Hade vi inte varit så utarbetade så skulle man i vilket annat fall som helst säkert insett värdet i en OS-final mellan USA och kanada, och då kanske konversationen mellan oss i Whistler skulle låtit annorlunda.
"Vill du gå?"
"Jag vet inte, jag är trött som fan, du kan gå"
"Då måste man ju packa prylarna ikväll, är du säker på att du inte vill gå?"
"Ja, jag tror det. Men jag får se..."
En av oss packar prylarna och drar till Vancouver redan ikväll.
Det blev jag det.
Vi säger adjö till både press center, och whistler och speciellt vår kära vän herr informationsdator som vi spenderat några timmar framför varje kväll.Han har försett oss med startlistor och tider vareviga kväll och vi har han att tacka för mycket.
Framåt de sista dagarna såg det lite glest ut i hans schema men vi verkade lösa det med medaljplazan som reservplan.
Tiden har rusat snabbare än blixten under de senaste tre-fyra dagarna och bara sådär så är det snart slut.Nu går bussen snart.
Eller skall jag ta den imorgon bitti?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar