Press.....

Idag rullade det på finfint under vårt reportage och allt löste sig både bra och smidigt.
Ibland är man nöjd, inte för att man kanske inte alltid fått världens bästa bilder, men att man trots allt klarat sig undan missöden och saker som gått åt skogen.

Allt gick faktiskt ganska smidigt idag måste jag säga...
I den här lilla luckan satt gubben som tog hand om fotoackrediteringar och lämnade ut västar.
Han hade inte fått det största kontoret på stället men det räckte tydligen, han skulle ju visserligen bara ha plats för en namnlista och ett 20-tal fotografiska västar.
Snabbt gick det att ordna med det där och så var man inne....

 

Om man därefter begav sig några trappor längre upp i byggnaden så fann man även där några hyfsat nypolerade arbetsbord och ett trådlöst internet som också det fungerade.
Vilket kanske var lite tur eftersom de där kablarna som hängde på väggen såg ut att ha haft bättre dagar...

Ännu lite längre in i korridorerna fann man också en pressmatsal...nja, matsal och matsal...kanske mer en cafeteria, men det var ju trevligt som bara den. 

Till skillnad från vissa andra europeiska länder som serverar både vin och öl till pressen så fann man på detta stället endast fanta, coca-cola och diverse olika te-sorter.

Det var ju bra visserligen. Man skall inte dricka vin på jobbet.

Här kunde man sitta och avnjuta kvällens evenemang på TV:n om man vore lat, men det var inte jag utan begav mig ner på platserna där jag faktiskt brukar sitta, dvs på gräset.

Smörja kråset fick man också göra i pausvilan då det dukades fram en kakbuffé av storleken småkakor och till antalet ca 30 olika variationer.
Detta stillade hungern i några få minuter, men gjorde mig inte speciellt mätt...

Jag gillar dock alltid att komma till nya ställen!
Oavsett om det är kakbuffé eller inte.

På nya ställen har man en liten förmåga att få folk att öppna dörrar och det är inga problem att försöka göra lite andra saker än man kan göra i Sverige.

Ingen ifrågasätter varför man skulle vilja gå längst upp på läktaren, eller få för sig att ställa sig på ståplats mitt bland huliganerna.
"Javisst, gå in du bara" säger vakterna och ler och öppnar grindarna.

Och sämre blir det inte när man väl kommer in och alla helt plötsligt tycker det är väldigt roligt att där är en fotograf på plats.
Det skulle nog inte alltid hänt i Sverige kan jag lova...

Lika roligt hade den fotograf nere på planen som tyckte det var trevligt att jag lämnade mitt största objektiv nere på gräset och gick upp på läktaren med ett vidvinkelobjektiv.
När jag kom tillbaka satt han och fotograferade med min kamera och tittade snällt upp när jag återkom: "Just wanna try, the camera and lens looked so good".
Jag lät honom köra vidare i tio minuter till med min kamera och tyckte det var ganska smidigt med en assistent.

När sedan det här evenemanget var över blev det högljutt med polisen på gatan utanför.

Supportrar skrek och trängdes mot kravallstaket och däremellan stod jag och var på väg hemåt med min fotografiska rullväska tills de högskrikande supportrarna fick syn på att jag stod där på samma sida som polisen.
Glåporden som skreks mot polisen byttes ut mot "Ooooh photographer ! Hallo again my friend! Take another photo !  ".

Jag gick således inte helt obemärkt förbi under mitt korta besök på ståplatsläktaren utan gjorde mig en och annan vän bland de högljudda.
Mer om allt det här lite senare.
Om fyra timmar går planet.
God natt.