Press.....

Idag rullade det på finfint under vårt reportage och allt löste sig både bra och smidigt.
Ibland är man nöjd, inte för att man kanske inte alltid fått världens bästa bilder, men att man trots allt klarat sig undan missöden och saker som gått åt skogen.

Allt gick faktiskt ganska smidigt idag måste jag säga...
I den här lilla luckan satt gubben som tog hand om fotoackrediteringar och lämnade ut västar.
Han hade inte fått det största kontoret på stället men det räckte tydligen, han skulle ju visserligen bara ha plats för en namnlista och ett 20-tal fotografiska västar.
Snabbt gick det att ordna med det där och så var man inne....

 

Om man därefter begav sig några trappor längre upp i byggnaden så fann man även där några hyfsat nypolerade arbetsbord och ett trådlöst internet som också det fungerade.
Vilket kanske var lite tur eftersom de där kablarna som hängde på väggen såg ut att ha haft bättre dagar...

Ännu lite längre in i korridorerna fann man också en pressmatsal...nja, matsal och matsal...kanske mer en cafeteria, men det var ju trevligt som bara den. 

Till skillnad från vissa andra europeiska länder som serverar både vin och öl till pressen så fann man på detta stället endast fanta, coca-cola och diverse olika te-sorter.

Det var ju bra visserligen. Man skall inte dricka vin på jobbet.

Här kunde man sitta och avnjuta kvällens evenemang på TV:n om man vore lat, men det var inte jag utan begav mig ner på platserna där jag faktiskt brukar sitta, dvs på gräset.

Smörja kråset fick man också göra i pausvilan då det dukades fram en kakbuffé av storleken småkakor och till antalet ca 30 olika variationer.
Detta stillade hungern i några få minuter, men gjorde mig inte speciellt mätt...

Jag gillar dock alltid att komma till nya ställen!
Oavsett om det är kakbuffé eller inte.

På nya ställen har man en liten förmåga att få folk att öppna dörrar och det är inga problem att försöka göra lite andra saker än man kan göra i Sverige.

Ingen ifrågasätter varför man skulle vilja gå längst upp på läktaren, eller få för sig att ställa sig på ståplats mitt bland huliganerna.
"Javisst, gå in du bara" säger vakterna och ler och öppnar grindarna.

Och sämre blir det inte när man väl kommer in och alla helt plötsligt tycker det är väldigt roligt att där är en fotograf på plats.
Det skulle nog inte alltid hänt i Sverige kan jag lova...

Lika roligt hade den fotograf nere på planen som tyckte det var trevligt att jag lämnade mitt största objektiv nere på gräset och gick upp på läktaren med ett vidvinkelobjektiv.
När jag kom tillbaka satt han och fotograferade med min kamera och tittade snällt upp när jag återkom: "Just wanna try, the camera and lens looked so good".
Jag lät honom köra vidare i tio minuter till med min kamera och tyckte det var ganska smidigt med en assistent.

När sedan det här evenemanget var över blev det högljutt med polisen på gatan utanför.

Supportrar skrek och trängdes mot kravallstaket och däremellan stod jag och var på väg hemåt med min fotografiska rullväska tills de högskrikande supportrarna fick syn på att jag stod där på samma sida som polisen.
Glåporden som skreks mot polisen byttes ut mot "Ooooh photographer ! Hallo again my friend! Take another photo !  ".

Jag gick således inte helt obemärkt förbi under mitt korta besök på ståplatsläktaren utan gjorde mig en och annan vän bland de högljudda.
Mer om allt det här lite senare.
Om fyra timmar går planet.
God natt.

Arbetsplats

Soffa, bord, lite snacks, dator och en hårddisk.
Gårdagskvällens kontorsplats.

Här satt jag ganska mjukt men det var inte ergonomiskt för fem öre...
Ingen korrekt lutning på ryggen när man sitter på den där stolen i mer än fem minuter, det kan jag lova.

Hallo Africa !

Jag läser en artikel i tidningen att telefonväxeln i Senegal försvinner.
För tre år sedan var jag där och gjorde ett reportage tillsammans med Niklas Orrenius som då jobbade på Expressen.

Hur det fungerade på callcentert i Dakar i Senegal och hur de fick sin utbildning i svenska kan man se här i filmen vi gjorde.

Turkiet

Det rullar på fint här i Turkiet.
Efterrätterna är inte dumma även om den där baklavan är i det sötaste laget även för mig.
Men god är den.

Min skrivande resekollega Christian Daun är en flitig rackare och det visar sig alltsom oftast att vi jobbar för samma uppdragsgivare utan att vi ibland inte ens vet om det....
I förra veckan gjorde jag ett jobb för Magasinet Hunger och idag visade det sig att det var Christian Daun som skrivit det. Så kan det gå.

Vi har ju kamperat ihop förut på några spännande reportage och resor...
Bland annat i Ukraina år 2012 för Offside, som man kan se här nedan...



Och samma år åkte vi även till Tyskland för Offside som man kan se om man klickar HÄR.

Tillbaka till Turkiet så kan man se att arenan där vi kommer hålla till denna gång verkar fin den också och jag håller fortfarande kvar vid mitt mål att jag skall ha tagit en bild på mig själv på varje plats jag besöker.

Det där började jag visserligen med för ganska länge sedan... och har man missat man en sammanfattning av hela den där selfie-historien där så kan man ju bara klicka sig in HÄR.

Nu önskar jag däremot en fin kväll!

Själv går jag och lägger mig.

Hotell

Nu har vi anlänt till en stad i östra i Turkiet och tillsammans med min kollega inledde vi den här vistelsen med att införskaffa lite lokal turkisk husmanskost ungefär vid 23-snåret på kvällen.

Det är alltid lika trevligt att anlända till nya ställen sent på kvällarna eftersom man nästa morgon vaknar och tänker "Jaha, är det så här det ser ut!!"

Jag minns en gång när jag jobbade på Bildbyrån.... jag flög kors och tvärs och under samma jobbresa flög jag under några dagar från Italien, till Tyskland, till England och därefter till Glasgow i Skottland som jag också anlände till ganska sent på kvällen.

Nästa morgon ringde någon från Bildbyrån och frågade vart jag befann mig och när jag tittade mig runt i hotellrummet hade jag inte en blekaste aning.

Jag drog undan gardinerna och kollade ut på gatan men eftersom jag anlänt på natten så hade jag aldrig sett den där gatan förut. Jag visste inte alls var sjutton jag var nånstans.

Eftersom jag samtidigt precis hade vaknat så hade jag inte ens en blekaste aning om vad jag ens gjorde där och bad att få återkomma.

Till slut kunde jag platsbestämma min destination genom en logga på hotellets brevpapper som ganska tydligt upplyste om att jag befann mig i Glasgow och några minuter senare kom jag på att jag faktiskt skulle fotografera någon slags friidrottsgala också.

En annan gång vaknade jag på hemma i Malmö och Åsa undrade vad jag höll på med när jag rullade upp gardinerna mitt i natten för att kolla ut på gatan.
Jag minns att hon nästa morgon återberättade att jag svarat på hennes fråga om vad sjutton jag höll på med mitt i natten genom att ge svaret :
–"Jag skall bara se om där är någon snö på bergen, annars blir ju slalomen inställd idag".

Jag vet inte säkert, men jag antar att jag ganska nyligen hade kommit hem från något Vinter-OS just då....

Hotellet här är dock tjusigt.
Tittar man till vänster när man går ut ur hissen möts man av två stolar, ett bord och en palm.
Tittar man åt höger möts man av en inplastad dörr och ett vitt lakan på golvet.
Jag vill inte veta vad som ryms bakom den där dörren.

Mitt rum var däremot bra.
Glasbord, soffa, vattenkokare, internet, fyra kuddar och en stor säng.
Bra så.

World press photo och photoshop

Det skrivs mer om diskussionerna om photoshopandet i World Press Photo.
Läs om det HÄR.

Och klickar man in HÄR och scrollar ner lite kan man läsa och se en av bilderna som blev diskade i ett sportreportage 2010.
Beskärningen är ju kraftig på den bilden men lite märkligt ändå att klona bort skon på bilden.

Nya hemsida

Nej, inte jag, men Åsa.

Jag har visserligen själv haft punkten "Göra ny hemsida" på min egen att-göra-lista under de senaste fem åren men eftersom jag haft den här bloggen så kan man ju se en hel del bilder här i alla fall.

Klickar man på denna länken www.asasjostrom.com så kan man komma in till Åsas nya sida.
Den kommer inom kort uppdateras med en hel del fler bilder.

Ingen rast ingen vila

Det har varit mycket på dagordningen de senaste dagarna och i helgen också för den delen.
Imorse drog Åsa till Bulgarien och imorgon åker jag själv till Turkiet.
Ingen rast ingen vila i det här hushållet, men så är det ibland.

Vill man läsa en kort intervju med Åsas om utmärkelsen i World Press Photo kan man göra det HÄR i SvD och HÄR i Sydsvenskan.
och lite mer om World Press Photo i Kamera och bild HÄR.

Man missade väl inte heller Paul Hansens riktigt tunga bilder från Ukraina i Pictures of the year. Klicka HÄR annars.

Bilden nedan är från Soweto utanför Johannesburg, fotograferad förra veckan.
Från den där lilla hängbron kan man tydligen hoppa bungyjump... jag avstod.

Åsa i World Press Photo

Jag kan inte se om där är några andra svenskar som jag känner igen i prislistorna men Åsa Sjöström fick en fin silverutmärkelse i kategorin Daily Life i World Press Photo.
Det där är jag väldigt stolt över.
Det är andra gången hon är nomininerad i World Press Photo och den första kan man hitta HÄR.

Det är en jobbig historia om barnen i Moldavien, och värd att uppmärksammas.
Klicka på Länken HÄR om du vill se alla pristagarna och på länken HÄR om du vill läsa mer om Åsas bild.
Det känns lite hedrande ändå att man fått äran att hjälpa henne göra urvalet till det där reportaget.
GRATTIS ÅSA!

Till Lars Dareberg

Dareberg, Tack för att de du delar med dig av dina tjusiga hotellbilder.
Jag återkommer här med samma sak, men jag lovar att du bodde lite lyxigare i Florida än vad jag gjorde i Sydafrika.

Men jag klagar inte...
Jag valde ju själv att bo där reportaget fanns och då är det ju som det ser ut.
(Bilden ger dock inte riktig rättvisa, leran och smutsen följde med spelarna in och fotbollslaget jag bodde hos städade i alla fall toaletten en dag senare.)
Dagen efter var den faktiskt skinande ren.

Sydafrika

Den senaste veckan har jag tillsammans med min kontorskollega Sara Assarsson befunnit mig i en mindre liten by vid namn Hluhluwe, i KwaZulu-Natal provinsen i Sydafrika.
Vi har jobbat på ett fint litet reportage tillsammans och mer om det där reportaget kommer vi återkomma om när det börjar bli klart.
Med tanke på min dåliga åtkomst till varken elektricitet eller internet så bjuder jag först nu på två bilder, som är ca en vecka gamla.

Picturs of the Year - Portrait category

Jag kan fortfarande inte logga in på Pictures of the year men den som lyckas med det kan se att Åsas porträtt på pojken från Moldavien ligger med bland de sista i jurybedömningen.
Det fick vi berättat från en kollega som lyckades komma in.
Det är alltid spännande att följa hela det där och se resonemanget men om 20 minuter är det dags för mig att boarda flygplanet.
Typiskt....

Den som spar han far

I början på året tänkte jag lägga upp en ny strategi, spara lite mer pengar och belöna mig själv med lite mer resor under året.
Och de där planerna föll ju väl ut redan direkt.
Min flitiga kontorskollega Sara Assarsson nämnde efter redan fem minuter på årets första arbetsdag att hon skulle iväg på ett reportage och just det där reportaget tyckte jag kunde passa mig också.
Några minuter senare hade vi så synkat ihop en liten reportageresa.

Vi hann inte ens hälla upp årets första kaffekopp förrän vi bestämde att vi skulle åka.
Ungefär så snabbt går det ibland på frilanskollektivet Svarta Lådan. 

Följer du förresten inte vårt kontorskollektiv på Facebook så kan du göra det på LÄNKEN HÄR genom den enkla manövern att klicka in på länken och därefter klicka Gilla!

I förmiddags tog jag så min vanliga flygplansbild och mitt vanliga kaffe på mitt vanliga kaffeställe på Kastrup, och nu sitter jag på Charles De Gaulle i Paris och tar ännu en. Kaffe alltså.

Eftersom min väntan här inte var av det nådiga slaget med 6 timmar i en flyghall så funderade jag ett litet slag om det vore värt att ta ett snabbtåg till staden och avnjuta en finare middag i något väl valt turiststråk, men nej, det kändes lite för omständligt.

Det blev istället en grönskaspaj för 8 euro.
Den var ingen vidare, men det var vad som fanns att erbjuda i kategorin "varm mat".
Man kan ju tycka att de kunde lagt lite mer energi på mat istället för designade kvadrater i betong.
Internet är ju gratis här på flygplatsen och det är ju alltid något att glädjas åt.
Facebook är ju alltid en kompis i långtråkiga lägen.

Men det hade ju varit trevligare med lite snabbare uppkoppling så man kunde följa juryarbetet i Poyi och samtidigt se lite bra och intressanta bilder under några timmar.
Det verkar ju dock vara nåt strul där och svårt att logga in.

Igår fick Aftonbladets Andreas Bardell en fin utmärkelse för sin bild och det kan man se HÄR.
Idag går de igenom porträtt och porträttserier jag hoppas på Åsas bilder.

Två meter bredvid mig står 12 stationer med playstationspel.
Det hade min son gillat.
Fotbollsspel, bilspel och något slags äventyrsspel.
Där sitter några japanska grabbar klistrade vid maskinerna.
Om jag inte har något annat för mig kanske jag också hamnar där.

Men nu är det nog dags för en kaffe.
2 1/2 timme kvar innan det lyfter mot Johannesburg.

James om Journalistsik

Missa inte!
3:30 minuter skall du undvara genom att lyssna på James Nachtwey genom att klicka HÄR.

Calle

Förra sommaren träffade jag Calle Palmér, som tyvärr gick bort igår.
Han var en glad och fin man.

Han drog en hel del fina historier och sedan skrattade han till lite efteråt..."de där behöver du inte berätta för någon"... och så drog han en annan om Nacka Skoglund ...."hahah... den behöver du ju inte berätta vidare...hahaha"
Jag lovade.

Läs om när jag träffade honom på länkarna HÄR och HÄR.
Jag har en bild här hemma som jag skall lämna till idrottsmusséet också.
Den kan förhoppningsvis få en fin plats där bredvid hans gamla landslagströja.

guld och brons

Fotbollsspelaren på bilden har för ett tiotal år sedan spelat fotboll bla i FC Barcelona och Bayern München. Han har vunnit en världens största fotbollsturneringar och tagit brons i ett mästerskap som var ännu större.

Vill man läsa om vilken av medaljerna han värderar högst och samtidigt läsa mer på temat folkkära fotbollshjältar, så skall man bara gå ut och köpa sig det senaste numret av fotbollsmagasinet Offside.
Tillsammans med Anders Bengtsson har jag träffat en av Sveriges mest meriterade fotbollsspelare, Patrik "Bjärred" Andersson, som pratar om framtid, ledarskap och sin stora samling antika böcker.
Det är veckans lästips.

Sportreportage, Årets bild och Nordens Fotoskola

Foto: Hampus Andersson

I December fick jag möjligheten att för 8:e året undervisa eleverna på Nordens Fotoskola inom Sportfotografi och sportreportage.
En kurs som dagstidningarna anser vara viktig och behövd på en utbildning.

I Januari gick vi igenom elevernas sportbilder och som vanligt är de ambitiösa och duktiga som bara den.
De senaste årens elever är några av de bästa årskurserna jag träffat och Nordens Fotoskola visar att man går framåt.
Jag tvivlar inte på att skolan någonsin varit bättre eller bredare än vad den är just idag.

Men av en slump kändes det som att många saker hade något gememsamt förra veckan....
Berättande journalistik, skolan och sportreportage gick ett stort steg bakåt.

1) Eleverna på Nordens Fotoskola Biskops Arnö producerar fantastiska reportage och går framåt. Kvalitén och framtiden för svensk bildjournalistik känns både inspirerande och hög.

2) Juryn i tävlingen Årets Bild tycker under samma vecka att en reportageklass håller så låg kvalité att svenska fotografer riskerar att skämma ut sig.

3) Nordens Fotoskola får besked att de inte längre får stöd från YH-myndighten och läggs ner som yrkesutbilding.

Titta på de tre påstående ovan och fråga dig själv vilket av dem som stärker svensk bildjournalistik ?

 Foto: Sofia Nahringbauer

– "Vad tycker du att den här storyn berättar ?" är en återkommande fråga som vi jobbar mycket med i undervisningen om sportreportage.

Inom sportens värld finns det tunga, svåra, glada, tragiska, och starka reportage som skall berättas, men ibland verkar det totalt glömmas bort.
Det finns med andra ord många ämne att jobba med.
Gillar man inte sport, then so be it, men gillar man genomarbetade journalistiska reportage så kan alla fastna för en intressant story.

Foto: Carl Bredberg

Jag brukar ofta inleda sportföredrag och workshops med att fråga hur många som läser Sport-delen i tidningen och förbluffande få personer brukar räcka upp handen.
De flesta ser en massa tabeller och resultat som är totalt obegripliga men missar ganska lätt vad sporten också kan erbjuda.
Är man ointresserad av SPORT så öppnar man således inte sport-delen i tidningen.

Är man ointresserad av KULTUR eller NYHETER så öppnar man visserligen inte de tidningsdelarna heller, men då missar man ju också en stor del av allmänbildningen.
Sporten ses däremot alltid som det område som det är accepterat att strunta i, trots att den utgör en väldigt stor del av dagstidningarnas material.

Foto: Patrik Olsson

När vi går igenom elevernas arbete så inser  också eleverna att Sport och sportreportage berättar mer än vad de kunde föreställa sig.

Hur hög klass bildjournalisterna på Nordens fotoskola verkligen håller är ju svårt att avgöra, men tittar man på hur många av eleverna som utmärkt sig med sina reportage inom genren "sport"  genom åren så är nivån inte låg....och då måste man tänka på att de fortfarande är studenter.

Klicka bara  HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR för att ta några få exempel.

Foto: Felicia Andreasson

Eleverna som examinerats från Nordens Fotoskola dominerar också nästan de senaste 10 årens anställningar på dagstidningar runt om i Sverige.
Hade YH-myndigheten insett det faktum så kanske även de tänkt till ytterligare en vända innan de tog sitt beslut om att lägga ner utbildningen.

Nu är många uppsagda pga att tidningsredaktioner inte tycker det är så viktigt att bilder berättar något och anser rimligen att vem som helt klarar av det där.
Men just i den här tidpunkten är det som viktigast att värna om bildens styrka.

Att branschens egen plattform för att främja berättande bildjournalistik, dvs "Årets Bild", också går emot sig själv är ju bara tråkigt.

Foto: Rasmus Forsgren

På Årets Bilds hemsida kan man läsa följande ord:
""Tävlingens främsta syfte är att främja bildjournalistik och skickligt utförda yrkesprestationer inom journalistiken.  ""

När man hör att Årets Bilds jury inte lyckas hitta ett enda sportreportage i år, av 45 inskickade, som berättar något vettigt eller visar något intressant så känns det ju nästan lite skrämmande.
Då undrar man vad som händer med den berättande bilden?

Juryn resonerar bland annat så här:
""De tyckte att det inte fanns någon historia i något reportage som nådde ända fram och menade att Sverige kommer te sig märkligt i internationell jämförelse om juryn skulle utse några vinnare trots bristerna ""

I Internationell jämförelse ?
Vad menas egentligen med det ?

En annan av orsakerna till det där är bla att de saknade "action", eller att de saknar "känslan och skönheten som borde finnas i sport." 
Vad är det egentligen som definierar ett bra sportreportage?

Skall man leta efter skönhet som "borde" finnas i sport och behöver man verkligen action för att berätta en bra historia om ämnet ?

Foto: Patrik Renmark

Indirekt så talar juryn då också om att alla reportage är så dåliga, trots att de berättat så mycket att Sveriges största tidningar som Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan osv tycker att de är värda att publicera för sina läsare ?

Det är ju nästan ett hån mot hela sportjournalistiken i sig.
Skulle de utse en vinnare så skulle "hela tävlingen sänkas" är ett annat av deras argument.

Enligt min åsikt så är det inte juryns uppgift att tänka på om de skall skämmas eller inte, utan att utföra just det som står i inledningen av Årets bilds främsta uppgift:
"Främja Bildjournalistiken !"

En av mina kollegor som nyligen medverkade i en Årets Bild jury i ett annat land påpekade att de inte heller var nöjda med alla bilder men resonerade så här :
"...Juryns jobb tycker jag är att plocka fram de tre bästa alternativen i klassen, även om de inte tycker att det höll samma klass som året innan. 
Här var det också en klass höll en lägre nivå men vi valde ändå att dela ut tre pris.  
Annars är det ett hån mot alla som kämpat och slitit för sina rep. "

Foto: Ylva Bergman

En bedömning av bilder är naturligtvis inte detsamma som att se vem som hoppar längst eller springer snabbast, men om en jury bedömer exempelvis en konståkningsävling så finns det alltid någon som åker lite bättre, även om alla åker dåligt.

Om man ber en jury att utse vad som är "Årets Nyhetsbild" så hade det låtit lustigt om någon sagt "jag kan inget om nyheter".
Just i det här fallet måste vi dock utgå från att en jury kan så pass mycket om sportreportage så de har en anledning att döma ut hela klassen, och därefter öppet kritisera och säga att Svenska fotografer riskerar att skämma ut sig.

Hur hade det sett ut om juryn strök "porträttklassen" för att alla porträtt som togs i Sverige förra året "inte höll måttet"  ?
Måttet för vad ?
Det är ju det bästa porträttet som togs 2014 som skall utses.

Eller är det kanske bara så att svensk bildjournalistik inom genren sportreportage är på väg helt utför.

Om alla fotografer som skickar in bilder till en reportageklass blir stämplade som dåliga så borde också juryn inse att det får konsekvenser och att beslutet får kritik.
Annars blir det bara en stor sågning av svensk reportagefotografi.

Foto: Madeleine Andersson

Höjer vi berättandet på bildjournalistiken genom att istället följa Formulär 1 A.... dvs visa registerande bilder på en person som visar exakt det vi redan vet eller det vi vill få bekräftat ?

Enligt statistiken de senaste 10 åren så verkar det vara precis tvärtom.
Svensk bildjournalistik har utvecklats och speciellt inom området sport.

Man kan bara titta i listan nedan för att se de internationella utmärkelser svenska fotografer blivit belönade med under de senaste 10 åren för sina berättande sportreportage.

2014   1:a World Press Photo
2014   2:a Pictures of the year
2013   1:a Pictures of the year
(Just 2013 tog för övrigt Årets Bild ett eget beslut om att sportreportage inte borde finnas kvar i Årets Bild, det gick lyckligtvis inte igenom).
2012   3:a NPPA - best of Photojournalism
2013   3:a College Pictures of the year
2010   2:a Pictures of the year
2010  2:a World Press Photo
2008  1:a Pictures of the year
2008  2:a Pictures of the year
2008   1:a NPPA- best of Photojournalism
2008   3:a NPPA - best of Photojournalism
2006   1:a Pictures of the year
2003   2:a World Press Photo

När så en jury för Årets Bild, eller för den delen en tidningsledning som bestämmer att fotografer inte behövs, eller en YH-kommitté bestämmer att vi inte längre behöver utbilda fotografer, så ser man kanske inte ens vad som finns och vad journalistiska bilder berättar.

Men jag kanske resonerar fel....

Beslutet att helt lägga ner en reportageklass kanske är ett så pass bra beslut för svensk bildjournalistik att tidningsledningarna nu funderar på att återanställa sina fotografer igen ?
Eller att en YH-kommitté ändrar sina beslut om att lägga ner utbildningarna?

Men vad vet jag ?
Det enda man däremot vet är att det nu sparkas fotografer från tidningar och utbildningarna läggs ner.

Foto: Stina Stjernkvist

På tal om det ekonomiska så kan man rent hypotetiskt också räkna ut att det kanske i snitt fanns 10 bilder i varje sportreportage som skickade in till Årets Bild i år.

Varje enskild bild kostar 100 kr.
Det blir sammanlagt 45 reportage á 10 bilder och detta landar på en liten summa av ca 45.000 kr.
I en klass som juryn väljer att lägga ner.

Vilken klass kommer läggas ner nästa år och på vilka märkliga grunder ?
Och vart tar de pengarna vägen?

Visst, man kan inte komma runt det faktum att det i reglerna står att juryn har rätt att stryka en klass, men borde man inte tänka på konsekvenserna när man faktiskt går så långt.

Och borde man verkligen inte tänkt över en omgång till om detta var det bästa alternativet för bildjournalistikens framtid ?

Foto: Karoline Montero

Är man intresserad av att se vilka sportreportage som producerades 2014 så kan man följa DEN HÄR bloggen som dagligen uppdateras med sportreportage från olika fotografer.
http://bildreportage2014.blogspot.se 

Har man gjort ett sportreportage och skickat in det till Årets bild 2014 så kan man maila det till Jonas Lindkvist på Dagens Nyheter som publicerar dem på bloggen.
På så sätt kan man också bilda sig en egen uppfattning om svensk bildjournalistik och ta del av en flera intressanta historier.

 Foto: Christian Johansson

Men se också på bilderna i det här blogginlägget !
Det är några av de bilder som producerades av Nordens Fotoskola under kursen "Sportreportage".
De här eleverna utbildar sig till bildjournalister och de har studerat i fem månader.

De, om några, utgör framtidens fotografer och det kanske även YH-myndigheten som tog DET HÄR beslutet, borde förstå.

Alla elevernas bilder fick tyvärr inte plats i det här blogginlägget men tänk dig tanken att man skulle anse att Nordens Fotoskolas bilder inte vore något att ha...
Att man skulle skämmas för att ens visa deras bilder och istället välja att inte visa en enda bild här...

Hade det alternativet höjt deras utveckling, skapat nya idéer eller främjat bildjournalistiken?


Foto: Adam Wrafter

Årets bild

I Lördags förmiddags rullade Åsas bild till slut upp som nummer 1 i porträttkategorin när juryn gick igenom bilderna inför Årets Bild och just under det tillfället satt vi i bilen på väg upp mot fjällen.

Det var ju spännande att följa de där diskussionerna och jag är glad och stolt över att ha en duktig, ambitiös och berättande fotograf under samma tak därhemma.

Jag minns att Åsa berättade att hon fick en speciell känsla just när hog tog bilden och det fick faktiskt även jag själv när jag såg den första gången.
Att även juryn fastnat för den visar ju även att det är en stark bild.
Vill man se fler bilder från reportaget i Moldavien så kan man se det HÄR. 

För övrigt så sitter jag också växelvis och har mailkonversationer med eleverna på Nordens Fotoskola årskurs 2014 som jag under förra veckan hade genomgång av sportreportage och sportbilder med.
Tanken är att de skall förstår hur ett sporteportage kan vara uppbyggt och hur sportens värld fungerar inom fotografi.
Jag hoppades att de lärde sig något, de var i alla fall enormt ambitiösa.
Jag lovar att återkomma både i sport-ämnet och med en del av elevernas arbete framöver.

Torsdag för en vecka sedan

Jag är för tillfället på semester och åker skidor i djup snö... därav detta enorma stitlje på denna blogg.

Det har ju visserligen hänt en del saker den senaste veckan och jag tar dem i tur och ordning...
Vi börjar på förra Torsdagen med detta blogginlägg.

Fotografstudenterna på Biskops Arnö går på bilden nedan igenom bilderna från sin workshop i sportfotografi som jag höll för dem i December.

Det är 8:e året jag undervisar om sport på skolan och det är fint att se att de flesta faktiskt blir intresserade av uppgiften trots att de inte hade en aning om vad ett sportreportage eller en sportbild kunde bestå av.

På bilden nedan väljer vi bort den undre raden av bilder på skärmen för att göra en serie bättre och istället för att radera på skärmen så höll vi helt enkelt bara över den nedre delen.
Hur eleverna verkligen ser ut, det kan ni se när de kommer ut på praktik på tidningarna.

Vill ni veta hela den här talangfulla klassens namn så kan ni klicka HÄR och tittar på länken YH14.

Hunden i Rio

Min dator är full som bara den och när jag rensar den hittar jag en proppfull mapp som jag inte lagt över på min hårddisk.
Sådärja, över med den mappen och datorn fick 99 gb ledigt utrymme.
I mappen hittar jag en bild på en hund i ett fönster.

...Och då kommer jag att tänka på situationen när jag var utanför arenan i Rio De Janeiro för att sätta upp mig själv och Niklas Larsson på väntelista för att få biljetter till finalen.
Just när jag ringer till Niklas och säger "Du, det kanske löser sig, vi kommer nog få biljetter!", så avbryter jag mig själv, "Vänta, där är en hund i fönstret, vi hörs sen!"

Multimedia från Årets Bild

Igår lyckades jag samla ihop alla bidragen från Årets bilds multimedia-klasser under de senaste fem år på samma ställe.
Dessa hittar man under denna länken på en video-kanal för Årets Bild.
www.vimeo.com/aretsbild

Vill man söka på ett speciellt år och placering så kan man bara skriva in "året" tex, /2011, följt av siffran 1,2 eller 3 med ett bindestreck före.

Som exemplen här nedan...
www.vimeo.com/aretsbild/2011-2
eller tex så här
www.vimeo.com/aretsbild/2013-1 
eller
www.vimeo.com/aretsbild/2010-2

eller som exemplet..år  2012.. 3:e pris.
www.vimeo.com/aretsbild/2012-3


Förut har i alla fall jag haft lite svårt att både lokalisera bildspelen, eller att länkarna från boken inte fungerat samt att man nästan aldrig har möjlighet att ordentligt titta igenom den kategorin efter prisutdelningen.
Samtidigt är ju det också den kategorin som utvecklats rätt mycket.

Men nu finns de samlade på länken HÄR om man vill se på dem.
www.vimeo.com/aretsbild
Det här gjorde jag rent för skojs skull, men också för att jag tycker att det behövs att det ligger samlat som ett arkiv.
Och sen är det ju ganska trevligt att kolla på de gamla Multimedia filerna som man inte sett på några år. Kolla själv!
 

puh...

Vilken tid det tar att försöka summera året och sortera ut de bilder man tycker är ok för att skicka in till Årets bild.
Att man aldrig lär sig att sätta sig med det här tidigare är ju helt obegripligt, men snart är det nog klart.
I alla fall inskicket till Årets Bild.

Jag brukar inte vara så flitig på att skicka in multimedia men i år tänkte jag nog försöka skicka in eller två i alla fall.

Samtidigt så inser jag att nästan allt mitt material på något sätt grundar sig på.... fotboll.