Toppen

Vi har en rymdfarkost i toppen.
Näst direkt under stjärnan vill säga.
God Jul!!

Karl bertil Jonssons jul.

Häromdagen träffade jag mannen som tecknat den klassiska filmen Karl Bertil Jonssons jul.
Stort.
Per Åhlin heter han och är en av Sverige främsta tecknare.
En mycket trevlig man.
Missar man Karl Bertil Jonsson på julafton? Jag tror inte det.
Intervjun med honom kan man läsa i dagens Aftonbladet.

Innan jag lämnade stället blev jag inhyst i en närliggande inspelnings studio hos en av hans kreativa kollegor.

Där skulle jag trycka av min kamera med diverse olika slutartider framför en mikrofon och när jag gjort detta fick jag en tumme upp. 

Jag klarade således av att hantera min kameraavtryckare på ett alldeles ypperligt sätt och samtidigt ge mitt kamera hus en chans till ära och berömmelse på vita duken. Eller rättare sagt ljudet av den.

Så om det inom kort dyker upp ett kamera ljud i en animerad svensk film nära dig så vet ni vem som står bakom det klicket!

LÄS

Läs en debatt artikel HÄR och samma artikel på flera andra medier.
Gå med i den HÄR gruppen!!
NU!

Joel får paket

Jag sitter med en Nisse med en luva i källaren och slår in paket och det är väl ungefär den bilden man föreställer sig som det skall var dagarna innan en julafton.
Vi paketerar ett paket med prylar som skall levereras till vår vän praktikanten Joel i Stockholm men just i detta nu stötte vi på problem....

Vi fann två tommar lådor som passade bra för ändamålet att transportera prylarna i, och vi försöker bara bestämma oss för vilken av dem han skulle bli gladast av att få.

Summera året

Det börjar bli dags att summera året och skicka in något till Årets Bild.
Ikväll skall vi verkligen ta oss tiden att välja ut några bilder eftersom vi annars har förmågan att skjuta upp allt till sista stund.
Det slår således aldrig fel, för vi är nämligen aldrig ute i god tid.
Om jag har något att skicka in då? Lite, lite möjligen men inga direkta kioskvältare.
Fast å andra sidan så har jag ju bara jobbat sedan September och på den tiden kanske man inte hinner göra världens största produktion.
Det skall bli bättre med det till nästa år. Jag håller redan på att planera.
I September var jag ute på en äpplehistoria, den tyckte jag hade några fina inslag i alla fall.
Och flera nyanser av rött.

Auktionen

Bra ordnat i Göteborg med auktion av bilder och insamling av pengar till Johan och Martin.
Vi måste dra igång fler sådana idéer här i PFK södra också.
Just för tillfället sitter i vi i styrelsen upptagna med ett evenemang som går av stapeln i Mars månad och det tar sin tid det också.

På tal om auktioner så har jag hittills själv bara deltagit på EN sådan med mina bilder.
Året var 2006 och jag hade fått ett pris för ett sportreportage i Poyi.
Några veckor innan jag åkte över till USA och prisutdelningen i Columbia, Missouri så fick jag ett mail.
Varje fotograf som hade fått pris i tävlingen skulle få donera en av sina bilder som skulle auktioneras ut, och pengarna skulle gå till någon slags välgörenhet.

Väl en bild från din kollektion stod det i mailet och jag föreslog att de skulle plocka den här.

 

När prisutdelningen var avverkad traskade således alla besökare och fotografer in i ett annat rum där printarna från alla fotograferna var uppradade lite snyggt och prydligt.

Bredvid varje bild låg linjerade lappar där man kunde plita ner sitt bud.

Det var inte tal om några män med träklubbor som stod och bankade ner "1-2-3 Såld" utan det var mer i det lättsamma avslappnade läget kan jag tala om. 

Lite lagom charmigt med andra ord.
Skriv ner ditt bud, vill någon höja, så stryk det gamla.
När tiden är ute så är det slutbudat.
Lätt.

Jag spanade in några printar från Ami Vitale och kladdade ner några bud, men dessa siffror ändrades ungefär varannan minut.

Lite längre bort låg min bild och väntade på bud.

Och tydligen så tyckte någon att jag gjort fel val, eftersom det på bordet låg en print av den här.

Nåväl, tänkte jag.

Det spelar ju ingen större roll vilken de valt egentligen, för jag tänkte nog inte köpa den själv.

På blocken bredvid Ami Vitales bilder fortsatte buden att höjas och låg vid en tidpunkt på auktionen på 175 $ respektive 85 $ och fortsatte stiga.

Lite då och då gick jag bort för att kolla hur min bild stod sig i konkurrensen och det såg lite glest ut på det där blocket.

Jaja, någon stackare tyckte i alla fall att den var värd 15 $ och det budet stod sig länge och väl.

När det var någon minut kvar så hoppade jag av budgivningen på några av de andra bilderna och någon hade tom insett det sanna värdet i en bild av Daniel Nilsson och ökat budet till 25 bucks.

Lite gladare var nog auktionsfixarna för pengarna de fick in på Ami vitales verk.

Inga större summor i omlopp på den auktionen, men glad var den killen som fick en stor bild från Schichahai sport skola, signerad också för den delen, att pryda sin vägg med.

25 $!

Vilket kap han gjorde!

Den är nog värd minst 27 $ om några år.

Bron

Fint ljus var det på den igår med några strålar som tittade fram mellan molnen.

Och om planerna på att utvidga det hela med en tunnel till Danmark kan man läsa i dagens Dagens Nyheter.

gruppbild?

Min tjeckiska sportfotograf vän på facebook lägger upp den här bilden.
Jag antar att han inte tagit den själv men den var fantastiskt rolig.

Illustrera Malmö

Jag får en utmaning.
Framför mig får jag en text av den duktiga journalisten Niklas Orrenius från Sydsvenskan som jag skall bildsätta till Dagens Nyheters kulturdel.
Med tanke på textens styrka så gör man inte det här jobbet på fem minuter.
För att få fram en bra stämning i bilderna, få ett samband med Niklas text och för att få bilderna att höra ihop med det kulturella, det nya, det gamla och det framtida Malmö, så löste jag det så här.
Några fler bilder kan man se HÄR tillsammans med Niklas text och fler bilder med fin redigering kan man se i Dagens Nyheters Kultur del idag.
Det är egenligen inget att vänta på, gå in och läs texten NU. Den är viktig.
”Sverige forever in my heart” är titeln på hans bok som snart kommer ut.

Ännu en tavla

Helgen verkar vara något då min blogg står stilla men å andra sidan så upptogs helgen av arbete och resten av tiden gick åt till sådant som man ibland behöver göra på helgerna, dvs vila.

Förra Torsdagen arrangerade vi det som vi i PFK Södra brukar kalla korvkväll men för lustighetens så bytte vi ut korven mot glögg och lussekatter och således bytte evenemanget också namn till Glöggkväll.
När vi drog nummer i vårt lotteri där vinnaren erhåller en inramad bild av dagens föreläsare som för dagen var Jonathan Saruk så föll det sig så att vi knep hem bilden. Igen.
Två lotter räcker så länge den som drar, dvs föreläsaren, drar rätt nummer.
Det är en rolig grej det där med lotterna.
För numera kan vi stoltsera med bilder av dessa fotografer på väggarna.

 Foto: Jonathan Saruk

Foto: Jörgen Johansson

 Foto: Magnus Wennman

Mer porträtt

För ett tag sedan träffade jag en man som berättade en väldigt intressant och gripande historia.
Nu är den publicerad i magasinet Ingenjören, där min väldigt duktiga fotograf och vän Anna Simonsson är bildredaktör.
De tar hand om jobben fint på den där tidningen.
Så här blev några av mina lämnade bilder och pdf:en från uppslaget.

Det är en fröjd att jobba när man har en bra dialog om jobben, pratar igenom idéerna och man blir nöjd när man får se upplägget i tidningen.

Klickar man på den här LÄNKEN så kan man titta i hela tidningen och när man ändå är där så kan man passa på att bläddra fram till sidan 28 och titta på Annas Simonssons otroligt fina reportage!
Gör det!

Vilka porträtt!

De här porträtten var faktiskt HELT OTROLIGA!

Klicka på den här LÄNKEN. Det är helt sanslöst vilka bilder av fotografen Lee Jeffries.
Helt fantastiska.
Hemska. Sorgsna.Vackra. Titta på utrrycken i bilderna. Man kan ju titta på dem hur länge som helst.

Skolfotografen

Igår fick vi hem årets skörd av skolfoto.
Bra timing på det, eftersom jag idag ser hur de faktiskt jobbar, de där skolfotograferna.

School Portrait (2011) from Michael Berliner on Vimeo.

Midsommar mitt i vintern

Jag får ett mail från en kvinna i USA som hittat min midsommarfilm på Vimeo.
Hon inleder sitt mail med raderna :
"Hey :) I just found your swedish midsommar video and it´s the best one I´ve ever seen.."

En sådan inledning på ett mail är ju förträffligt trevlig och hon undrar sedan om hon får använda länken i ett skolprojekt hon gör om svenska traditioner.
"Självfallet", svarar jag, "...och som du kanske lägger märke till så beter vi oss lite lustigt på våra svenska traditioner!" 
Hon svarar igen:
"What looks funny are all the other videos when you search for swedish midsommar. Either no one is drinking (!?!?!) or it´s just duper doorky looking. yours is just awesome, so thanks!"

Det var ju trevligt att den här videon kom till användning för någon som tyckte den var "awesome!"
Och det var ju inte så dumt att titta på den igen sådär mitt i vintern.
Fast jag tycker nog vi själva beter oss lite doorky också om man skall vara ärlig.
Nåväl, är det midsommar så är det.

Förhands

Nu antar jag att de flesta som vill läsa om five-a-side fotboll, handboll och diverse roliga saker som pågår under ett mästerskap i landet Brasilien hänger med på den här eminenta bloggen.
Gör man inte det så missar man ju något roligt.
Vi vet att upphovsmannen till de raderna samtidigt har ett bra reportage om handbollsdamerna i bakfickan och vi ser fram emot fortsättningen på de bilderna när han landar i Sverige igen.

Förra veckan var jag och fixade damernas lagbild inför avresan och till detta tillkom en del förhandsbilder som nu dyker upp lite då och då på de här sportsidorna.
Jag valde blixten som räddare från den här hallens lysrörsmiljö och är nöjd med att jag packade ner både ett och två nya blixtbatterier.

Ute i butiken

Förra veckan fick jag lägga mina vantar på Offside # 7 som då hade anlänt till butiken.
Av någon märklig anledning så prenumerar jag inte på några tidningar, jag är en sk lösnummerjunkie, och så är det med alla magasin jag läser frekvent.
Även om jag köper alla nummer av de magasin som är intressanta och aldrig missar något, så gillar jag att plocka från en hylla. Jag vet inte varför, men så är det.

Så här såg det i alla fall ut på sidan 20, då jag blev förärad att medverka i introt.
En av mina kamrater skrev "Vad är det för bild på dig i senaste offside, du ser ju tom snygg ut på den bilden" och för detta skyller jag på min sambo som fotograferat. Hon kan ju den där konsten med att lyckas ta bra bilder på folk.
En annan av mina skrivande kollegor sms:ade istället "Månadens medverkande i Offside! Det blir ju inte större än så!". Jag instämmer med det senare sms:et och är stolt över detta.
Vad som skrevs i den presentation kan man ju läsa om man har numret framför sig.

En annan grej man kan passa på att titta på om man har Offside i sin ägo sig är det där magasinets fantastiska layout.
Varje nummer är en fröjd för både bild och text och anledningen till detta är ju att man har möjlighet till bra dialoger både före, under och speciellt efter sitt arbete.
Det blir ju bara så mycket bättre då.

Vid lämningen av det materialet till det här numret kom jag själv med några förslag till hur man kunde lägga upp det, och några uppslag blev tom så som jag föreslagit.
Peter Widing, som själv har gjort några fina reportage i numret på både Mikael Lustig och "Texas" Johansson är en både inspirerande fotograf och håller i redaktörskapet precis så som man vill att det skall vara, och AD:n Kristofer Öste gör ju hela tidningen så snygg.
Inte nog med det så har också en av tidningens reportrar, Anders Bengtsson, blivit nominerad till stora journalistpriset under 2 av de senaste 3 åren. Bara en sådan sak är ju fantastisk för ett magasin som handlar om fotboll.

För övrigt så möttes jag av den här killen som tyckte att det var på sin plats att visa upp arslet i pub fönstret när vi spenderat vår första timme under reportaget i West Browmich. 
Det blev väl ungefär starten på mitt och Ulf Roosvalds reportage som hamnade på 19 sidor i tidningen.

Under den sista dagen däremot så möttes vi av folk som mer än gärna stoppade oss på gatan när de såg att vi hade en kamera och utbrast "Pleeease, take a picture of me when i pose and let´s be friends on facebook".
Jag tog en bild, men det här med facebook lät vi vara till en annan gång.

Jag hann med göra ett bildspel som jag visserligen visat förut men vill man se det igen så kan man göra det här nedan. 

Bara klicka på PLAY.

Annars kan man också läsa i redaktörernas inledningstext om varför vi inte fick fotografera på matchen mot Liverpool och vad det egentligen skulle kostat om vi fått för oss att löpa amok på pressläktaren.

Men vi fixade ihop det utan att ta matchbilder och jag fick ju sett mitt favoritlag Liverpool för första gången, även om jag denna gången höll på motståndarna, för reportagets skull.
Avundsjuk var jag på den här kvinnans mössa som verkade varm och fin, och upplyft och nöjd är man ju alltid ett bra tag framöver när man fått den här känslan av att allt fungerat bra.
Från biljettbokning till layout.

Vinet

Idag, för första gången någonsin, hade vi precis som vilken annan rekorderlig arbetsplats som helst, infört ett vinlotteri.
Jag handlade vinflaskor.
Jag gjorde några lottnummer.
Jag såg fram emot vilken flaska vi skulle avnjuta ikväll och riktade in mig på förstapriset.
Jag tänkte fuska men gjorde det inte.
Jag la ner dem i en burk och alla drog en siffra.
Det där systemet fungerade inte.
Något måste varit trasigt.
Mitt nummer drogs först.

Det betyder:
Jag blev sist.

Kylan bet inte

Bet inte kylan?
Nä, inte ett dugg.
Jag höll mig varm och fin.
Spelet på plan värmde ju inget vidare heller å andra sidan, men egentligen så kan jag inte riktigt uttala mig om det där, eftersom man visserligen inte har den minsta koll på varken spelet eller taktiken när man tittar in i en kameraglugg i 90 minuter.
Men det hade nog varit lite varmare om det i alla fall blivit ett mål.
0-0 är i alla fall bättre än en förlust.
Det var länge sen jag var på fotboll.
Lite ringrostig var jag, men det fungerade nog ändå.

 

Nu börjar det likna nåt

Jag undrade just vad brödet utan smör skulle användas till.
Skit i kakorna.
Nu kom gulasch soppan.
Oh la la.

Årets sista

"Auh, ta en kaga, den va go som faen" säger bordsgrannen till en annan.
Men jag vet inte, den såg lite svettig ut tyckte jag.
Jag höll mig till kaffet istället som värmer fint när man precis kommit in i kylan.

 

På tv-skärmarna vevas bilder från förra årets guldsäsong och det känns lite trevligt att man faktiskt var på större delen av de matcherna. 

Det där målet kommer man ihåg, och det där. 

Och den straffräddningen, den fick jag ju på bild! Nördigt, javisst, men trevligt ändå!

Solen skiner på några av TV-bilderna och det är baske mig mer än den gör ikväll.

Kallt som fanken är det utomhus och om jag inte har helt fel för mig så är det här den sista matchen för året.

Men jag är sugen som bara den på att fotografera fotboll och då finns det inga dåliga fotbollsväder, bara dåliga långkalsonger, och de som jag har på mig är inte dåliga. 

Varma som fanken är de rackarna. 

Det vet jag redan, eftersom jag la en stor peng på Extra Warm Quality när jag införskaffade dem innan OS i Vancouver förra året och där kunde jag lita på dem.

Så jag räknar med att jag kommer sitta som i en sauna därute på mattan i kväll.

Bara för sakens skull så kollar jag också tillbaka på lite guldblickar från förra hösten.

Så här såg det ut då.

Jag tog plats på läktaren innan slutsignalen ljöd i pipan och det gjorde jag rätt i för där var jag nästan ensam.

Kommer det se ut så här ikväll? Tror inte det.

Bävman

Mannen på bilden ovan inledde kvällen med att visa att han skaffat sig en ny hemsida där han visar sina kunskaper i god fotografi.

Hans kunskaper var inte dåliga i sporten squash heller även om siffrorna tyvärr inte slutade i hans favör. 

Men det var en bra match och det är ju huvudsaken, för om man inte fått slita för segern så är det ingen seger som räknas som man brukar säga... och ni ser ju själva nedan hur utmattad kvällens segrare såg ut.

...Och på tal om hans nya hemsida.

Klicka in på den HÄR! 

Så lätt! Så enkelt!

Så bra!

fallskärmen ?

Den där fallskärmen på sydsvenskan verkar vara lite märklig.
Läs själv mer HÄR.

Lagbild!

Om man någon gång har varit på ett idrottsmästerskap någonstans i Skåne, eller i världen för den delen, så stöter man allt som oftast på denna mannen.
Då står han där, i backen, i den mixade zonen, bakom målet, eller någon annanstans där det i den mån kan tänkas behövas en kamera vinkel som vi kan njuta av hemma från tv soffan.
Hans namn är Magnus Andersson och han är en trevlig jäkel.
Se bara här.
I Fredags kväll skulle jag nämligen fixa ihop en lagbild på ett lag vars öde och äventyr ni snart kommer kunna följa på den här bloggen, men om man så återgår till filmaren så var han vänlig nog att agera statist när jag testade belysning.

Eftersom han gjorde detta med både inlevelse och entusiasm så kommer jag belöna honom med en ny byline, en sådan med vit bakgrund, för han fick även till detta ändamål stå modell.

Men lagbilden då.. hur blev den?  Jodå, den blev som en vanlig lagbild brukar bli. 

Rakt upp och ner. Raka i ryggen. Titta in i kameran.

Och så blev det en variant som blev som den inte brukar bli, men det är ju nästan bättre.