Fotointresserad ?

Nej nej nej.. det var inte bara fotbollssnack på agendan igår.
Det är alltid kul när det även infaller ett och annat moment då man märker att man stöter på folk som både är intresserade och kunniga vad gäller fotografi och diverse teknisk utrustning.
Som den här mannen till exempel.
Han heter Johan Cruyff och har en VM-final och tre Europacuptitlar i bagaget men efter gårdagens diskussioner så är frågan om inte hans intresse för fotografi egentligen är större än det för fotboll.
För när han anlände till vår uppbyggda studio för sin första fotografering och fick fick syn på min ringblixt, så fällde han följande kommentarer samtidigt som han inte kunde sluta skratta...
– Hahaha...What kind of camera is that? I have never seen anything like that! It looks like a space ship.. when is it going to take of to the moon? haha!"
That was the funniest camera I have ever seen!" En sådan fotografi intresserad man var det länge sedan man stötte på och vår konversation om fotografi och teknik fortsatte även när han kom in för sina andra posering.
– "hahaha.. Look at that", sa han till Bob Houghton som stod bredvid, "It really is a funny camera!"
– "yepp, Pretty soon it´s gonna take of to the moon", svarade jag lite skämtsamt.
– "hahaha..No, i changed my mind, it doesnt look like a spaceship, it looks like something the dogs has around there head when they are sick.. haha! Yeah, it really does look like that! haha!"
Jag var tvungen att föreviga ett ögonblick med denna teknikintresserade man, och även instämma när jag ställde mig på samma sida som honom... jo, det ser faktiskt ut som en hundtratt.

...Och som man kanske förstår i den här inledningen så befann jag mig nere i en grå korridor under hela gårdagskvällen.
Norrlandskungen Mr Marcus Ericsson fixade det tunga jobbet på utsidan och bara se som han slet och jobbade (det är alltså Ericsson till höger i bild).
Jag hade det så klart trevligt där nere i korridoren, fast å andra sidan så verkar det varit lite mer konfetti där uppe... Nere i källaren var det lugnt och skönt och jag kunde tillbringa säkert hela 2 minuter med varje pristagare.
Nä, där kanske jag överdriver, vissa var lite mer stressade än andra.
Men om jag jämför med ifjol då jag själv befann mig på samma ställe som Norrlandskungen, dvs på golvet, så får jag nog säga att jag föredrog källarkorridoren bättre. Det var riktigt rolig må jag säga.
Speciellt när det händer roliga grejor, som under den här fotografering, men vad vi skrattade åt låter jag vara osagt.
Det var inte kameran denna gången, men se själv hur den ser ut. Det är ju en hundtratt.Det enda som jag själv bjuder på, vilket egentligen inte var någon större katastrof, är min fadäs när jag skall ta lite tightare bilder på vinnaren av guldbollen och drar fram min pall för att nå jämnhöjd när jag således märker att kameran inte går att höja mer än en meter från golvet.
Långa sladdar som slingrar sig runt pallben är ingen bra kombination men Bank på rosa Bladet underlättade situationen framför de 15 personer som omgav situation.
– Går det bra eller, hohoho?
Jojo, det löste sig nog ändå. Mr Z var trevlig som bara den. Men vänta nu, var vi inte tre fotografer igår... Jodå, Mr Malmborg var ju också där.
Han slet som en utter hela dagen med andra diversejobb, och anslöt lite senare på kvällskvisten, men hann likväl med att slita och göra ett stort hantverk även på kvällen.
Eftersom han kom från det ena till det andra, så bestämde vi oss för att ge honom en "fri roll" på gala-mittfältet så länge han gjorde det bra.
Och det gjorde han.
Därefter firade han med blommor.
Och sen gick vi hem.
......Eller nej, hem gick vi förresten inte.
Vi gick och käkade på hamburgare.
Men det var inte fel det heller.

MIlano derby!

Det var ju glädjande att det rasslade i maskorna redan efter 4 minuter så att man är "hemma" med jobbet redan i inledningen av matchen.
Det är aldrig fel.
Sen måste man visserligen lägga de efterföljande 5-10 minuterna på att mata hem så många bilder på Mr Z och målet som möjligt, men man kan inte sticka under stol med att ett tidigt mål underlättar i själva arbetsproceduren. En av dagens mest otippade överaskningar, även om jag trots allt visste detta sedan förut, så var det en riktigt högoddsare att Jörgen Johansson himself skulle dyka upp på fotboll...och i Milano av alla ställen. Men vi hade trevligt och hittade en blöt bänk som vi artigt delade fotoplats på. Innan matchuret drog igång så hade vi två dock bestämt oss för att klättra ändå upp i toppen av arenan.
Men sen nej, det fick vi inte....
På våra fotobrickor stod det "pitch" och om man skulle se ironin i det hela så skulle nog vem som helst av personerna på läktaren vilja komma och stå där nere där vi står. SJälv vill vi inte vara där, utan bege oss upp på läktaren, men blir tillbakavisade med motiveringen att vi faktiskt inte ens får lämna gräset...
jaja...vi gav upp redan innan vi började gå ändå.

När matchuret hade rullat över sina 90, så hann jag och Wixtröm med att göra en vakt sur genom att klampa in en bit i banan....men han förlät oss nog antog vi.
Några minuter senare hann jag ta skydd under min jacka för att skydda burken från det lilla regn som låg kvar i luften samtidigt som Wixtröm tyckte detta såg lustigt ut.
Jag inte vet jag om det så så kul ut, jag tyckte mest bara jag var inne i jobbet..
En del av charmen är att lämna stället sist, och trots mitt försök så var där trots allt några segisar kvar.
När vi sedan lämnar byggnaden så stannar både Magnus ocg Anna kvar för ett sista, sista litet klipp. De slog oss ju lätt, trots att vi segade lite på slutet. Jag och Jönsson fick acceptera att vi inte lyckades vara sist ut (även om det inte var något som vi diskuterat att göra innan startsignalen).
Vi passade istället på att runda kvällen med en grillad Panini med kyckling och det satt helt rätt en kväll som den här. Något av de jobbiga med kvällsmatcher är att de inbyggda Duracell batterierna i hjärnan inte riktigt verkar avta förrän någon timme efter matchen, så det här med "uppe i varv" får ju liksom en annan dimension.
Men nu måste jag faktiskt gå och nanna kunnde. Planet lyfter ju om fem timmar.
Hej o tack för idag.
...Men på tal om nåt helt annat förresten... Visst har Milans pressrum snygga kulörer på väggarna?

Matchdag.

Det regnar alltid på derbydagen, var det någon som sa igår. Så rätt de hade.

Idag var en annan dag

Vi hade planerat in en del jobb som inte alltid faller in som man önskar men på något vis så, och när olika vägar korsas, så brukar det ändå lösa sig.
Arbetsdagen blev lång men när man har trevligt sällskap av JJ från Sydsvenskan så brukar man skratta bort det mesta, även om vi ibland höjer på ögonbrynen och undrar hur vi skall lösa dagens grej.
På något sätt blir det för det mesta något användbart ändå.
Vi rundade av kvällen med en äkta italiensk Quattro Stagione och en varm kaffe utanför katedralen och det blev vi nöjda med det också.
Igår bad jag portiern om ersättning till mina två kuddar som var gjutna av betong, och fick istället en ny som bestod av dun och den passade mig bra mycket bättre. Jag sov som en kung och det planerar jag att göra även om de närmsta fem minuterna.
Imorgon kick off 20.45.
Innan dess tänkte jag klättra på taket på Katedralen, så där uppe på toppen tänkte jag befinna mig efter frukost.
Det var i alla fall precis vad Jörgen Johansson gjorde häromdagen.

Fika med Pippo....

Jo, som precis förra gången var det ganska stängt i omgivningarna på Milanello om jag uttrycker mig milt, i alla fall för oss som hade andra verktyg att arbeta med än en penna och papper.
Milans egen fotograf hade även nu fått fullt förtroende att sköta det fotografiska för världspressen och även om jag hade större förhoppningar denna gång, så ryktades det till och med i förväg att vi som knäppte bilder inte skulle få delta i dagens aktiviteter.
Men träningen kunde vi kanske fotografera ? "-No its closed. But you can try to stand on the side."
Och det var det vi fick göra.
Jag fick helt enkelt skruva på den största gluggen jag hade släpat med mig, och ta plats vid de andra tv-kamerorna och turisterna med kikare på den enda backen som fanns att tillgå. Där.. långt där framme, mellan buskar och snår kunde vi skönja någon som sparkade boll, och satte sig och pratade på en bänk med Clarence Seedorf.
Det var Mr Z.
Beräknat avstånd: Ja, låt säga... 200 meter. Nog om detta, svensk press hade i vilket fall som helst blivit lovade en specialare och jag själv och Wixtröm från det rosa bladet försökte så länge som möjligt inte låtsats som att vi faktiskt fotograferade utan bara smög med gänget med pennor och anteckningsblock in i det avsedda intervjurummet.
Vi blev påkomna redan innan snacket startade och blev snällt men vänligt och bestämt utschasade i cafét igen.
Magnus på fyran satte sig förnöjsamt på plats i soffan, för han fick i alla fall stanna där inne i hela 32 minuter, och filma fick han göra det också.Men jag vet i fanken om det där rummet hade gjort någon fotograf glad över huvud taget ändå.
Jag och Wixtröm fick helt enkelt gilla läget och passade på att få i oss en espresso med Berlusconi hängande ovanför våra huvud. Medan vi sörplade i oss så fick vi besök av en kryck-staplande Filippo Inzaghi på bordet bredvid och bilden som spelades upp framför våra ögon var fin som bara den.
Där satt "Pippo", med sina kryckor vilande mot väggen, ett rakt ben som verkade trasigt, knaprandes på ett paket marie-kex, och droppandes citron i sitt rykande te, samtidigt som han telefonerade hem till "Mama!".
Jag vågade inte knäppa bild, vakten "Rambo" som han kallade sig, höll ögonen på mig, och när jag till slut frågade "Pippo" så fick jag ändå ett nej.
Så han fick dricka sitt Te i lugn och ro.
När väl Mr Z kom ut genom dörren så gick han från ett rum till ett annat.
Från första bilden till sista har det gått 6 sekunder.
Det var den tid jag fick för dagens bilder inne på Milanello.
Och de sekunderna fick jag ändå tjata mig till....
Nåväl..Imorgon är en annan dag...(som Christer Björkman brukar säga)

Milano

Efter några stressiga dagar på sista tiden så somnade jag fint på flygplanet trots oväder och storm utanför.
Det behövdes. Jag laddade batterierna fint där.
När jag landade i Milano så väntade JJ från Sydsvenskan fint på Malpenza och efter en timmes busstransport till city så avnjöt vi en sann italiensk middag innan vi ansåg det lämpligt att gå och ladda batterierna till morgondagen.
Det var inte länge sedan jag var här i Milano.. 2 månader sen rättare sagt, men det var bra mycket längre sedan jag var på San Siro.
Senast det begav sig, runt 2006 nånting, då tapetserade mr Z både husväggar och tågstationer.
Hur det är nuförtiden vet jag inte för senast jag var här så hann jag inte se så mycket.
Det mest bestående minnena från resan 2006 var att jag anlände och fick skynda mig som bara den för att hinna i tid till matchen. Argentinaren Crespo hängde in en balja och blev glad och sen fick jag skynda mig hem igen och packa ihop allt.
Zlatan då ? Han spelade inte en enda minut i den matchen. Nästa morgon begav jag mig till Madrid som hade franskt motstånd på agendan. Där spelade Kim Källström och när han väl blev inbytt så återstod det fem minuter av den matchen. Sen var det bara att packa ihop prylarna igen för återresa till Milano. När det var dags för nästa urladdning på San Siro några dagar senare så stod mr Z på planen. Då spelades det Champions League hymner och viftades med trolleriflaggor på läktaren.Inter fansen visste vilka trix som kunde visas och jag förstod nog inte riktigt vad de menade förrän jag såg mr Z försvinna bakom fyra Strasbourg spelare. Det såg ut som en scen ur lilla sportspegeln, för helt plötsligt så kom bollen bara ut ur högen och publiken jublade "Ibra Kadabra".
Förutom det där så hände inget mer spektakulärt under den resan. Pastan var god som den brukar och cappucionon smakade bra den också.
Vill ni däremot höra vem som satt sist kvar på San Siro med 25000 ögon i nacken så skall ni fråga herr Malmborg så kan ni få en fin och rolig historia. Men det var nog året senare.
Men nu är det nytt år.
Nya färger på tröjan.
Samma arena dock.

Fika

Imorgon ungefär Klockan 14 är det jag som beställer in en kaffe och fikar på Kastrup.
Det skall bli gott.
Till och med lite extra gott när man vet att man redan fått klartecken och slipper hänga på luckan.
It is hereby announced that the credit for the photographer Daniel
Nilsson for the game in question was accepted.
Thank you for your kind attention
Det tillhör inte vanligheterna att man får ett sådant mail innan man kommit dit.
Bara en sån sak!

Killen på bilden nedan då?
Ja, han har ju inte alls nåt samband med texten ovan att göra.
Det är en Michael Jackson imitatör fotograferad för Magasinet Filter förra året.

Gårdagen!

Gårdagen var lång, men detta till trots så var nog ändå den trevligaste på länge.
Pokallyftet fortsatte även idag på det stora torget, men eftersom jag haft annat att jobba med idag så utesluter vi torgbilder och fortsätter att hålla oss till gårdagen ytterligare en kväll. Här kommer lite mer...







Många röda västar var det gott om där nere i grytan och det ryktades om att det vi var 72 till antalet som hade anmält sig.
Då bortser vi från de skrivande som säkert var ännu fler.
Men nej, jag tror inte alla 72 fotografer dök upp.. det kändes inte så i pressrummet.
Men det räckte och det var ovanligt trevligt stämning där får jag säga.
Inte så konstigt visserligen eftersom det bjöds på fin gulaschsoppa och det fick ju upp humöret på de alla stressade murvlarna och fotograferna.
En av de nämnda 72 och en av de röda på gräset var min kollega herr Emil Malmborg.
Han sprang som en tetting där nere och vi, så att säga, fick komplettera varandras bilder idag. Han körde mattan och jag tog läktaren.
Den som klarar leta upp honom på denna bilden får en fin belöning.

..och här nedan kan du njuta av några av hans mästerverk från gårdagen...





Nu får det nog räcka med bilder på den här pokalen, sa både jag och emil till varandra idag!
Imorgon hittar vi på nåt nytt!

Javisst!

Mer en annan dag!!!

Mr Z

...för ganska exakt tio år sedan...
Då kom jag in till Arbetets redaktion under ett kvällspass på mitt första sommarvikariat.
Jag hade avverkat en Allsvensk match på Gamla IP i Malmö.
Malmö FF spelade mot något lag och nu, tio år senare, har jag faktiskt glömt vilket lag det var.
Malmös nya hemmaarena, Gamla IP, hade några månader tidigare blivit restaurerad och fixad för att fungera som Malmö FF:s nya spelplan.
Den kunde nu ta in 5000 personer.
Där skulle Malmö FF spela sina matcher.
5000 personer?
Det var vad man ansåg vara ett rimligt publiksnitt som stadens fotbollslag kunde locka i en vanlig match.
På den arenan spelade man en halv säsong. Sen åkte man ner i superettan.
Sen kom man aldrig tillbaka dit igen.

...Jag framkallade mina rullar. Två bra bilder tyckte jag att jag fick och jag var nöjd.
En på Nicklas Kindvall (nedan) och en på den nya killen som verkade lovande.
Nästa dag kom en av redaktionscheferna fram.
"Lysande bilder från matchen. Den gamle och den nya killen! Precis sådana bilder skall vi ha."
Imorgon är det match igen.
Jag kan nog satsa en femma på att det kommer mer än 5000...