Klart o betalt

I år hade jag inte mycket att skicka in till Årets men å andra sidan har jag ju varit pappa ledig fram till September så det får ju förklara saken.
Det är ju bara att vända blad och gå vidare till nästa år som man så lustigt brukar säga.

25 bilder blev det trots allt och trots min lilla bildproduktion så skenar det ju iväg lite när man skickar in ett eller två reportage.
Diskussionen i vårt hushåll där hemma är dock av den ärliga sorten.
När man griper efter halmstrå så får man genast ett svar "Men skulle du verkligen vilja vinna ett pris för den bilden?".
Oftast blir svart "nej kanske inte" och så är det bra med det.

Fast å andra sidan så kände jag för två år sedan att jag hade ganska hyfsade bilder och kanske grep efter halmstrå när jag la till den här i slutminuterna.
"Skall du skicka in den där så skall den vara i svartvit" sa Joel Marklund och det tackar jag honom för.
"Den var bra den" sa Anders Hansson som satt bredvid mig i pressrummet vid tillfället, då jag själv var alla annat än torr efter några minuter i skyfallet, men inte fanken sa han till mig att skicka in den.
Inte var det min egen favorit från det gångna året heller, men halmstrå är bra de också.

När man sedan blickar tillbaka på prisutdelningen så minns man också att man i de tillfällena inte alltid finner sin verbala förmåga att utrrycka sig klokt och korrekt.
Jag antar att det beror på chocken av att ett halmstrå gick hem.

Jag lånar den här filmen av Daniel Svensson, som förevigade mitt korta och inte så uttömmande utlägg om ovanstående bild, och tycker trots allt det var väldigt trevligt att stå på samma scen som mannen som sa "jodå, den bilden skall du skicka in!"