Tidning

Det var länge sen jag jobbade på en dagstidning och när jag kalkylerar bland mina jobb under de senaste åren så har det i princip, och nästan alltid, bara blivit sport, sport, sport och åter sport.
Det är ju inte fy skam visserligen om man är tokig i både tävlingsmoment och fotografi, men det kan bli lite mycket av Ystads handbollshall och Vångavallen ibland.

Nu däremot, jobbar vi lite för den lokala konkurrenten till Sydsvenskan, dvs Skånska Dagbladet och jag måste nog medge att jag i början var lite knacklig och ringrostig när vi drog igång.
Har man varit på 2517-nånting... fotbollsmatcher under de senaste säsongerna så vet man ju någorlunda var man skall inföskaffa sig en sittplats, men när man för första gången på flera år går ut för att plåta hundar eller julmarkander så är det baske mig lite ovant.
När jag fotograferar någon som häller upp julglögg så väntar jag på en nickduell, och damen som sålde spettkaka i vintras såg ut som ett frågetecken när jag frågade henne om jag kunde sätta en remote i taket.
Nä fan, nu ljuger jag allt. Men ändå.

Sport är roligt. Dagstidningar också. Speciellt när man märker att man har saknat det. Redaktioner också för den delen.
Nu börjar man känna glöden för lite andra bilder än nickdueller och jubel eller depp.
Igår var det tex både en blodbuss och en Gazamanifestaiton på Gustav AdolfsTorg. Och jag slapp stressa med bilder i halvlek.
Bara en sån sak.