The good ol´ days

Jag röjer lite bland gamla lådor och fotokartonger och även om jag gjort det förut så är det med ett leende man öppnar en kartong som har varit igentejpad i ett tiotal år.

Jag fann en massa roliga bilder, men just den här är ju lite kul faktiskt.
Jag tror det var år 1998, eller kanske 1999, om jag inte minns fel.

Det svenska landslaget i fotboll kom till idrottsplatsen Hästhagen i Malmö för att träna och vi var väl ett 20-tal i publiken som kom och tittade, inklusive mig själv och min kompis Tobias.
Jag minns att vi retade en av våra kompisar, som i samma stund som landslaget tränade utanför hans hus, hade besök av en tjej från Norge som han träffat.
Att han inte tog med tjejen några trappor ner för att visa det Svenska fotbollslandslaget var för oss oförståeligt, men i dag är de gifta och har barn, så han gjorde möjligen några charmigare drag än att visa henne en fotbollsträning trots allt.

Nåväl... vi avnjöt en timmes träning eller så och när den var slut så var det fritt fram att traska ner till gräsmattan.
På en halvtrasig bänk utmed en av löparbanorna satt en tränare som hette Lars Lagerbäck och vi frågade honom var nästa dags träning skulle avverkas.
"Oj oj oj, ingen aning" svarade Lars, men tog upp en av sina beryktade pärmar, slog lite i sidorna och svarade "Rosengård Norra! Vet ni var det ligger? Välkomna dit".
"Tack!" sa vi och traskade in på planen där spelarna loungade i grästuvorna med reportrar och fotografer sittandes mitt emot.

Jag hade en kamera och tog några bilder på Kennet Andersson minns jag, men eftersom det var film på den tiden så orkade jag bara scanna in en av bilderna.
Det blev den här på Henrik Larsson.

Det var ju inget fotografiskt mästerverk må jag säga, men det var ju trots allt Henrik Larsson.

För cirkus 12 år sedan var det inget speciellt med att bara att traska in på planen och slå sig ner.
Snacka lite.
Ta ett kort.
Åka till nästa träningsplats.
Det var ju som sagt på Rosengård Norra och där kom det mer folk.
Alla ville ju kolla på Yksel Osmanovski.
Rosengårds stora bidrag till fotbollsvärlden.

Häromdagen var jag på en presskonferens med landslaget igen.
Det var länge sen jag fotograferade landslaget nu.
Några spelare kom ut, ställde sig bakom ett snöre med sin namnskylt.
Pratade i fem, kanske tio minuter.
Gick in igen.
Thats it.
Tiden ändrar sig som säger.
Eller som man också kan uttrycka det, samma samma, men ganska annorlunda.