Sista sammanfattningen

Brottningen i Senegal.

Jag tror man måste inse att man inte längre är 25 då det egentligen tar nästan 3 dagar efter en rejäl prisutdelning innan man börjar piggna till och orkar summera hela rasket.
Men nu kör vi ett sista ryck och en kortare sammanfattning från Lördagens kalas och sen får det räcka för i år. Därefter kan vi bara lägga ännu ett lyckat årets bildpartaj i en mapp på datorn.
Jag lånar förresten några bilder av Håkan Röjder och Åsas Instagram passar på att tacka Röjder för en ypperligt bra dokumentation av kvällen.

Efter den där helgen skall man bara försöka behålla den kreativa inspiration som man alltid har med sig när man lämnar en Årets Bild helg och försöka applicera den där känslan på kreativa saker i vardagen och arbetet. Det kommer nog gå alldeles utmärkt eftersom vi har en väldigt trevlig grej på gång i vårt kontorskollektiv. Mer om de planerna senare om det går i lås.

För min egen personliga del så var det en liten överraskning att jag blev prisad i två kategorier vilket aldrig hänt förut, men också av den anledning att jag hamnade i en kategori som Nöje.
Det var ju ett sant nöje som man skulle kunna säga.

...och den där Elvis plåtningen var ju en av de roligaste fotograferingarna jag gjorde under förra hösten och den kunde man läsa om HÄR om man hängde med på denna bloggen även då.

Någon som var mer van att ta emot två priser under samma galakväll var mannen nedan som under kvällen fick anta det eminenta namnet av Don Joel De Sporfotograf.
Både jag och Åsa har kommit fram till att mannen som tar emot priset på bilden nedan kommer prenumerera på 1:a priset i den där kategorin ett antal år framöver, fast det är ju ingen nyhet direkt.

När jag minns tillbaka till sommaren 2012 så var ett av minnena jag att jag hittade en väldigt tjusig husvagn på en parkeringsplats.
Jag steg ur bilen i ösregnet och tog några bilder på det eminenta ekipaget och blev bara väldigt glad av åsynen av detta lilla tjusiga rullande hus.

Därefter styrde jag tillbaka bilen till den lada där resten av familjen tagit skydd från regnet och nämnde följande för Åsa... "Jag måste bara få visa dig en superfin husvagn" och stuvade därefter åter in familjen i bilen.

Åsa plockade genast fram sin tjusiga gamla kamera och när vi sedan återvände så satt där en fin gammal dam i rutan och fikade vilket passade väldigt fint in till hennes fikareportage.
Just så där kan det gå till när två fotografer är på fotosemester.

Det visade sig således senare att både jag och Åsa deltog med en bild på samma husvagn i våra Sverige reportage. Hon drog det längsta strået och fick ett fint 3:e pris i Sverige Reportage för den serien.
Endast slagen av Magnus Wennman och Martin Von Krogh.

En annan lustig grej är att det på en av fika-bilderna förekommer ytterligare en personlighet som har en någorlunde koppling till fotografin. Nils Jakobssons farsa är nämligen mannen på bilden till vänster nedan, och där sitter han och dricker sitt morgonkaffe. Grattis till gårdtjärn som nu hamnar i både utställning och bok!

Under den resterande festkvällen så blev både Åsa och Emma välsignade av en man i kaftan med långt hår och skägg....

... och under middagen skrattade vi hejdlöst åt en annan hårsprayhistoria som kommer bli en klassisk återberättning, men annars fick man ge en eloge till både Jenny Leyman och Lars Dareberg som utnyttjade spritsningen av smöret till en kreativ historia.

Däremellan hade jag och Emil ännu en gång hunnit med att ära den som äras bör i Sportreportageklassen.

Min gode vän och kollega Wennman sopade ju rent som vanligt men mest uppskattat var ju hans råttor som, om jag inte minns fel, förekom i tre priskategorier.

Jag minns för något år sedan då han med yttreligare ett djurtema deltog med en bild på hundpink, som man kan läsa om HÄR men det kvittar, allt kan ju bli bra storys och bilder för den delen.

Expressen slog till med ett uppslag som såg ut som nedan och det var ju trevligt.

På frågan som jag fått ett antal gånger om varför jag inte befinner mig lika högt i luften som de andra två så finns det en mycket enkel anledning: Jag sträckte mig i låret. 

Är man en gammal stel fotbollspelare så är man.

När vi sedan dagen efter avverkat en utställning, där vi och för sig tyckte det var lite synd att bara hälften av reportagebilderna fanns med i reportagen och sporadiska halva bildtexter, så blev det trots allt det sista vi gjorde under helgen.
Sen åkte vi hem.