Kungen av Norrland

När dagen började lida mot sitt slut och lillgrabben skulle blöjbytas och stoppas om i spjälsängen så ringer Norrlandskungen.
Inte nog med att mannen befinner sig i söderns trakter, han erbjuder även den angenäma äran att göra honom sällskap till VIP-läktaren för dagens batalj mot Serberna.
Att fråga honom hur han har fått plåtarna skall man inte göra.
Han kommer svara att han känner nån, som känner nån annan, osv....
Men alla vet ju att de där Norrlänningarna kan byta till sig det mesta mot några dunkar av det ena och det andra.
Frågan jag däremot får ställa mig följande... Skall jag byta kvällens bestyrer med välling och blöjbyte mot en plats i solskenet och landskamps batalj på Malmö arena i sällskap med en norrländsk jättebaby?
Fem minuter senare var barnvakten på plats och ytterligare en halvtimme senare äntrade vi arenan i lagom tid till de sista tonerna "... vill döö i nooorden".
Norrlandskungen njöt på läktarplatsen men troligtvis berodde det inte bara på att han fick uppleva en blågul seger utan troligen mest för att han under några timmar fick befinna sig i ett landskap som för honom borde anses som rena rama lyxen.Många frågar när jag är tillbaks i businnes igen.
Men just nu ligger i alla fall fortfarande min näve inpacketarad i ett snyggt gipspaket, som numera ser ut som en stor vante. Min bänkgranne Östersundskungen behövde inte be mig klappa lägre i alla fall. Även om han satt 3 cm bort så var frågan om ens han hörde mina kraftiga jubel-applåder.