Fika med Pippo....

Jo, som precis förra gången var det ganska stängt i omgivningarna på Milanello om jag uttrycker mig milt, i alla fall för oss som hade andra verktyg att arbeta med än en penna och papper.
Milans egen fotograf hade även nu fått fullt förtroende att sköta det fotografiska för världspressen och även om jag hade större förhoppningar denna gång, så ryktades det till och med i förväg att vi som knäppte bilder inte skulle få delta i dagens aktiviteter.
Men träningen kunde vi kanske fotografera ? "-No its closed. But you can try to stand on the side."
Och det var det vi fick göra.
Jag fick helt enkelt skruva på den största gluggen jag hade släpat med mig, och ta plats vid de andra tv-kamerorna och turisterna med kikare på den enda backen som fanns att tillgå. Där.. långt där framme, mellan buskar och snår kunde vi skönja någon som sparkade boll, och satte sig och pratade på en bänk med Clarence Seedorf.
Det var Mr Z.
Beräknat avstånd: Ja, låt säga... 200 meter. Nog om detta, svensk press hade i vilket fall som helst blivit lovade en specialare och jag själv och Wixtröm från det rosa bladet försökte så länge som möjligt inte låtsats som att vi faktiskt fotograferade utan bara smög med gänget med pennor och anteckningsblock in i det avsedda intervjurummet.
Vi blev påkomna redan innan snacket startade och blev snällt men vänligt och bestämt utschasade i cafét igen.
Magnus på fyran satte sig förnöjsamt på plats i soffan, för han fick i alla fall stanna där inne i hela 32 minuter, och filma fick han göra det också.Men jag vet i fanken om det där rummet hade gjort någon fotograf glad över huvud taget ändå.
Jag och Wixtröm fick helt enkelt gilla läget och passade på att få i oss en espresso med Berlusconi hängande ovanför våra huvud. Medan vi sörplade i oss så fick vi besök av en kryck-staplande Filippo Inzaghi på bordet bredvid och bilden som spelades upp framför våra ögon var fin som bara den.
Där satt "Pippo", med sina kryckor vilande mot väggen, ett rakt ben som verkade trasigt, knaprandes på ett paket marie-kex, och droppandes citron i sitt rykande te, samtidigt som han telefonerade hem till "Mama!".
Jag vågade inte knäppa bild, vakten "Rambo" som han kallade sig, höll ögonen på mig, och när jag till slut frågade "Pippo" så fick jag ändå ett nej.
Så han fick dricka sitt Te i lugn och ro.
När väl Mr Z kom ut genom dörren så gick han från ett rum till ett annat.
Från första bilden till sista har det gått 6 sekunder.
Det var den tid jag fick för dagens bilder inne på Milanello.
Och de sekunderna fick jag ändå tjata mig till....
Nåväl..Imorgon är en annan dag...(som Christer Björkman brukar säga)