Japan och VM

Jag skall inte sticka under stol med att jag tyckte det var attans så trevligt att Japan lyckades knipa VM-guldet från USA trots att det stod en svensk dam i det amerikanska båset.
Inte för att jag ogillar USA, där har jag varit några gånger men å andra sidan,  jag gillar verkligen Japan.
Jag har satt min fot i det där trevliga landet EN gång i mitt liv.
Då stannade jag där i nästan två veckor men jag kan nästan garantera att jag kommer åka dit där igen. Trevligare människor får man leta efter och skönare omgivning finns inte att hitta på många ställen.
Se bara här.
När man skall sneaka en snabb bild i ett köpcentrum så man får hela knattelaget från en baseball turnering poserande framför mjölkdisken. 

Men ett baseballlag gör ju inget land, men nästan.
Sushin är det ju inget fel på den heller.
På tal om fotbollsfinaler så har jag varit på en sådan lika många gånger som jag varit i Japan och även om jag skulle vilja åka på en igen så är det nog ganska osannolikt att det kommer hända.
Så mina besök på en VM-final stannar nog på samma antal som jag har besökt Japan, dvs ETT.
Så här såg det ut.
Inte lika lugnt och fint som i Japan direkt.

Under den där lagom fina sammansvärjningen så drabbades jag av en plötslig lust att fingra på VM-pokalen när den trots allt för gångs skull befann sig på ett rimligt avstånd.
Så när Signore Totti passerade och gned sin svettiga tröja mot min så skulle jag precis ta min chans att lägga labbarna på pokalen, när han således istället hissade den i luften.
En annan kollega däremot släppte kameran och la näven på guldgloben i två snabba sekunder och under några bilder finns det tre nävar på det där guldklotet.
Smart drag må jag säga, men jag får ju hoppas att han var så smart så han hade kameraremmen runt nacken annars var det nog bara smulor kvar av det där huset.

Min kollega Malmborg som var redaktör under nämnda finalkväll fann en fin bild som han laddade hem från en utländsk byrå. Vilken byrå det var minns jag inte, men de hade i alla fall det goda omdömet att visa att jag jobbade och slet.
Nummer 226. Thats my number.

Jag undrar hur det ser ut i Frankfurt i dag efter finalen.
Det kan nog vara en fin syn det också.