Bilder i långa banor

Bilder i långa banor kom Anders Hansson förbi och visade ikväll och det är ju inte klokt att man inte tar sig tid att lämna in bilder för utskrift lite oftare.
För det ger en sådan energi och arbetslust när man diskuterar, lägger upp reportage, och sorterar och visar.

Han är en produktiv rackare min kontorskamrat och en och annan hyfsad bild hade han fått till i de där högarna får jag säga.
Ja, ni ser ju själv här hur härligt det ser ut när bilderna rent fysiskt finns att tillgå.
Att vi spenderade några timmar till att titta på bilder var dagens goda nyhet....
 
...Dagens lite sämre nyhet måste jag meddela min andra hälft Åsa här, eftersom hon inte är i stan och kan se vad som hänt med vårt trägolv som ikväll fått sig en smärre demolering.
Det föll sig nämligen så oturligt att hennes World Press Photo pris störtade i golvet, (fattar inte att de satsar på en hel guldtacka som pris och till den levererar världens sämsta låda som faller sönder).
Lyckligtvis har jag ett smidigt fotarbete, och hade jag inte haft det så hade jag nog suttit med ett hack i foten och ett gipspaket detta nu.
Nu har vi däremot ett ungefär en centimeter djupt jack i en av våra golvplankor istället.
Ledsen Åsa... men å andra sidan så kanske det höjer värdet på lägenheten... för hur många har egentligen avtryck från en world press Photo tacka på golvet?

 

Priset då, klarade det sig?
Inte en skråma på det... märks knappt att jag ens tappat det.