Gulden står inte som spön i backen

Eftersom Nils var förste bevakare på den alpina backen idag och han åkte dit utan att kolla att det var inställt så fick han bara addera ännu en busstur till sitt konto. Bra kollat av mig, sa Nils och åkte tillbaka igen.

Nu gjorde ju inte det så mycket eftersom vi då kunde köra full styrka på Skidskyttet, men varför behövdes det egentligen?
Vi som hade gått och laddat för medalj regn och vad får vi...En 10:e plats eller nåt i den stilen.
En störstskur som i detta nu hamrar på fönstebrädan är det enda regnet vi ser skymten av idag.Eftersom vi är ambitiösa som få och OS trots allt bara återkommer vart fjärde år så kändes det lite bortkastat att gå och slöa bort resten av dagen så vi dundrar upp i en gondol lift och spanar in farternas fartgren nummer ett. Rodel. Trots den tragiska olyckan under gårdagen så gasades det på för fullt i backen.
Runt 140 knyck var hastigheten de flesta susande kroppstrumporna kom upp i och satan vad det gick i backen.
Kanadensarna verkade galna i rodel och hängde som vindruvsklasar på banans kanter med sina paraplyer och kameror så jag masade mig uppåt i berget för att få en renare bild. Och om det är någon där ute som varit på en rodelbanan så kan jag förtälja att de inte är korta. Och inte speciellt plana heller.
Idag har jag med andra ord bestigit Mount Everest tre gånger om, men jag säger så här... kulmage, hej då! Benmuskler, välkomna!
På tal om priser som nyligen avgjorts, grattis till Pieter och Magnus förresten för världspresskorten, så måste nog nobelpriset till snubbarna som uppfann digitalkameran varit det mest klockrena priset i världshistorien.
Hur kul hade det varit att plåta rodel med film ? inte speciellt billigt i alla fall.
Klicka på den här kartan för att se den större och försök sen inse hur snabbt de här typerna susar förbi i sina kroppstrumpor.
Om det just i detta nu hamrar med regn på brädan så var snöblasket på rodelbesöket inte att leka med.
Våra kameror fick ta sig en härlig myskväll på tork framför brasan medan vi gick ut och smörjde kråset på en spaggetti stuga med Hussein från Sydis.
När både jag och Nils därefter gör kamerorna sällskap framför brasan och fäller upp varsin dator för att fixa bilder så gör vi det inte med en social vänskapskonversation.
När Nils frågar mig en fråga blir mitt svar "Zzzzzzzzznark!" och eftersom Nils inte tycker det är så givande att prata med sig själva så ropar han "Ööh Daniel! vakna!".
"Javisst" säger jag och fortsätter jobba.
När jag två minuter senare startar en ny konversation med Nisse får jag följande svar: "ZZZzzzzznark snnnnaark".
Nu är han tillbaka i Norrland och hugger skog märker jag, för jäklar vad det sågas på bäddsoffan här i vardagsrummet.
Nu gör jag nog samma sak.
Sängen kallar på mig från sovrummet.
Jag ser på datorn att klockan är 11 i Sverige.
Då har ju folket börjat vakna därhemma.
Och jag går och lägger mig och sussar.