Året var 2007 och jag hade tjatat mig till att verkligen få åka till Australien istället för min dåvarande chef som redan varit där 27 år i rad på diverse tennisturneringar.
Denna gången var det simning på tapeten och då tyckte jag det var min tur att få åka, speciellt som jag aldrig hade satt min fot i landet förut.
Tennisarenan där Australien Open brukade braka loss hade byggts om till simarena och det var inte så pjåkigt skulle jag säga. Några klagade på att det var tak på anläggningen, men det var nog ganska bra med tanke på att hettan i Melbourne inte alltid är att leka med.
Jag minns också att jag under det där simmmästerskapet var inne i en liten svartvit period och det var ju alltid trevligt som omväxling till allt blått.
Min chef hade rekomenderat ett rekorderligt boende som han själv hade bott på i många år men det slog ju inte fel att under den perioden jag skulle inackordera mig där så renoverades stället och jag hamnade i denna enorma lyxsvit...
När Åsa kom på besök två veckor senare fick jag en fin kommentar om mitt boende där hon sonika kommenterade detta med "Åh, fin fängelse-cell".
Jag tror jag kunde instämma.
Det här rummet går nog inte upp på tio-i-topp listan på "hotels I will stay at again".
När jag tittar närmare på den här bilden så ser jag att AC:n där till vänster inte riktigt var top notch quality den heller.
Men det kvittar.. jag är en man med små krav på mitt boende och jag skulle bara sova där.
I övrigt var landet prima.
Vi hyrde en bil och med den lyckades jag med konststycket att repa ena långsidan mot ett träd efter två minuters körning. Skratta lagom, det är inte helt lätt att både köra på vänster sida i Melbourne och samtidigt se upp för spårvagnar som kommer farande på fel sida vägen.
Och varför de byggar trottoarerna och planterar träd så nära vägen övergår mitt förstånd. På fel sida till och med.
Vi stack i alla fall på uflykt till bushen, eller rättare sagt så åkte Åsa i förväg och stannade lång ute på vischan med hästar och kängurus till jag slöt upp.
Medan åsa sadlade upp och stack iväg med kusarna för att kolla terrängen så satte jag mig själv på verandan med en finare dryck. Thats Australia folks!
Säga vad man vill man den där Australiensiska naturen "paints quite a picture" som man brukar uttrycka det.
I bushen hoppade kängurus och i vattnet mötte vi en och annan alligator och eftersom vi skulle leva som riktiga bushfolk så tog vi en kajak och begav oss ut i sumpmarken och terrängen.
Förresten så var mitt middle-name Indiana Jones.
Det enda som var dåligt var att min kajakpaddel måste varit trasig för den verkade inte fungera alls...
Åsa påpekade att mitt styrande från den bakre delen av kajaken var under all kritik men jag visste ju att min padel inte riktigt höll vad den lovade... det var en gigantisk spricka i den, men det berättade jag inte.
Däremot kan jag komma med ett hett tips till den som skall spendera några timmar i den austaliensiska bushen.... Myggmedel.
Vi bosatte oss i några dagar på ranchen ute i ödemarken där folk körde överförfriskade på smala bergsvägar och käkade middagsstekar som var stora som toalettlock.
Det kändes inte som att alla fåren var hemma hos alla de som bodde där, men stämningen var ganska skön ändå på något sätt. Det kom ju en del turister till det där stället i bushen men efter några dagar begav vi oss till Sidney och gick på betongmark och lade oss på playan istället.
Vad jag däremot inte minns är varför de hade en peruk som såg ut som en golvmopp där ute på landsbygden...
Eller så var det kanske bara en gammal fårfäll...
Nåväl, storstaden är nog egentligen min grej och får jag möjligheten igen så vill jag nog kuska runt lite längre i Sidney än 4-5 dagar.
Speciellt som man under den där tiden lärde sig att bemästra vänsterkörningen ganska bra också.
På tal om körning så var något av det första jag uträttade till vår hyrbil var att införskaffa en väldigt inhemsk Cd-skiva.
Jag frågade om en speciell sång som vi självfallet skulle lyssna på under våra bilfärder och butiksbiträdet blev helt extas. "Huge hit, greeeat song, major hit, thats our soong!" var hans lyriska kommentarer till denna dänga som vi efter några hundra lyssningar i bilstereon snart kunde utan och innan.
Det var för övrigt den jag hörde på min egen bilradio idag....
Den känns lite 80-tal om jag skall var ärlig...
Det var en fin tid där i Australien... jag måste nog dit snart igen, men vad skall jag göra där?
Jag vet inte, jag får hitta på något spännande.
Lyssnar man på den där låten så blir man glad i alla fall.
Jag kan den nästan utantill. Det kan nog Åsa också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar