MIlano derby!

Det var ju glädjande att det rasslade i maskorna redan efter 4 minuter så att man är "hemma" med jobbet redan i inledningen av matchen.
Det är aldrig fel.
Sen måste man visserligen lägga de efterföljande 5-10 minuterna på att mata hem så många bilder på Mr Z och målet som möjligt, men man kan inte sticka under stol med att ett tidigt mål underlättar i själva arbetsproceduren. En av dagens mest otippade överaskningar, även om jag trots allt visste detta sedan förut, så var det en riktigt högoddsare att Jörgen Johansson himself skulle dyka upp på fotboll...och i Milano av alla ställen. Men vi hade trevligt och hittade en blöt bänk som vi artigt delade fotoplats på. Innan matchuret drog igång så hade vi två dock bestämt oss för att klättra ändå upp i toppen av arenan.
Men sen nej, det fick vi inte....
På våra fotobrickor stod det "pitch" och om man skulle se ironin i det hela så skulle nog vem som helst av personerna på läktaren vilja komma och stå där nere där vi står. SJälv vill vi inte vara där, utan bege oss upp på läktaren, men blir tillbakavisade med motiveringen att vi faktiskt inte ens får lämna gräset...
jaja...vi gav upp redan innan vi började gå ändå.

När matchuret hade rullat över sina 90, så hann jag och Wixtröm med att göra en vakt sur genom att klampa in en bit i banan....men han förlät oss nog antog vi.
Några minuter senare hann jag ta skydd under min jacka för att skydda burken från det lilla regn som låg kvar i luften samtidigt som Wixtröm tyckte detta såg lustigt ut.
Jag inte vet jag om det så så kul ut, jag tyckte mest bara jag var inne i jobbet..
En del av charmen är att lämna stället sist, och trots mitt försök så var där trots allt några segisar kvar.
När vi sedan lämnar byggnaden så stannar både Magnus ocg Anna kvar för ett sista, sista litet klipp. De slog oss ju lätt, trots att vi segade lite på slutet. Jag och Jönsson fick acceptera att vi inte lyckades vara sist ut (även om det inte var något som vi diskuterat att göra innan startsignalen).
Vi passade istället på att runda kvällen med en grillad Panini med kyckling och det satt helt rätt en kväll som den här. Något av de jobbiga med kvällsmatcher är att de inbyggda Duracell batterierna i hjärnan inte riktigt verkar avta förrän någon timme efter matchen, så det här med "uppe i varv" får ju liksom en annan dimension.
Men nu måste jag faktiskt gå och nanna kunnde. Planet lyfter ju om fem timmar.
Hej o tack för idag.
...Men på tal om nåt helt annat förresten... Visst har Milans pressrum snygga kulörer på väggarna?