3 dagar för 3 år sen.

Jag håller på att göra en lista som innebär att jag måste ta reda på när, och framförallt VART, jag befunnit mig utomlands under de senaste åren.
Jag hittar en hel del roliga resmål och snäva tidsplaner och det får mig att dra på mungiporna lite då och då.
Tillbaka blickar är något av det bästa jag vet.
I min turist mapp från år 2007 har jag skrivit "18-21 Februari - Holland, Belgien, Frankrike"!
Tre länder på tre dagar, hur fan gick det där till tänker jag?Det där resan hade jag nästan glömt men efter lite sökningar i arkivet och i mina turistmappar så kommer flashbacken smygande så där fint som det bara kan göra när man sitter och myser med lite bilder.

Den 18 Februari 2007 landade jag i Amsterdam, hyrde en kärra och satte fart mot Herenveen.
På arenan skulle det bli jackpot med Kennedy, Petter, Lasse och Sharbel på samma gräs men framför allt säsongens målmaskin, den före detta MFF-brassen Afonso Alves.
Den fyra första gick vägen, men brassen från MFF spelade inte en enda minut.Jag stannade inte kvar i Herenveen i många minuter efter matchen men gjorde trots detta mitt avtryck på storbildskärmen för att visa att det dagen till ära fanns ett besök från Sverige.
Inte för att jag kommer ihåg varför jag tyckte tröjan på läktaren (med några musikanter i högra hörnet) skulle vara så rolig att dokumentera, men på skärmen stod jag med min feta kamerarygga i alla fall.På väg till nästa anhalt, och nästa land, redan under samma kväll och detta skulle visa sig vara en ytterst bisarr upplevelse.
När jag känner att dåset börjar komma smygande så svänger jag av i första bästa håla på den holländska landsbygden för att hitta ett hotell.
Vad staden heter har jag ingen aning om men ett hotellrum borde de ha.
De mörka gatorna låg öde och tomma om man bortser från tiotusentals serpentiner och banderoller som är utspridda i varje vrå och hörn.
I en bar/hotell är det världens fest men inte en jäkel kommer och öppnar trots att jag både knackar och bankar.
Bredvid dörren hängde tydligen en skylt som ilsket lyste "closed" och tydligen så vill de inte ha gäster till att varken sova eller delta i festen.
Jag skiter i det, ger upp och skall precis tuta iväg till nästa håla när jag möter en rosa kanin och en Cowboy som är allt annat än nyktra.
De går hand i hand och sjunger holländska visor och det är hittills de enda två människor som jag sett utomhus i denna stad.
Innan jag rullar ut ur stan så möter jag ännu en cowboy, som denna gång sitter i rullstol, och chauffören som rullar honom har troligtvis även han har bevittnat nyktrare dagar.
Det ser ut som "Sällskapsresan" ungefär.
Mitt bestånde minne av staden som jag inte kommer ihåg vad den heter är således en berusad kanin, och två överförfiskade cowboys.

När jag till slut checkar in på ett hotell i Vianen, i en annan liten ort, och somnar nedanför de holländska tulpanerna så har jag i alla fall fått en förklaring som vittnar om att jag inte började bli galen och såg i syne.
"Holländsk lokal festival" var tydligen grejen.Nästa destination var Belgien och eftersom Max Von Schleebrügge inte lyckats ta en plats i Anderlecht förstalag så fick destinationen bli den belgiska världsmetropolen Mouscron där stadens B-lag skulle ta emot Anderlecht andrauppställning.
Om ni tittar noga på publiktillströmmningen på läktaren så förstår ni att herr Scleebrügges fråga efter matchen var berättigad att ställa:
"Är du från Sverige, har du tagit dig ända hit till den här hålan? Det är inte så glamoröst det här va?"
Jag kunde bara nicka och instämma.Därefter letade jag upp det finaste hotellet Mouscron hade att erbjuda.
Grand Hotell i Mouscron skulle få föräras mitt besök, men om man bara tittar lite snabbt på inredningen så förstår man att denna belgiska stad kanske inte alltid drar fulla hus när det spelas fotboll i stan.
Inredningen såg ut ungefär som mitt pojkrum år 1984, även om jag betvivlar att jag någonsin kunde ha ett sådant gräsligt skrivbord.
Detta var ju trots allt Grand hotell.
Tidigt på morgonkvisten packar jag kamerväskan och beger mig iväg.
Bredvid hissen ner mot lobbyn står en giraff och Pinocchio sitter och läser tidningen.
Jag tittar på dem och undar varför.
Jag frågar inte ens.
Jag bara betalar och åker.
Jag åker till Lille för det är där höjdpunkten på resan skall kulminera.
Adjöss med B-lags fotboll och skadade fotbollspelare.
Nu är det inte "Amateur footboll som gäller längre, nu är det Fuckin Champions league" som Stuart Baxter själv skulle uttryckt det.
Min hälsa har dock börjat svikta och jag kör som i trans i Lille och letar fotbollsarena när jag hör att matchen har blivit flyttad.
Till Lens.
GPS får styras om.
Destination Lens.Jag anländer trots felkörningen i god tid, tar plats på den öde parkeringen och däckar som en skadeskjuten hare i baksätet.
Jag snyter mig på små servetter som jag knycker från McDonalds, får i mig en kopp kaffe som lunch och somnar om.
En timme innan avspark vaknar jag av några skränande fans som börjat vifta med flaggor och sjunga heja heja Lille, fast på franska.
Henrik Larsson spelar för Manchester United men gör inga mål.
Jag upplever ingen värmebölja, men förkylningen börjar avta även om det inte ser ut så på förekommande bildbevis.
Jag blir uppslukad av matchen.
Det är ju trots allt Champions league och man kan inte annat än att ryckas med.
En kopp kaffe i halvtid är vad som behövs för att man skall tända till igen.Jag får ner en burgare från det gula M:et efter matchen och det räcker för att jag skall få lite energi och kunna tuta tillbaka mot Amsterdam.
När jag närmar bebyggelsen mig börjar jag bli trött igen.
Jag kör av på närmaste avfart.
Va fan, Hotell Vianen!
IGEN!
Samma by, samma hotell.
Det är ju inte sant. Hur stora är oddsen liksom?
Denna gång fick jag en tango dansare ovanför kudden.
Tre dagar, tre matcher, det var väl det som en gång i tiden brukade kallas för Superhelg va?
Det är aldrig fel med lite fotboll!
Nästa dag åkte jag hem.