I denna lilla stad, belägen på den holländska landsbygden, spenderade jag två dagar för inte alltför många veckor sedan. Pontus Wernbloom, landslagets nya dynamo, gav kanske sin nya hemstad inte det absoluta toppbetyget: -Vad fan, jag är från Kungälv. Jag ska nog överleva Alkmaar också. Men riktigt så farligt var det inte. En ganska mysig lite by med fina uteserveringar, små kanaler med folk som tuffade fram i sina små ekor för att köpa glass och mitt i city kunde staden stoltsera med ett alldeles eget ostmuseum. Detta hann vi dock aldrig besöka. Men vi hann göra ett reportage om Pontus Wernbloom. Detta kan man se på 19 sidor i det senaste numret av Offside där man även kan ta del av Henrik Ysténs eminenta text. Det är baske mig alltid lika trevligt att få komma ut i världen, ta lite svartvita bilder och göra roliga jobb.
Man kan svära när solen försvinner, sitta inne och gnälla på väderleksrapporten om man vill... eller så kan man ta på sig en regnkappa, kameraskydd, gå på fotboll och bara njuta. Sitta under taket på läktaren? Nej nej nej, det är bara för mesar. Säga vad man vill om regnet, jag har sagt det förut och jag ber inte om ursäkt för att jag upprepar mig igen. JAG ÄLSKAR NÄR DET REGNAR.
En vis fotograf (kommer fortfarande inte ihåg vem det var) myntade en gång följande replik : "I love it when it rains, i wish it would rain every day" och det låter fortfarande som några av de klokaste ord jag någonsin hört.Hade det bara varit så att domaren inte tyckt att denna lilla vattenskvätt var för mycket för gräsplanen så kunde man fått ytterligare 45 minuters njutning. "Vi avbryter" blev budskapet. "Vi instämmer, det är för mycket vatten" sa resten. "Fan" tänkte jag, nu när vi har så roligt! Det enda negativa med gårdagens lilla nederbörd var att jag endast hittade en gummistövel i källaren och med tanke på hur aningen märkligt det hade sett ut med endast stövel på fötterna så valde jag de gamla pjuksen trots vattnet. Säg så här, de har klarat att gå många mil och blivit några av mina favoritdojjor, men det här blev för mycket för min fina vita Converse. De gick i två delar när jag lossade dem från fotsulan och de har nu satt sin sista potatis. Ajöss med dem. Pontus Tideman från Sydsvenskan skrattade och log åt det härliga vädret lika mycket som jag, och hade man inte vetat bätttre så skulle man kanske kunna tro att han höll på att prova ut nya kameraskydd. Jag hade ett svart. Pontus piffade upp tillställningen med ett mer färgglatt. Idag träffade jag den trevliga mannen Tideman igen. I solskenet på samma plats. Det var trevligt det också, men gårdagen var bra mycket bättre.
För en vecka sedan föreslog jag ett enkelt reportage till tidningen och i onsdags tog vi bilen vill till platsen för scenen och hängde på bygget från morgon till förmiddag och från eftermiddag till kväll. Idag Söndag hamnar det på papper och eftersom bilderna innehåller kulörer i både i tidningen och på Webben så får man ju friheten att vara lite färglös på bloggen. Bortse dock från ljud och diverse tekniska finesser eftersom mina kunskaper i bildspelsskapande är ungefär noll. HÄR kan man läsa SkD reportern Mats G Svenssons text och om man vill se ett bildspel om livet bakom kulisserna på Circus Maximum så kan man göra det HÄR.
Då, på det ljuva 80-talet, när MAI-galan var nåt stort, då satt man på ett fullpackat Malmö Stadion. År efter år. Man ville aldrig missa dem. Carl Lewis och hans vindsnabba kamrater som kom på besök. De värmde upp en meter innanför staketet, man tryckte kompakt kameran igenom stängslet och fick en suddig uppvärmningsbild. De kom varje år. Världsstjärna efter världstjärna. Ett annat år var Bubka där. Jag har en bild tagen långt uppifrån läktaren. Vi såg två försök på världsrekordet... sedann tyckte min annars så snälla mor att det var bättre att hämta ut bilen så att vi skulle slippa bilköerna.
På väg till Pildammsparken och bilen hör vi ett vrål från stadion. Vi var nog de enda som bara såg de två första försöken live och fick uppleva Bubkas världsrekord framför sportspegeln på tv. Men det var tider det. Några år senare gick man dit i tjänsten... Då kom Holm, Bergqvist, Klüft, Maurice Green, Ato Boldon.....och några till.
Idag var det dags igen... Läktaren gapade tomma om man bortser från de ca 50 personer som tagit sig till arenan, trots gratis entré. Några enstaka fotografer traskade runt på gräsmattan. Tre journalister satt på pressläktaren, och jag undrar ens om någon av dem jobbade... Dagens mest intressanta, OS Silvermedaljören Richard Thompson från Trinidad som joggade hem ett 100 meters lopp omgiven av lokala malmö sprinters. I häckloppet deltog två löpare, varav den ena var en träningskamrat som var tvungen att ställa upp.. för hur roligt hade det varit att springa mot sig själv? En okänd höjdhoppade från Qatar slog slog personligt rekord med 2,27 meter, rev ut sig på 2,30 men det gjorde inget. Ingen annan var ändå kvar i tävlingen.
Där satt jag nu. Ensam med min dator i löpargången. I ljudet från mannen i blå träningsoverall till höger i bild, som med ett mullrande och högt obekvämt ljud stötte upp dagens frukost, lunch och middag i den närliggande papperskorgen. Då, just då, i en doft av nykastad spya, insåg jag hur mycket jag faktiskt saknade både Carl och Sergej.
Dagens konversation. Fotograf Daniel : "I´m sorry, but there is no door to my bathroom ?" Man i receptionen: "Yes i Know". Fotograf Daniel : "Just out of coriousity... WHY is there no door to my bathroom?" Man i reception: "It´s a design thing" Fotograf Daniel: "But It looks like there has been a door. There is a hook in the doorpost to hang a door?" Man i Repan: "Yes, I know....that was a mistake to put the hook" Fotograf Daniel: "Dont you think its a mistake to not have a bathroom door" Man i repan: "No... it´s a design thing"
Journalist Torbjörn: - Hej, vi gör en enkät och frågar folk vad de har köpt på Sjöbo marknad! Fotograf Daniel: - Vi ser att du har köpt en massa Ninja svärd. Vill du vara med på en bild och visa vad du köpt? Anonym Pojke. Ca 10 år. Tittar upp och ner på skäggig fotograf och ännu skäggigare reporter. - Nä, det vill jag inte!! Jag litar inte på er!! Medieträningen går tydligen långt ner i åldrarna nuförtiden.
Lyckligtvis uppfattades vi inte som opålitliga för fem andra marknadsbesökare. .
SM i simning tycker jag om. Det hamnar högt upp på listan med "fina mästerskap att bevaka". Det här blir det tredje Svenska mästerskapet i poolen för min del... men sjunde totalt totalt om man räknar in en och annan större simtävling också. Remotekameran har fått arbeta i dagarna och den skulle även få sig ett dopp i poolen idag om inte sladden hade varit av så värdelös kvalité så att den bestämde sig för att gå mitt av.
Eftersom det inte var någon som gick runt med en lödkolv i fickan (vilket man ofta inte brukar ha med sig en fredag kväll på ett sim mästerskap) och jag troligen inte kommer hitta en affär som säljer sändarkablar en Lördagmorgon så får vi klara oss utan remote bilder i resten av detta mästerskapet. Tråkigt, eftersom det just idag var ett fint läge att doppa den i poolen. Men men, Jag får försöka greja på nåt annat kul tills imorgon istället.
Jag mötte kungen idag. Det var länge sen. Jag testade min remote kontroll på kameran så att jag fick en idolbild. Den fungerade. Kungen visade att han hade 3 ackrediteringar till samma evenemang och samma antal kameror också. Precis som en kung skall ha.
För nästan exakt fyra år sedan var jag där. Jag missade tjejens 30-årsdag för att jag ville stanna på finalen men jag tror hon tyckte det var ok och jag får anta att hon har förlåtit mig för att jag missade hennes födelsedag. Det händer ju inte så ofta att man går på en VM-final. Men tiden går snabbt, eller rättare sagt, den springer iväg, fortare än blixten.
När man ser finalen idag så känns det som att man var där igår. Allt ser likadant ut även om de med kameror och röda fotovästar tog sig lite mer friheter inne på planen denna gången. Senast det begav sig var det trängsel runt reklamen kan jag lova. På fyra år hinner det hända en del saker, vi kan kalla det "perioden mellan två VM." Nu sitter man fint hemma i lägenheten och ser 2010 års final med två små barn som ligger och sussar gott inne på sina rum. År 2006 så trodde jag inte att det fanns en enda grej som kunde slå finalupplevelsen, men så visade det sig att det fanns två.
Vad kommer hända under perioden fram till nästa VM... det återstår att se. Men så här såg det ut senast det begav sig. Tillbakablickar är de bästa blickarna.
I falsterbo har de sk elastiska hinder, sådana som bockar sig som bananer i kanterna. Det är nog bra för hästarna! Ett tips som man annars kan passa på att ta till sig i sommarvärmen om man tex skall spendera en hel dag på en solig plats, tänk hästbana utan skugga, så gå in i en mexikansk affär och införskaffa dig en sombrero. Då hade man nog inte varit hälften så röd i fejjan som jag är nu.
Är det månne en bloggpaus på gång? Det verkar nästan så va. Bloggflitens lampa lyser inte lika kraftigt som förut även om den gått på lågenergi lite då och då. Men hur länge kommer den här pausen att vara då? En vecka, 3 månader eller ett år, ingen som vet. Inte ens jag. Men kanske bara tills jag känner att jag har något roligt att förtälja om igen.
...Tills dess så njuter vi sol och badväder här nere i Söder. Det gjorde i alla fall de här tre killarna igår.
På tal om 360 grader... Under OS i vancouver pratade jag med Kari Kuukka, den finska killen som tog de där 360-bilderna i Peking som alla snackade om. Nu när jag ändå var inne på snurr temat så googlade jag in på hans sida för att kolla in hans bilder från vancouver. De ser ni HÄR och även om det är på finska så är det bara och klicka vidare för att se hur de olika arenorna ser ut.
Om ni börjar med att klicka in på Whistler rutan så kommer ni direkt till ett pressrum. Snurrar man lite till höger och sedan upp i bild så kan man också passa på att se hur jag och Jonas Lindkvist sitter och jobbar och sliter.
Foto: Joel Marklund/Bildbyrån Mina norrländska bildbyråkollegor Marklund och Ericsson var där. Den spanska kungen gjorde som han brukade och stannade hemma från högtidliga bröllop och prinsgrabbarna från England stod hellre och ropade sig hesa i Sydafrika på en 0-0 match mot Albanien. Några fler som också struntade i det var AP, AFP och Reuters. Se själv HÄR. Foto: Marcus Ericsson/Bildbyrån
Nu är det reportage om kåkstäder i Sydafrika som gäller. Min gode vän Emil Malmborg på Bildbyrån, som också är baserad i Malmö, var långt före sin tid med kåkstäderna. Det där gjorde han för två år sen. Långt före alla andra. Idag skickar han in det i Skånska Dagbladets Söndags del. Så Perfekt. Klicka upp det så kan ni läsa att han kan skriva också. Bra skrivet och lysande bilder. Ett sånt här jobb svänger man inte ihop på fem minuter! Här har ni några ytterligare några pärlor som inte var med i tidningen. Sydafrika i REAL-tid då? Det är väl ingen som kan ha missat att Bildbyråns egen Nick Nolte är på plats?
Semestertider är tider när man är utan både nätverk och dator men när man sedan hittar rätt kod till det trådlösa nätverket så plockas burken fram ändå. De som ännu inte varit på Fotografiska i människobyn har fortfarande något att se fram emot och de som redan varit där, inklusive mig själv, Åsa och herr Marklund idag, kan gå med ett leende på våra läppar i några dagar framöver.
Vilket ställe de ha ordnat här uppe i stan. Det här stället kommer jag att besöka varje gång jag är uppe i huvudstaden. Vi inledde vår visit med att frotera oss i de fotografiska bokverken och efter idogt letande i flertalet antikvariat och fotoboksaffärer de senaste åren, så hittade jag nu en nyutgåva direkt när jag klev in genom dörrkarman. Christers kloka ord. Jag högg den direkt eftersom det endast var två exemplar kvar och det gjorde jag rätt i eftersom den lite senare inte fanns kvar alls. Marklund föreslog lunch direkt och vi nickade instämmande utan att protestera och de har fixat det fint där i lokalen. Utsikten går inte av för några hackor i småland den inte. Inköpet av fotoboken, betalning av entréavgiften och lunch frossan gjorde att jag inom loppet av 15 minuter spenderat 725 kr redan innan jag sett en enda bild på utställningarna. Men va fanken, vi fick mer valuta för stålarna när vi spenderade några timmar med Annie Leibowitz, Vee Speers, Anders Petersen, Lennart Nilsson och Joel-Peter Witkins bilder. ..Och jag tror ta mig sjutton att det tom blev ytterligare några fotoböcker innan vi åkte hem. För övrigt så höll till och med konferensrummen högsta möjliga fotografklass. Jag längtar nästan redan till nästa besök.
Donnan min har en bild publicerad denna månaden trots att hon är mamma ledig....
Från rockabilly reportaget i Enviken.
National Geographic, June 2010.
Sverige får ett litet hörn i Visions of earth!
(hörn och hörn ...uppslag kanske man skall säga) Foto: Åsa Sjöström/Sydsvenskan/Moment
Hur rolig är man på en skala när man gör ett lång inlägg och därefter inte har något mer vettigt att skriva på mer än en vecka? Nja, på en skala från 1-10... jag kanske ger mig 1,5. max.
Min kollega Jan på storstadstidningen i människobyn efterlyser några kort från ett evenemang förra året och det skall han få. Det är väl ungefär det jag hade att berätta om idag. Nu är det ju fredag. Har vi nåt annat roligt i sikte till nästa vecka då? Jag hoppas det.
VI JÄMFÖR ALLSVENSKAN MED LA LIGA! Vi ger dig allt du behöver veta och all fakta!
(Vad du däremot behöver denna fakta till låter vi vara osagt)
Observera att all statistik och information som presenteras i detta test kanske inte alltid överensstämmer med verkligheten på övriga spelplatser i dessa länder.
Testet baseras på följande matcher:
Lördag 15/5 2010 : Strandvallen (allsvenskan)
Söndag 16/5 2010: Camp Nou (La Liga)
TEST NR 1. FÖRTÄRING OCH UPPLADDNING!
ALLSVENSKAN:
En burgare som legat på grillen i fyra timmar på en bensinmack kan, om du har otur, bli dagens enda huvudmål.
Charmfaktorn är lika med noll. Omgivningen och bordsdukningen likaså.
Vita dukar och vinlista är inget som existerar i denna liga och den här matupplevelsen är inget att rekommendera för den som är ute efter näringsrik kost eller en candlelight dinner för två.
LA LIGA:
Horisonten mina vänner. Se på horisonten!
Betyget sjunker en aning med tanke att pastan verkar kokad av en sommarvikarie som inte fått jobb pga sina matkunskaper, men de kvittar, bara se på horisonten!
Betyget blir inte sämre av att kaffet på maten kan intas med fötterna nerborrade i en sametslen sanddyna.
SUMMA:. Maten var inte något av de mest förnämligaste av måltider men omgivningen ger en jordskredsseger till La liga i dagens första test.
LA LIGA – ALLSVENSKAN 1-0
TEST NR 2. REKLAM FÖR EVENEMANGET!
ALLSVENSKAN : En enkelt snickrad träskylt på en öde åker verkar vara melodin att locka folk till det förekommande fotbollsevenemanget. Hur många som passerar denna skylt låter vi vara osagt men placeringen "så långt ifrån ett tättbebygt område man kan komma" kan inte vara strategiskt uttänkt.
LA LIGA: ”Word of mouth!” En ryktessspridning på stan.
Det räcker att en person vet, han har stor katalansk släkt, många vänner och en djungeltrumma som dunkar iväg några ljudliga signaler. Några skyltar i city är således inget som behövs och ryktet om match sprids snabbare än nyheten att det skall vara glasstårta på det kungliga bröllopet.
Det blir fullt hus trots avsaknad av reklamskyltar.
SUMMA: Reklam är helt överskattat.
LA LIGA – ALLSVENSKAN 2-0.
TEST NR 3: ACKREDITERINGSPROCESS
ALLSVENSKAN:En pitoresk liten blå träbarrack med trevlig dam med leende på läpparna som delar ut röd fotoväst ackompanjerad av inhemsk supporter iklädd lagets färger, svart och gul.
Det känns att det är fotboll det rör sig om och de provisoriskt framsatta blå stolarna visar tydligt att det är nåt spännade på gång i lokalen, möjligen en presskonferens?
LA LIGA: Lite för mycket lyx och flärd, blanka möbler och språksvårigheter bakom disken.
La liga är ju trots allt en internationell liga så lite mer är frasen ”press card?” skulle man väl kunna begära men en konversation om vackert väder eller tillhörande artighetsfraser är inget man skall försöka sig på. Visa din legitiamtion, hämta din biljett och lämna sedan stället.
Löpandebandprincipen. Tack och hej.
SUMMA: Allsvenskan tar upp kampen och tar sin första poäng. Relativt enkelt. Ett leende är alltid bättre än en gubbe i slips.
LA LIGA – ALLSVENSKAN 2-1
TEST NR 4: BORTRE KORTSIDAN
ALLSVENSKAN: Diverse flaggor, ett mindre tifo och några väl anpassade reklamskyltar för lokala bolag är utrymmet som kortsidan har att tillgå. Stolar då? Fanns det sådana? Ingen som vet. Alla står ändå.
LA LIGA : Avsaknad av matchklocka och repriser på storbildskärmen är finesser som inte tydligen inte slagit igenom i den spanska teknologin. Men se på kapaciteten.
Ett publikrekord i allsvenskan är att jämföra med en mikrodel av den nedersta halvan på denna förkommande publiksession.
SUMMA: Vem bryr sig om fungerande repriser och matchklocka? Att se ett snyggt mål i repris har aldrig lockat en sann supporter och det är alltid en charm i att fråga sin granne "Hur mycket tid tror du det är kvar?"
LA LIGA – ALLSVENSKAN 3-1
TEST NR 5: PARKERINGSMÖJLIGHETER
LA LIGA: Kritade P-rutor belägna tämligen nära evenemangsarenan finns att tillgå, men få vet om de verkligen är öppna för allmänheten eller pressen? Nej fanken. De nyttjas inte alls och tar då således upp onödig plats som istället kunde nyttjas för stånd som säljer cervezas. Till evenemanget får man därför transportera sig med kollektivtrafik eller till fots. Bra för miljön, dåligt om man har mycket, och tung, kamerautrustning.
ALLSVENSKAN: Vid visning av en legitimation med bokstäverna PRESS så öppnas en ytterligare en möjlighet för förnämlig parkering. En orangebeklädd man vinkar ner fordonet mot vattenbrynet och även om transportmedlet får ställas granne med en jordhög så är utsikterna och miljön i en klass för sig. Speciellt som man har en polare som TT-Bosse som privatchaufför.
SUMMA: Naturen besegrar betongen och Allsvenskan tar poäng igen.
LA LIGA – ALLSVENSKAN 3-2
TEST NR 6. PRESSRUM
ALLSVENSKAN:En mjuk fluffig soffa ger en trevlig feeling av hembonat livingroom. Vem är det som offrat sin gamla 70-tals tvåsitsare och skänkt den till klubblokalen? All cred åt denna hedersknyffel.
LA LIGA:Likatrångt som på en fullpackad tapastallrik och med ett bredband som inte räcker fem meter utanför fotorummet. Sittutrymme är något som både borde finnas och bli över i katakomberna på Nou Camp. De två fotograferna som av utrymmesskäl fick ha sitt skrivbord på trappavsatsen hade med all säkerhet gärna bytt sin plats mot en insutten skön gammal soffa.
SUMMA: Mysfaktor kontra hård plaststol och trappa? Allsvenskan it is!
LA LIGA – ALLSVENSKAN 3 – 3
TEST NR 7: GRÄSVÅRD
ALLSVENSKAN: Skötsel av mattan är något man värderar i Sverige. Rejäla maskiner och utbildade traktorarbetare vet hur en linje skall kritas och hur en matta skall friseras.
Lite jordhål här och där är inget som verkar bekymra grässkötaren. Bort med skiten och i med nytt.
Nästa match är en ny säsong eller hur man brukar säga. Det lär dock ta sin tid att förbereda för nästa match.
LA LIGA:
Några vattenstänk med spridaren i halvlek och sedan täcker man underlaget med konfetti i varierande kulörer. Mer vård än så behövs inte om inte sätter igång sin säsong tidigare än planerat.
Att mattan behövs täckas med konfetti i förebyggande syfte för snö låter vi vara osagt, men risken är orimligt liten. Mer än så här behövs dock inte.
SUMMA: Även om man inte skulle vilja vara vaktmästaren som städar undan kalaset i Spanien så vittnar det dock om större fest och glädjescener, och betydligt mindre arbete för gräsansvarig.
LA LIGA - ALLSVENSKAN 4-3
TEST NR 8. EFTERSNACKET.
ALLSVENSKAN :
Inför ca 3000 personer hörs följande i högtalaren: ”Vi gratulerar Mjällby till segern med 4-2. Dagens Målskyttar är.. bla bla och bla bla bla”.
LA LIGA:
Inför ca 89.000 på läktaren hörs följande i högtalaren: –"Fuck you Pique !"
Summa: Impulsiviteten och frispråkigheten i La Liga är större än Allsvenskan. Vilken av ovanstående
två avslutningsfraser har man inte glömt bort inom loppet av en timme?
LA LIGA - ALLSVENSKAN 5-3
Med en inte alltför stor tvåpoängsseger tar märkligt nog den spanska ligan hem spelet som den främsta av de två och vilka slutsatser kan vi dra av det här då?
En sak är i alla fall säker, ta inte bilen till Nou Camp. .
I denna lilla stad, belägen på den holländska landsbygden, spenderade jag två dagar för inte alltför många veckor sedan.
