, så måste jag påstå att vi beter vi oss på det ytterst märkligt sätt under en vanlig MFF träning.Förträffligt nöjd med mina bilder är jag aldrig.
I alla fall inte lika nöjd som Claes Hall, Ingemar D Kristiansen på Sydsvenskan, Björn Centio, och Christian Strindert. Unika bilder fick de allihopa!När det blåste i Köpenhamn användes den sk "riktiga" journalisten Larsson som fondhållare. Det var en passande och nog kvalificerad uppgift för honom.
Allbäck stod modell och när vi var klara traskade vi lugnt iväg och satte oss och snackade en bit bort.
Kvar stod Larsson och höll i fonden.
- Hur länge tror du han kommer stå kvar där bakom fonden, undrade Allbäck?
- Jag vet inte, svarade jag, kanske tills han upptäcker att det är helt tyst på framsidan.
Där stod han i sin ensamhet på en strand i Köpenhamn.
Några timmar senare fick vi ropa till honom att han kunde släppa taget.

Champions League

Sitter bänkad framför en EM-krönika på fyran där det i reklamen utlovades rysningar.
Som vanligt håller reklamen aldrig vad den lovar för det var nog den tråkigaste krönika jag skådat på många år. Bara matchbilder.
Den var tråkig.

Annat var det 2006. Då var det rysningar.
Champions League.
Final.
Stade De France i Paris.
På laguppställningen stod Arsenal - Barcelona och således Henke Larsson mot Fredrik Ljungberg.
Oavsett hur det gick så skulle det bli jackpot för svenska medier.
Flyget ner mot Eiffeltornets förtrollade stad.Träningar och presskonferenser utgjorde förhandset dagen innan Finalen.
Pang sa det i min kamera, och displayen visade "error"- följt av en siffra som jag givetvis aldrig sett förut.
- Kom hit imorgon, sa en vänlig engelsman som förtäljde att Canon service skulle vara på arenan från kl 12.00.
- Perfekt, tänkte jag, och eftersom jag inte vill riskera att missa en lånekamera så var jag där redan kl. 11.
Dagen efter satt jag där i korridorerna på Stade De France.
Och väntade. ...Och väntade.

Canon gubbarna behagade dyka upp framåt 14-snåret och såg mindre roade ut när de fick in min trasiga error-kamera.
Scanpix-Wiklund dök också upp så småningom.
Både han och jag och de 300 andra fotografer hade ingen aning om hur själva platsfördelningen skulle fungera så vi tog en sk rövare och gick ut och placerade våra storstrutar på en tom bänk.Därefter fördrev vi tiden med att leta bredband, vilket visade sig vara en liten detalj som arrangörerna i Frankrike olyckligtvis hade glömt bort att installera.

Ett press rum för fotograferna fanns däremot, med ca 20 el-uttag.

Min kamera konstaterades vara kaputt och jag var nöjd när jag fick ut en lånekamera.
Desto mindre nöjd när jag testade den inne på planen och den bara kunde leverera JPEG-small.
När klockan närmade sig avspark blev fotograferna infösta som boskap i en bur som troligtvis används vid transport av biffiga kreatur när det inte tjänstgör som fotograf-spärr på en större fotbollsarena.
Vi skakade galler som kriminella, innan vi släpptes för 100-meters final mot de hägrande bänkarna. Våra utplacerade prylar var givetvis bortflyttade och jag och Wiklund fick leta rätt på mekaniken innan vi till slut hittade en tom bänk.
Matchen drog igång.
Ljungberg mot Ronaldinho skickades hem efter fem snabba, och sedan öppnades himlen.
75.000 satt under tak, utom miljonärerna i shorts på gräset, och fotograferna runt planen. Regnkappan hade man ju inte varit smart nog att stoppa ner och jackan fick användas till att skydda datorn.
Resten av matchen i hällande ösregn fotograferades därför i endast tröja.

Efter 45 minuter skulle fotograferna skicka bilder med mobilerna samtidigt som 75.000 fotbollsnördar skulle ringa hem till polaren och säga att de satt på fotbolls final.
Att få hem någon bild var bara att glömma.
Min engelska fotograf granne utdelade allt annat än milda svordomar. När matchen blåstes av var inte ett öga torrt, och inte ett enda kamerahus heller.
Barcelona tågade runt med bucklan, och biffarna (som kallar sig funktionärer) slängde oss både hit och dit när vi ville föreviga bucklan.
In sprang vi ändå, och Henrik Larsson var gladare än ett barn på julafton. När det var dags att få hem de jublande fotografierna på Henrik visade min display nu LOW BATTERI. I både dator och telefon.

Scanpix-Wiklund hittade en hyrd bredbands lina (sådan som de stora byråerna brukar tjacka upp sig på) och han hann dra iväg några stycken innan linan stängdes av.
Mitt krut var slut i burken. Iväg mot press rum för laddning.
Hittade en kontakt.
Stade De France är en ordentlig bunker. Ingen täckning på mobilen.
Det gick inte att skicka bilder från press rummet.
Ladda datorn i fem minuter. Ut på planen igen.
Skicka en ny bild.
Tillbaka på laddning igen.
Tolv bilder hemma varav ca tio på Henrik Larsson.
Det fick räcka under föruttsättningarna. Batterierna var ändå slut.

Min engelska granne satt kvar och svor.
Blöt var han också och hade vatten i datorn. (Träffade honom tre månader senare, han fick inte hem en enda bild).
Vi samlade de svenska journalist trupperna med torra reportrar (som suttit under tak) och väntade på taxi i två timmar under den franska natten.
Intog en kall stor och fransk toast på en öppen nattbar.
Klockan hade blivit 04.30. Taxin till flyget gick kl 05.00.

Flög hem i regnsura kläder.
En sån kväll. Det är sånt här som ger rysningar. Men det var fint ändå.

Kan de inte skaffa tak och bredband på den där arenan?....Och jäklar vilket långt inlägg det blev igen.

Mammas lilla docka

Får ett mail av Magnus.
Han är bättre på att plåta än att spela squash om man säger så.
På denna LÄNKEN finns några riktigt bra bilder!
Foto: Magnus Wennman/ Aftonbladet

Le Grand Opening

GALLERI KONTRAST Lördag 6 December!
MOLDOVA - Åsa Sjöström!
De som har vägarna förbi... så hänger verken på väggen så länge som till den 25 Januari!
Besöks siffran hamnade runt en 300-ing och det får väl anses som en lyckad premiär trots regn och skit i huvudstan!
Vit-tjut och fotografiska celeberiter. Rena rama kändsifesten!
Några hade tagit sig ända upp från söderns slätter och det gladde den utställande fotografen !
Thats it! Over and Out! Nu drar vi och käkar!

Dålig kompis

Cellskräck i kuben för andra gången på en vecka.
Eftersom jag allt som oftast anser mig som en ganska hygglig kille så undrar jag varför jag ibland visar upp en annan sida mot mina vänner. Den hemska sidan, när jag blir så enormt så taskig ??

Både Wennman och Junior-Joel är oftast ganska snälla och kamratliga.
De vill träffas när jag är i storstan och bjuder in på lite vänskaplig sqaush för att vi skall ha roligt och umgås.
...och så låter jag dem bara vinna ETT ENDA set på en och en halv timme.
Jag blir arg på mig själv. Varför är jag så taskig mot dem?Jag kanske slog för hårt? Men då ber jag om ursäkt. Det skall inte upprepas nästa gång.
De som vill fråga Wennman hur det känns att vinna något set över huvud taget kanske borde överväga att ställa en sådan fråga.
Han kan tyvärr inte svara på den.
Joel hade en liten förhoppning om att vända den senaste icke avslutade matchen men eftersom min ryggkota idag låg på rätt position i ryggraden så avgjordes förra matchen ganska snabbt.
Bra kämpat grabbar.
Men satan vad taskig jag känner mig.

Kanske borde man dra en squash-repa med den där "riktiga journalisten" i Malmö. Men senast kände jag ju mig oerhört taskig även mot honom...
Senast vågade han sig inte in i kuben på en hel vecka. Han darrade vid blotta tanken.

Moluiniier Frites?

Imorgon ska vi bara banka i de tre sista spiken i väggen och sen hänger tavlorna på plats. Vinet är kvar att inhandla också visserligen, men det införskaffar vi under morgondagen.

Vi delade en Mouiliner Frittes (eller hur fan det nu stavas) med Kalle Melander och smörjde kråset innan jag tyvärr var otrogen mot PFK södra.
Hängde med PFK sthlm idag. Förlåt, det skall inte hända igen.Bildbar på Kontrast med Thron Ullberg och Mikkel Örstedholm. Några bra diskussioner om hur riktlinjer egentligen skall dras med tanke på bildbehandlingar osv osv. Känns visserligen som man aldrig kommer komma fram till nånting där, men kvällens höjdpunkt bjöd Kalle på när han plockade fram öl i sin nya lilla lya på Mariaberget. Så jävla mysig lya han skaffat!
Ett fint fotogäng med Martin Von Krogh, Åsa, Bea Lundborg, Fredrik Funck, Kalle och några till bara myste i hans lya. Det är det härliga med stockholm. Spontan träffar, öl och bildvisningar.

Stockholmsjävlar

Vi åkte och hämtade Åsas bilder idag och levererade till Galleriet.
När hon stack iväg och jobbade ringde jag säkert 15 kompisar i stan för att käka lunch... men vad är det med folket här uppe?
Alla är seriösa och JOBBAR!
Inte EN enda var ledig.
Tacka vet jag Malmö där knappt någon har ordentliga jobb...

Fick gå och mysa på stan i min ensamhet, vilket inte var så tokigt visserligen, om det inte vore för dessa jävla stockholmare....
- Hej, jag vill ha en Kalkon macka.
- Jassååå, En Kallkuuuon macka... hehe
- Mmm jättekul, och så tar jag en latte och en liten choklad bolle.
- Visst ser´u, en Chokkelauu-Bulle... hehe
- Mmm, du är verkligen jätterolig. Ge hit maten nu för helvete!

Gick och kolla Nan Goldin på våning tre på Kulturhuset. Bra. Jag blir peppad av att gå ut och plåta. Kanske inte så som hon plåtat men i alla fall. Jag vill göra nåt bra. Kanske inte något nyhetsmässigt, men nåt som verkar kul.
Fastnade sedan hos schack gubbarna på våning två.
- Ska vi ta en match, frågade en herre?
- Gärna, ska vi sitta här?
- Sure, we shall just find some chairs so we can sit.
- Jag pratar svenska, jag är bara från Skåne.
- Jahaaaa, jag trodde du var från Irland.
- Mmm...Kul.
Jag vann för övrigt.

Snart är det Åsa Sjöström på Kontrast. På Lördag kl 12-17!

Junioren!

Junior-Joel trodde att han skulle ta en fin skalp genom att utmana Hövdingen i Squash och som jag förklarade för honom så kunde han inte haft bättre förutsättningar för en oväntad seger.
Med andra ord så var det ett drömläge för honom.

Jag satt och körde bil i nio timmar under gårdagen och vaknade med det värsta ryggskottet som kan befinna sig på en ryggkota.
Jag kunde fan knappt sätta på mig strumpan själv och trodde först att jag skulle behöva spela barfota.
Inte nog med detta så fick jag åka in till stan tre timmar innan matchstart eftersom Junioren bestämt att vi skulle möta på hans hemmaplan (på andra sidan stan) och ovanpå allt så hade jag fått med tjejens träningströja så jag blottade både mage och rygg tavla och kände att jag inte riktigt hade möjlighet att röra mig som en smidig panter.Ryggen smärtade som en brännmanet i första set men jag spelade trots detta lätt hem det med 9-4. I andra set började ryggen värka igen, Junioren slet som ett djur och tog hem set 2 med siffrorna 7-9.
Ryggontet var sedan som bortblåst och tredje set lektes därför hem med 9-1 innan tröjan började kännas lite trång i sömmarna. Eftersom vi hade mer än en kvart kvar av speltiden kände jag inte för att avgöra vid matchbollen utan släppte upp honom för ännu en setvinst med 8-10 i fjärde.Ledningen med 5-4 i sista fick avbrytas när tiden gick ut och avgörandet sköts upp till senare i veckoslutet. Troligen är ryggen bättre då och det vore överraskande om han skulle ta ett enda poäng till i det sista setet.

Magnus Wennman har utmanat oss på match senare i veckan och skrävlat och skrutit med att han skall slå oss hur lätt som helst. Jag säger bara en sak. Ladda upp med en tallrik havregröt och pasta min vän, du lär behöva det.

Det luktar i Stockholm

Tutade upp under gårdagen till huvudstaden och begav mig in till City idag.

Som en vis man en gång myntade så luktar det i Stockholm.
Det luktar varje gång jag är där.
De jävlarna 7-eleven kör sitt beprövade knep och bakar med öppna ugnar och hela centralen doftar baske mig alltid kanelbulle.
Idag luktade det lussekatter.

Vi bor på landet här i Stockholm. Där luktar det gössel.

Foto kväll

Kvällarna med summeringar av årets-kort produktioner har blivit ett återkommande evenemang nere i Söderns slätter. I fjol hann vi med två träffar i Bonny Håkanssons badtunna men i år har antalet träffar halverats till en enda och det blir nog det enda vi hinner med innan året tar slut.Sushi-Lars serverade rätten som givit honom hans namn och vi sköljde ner med en vit dryck och en stark saft från något bättre högland i Skottland samtidigt som laptopsen hittade en given plats bland den fotografiska lektyren i Sushi-Lars bokhylla.
På skärmarna i bokhyllan rullade årets produktioner från Ola Torkelsson, Kalle Melander, Lars Dareberg, och mig själv och ta mig sjutton om inte något av alla dessa strålande kort kommer fastna i Årets Bok.Kalle är en grym inspiratör. Varje år drar han iväg på sina turer och kommer hem med guldkorn. Spana in hans reportage från Ghana på denna LÄNK!
Fan va han är duktig!Ola hade ett grymt bra rep om flyktingar från Darfur som du kan se under denna LÄNKEN och Dareberg hade både mjöl och lera på agendan. Se dem på hans SIDA.Jag hade ett futtigt bildspel om OS som jag inte ber om ursäkt för men det varade bara i tre minuter så jag blir glad om jag kan få ihop en bild eller två att skicka in till årets tävling.
Kanske blir det tre om jag anstränger mig ordentligt.
Inget lysande fotografiskt år för mig med andra ord, men det är väl som man säger. Ibland tar man ett sk mellanår, och samlar kraft inför nästa.