På tal om något helt annat... innan jag har tid att lägga upp lite mer bilder på den här bloggen så bjuder jag på lite stand up. Inte från mig själv men ändå.
Jag vet inte hur jag skall definiera min humor men det här skrattade jag år så jag fick ont i magen.
Har ni 6 minuter och 13 sekunder till övers så lyssna på det här.
måndag 15 augusti 2011
söndag 14 augusti 2011
Z in town
Gårdagens sena bröllopspartaj med vännerna från storstaden börjar sätta sina spår så jag gör nog klokt i att knoppa in nu.
Det är ju en dag imorgon också.
lördag 13 augusti 2011
I Like.
Den här skylten gillar man när man kliver på flyget.
Fast om man man bokar ett flyg som lyfter 06.30 så utnyttjar man inte de tekniska faciliteterna så mycket ändå. En timmes sömn är inte fel det heller.
torsdag 11 augusti 2011
Prince
Eftersom tiden går fort så har jag knappt hunnit förtälja att jag gjorde ett litet reportage under en Prince konsert Köpenhamn i Lördags och mer om det kunde man läsa i GöteborgsPosten på Söndagen, och under Måndagen också för den delen.Det var ett bra tag sedan jag senast fotograferade konserter men attans vad trevligt det var, även om man nuförtiden tydligen bara får tillgång till att fotograferna en låt.
Men man får vara glad åt det lilla för man har ju hört att vissa artister inte ens tillåter det nuförtiden.
Lätt skulle det däremot inte bli att skicka hem bilderna pga diverse varningar om teknikstrul, men med lite snabb rekoknisering innan avresa så fann jag ett hotell lokaliserat fyra minuter från området och därifrån tickade bilderna hem fint.. till tonerna av en Pianobar och några överförfriskade svenska turister på besök i grannlandet.
Lite grejor som ibland brukar kallas "Runt-omkring" hann vi också med och när jag fotograferat det här svärmande paret och tagit deras namn så sträckte mannen fram sin näve, tog tag i min hand, tittade mig och ögonen och sa "Du ær en go fotograf. Du ser vad som är fint i livet!"
Det var en kommentar som jag aldrig har hört förut, men den kanske man skall ta tillvara på.
Tja, jag ser kanske det som är fint i livet! Det låter ju inte så tokigt om man tänker efter!
Att konserten lite senare på kvällskvisten fick avbrytas pga smärre monsuregn lät ju inget vidare men då satt jag redan på tåget över Öresund och hörde regnet smattra på rutorna. Glad och torr.
onsdag 10 augusti 2011
Ukraina
"Kollar du inte på fotboll?" frågar Åsa, när hon landar i storstaden, och eftersom jag inte gjorde det så slår jag på apparaten, och ser att jag hamnar mitt i slutskedet i den 92:e minuten av en fotbollsmatch med det svenska landslaget.
Det ena laget är blått och det andra är gult och eftersom det är som det är med Ukraina så har man ingen aning om vilka som är vilka.
5 sekunder senare rullar det blå laget in 1-0 och två minuter senare är matchen slutet.
Det räckte med att kolla i två minuter. Jag fick se målet i alla fall.
Sverige var blåa och vann med 1-0.
Med vad har alla de här bilderna med detta att göra?
Inte så mycket egentligen förutom att de är några personer jag fotograferat genom åren och som stavar sin nationalitet Ukraina.
Ibland är det inte helt lätt att se om det är en svensk eller en gul Ukrainan som idrottar, och om man tror att det är lätt att hålla koll, så kan man annars bara fråga herr Joel Marklund hur det gick för honom under kanottävlingarna på OS i Peking.
I fält
Jag såg på tv-sporten häromdagen att det hade varit den årliga fältritten på playan i Malmö.
Den tävlingen har jag bevakat under ett flertal fillfälle de senaste åren och det händer alltid nåt dramatiskt.
I år var jag inte där eftersom jag fortfarande är lite pappaledig och då rimligtvis inte kan bevaka varje liten grej jag egentligen vill gå på.
Så jag fick nöja mig med att se ett två minuters inslag på sporten.
Om inte tv-bilderna förminskar hinderna med 5 kg så verkar det som att någon har tagit beslutet att placera lite mindre hinder vid vattengravarna, och det kanske var ett klokt val, både för hästarna och ryttarnas bästa.
För så här såg det ut för några år sedan.
Lyckligtvis reste dig sig både kusen och ryttaren ur vattenpölen utan smärre blesyrer men attans vad det såg obehagligt ut. Speciellt för hästen.
Och en såndär fälthäst kanske man inte vill få över sig heller....speciellt inte som man ligger i vattnet samtidigt.
måndag 8 augusti 2011
Höstpremiär
Nästa gång ska jag se det som en fördel om jag packar med mig mer än en fotbollsko i väskan när det vankas match.
Det här händer aldrig i den italienska ligan.
Det här händer aldrig i den italienska ligan.
lördag 6 augusti 2011
Ice cream?
Det var någon som bara såg glass häromdagen, men men, är det sommar så är det.
Nu åker familjen på kalas och jag susar över till Danmark på lite arbete.
Det känns fint, men jag hoppas på lite finare väder.
Nu åker familjen på kalas och jag susar över till Danmark på lite arbete.
Det känns fint, men jag hoppas på lite finare väder.
torsdag 4 augusti 2011
Afrikas horn
Det är väl ingen som kan ha missat Magnus Wennmans starka bildspel från Afrika.
Bild: Magnus Wennman/Aftonbladet
När man har tittat färdigt så kan man ju passa på att klicka in HÄR.
Bild: Magnus Wennman/Aftonbladet
När man har tittat färdigt så kan man ju passa på att klicka in HÄR.
onsdag 3 augusti 2011
I motljus
Dagens ljus var ett motljus som man kunde svorit åt, men platserna är ju fria på Malmös fotbollsarena, så hade man velat så kunde man ju bara flyttat.
Nu varken svor jag eller flyttade. Jag satt kvar och tyckte det var ganska trevligt.
Om man tittar riktigt noga så kan man utläsa att en och annan i det där publikhavet tyckte att solen var lite halvjobbig när Glasgow Rangers tryckte in sin 1-0 balja mot Malmö FF.
Lyckligtvis blev bilden ovan inte avgörande för matchens slutresultat för om det är något man önskar så är det champions League spel i Malmö för en gångs skull.
Lyckligtvis blev bilden ovan inte avgörande för matchens slutresultat för om det är något man önskar så är det champions League spel i Malmö för en gångs skull.I publikhavet på motsatta sidan var det några som blev desto mer uppåt när stadens blå lag lag tryckte in sin kvitteringsbalja.
Fenomenet nedan kallas, för den som inte vet, en enkel men samtidigt klassisk, tv-puck hög.
Ja, nästan i alla fall. De saknas skridsko för att det skall vara äkta vara.
Men jag gillade motljuset.
Men jag gillade motljuset.Jag hade spanat in en fin bild och letade efter den ett bra tag men det funkade inte riktigt.
Jag får testa en annan variant till nästa gång.
Så här blev en annan bild. Inget extraordinärt med den, men ändå.
tisdag 2 augusti 2011
En analys.
Bilden: Hotell Victoria, Melbourne, Australien.
I början av denna installationsperiod så tyckte jag att den där analysen var en oerhört fascinerande och spännande upplysningsmaskin.
Jag tror att jag slog rekord i att veta vart i världen mina bloggbesökare kom ifrån, och framförallt om de återkom.
Detta är mindre viktigt nu anser jag och överlåter det till räkneverket här vid sidan att sköta.
Om jag ser att räknesiffran stiger någorlunda per dag och vecka så är jag nöjd.
Ja, ungefär lika nöjd som jag en gång var när jag fick en ledig dag i Aten och kunde titta på Akropolis.
Sverige leder. Lätt. 2314 besök under de senaste 30 dagarna.
Landet Tyskland som kniper silverplatsen har en flitigt besöksstatisk där vi får besök nästan varje dag från en liten ort i de södra regionerna.
Bitte Danke säger vi till dessa tyska gäster och lyfter på hatten!
Besök från Ryssland senaste månaden: 2
Under den senaste helgens besök så ser Sveriges tio-i-top lista ut så här.
När jag nu har gjort den här listan så ser jag ju att det inte var så smart att lista en helg eftersom antalet skjuter i höjden på Måndagar, men, men någon gång skall det ju göras.
Från Fredag till Söndag såg det alltså ut så här:
Malmö 77
Stockholm 39
kristianstad 29
göteborg 21
Skellefteå 10
Oskarshamn 9
Gävle 9
Karlstad 9
Kungälv 8
Hässleholm 5
Malmö i topp med en ganska betryggande ledning och även med lite marginal ner till huvudstaden.
Om de mindre orterna väljer att öka på sina antal så skulle de nog lätt kunna jobba sig upp till fjärdeplatsen där besöksnivån verkar vara ganska jämn.
Besök av Storbritannien senaste veckan: 8
Några av mina mer frekventa städer på det internationella planet är Oslo, New York och en liten håla som heter Fountain Valley i Californien som återkommer relativt ofta.
Under Juli Månad finner vi det mest exotiska besöket från Rio De Janeiro i Brasilien.
Men jag antog att den personen ganska snabbt insåg att han befann sig i Rio och inte vill lägga för mycket tid framför datorn för han har inte återvänt sen dess.
Staden Pelotas, belägen bara några enstaka mil från Rio, slog till med ett besök bara några dagar efter Rio-klicket, men jag är tveksam till om det var samma killle som hade flyttat, för han gav upp efter ett besök den också.
Antal besök från Spanien senaste månaden: 1
Frankrike har kommit upp som en bubblare under de senaste dagarna med en del frekventa besök och det är ju alltid trevligt att veta att man kopplar av till min blogg med lite baguette och rödvin som sällskap.
Ett nordligt besök från Tromsö gjorde bloggen glad men å andra sidan så förärade Tromsöbesökaren sidan med lika få besök som besökaren från Ouida i Marocko gjorde, dvs 1.
Och den siffran var också lika många som vi hade från Ahmedabad i Indien.
Undrar vem av mina vänner som är där på semester?
Polen, Italien och Grekland har vi också haft besök från, men de går inte upp på tio i topp listan direkt.
Antal besök från Australien senaste månaden: 0
Så hur summerar man ett inlägg som bara handlar om städer och siffror.
Ja, någon bra slutkläm hade jag inte riktigt kommit på när jag började skriva inledningen av detta, så jag avslutar med att skriva 128.415, för det är vad räknaren står på nu när jag släcker ner.
God natt.
Antal besök från Holland senaste månaden: Det vet jag inte, för nu har jag råkat stänga ner den där analytics sidan och orkar inte öppna den igen.
torsdag 28 juli 2011
Glasgow då.
På tal om Glasgow som varit på tapeten i sportvärlden sedan fotbollsmatchen häromdagen så kommer jag ihåg den enda gången jag själv var i Glasgow.
Eller rättare sagt, det minns jag kanske inte egentligen för jag hade inte en blekaste aning om att jag var där.
Så för att dra en lång historia lång, så börjar den så här:
I Januari månad för x antal år sedan så begav jag mig till det tjusiga Val Di Fiemme i Italien för att fotografera längdskidor...
Solen sken, snön var nyfallen och den där skidplatsen gick inte av för hackor.
Pizzan var krispig, vinet var rött och glassen (tripolino Chocolate), tre kulor choklad, var inte införskaffad på ICA Italia direkt. Den var hemkärnad kan jag lova.
Tyvärr hann vi bara njuta den glassen under en endaste kväll för nästa morgon susade vi vidare över bergen och ner i landet Bratwurst för att avverka lite skidor med gevär.
I skidskyttemeckat Ruhpolding i Tyskland.
När vi åkte bergvägarna som slingrade som en extra lång fettucini så var det ju inte helt omöjligt att bli åksjuk.
Ja jäklar va det svängde.
Efter halva resan påtalade jag detta för körande reporter och krävde ett chaufförbyte. Jag fick ett skratt som svar. Jag tog över ratten för att ha mer kontroll på situationen och reporter Cege på GP fick inta passagerarsätet. När jag hade tutat och kört i några backar så skrattade inte han heller kan jag berätta.
På vägen till Tyskland tog vi en fikapaus i en mindre liten by i Italien som stoltserade med ett torn som tydligen skulle vara något alldeles extra.
Vad det var som var speciellt med det där tornet minns jag inte riktigt när jag tittar på den här bilden, men jag kommer ihåg att det regnade i alla fall.
När vi efter 24 timmar i Tyskland och en skidskytte tävling senare, tryckte in GPS:en på ny destination så blev det Italien.
Igen.
Problemet just då var att vi inte kunde lämna Tyskland eftersom det tog sina minuter att frigöra hyrbilen från den tyska snödrevet.
Bilen, som var införskaffad i soliga Italien, saknade en av de mest nödvändiga saker man behöver i en tysk snöhåla, dvs en pålitlig isskrapa.
Eftersom reporter Cege varit klok nog att ta med sig musik så fick ett fodral till engelsk punkmusik nu också tjänstgöra som räddande snöskrapa.
Och så slutade det där skivfodralet sina dagar i en tysk soptunna.
Dagen därpå stämde vi träff med en italiensk maratonlöpare vid namn Stefano Baldini, som varit så snabb att han tagit guld på OS, och nu skulle låta oss följa honom medan han la upp sina planer för nya segrar.
Dessa träningsmetoder var förlagda i San Vincenzo, en pittoresk by i landet Italien, där han inledde sina morgnar med att cykla en sisådär 30 km om dagen.
Vi hängde på.
I bil.
Krockade gjorde vi också.
Eller rättare sagt, det var inte vi som krockade.
Av en ren slump så tyckte två av de bakomvarande bilarna att de kunde göra exakt samma sak, så inom loppet av några sekunder så hade vi två bilar som i sin tur körde om varandra på utsidan av vår.
Detta var inte så lyckat.
Maratonlöparen vände sin cykel för att kolla läget, "jaha, det var inte ert fel, vi kör vidare" sa han, och vi lämnade de andra två svärande bilisterna med ett "ciao".
De svor vidare med två repade bilar.
Baldini cyklade hemåt och vi åkte till ett pasta hak med grönt galler på väggen.
Eftersom resan var inplanerad med ett oerhört bra schema och vi trots allt befann oss i närheten av en fotbollsarena så styrde vi vår sista mål mot Verona som i sin tur skulle ta emot Juventus som hade en svensk anfallare i sin startelva.
Som synes på den svenska forwarden nedan så var det ingen värmebölja i Verona heller.
Där fick jag ett hotellrum som innehöll en säng och en bokhylla som lutade.
För min del hade jag nog istället föredragit ett skrivbord.
Arsenal skulle spela ligamatch och eftersom jag inte skulle fotografera den så tyckte jag att det var ett roligare alternativ att fotografera supportrarna.
Varför det?
Bara för skojs skull, som man kan säga.
Nästa förmiddag var det inplanerad intervju i det heligaste man kan besöka i London om man gillar fotboll, dvs kontoret där den engelska förbundskaptenen smider sina järn.
Eller rättare sagt, det minns jag kanske inte egentligen för jag hade inte en blekaste aning om att jag var där.
Så för att dra en lång historia lång, så börjar den så här:
I Januari månad för x antal år sedan så begav jag mig till det tjusiga Val Di Fiemme i Italien för att fotografera längdskidor...
Pizzan var krispig, vinet var rött och glassen (tripolino Chocolate), tre kulor choklad, var inte införskaffad på ICA Italia direkt. Den var hemkärnad kan jag lova.
Tyvärr hann vi bara njuta den glassen under en endaste kväll för nästa morgon susade vi vidare över bergen och ner i landet Bratwurst för att avverka lite skidor med gevär.
I skidskyttemeckat Ruhpolding i Tyskland.
Ja jäklar va det svängde.
Efter halva resan påtalade jag detta för körande reporter och krävde ett chaufförbyte. Jag fick ett skratt som svar. Jag tog över ratten för att ha mer kontroll på situationen och reporter Cege på GP fick inta passagerarsätet. När jag hade tutat och kört i några backar så skrattade inte han heller kan jag berätta.
På vägen till Tyskland tog vi en fikapaus i en mindre liten by i Italien som stoltserade med ett torn som tydligen skulle vara något alldeles extra.
Vad det var som var speciellt med det där tornet minns jag inte riktigt när jag tittar på den här bilden, men jag kommer ihåg att det regnade i alla fall.
När vi efter 24 timmar i Tyskland och en skidskytte tävling senare, tryckte in GPS:en på ny destination så blev det Italien.
Igen.
Problemet just då var att vi inte kunde lämna Tyskland eftersom det tog sina minuter att frigöra hyrbilen från den tyska snödrevet.
Bilen, som var införskaffad i soliga Italien, saknade en av de mest nödvändiga saker man behöver i en tysk snöhåla, dvs en pålitlig isskrapa.
Eftersom reporter Cege varit klok nog att ta med sig musik så fick ett fodral till engelsk punkmusik nu också tjänstgöra som räddande snöskrapa.
Och så slutade det där skivfodralet sina dagar i en tysk soptunna.
Dagen därpå stämde vi träff med en italiensk maratonlöpare vid namn Stefano Baldini, som varit så snabb att han tagit guld på OS, och nu skulle låta oss följa honom medan han la upp sina planer för nya segrar.
Dessa träningsmetoder var förlagda i San Vincenzo, en pittoresk by i landet Italien, där han inledde sina morgnar med att cykla en sisådär 30 km om dagen.
Vi hängde på.
I bil.
Krockade gjorde vi också.
Eller rättare sagt, det var inte vi som krockade.
Av en ren slump så tyckte två av de bakomvarande bilarna att de kunde göra exakt samma sak, så inom loppet av några sekunder så hade vi två bilar som i sin tur körde om varandra på utsidan av vår.
Detta var inte så lyckat.
Maratonlöparen vände sin cykel för att kolla läget, "jaha, det var inte ert fel, vi kör vidare" sa han, och vi lämnade de andra två svärande bilisterna med ett "ciao".
De svor vidare med två repade bilar.
Baldini cyklade hemåt och vi åkte till ett pasta hak med grönt galler på väggen.
Som synes på den svenska forwarden nedan så var det ingen värmebölja i Verona heller.
Det gick inte med blixtens hastighet att skicka bilder heller, men va fanken, så länge de kommer hem så får man vara nöjd och glad i alla fall.
Trots att man sitter i ett avbytarbås.
.
Morgonen därpå flög vi hem och två dagar senare var jag i London.Där fick jag ett hotellrum som innehöll en säng och en bokhylla som lutade.
För min del hade jag nog istället föredragit ett skrivbord.
Arsenal skulle spela ligamatch och eftersom jag inte skulle fotografera den så tyckte jag att det var ett roligare alternativ att fotografera supportrarna.
Varför det?
Bara för skojs skull, som man kan säga.
The FA Headquarter.
"Tea or Coff?" frågade sekreteraren, som förstod att Mr Eriksson hade svenskt besök när både jag och reporter valde "Coff".
När jag tog upp herr Eriksson på taket för ytterligare en bild, som är den enda som ligger på min hemsida, så diskuterade vi då väder och dåliga hotellrum.
Mer än så hann vi inte prata om under den korta hissfärden.
Både jag och reporter var nöjda och när jag återkom till hotellet med den lutande bokhyllan så tog jag väskan och åkte till flygplatsen.
Glasgow nästa!
Jag fick rum "To å Sevinn" och har sedan dess aldrig hört någon säga rum 207 med samma sköna dialekt.
Nästa morgon vaknade jag av att en kollega från hemmaredaktionen telefonerade.
"-Hallå, var är du?" sa rösten.
Innan jag var vaken tittade jag runt i ett rum som jag spenderat fem vakna minuter i kvällen innan och insåg att jag inte hade en blekaste aning.
–"Inte en blekaste aning" svarade jag.
–"jasså, du är ute på resa, var var du igår då?" fick jag som följdfråga.
–"Öööh, det vet jag inte, Italien kanske... men vänta lite, jag skall kolla ut från fönstret" .
Där såg jag en huvudgata i dagsljus som jag aldrig någonsin sett förut och hur jag hade kommit till det här stället hade jag inte en susning om.
–"Du, jag vet i fan var jag är, jag får ringa upp lite senare" blev mitt svar.
Jag satte mig på sängkanten, gnuggade mig i ögonvrån och insåg att jag troligen hade rest lite mycket på sista tiden för var i helvete var jag nånstans?
Min kameraväska var på plats.
Min resväska likaså.
Och efter lite idogt detektivarbete så fann jag ett anteckningsblock med orden "Glasgow, Scotland" inpräntat på fodralet.
Aha, Skottland.
Denna ljuva kalla regniga del av Storbritannien.
Det enda stället jag hittills besökt i mitt liv där jag vaknat och inte ens vetat att jag varit där.
Jag gick på friidrott på kvällen.
Kajsa Bergqvist slog något slags nytt rekord i höjdhopp och alla var glada.
Morgonen senare tog jag flyget hemåt och ungefär så gick det till när jag var i Skottland.
Den var den enda gången jag varit där.
Och då visste jag inte ens att jag var där.
...Och vem sjutton orkade läsa allt det här förresten...?
onsdag 27 juli 2011
Glasgow nu!
Nä, jag är inte i Glasgow.
Jag funderade på att åka på fotboll i Skottland, men det kom annat emellan så det blev inte så.
Men å andra sidan så var det väldigt lyckat att kolla på matchen ute i trädgården på burken med en annan burk i handen.
Mindre lyckat var det dock att sändningen släpade efter med tio sekunder så i den sekund man hörde ett vrål från grannhuset så visste man att något spännande skulle ske inom det snaraste.
Det mest spänande var bara att försöka lista ut vad...
Jag funderade på att åka på fotboll i Skottland, men det kom annat emellan så det blev inte så.
Men å andra sidan så var det väldigt lyckat att kolla på matchen ute i trädgården på burken med en annan burk i handen.
Mindre lyckat var det dock att sändningen släpade efter med tio sekunder så i den sekund man hörde ett vrål från grannhuset så visste man att något spännande skulle ske inom det snaraste.
Det mest spänande var bara att försöka lista ut vad...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)