Jag tänker smart och sätter mig på en buss kl. 24.00 istället för kl 06.00.
Resan till storstaden tar 2 timmar och och vid min ankomst till storstan kl 02.00 telefonerar jag Joel och beräknar min ankomst till hans hotell till ca 02.10.
En timme och 20 minuter senare står jag fortfarande med min resväska, en ryggsäck, en kamerarullväska och en stor fet låda innehållande ett objektiv för 100 lax, och väntar i en gautkorsning för att förskaffa taxi transport till hotellet.
Det är vid sådana tillfälle man önskar att den sista dagen redan hade passerat.
Majoritiet av de passerande är draperade i kanadensiska flaggor och sjunger sånger som man bara gör när man förtärt stora mängder alkohol.
"Go Canada Go" är en fras som är vanligare än "hallo" och en av de passerande tittar på mina väskor men kan inte riktigt fästa blicken tills han tittar upp på mig igen.
"Hey man, You need to get a Cab Man"
Tack för den upplysningen.
Nästa då: "Heeeey, u got a lot of baaags, you are gonna get robbed"
Tack, lika trevlig och upplysande som den förra överförfriskade snubben.
En hotell manager upplyser om att det är totalt omöjligt att få tag i taxi en lördag natt och jag utnyttjar min sista livlina.
Jag ringer en Joel.
"Kom hit och hjälp mig bära" är min sista uppmaning innan jag är på väg att stupa i rännstenen.
Men då, just då, stannar en pakistansk taxi chaffis som blivit trött på alla fylledrullar och vill ha en körning med en nykter person under kvällen.
04.00 äntrar vi Joels rum.
07.30 stiger vi upp.
Hock Le Final kl. 12.00
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar