Viktor!

Den här nyheten är ju några dagar gammal men jag har ju glömt att skriva att Viktor Johansson mailade mig häromdagen och berättade att han knipit ännu ett stort pris för sitt sportreportage som han gjorde under sportworkshopen jag undervisade i på Biskops Arnö förra våren.
Nu var det tydligen Google photography award som hade anlitat bra domare och detta ledde till att Viktors bilder kommer hänga på saatchi-gallery i London.
Jag är ganska nöjd med att jag gav honom ett väldigt högt betyg på de där bilderna, lite pinsamt vore det annars, för i höstas vann han ju även ett tjusigt pris i College Pictures of The year.
Nu kommer jag visa Viktors bilder som föredöme inför kommande sportföreläsningar.
Allt är ju så lätt med duktiga elever!
GRATTIS Viktor!

©Foto: Viktor Johansson

Otroligt tragiskt...

Den norska simmaren Alexander Dale Oen gick bort idag.
Det jag läser och hör på Sportnytt är att han dog av en hjärtattack under ett träningsläger i USA.
Jag träffade honom massor av gånger på simmästerskap runt om i världen, och varje gång vi träffades så var han oroligt trevligt och alltid glad.
Den första gången jag träffade honom var 2005 och jag gjorde alltid jobben åt samma norska tidning och med samma norska reporter när vi träffade honom.
När vi hängde tillsammans i Melbourne, Australien så satt jag och Alexander ganska länge och pratade om både kameror och datorer, och eftersom han var intresserad av bilder så brukade jag ofta maila honom lite simbilder.
Under EM i Eindhoven 2009 tog han guld på 100m bröstsim och man blir givetvis lite extra glad när man vet att det är en idrottsman som också är en bra och vettig människa som vinner medaljer.

När jag kom till Fukuoka i Japan för att bevaka svenskarnas uppladdning  inför OS i Peking 2008 så såg jag även Alexander Dale Oen sitta på bassängkanten vid samma träningspool.
"Hallå! hur är läget ?" Sa Dale Oen på sin glada norska.
Även om jag inte träffade honom mer än en gång per år så hälsade han, log, skrattade och skämtade.

När jag missade att vara på plats vid hans OS-silver 2008, (Då var jag säkert och bevakade någon svensk i en annan idrott) så grämde jag mig lite, jag hade ju trots allt nästan varit på plats på många av hans stora medaljer genom åren.

Otroligt känslosamt var det när han som första norrman vann VM-guld 2011, bara 3 dagar efter terrorkatastrofen på Utöya.
Han berättade om guldet och känslorna i Skavlan för bara några veckor sedan och ett klipp från hans guldlopp och känslor kan man se här på SVT play.
Om man inte har tid så kan man ju bara titta på de första 30 sekunderna.

Inför sommarens OS i London var han ett av Norges största guldhopp.
Idag gick han tragiskt bort, endast 26 år gammal.
Tankarna går till hans familj och nära.
Vila i frid Alexander Dale Oen.

Då gick den siste...

"Trevlig valborg" sa den sista som lämnade kontoret.
Men å andra sidan, det är ju lite av det här man vill ha ibland... jag har tre reportage att göra ut och två filmer att klippa ihop.
Familjen drog till huvudstaden imorse, jag har inga tider att passa, jag har gott kaffe och i lurarna rullar The Dimestore junkies. Snart måste jag nog införskaffa mig lite godis och kanske borde man hämta hit ett glas vin.
Jag tror jag hoppar över brasan ikväll och bara sitter här och myser i min ensamhet och jobbar undan lite bilder.
Innan Anders Hansson drog hemåt så skickade han ett mail.
"Ha, jag hittade en bild på dig, när det regnade på stadion".
Jag minns det där.
Vädret var inget vidare, men jag fick en bild som blev rätt ok.

TV-torn ?

Jag var på fotboll i utlandet förra veckan. 

Matchen direktsändes och jag är beredd att utnämna denna skapelse till årets snyggaste TV-torn!

Flyget

Vi åkte hem i Lördagseftermiddags och jag länsade fickorna på sedlar och mynt för det där med att växla tillbaka småpengar och mynt till svenska dito har aldrig riktigt varit min grej.
Vi hittar en bar på flygplatsen där vi tänker spendera våra sista slantar.
20 kr för en öl. Taget!
45 kronor för 1/4 paket Pringles. Är det rimligt..? kanske inte. Hej flygplats.

Room with another view

Jag märker att jag inte alltid är så frekvent i min blogg och inte heller så uppdaterad dagligen när jag är ute och rör på mig.
Så vi kallar de här närmaste inläggen en återberättelse.
Jodå, det har hänt, dock för några dagar sedan...

Under Fredagsnatten återkom vi till större stad med betydligt högre invånarantal och även om jag gillar att arbeta på både små, regniga, stökiga och även oglamorösa platser (de är ju nästan de bästa visserligen) så gillar jag storstäder som fanken.
Eller rättare sagt, jag älskar storstäder.

Vi anlände till staden kl 00.30 efter en bilfärd på 40 mil.
50 meter från hotellet hittar vi en öppen uteservering där vi njuter av den varma natten, får oss en macka och en bier och min kollega är nöjd när han tjackar ett paket cigg för 5,50:-.
Storstäder alltså. Alltid öppet.
Det finns inget som slår det.
När jag vaknade fick jag en ny utsikt.
Jag mötte den här buttra blicken.
Våning nio.
Inte så högt. Men ändå.

Room with a view

Jag skall inte ens våga mig på att jämföra denna mästerliga tavla till utsikt med den som jag hade i Afrika för mindre än en vecka sedan.
Denna utsikt är ju inte direkt någon explosion i kulörer och hade inte himlen varit blå så hade hela utsikten bestått av färgerna till antalet två, dvs grön och cement.

Min fotografiska kollega fick en gång i tiden en lektion i sovejetisk byggteknik när han åkte på guidad tur någonstans i gamla sovjet.
Guiden nämnde att de på sovjettiden ofta använde det populära byggmaterialet "Mictong" i de flesta av stadens byggnader.
"Mictong ?" frågade sig resenärerna.
"Ja, ni förstår, Betong uppblandat med microfoner....Mictong!"
Känns lätt det där.

Schysst matta!

Idag kan man utan att överdriva säga att denna dagen har fått vika sig åt det man kallar att transportera sig. Den inleddes kl 06.00 på morgonkvisten och såg därefter ut så här... taxi-öresundståg-flyg-flygbuss i en timme-tåg 35 mil och bil ca 10 mil.
Jaja, när man skriver det sådär så låter det ju inte så mycket, men med tanke på att man startat med tuppen och kommer fram på rätt destination ungefär vid 22.30 så kan man säga att man på vissa av nämnda transportmedel hade önskat bekvämare sittdon.
Men lite träningsvärk i bakdelarna har man inte dött av, glada var vi och ännu gladare när vi kom fram till rätt destination och kunde inmundiga en prima Borstjsoppa kl 23.00.
Och glädjande var ju att tåget lagt ner stort besvär på att sy upp 30 meter lång matta som lite galant prydde hela vagnen. Och ännu roligare var det faktum att de lagt en tunn vit filt över så att man inte med sina skor skulle smutsa ner den.
Jag skulle gärna vilja varit med vid beställningen av nämnda matta.
-Hej, vi behöver en handgjord matta till vårt tåg... 30 meter lång, 1 meter bred.

Flygplatsfrulle

Jag är inte stor i orden eller speciellt lyrisk när jag konstaterar att den här flygplatsfrukosten inte ser ut som en fröjd och himmelrike för ögat.
Men vid vissa tillfälle skall man helt enkelt låta bli att äta med blicken och göra det med munnen, för brödet var nybakat, och kaffet var nybryggt och det satt fint med en frukost på Kastrup.
Nu styr vi flygplanskärran österut. Roligt äventyr på gång.

Nominerad!

Mina donna Åsa Sjöström och Niklas Orrenius reportage om flyktingkatastrofen på afrikas horn är nominerade i Röda korsets Stora Journalistpris.
Läa mer om det HÄR. 

Och vill man se bildspelen och läsa det som Åsa och Niklas gjorde från Afrikas horn så kan man ju göra det HÄR och HÄR.

Pocketkamera?

Jag får ett mail av vän Malin som skickar en länk till en film. Filmen går av någon anledning inte att bädda in så ni får helt enkelt klicka HÄR. Det här är ju bara så coolt. Jag vill också skaffa ny kamera. Fotograferar man så där så har man ingen stress av att få iväg det till webben direkt...

Under ytan

Då var det färdigjobbat.
Flygplanet lämnar inte marknivån förrän 00.50 inatt vilket glädjande för med sig att vi har några timmars ledighet.
Efter ett kort resonemang, och en titt på väderleken inser vi att det troligen bästa förslaget med att fördriva tid lyder så här..."Testa poolen?" "Taget!"
Ska vi inte testa kameran också? Visst.
Är jag vältränad? Nix.
Är jag solbränd? Nix.
Höll jag på att tappa badbrallorna när jag dök i? Visst.
Jaja, jag bjuder på det.

   

Taxi

Det är något speciellt med att åka taxi ibland.

Speciellt när man gör det i spännande länder.

Fishermen in speedos

Idag hamnade vi under kvällskvisten på en fiskrestaurang som prydde toalettväggarna med bilder på män och fiskar.
Eller rättare sagt, billder på män som fångat fiskar.
Eller om man skall vara riktigt noga, män som fångat fiskar i bara badbrallor.
Efter en inte alltför lång diskussion så kom vi nog enhälligt fram till att den här bilden var den snyggaste av dem alla.

Dagens lunch

Vår guide bjöd på dagens lunch i sitt lilla hem och vi slevade i oss som om vi aldrig ätit godare.
Nu äter vi på vårt sätt, sa guiden, gav oss varsin slev, två pallar och satte fram en stor kastrull.
Den grytan var vi fyra som delade på.
Det var så gott så det inte var klokt.

 Medan vi berömde matlagningen så tittade han över min axel på gänget som satt bakom oss, och sa:
- "Det är hon som lagat", och så pekade han på kvinnan i ljus kjol.
- "Aaa mycket gott" svarade vi och tog oss på magen som man brukar göra för att med en vänlig gest visa att det smakade fint.
- "Jo, det var gott" sa guiden, ".....men... min fru lagar mycket godare."
- "Det får du inte säga högt" sa vi.
Minuten senare ropade han det högt till damen som lagat, som dock tog den ironiska komplimangen med ro och svarade med ett högt skratt.
Imorgon är en ny dag och den börjar tidigt och med tanke på att morgondagen blev sen så är det nog dags att knyta sig.

Det ljusnar

Nu så!
Reklamen med Ocean view håller vad den lovar och vi behöver inte ens hålla en vinklad spegel för att se havet.
Tråkigare platser att inta mitt morgonkaffe på har jag upplevt.

Ocean view ?

Vi anländer sent. Mitt i natten.
Trötta som grisar checkar vi in på hotellet och jag har lite grejor som jag skall försöka sy ihop inför imorgon. Jag kommer en liten bit på vägen, men vi får se hur allt löser sig imorgon.
Jag läser på hotellvouchern... "Ocean View", och drar undan gardinen.
kolsvart ute.
Jag skymtar en upplyst pool... kan det vara Ocean Viewen?
Jaja, vi får se imorgon när solen kommit fram.
Annars duger nog den där poolen i alla fall.

Väntan

Vi slår ihjäl tid på flygplatser och väntar och väntar.
Åsa ringer och tipsar mig om att ta en rejäl Whiskey för att slå ut eventuella barnbakterier från magsjuka barn, men jag väljer att inte lägga en halv förmögenhet på några centiliter sprit och hoppas att de eventuella bakterier jag kan ha ådragit mig kanske försvinner med två koppar cappuccino.

Det kan nog bli spännande den här grejen, men som det kan vara ibland så kan man ju inte avslöja för mycket i förväg, eller ens lite heller för den delen.
På tal om att vänta och slå ihjäl tid så passar jag på att tömma min telefon... full på bilder IGEN.
Det var ju inte så länge sedan jag gjorde det.
Jag hittar en bild när vi för några veckor sedan försökte dra upp några laxar.
Det gick inget vidare.
Men å andra sidan så är kanske inte fiske min starka pryl.
Det är för mycket väntan helt enkelt.

Näringslivet

En VD stod framför min kamera en kväll i förra veckan.
Idag kan man läsa den intervjun i SvD.

Planering

Just nu går det mesta av min tid åt till planering inför kommande resa och det är ju trevligt visserligen, men ännu trevligare hade det varit om barnen hade kunnat bli friska från magsjuka innan man själv sätter sig på diverse långa flygresor till främmande länder.
Ikväll har mitt mailprogram fått arbeta som sjutton och nu väntar en lång väntan på svar skulle man kunna säga. Den där väntan är inte alltid så rolig, jag gillar inte att vänta.
Speciellt inte på någon som kommer för sent till avtalad tid, men det är ju en helt annan sak...och så brukar jag vara rätt bra på att vara sen själv, så det rimmar ju inte så väl det där heller märker jag.

Ovanpå allt annat så fixade jag fram lite gamla fotbollsbilder ikväll till en annan sak och fann också de här bilderna i samma veva.
Så i brist på annat som varken får, eller kan, visas än, så bjuder jag därför på lite bilder från ett gammalt reportage jag gjorde för Offside för något år sedan, om Zlatans moderklubb på Rosengård, FBK Balkan.
Han kommer nog aldrig spela där heller igen, i alla fall inte nu när han ska sälja villan.

Åsa i Norge

Min donna Åsa är inte så frekvent i sina fotografiska blogginlägg men när hon är iväg på resa så brukar hon skärpa till sig.
Just i detta nu befinner hon sig i grannlandet och försöker rapportera.
Hennes blogg kan man följa HÄR.

Konsten att köpa kamera

Jag är själv inget proffs på finesser men måste erkänna att det är väldigt roligt att gå in i en kameraaffär ibland.
När jag under eftermiddagen stod i kö för att införskaffa mig ett minneskort så lyssnade jag på en konversation i bakgrunden från en medelålders man som skulle köpa kamera.
I stora drag så lät det så här:

Mannen: – Jag vill ha en kamera som tar bra bilder!
Säljaren: -Jaa.. jag kan visa dig lite modeller, men det är ju lite upp till en själv också hur man tar dem...
Mannen: -Ah du vet, Min dotter är duktig som fan på att fota. Jag tänkte att hon skulle få en ny i present, men jag vill använda den själv också. Alla kan ju ta bra foto nu.
Säljaren: - Ja, jag kan rekommendera den här, den kommer med ett objektiv från 18-100 mm..så den har ett stort spann..
Mannen: - Jaja jaja, jag var ju inne hos din konkurrent innan också så jag vet en del om kameror, så du behöver inte köra så mycket säljsnack...höhöhö. Jag kan rätt mycket om kameror.
Säljaren: -Nä så klart, jag rekommenderar bara, men den här är bra och hyfsat billig.
Mannen: - Okey okey..höhö..Men det man egentligen vill ha va, det är en kamera som man kan hålla så här (måttar med högerhanden framför ansiktet och vänster handen lite framför, som om han höll ett objektiv).
Säljaren: - Ja, jo det är ju enklast att hålla dem just så.....
Mannen: - Så här va, kameran i höger hand och så vill man ju lätt komma åt bländarringen och skärperingen med vänsterhanden.
Säljaren: Jaa, joooo.. fast jag skulle nog rekommendera att du använder autofokus, det är ju bra och pålitligt, och där finns inte så många bländarringar på objektiven längre.
Mannen: -Jasså, man använder inte manuell fokus... auh fan.. jaha, ja det va ju lite kasst.
Säljaren: -Jo, man kan ju om man vill men det tar ju lite tid...
Mannen: -jaha jaja, jag då vill jag inte använda det...
Säljaren: -Sen beror det lite vad du skall fota, de fasta objektiven är ju ljusstarkare så om du vill fota i en mörk bar eller på en fest så kanske du skall ha ett ljusstarkart objektiv?
Mannen: -Ja, ja!! Man måste ju kunna fota i baren... höhö så ett sånt objektiv måste jag ha. Får jag hålla i den där kameran också, (känner på vikten) Men då kanske man måste ha ett tyngre objektiv, man vill ju ha en jämn vikt på objektiven och kameran.. höhö..

Innan jag lämnade affären så hoppades jag innerligt att han både fick jämnvikt på kameran och objektivet, och att han fann en kamera som tar bra bilder.

Grej of the day

Förra veckans grej var ju att få närkontakt med två spöken som just vid det tillfället inte innehöll många fler kulörer än färgen blå.
Men from den 1:a och till och med den 24 December, så kommer de dock istället visas som genomskinliga i TV-rutan, och för den som kommer följa 2012 års julkalender så kommer man få se de här fina två killarna som spöken.

Annars är ju dagens grej den HÄR.
Den har man väl inte missat om man har koll på vad som händer i medievärlden.

Musteriet

Påskhelgen har varit lång och när jag räknar efter lite snabbt så inser jag att senast jag var ledig i fyra dagar runt påsk måste varit runt 2003.. eller möjligen 2004. Om jag ens var ledig då...
Men nu så, fyra dagars ledighet.
Frilanslivet för således med sig en och annan positiv grej må jag säga.
Denna gången var det fyra.

Förutom att käka godis och träffa vänner, käka mat, och dricka vin, ja ungefär sånt där som man gör runt påsken, så hann vi med en tur till mustaren i Sövde, som vi brukar göra varje år runt den här tiden på året.
Sydsvenskans fotografer brukar hålla till där runt påskhelgen vilket de gjorde även detta år och det blir ju alltid lika tjusigt när de får upp tavlor i det där musteriet. 
Inte annat än att man redan ser fram emot nästa års verk.
Utställningen hänger ju några veckor till så det är ju bara att köra förbi och kolla in bilderna och passa på att införskaffa lite fin must inför sommaren också.

 

Det fanns egentligen inget på bilderna som intresserade personer som hade en ålder under fem år... fast just då upptäckt lillgrabben en bild av Peter Frennesson på väggen:

- Kolla Pappa, Spindelmannen är ute och går med hunden.

Och vi kan nog lätt konstatera att det troligen är den mest intressanta bild han någonsin sett på en fotouställning. .

Torsdag

Fotograflunch på Grand.
Ärtsoppa och pannkaka. Fint.

.